Snacka om att avsluta denna vecka fylld av endorfiner. Så magiskt att ha genomfört mitt första ultralopp. Nu kommer utmaningen, att låta kroppen ta det hyfsat lugnt trots en rätt späckad kalender och trots att viljan att träna är hög. Vet att kroppen behöver dra ner lite på tempot några dagar.
Mysigt familjefys blir det varje dag, allt från 3 minuters dans till en längre stunds aktivitet.
Träningssummering v 33
Mån – cykel 45 (check)
Tis – transportspringa till jobbet (check)
Ons – vilodag eller lugn och kort morgonjogg beroende på dagsform (check för vilodag)
Tors – cykel 45 (check)
Fre – cykel 45, tennis (check och check)
Lör – Ultravasan 45! (CHECK!)
Sön – vilodag! (check)
Känsla: höll igen lite på intensiteten under veckan trots antalet träningspass, och formen var på topp när det gällde. Tjoho!
Träningsplanering v 34
Mån – cykel 45
Tis – lugn morgonjogg 5 km
Ons – löparcoach
Tors – transportspringa till jobbet
Fre – cykel 45, tennis
Lör – morgonjogg
Sön – vilodag
Wow! Jag har sprungit mitt första ultralopp. Det är sjukt häftigt hur kroppen orkar mer än vad jag tror. Och att jag fick mersmak, det trodde jag inte … men vi tar det från början, här är min lopprapport från Ultravasan 45.
Efter en natt på Mora Hotell & Spa med hyfsat okej sömn, det var en hel del jobbiga drömmar inför min utmaning så vaknade jag ändå utvilad vid halv sex. Kollade på klockan och reflekterade hur märkligt det kändes att de som sprang Ultravasan 90 redan var igång ute i spåren. Själv hade jag ju flera timmar till start. Jag och Glenn gick ner till frukostmatsalen där det fanns exemplariskt god frukost med allt från apelsiner att pressa själv till juice, gott bröd, krämig äggröra och supergoda plättar. Bra uppladdning. Fick även i mig ett glas Resorb och hann krama och hälsa på en springande granne som också skulle springa loppet. Stämningen vid frukosten var uppsluppen, började småprata med andra sköna människor som skulle springa vid buffén och det fanns gott om förväntan i luften.
Dubbelkollar att allt är med i ryggsäcken.
Jag har sprungit i mina Craft-skor senaste veckorna, de var perfekta för min sträcka.
Väl påplåstrad på fötterna med skoskavsplåster på mina känsliga ställen och en extra koll av ryggsäcken från Salomon jag skulle springa med för att se att allt var med bilade vi till starten i Oxberg. I strålande sol njöt vi av timmen som var kvar till start, ett par besök på bajamajorna för att stilla nervositeten och sedan var det plötsligt dags att springa.
Solig start i Oxberg!
Oxberg – Oxberg 17 km
Jag tyckte om att det var så tydliga delsträckor, det gjorde att utmaningen kändes mer greppbar, det var ”bara” att ta sikte på nästa stora mat-/vätskekontroll, och vid varje kilometerskylt fanns dels en nedräkning till kontrollen och dels hur många kilometer som var kvar till målet i Mora. Jag räknade bara ner till nästa kontroll till en början, det andra kändes alldeles för långt fram. Första sträckan var som en stor loop runt Oxberg, så vi sprang 17 km och sedan kom vi tillbaka till startområdet igen. Underlaget här var varierande, men kroppen kändes stark och det var enbart när vi sprang på stig i lite tuffare teknisk terräng som jag verkligen kände mig som en asfaltslöpare. Här fick jag gå till och från, var för rädd att ramla över alla rötter och det lite svampiga underlaget. Tänkte inte stuka någon fot. Bättre att springa på ett sätt som jag känner mig säker i, och vips så var jag tillbaka i Oxberg med den sköna känslan att den längsta delsträckan var avklarad.
Oxberg – Hökberg 9 km
Efter en toapaus, lite energi i form blåbärssoppa och GT-tabletter samt en kort pratstund med Glenn sprang jag vidare. Kilometer för kilometer flöt på. Jag gick i de flesta uppförsbackar och sprang i övrigt. Jag började bli lite uttråkad av tystnaden, tjuvlyssnade lite på andra samtal som pågick runt omkring, men saknade att min kompis Kristina tyvärr hoppade av att springa ett par veckor innan loppet. Vore härligt med sällskap. Bestämde mig att plocka fram mina hörlurar vid nästa kontroll och såg riktigt fram emot att komma till Hökberg.
Hökberg – Eldris 10 km
I Hökberg fanns värsta buffébordet med allt från pannkakor till chips, godis och olika sorters dryck. Jag valde en vetebulle, blåbärssoppa och några chips. Glenn hjälpte mig att få fram hörlurarna från väskan och efter att ha pluggat in mina BackBeat FIT 305 i öronen fick jag ny kraft. I alla fall en stund. För det började gå allt trögare. Springvägen var skön och hyfsat lättsprungen, bra skogsväg och vacker miljö runt omkring. Men mitt tuffande tempo blev allt trögare. Glenn stod överraskande i skogen en liten bit från Hökberg och jag sa att nu började det ta emot. Det var runt 15 km kvar till målet och den skrämmande tanken om att jag var på väg in i väggen svepte genom huvudet.
Springa, gå, springa, gå.
Jag sänkte tempot lite, började promenera kortare sträckor även när det inte var uppförsbackar, men efter en stund, då var det som att kraften kom tillbaka. Visst var kroppen fortfarande seg och trött, men jag visste ju att det fanns mer att ge.
Eldris – Mora 9 km
Vid denna kontroll fick man inte åka in med bil, så jag visste att Glenn skulle möta mig först vid mål. Jag gjorde ytterligare ett toabesök, fyllde på med sportdryck, vatten och en halv vetebulle. Nu var det ju mindre än en mil till mål, vilket kändes helt magiskt. Hade jag verkligen redan kommit så här långt? Jag nötte på, kändes som att jag sprang i sirap, men när jag kikade på klockan höll jag ändå typ samma springtempo som mina vanliga rundor hemma. Det var bara att känslan i kroppen var annorlunda. Varje kilometer kändes betydligt längre, men jag höll modet uppe. Jag var stel, särskilt på baksidan av kroppen och jag var lite öm här och där, men kroppen mådde bra. Jag hade inte ont någonstans och allt fungerade.
Några kilometer kvar till mål, jag lyssnar på musik och håller humöret uppe.
Och så närmade sig Mora! När det var 2 km kvar drog jag upp tempot tillsammans med en annan tjej. Vi sprang förbi ett äldre par som nötte på i spåret, de hojtade ”bra jobbat tjejer” och jag ropade flåsande: ”Tack … detsamma”. Var tvungen att pausa innan jag orkade säga båda orden. Jag drog ur snäckorna från öronen för att få höra publikens jubel in på målsträckan. Och målgången var magisk. Jag skrattade till av glädje innan jag började spurta. Flåset blev snabbt extremt hårt och ljudligt och jag fick sådan kraft av publiken som hejade fram mig till målgång. Hann bli illamående mitt i spurten men vägrade ge mig, och när jag drog armarna mot himlen och korsade mållinjen var det enbart lycka jag kände. Så nöjd! Och tiden? Jag landade i mål på 4:57:45, helt galet! Jag sprang med ett genomförandemål och trodde att jag skulle fixa sträckan på runt 5:30-6:00 timmar. Nu njöt jag av min resa, tog det lugnt i kontrollerna, gick på toa två gånger bara för att småkissa och kom i mål under 5 timmar. Och jag är så sugen på att springa mer!
I mååååååål!
Eftersnack
Det är morgonen efter mitt ultra, jag somnade vid halv nio igår kväll, vaknade vid halv tolv med rejäl huvudvärk och lätt illamående. Men efter att ha gått upp och tagit två alvedon somnade jag om och när jag vaknade pigg vid halv sex mådde jag toppen. Kroppen är såklart lätt stel, särskilt i vänster fotled, men jag är pigg och känner att kroppen höll och mår bra. Vilket är mitt mål med alla lopp, att jag ska må bra dagen efter och vara springsugen (även om det blir vilodag).
Antal steg efter genomfört lopp, sedan blev det ytterligare ett par tusen innan dagen var över.
Det var inte länge sedan som jag aldrig trodde att jag skulle springa en Ultra, och nu har jag gjort det. Visserligen bara några få kilometer längre än ett maraton, och de riktiga ultramänniskorna ser nog inte Ultravasan 45 som särskilt kaxig, men jag är nöjd. Och mersmak finns. Jag har inget sug efter att springa Ultravasan 90, nån måtta får det vara, men jag vill gärna springa 50 km, det vore häftigt. Men det får bli senare, nu blickar jag fram emot nästa utmaning i höst: Chicago Marathon. Och då är inte Glenn med som min supporter vid sidan av, då springer vi tillsammans!
Kvällen innan Ultravasan 45. Jag och Glenn hade en skön bilfärd hit. Vi har checkat in på Mora Hotell & Spa, hämtat nummerlapp och köpt pizza. Nu känner jag mig redo inför morgondagens lopp. Men varför känns det som jag har loser-påsen?
Blandade känslor att gå runt med påsen.
Jag fick en sådan märklig känsla här i Mora när jag hade hämtat ut nummerlappen. Lapparna lades i påsar – de som springer 90 fick en svart med siffrorna 90 på, och vi som springer 45 fick en vit. Jag vet att 45 är en lång sträcka, jag har aldrig ens sprungit så långt. Ändå känns det som att jag ska ge mig ut på något ”halvdant”. När det finns en sträcka som är längre, då är det i mitt huvud märkligt att jag springer en kortare sträcka. Känns lite B liksom … Så märkligt, det är ju inte som att jag har något att bevisa för någon annan. Och jag kommer vara sjukt stolt imorgon – och glad! – när jag kommer i mål. Men ikväll krockar känslorna lite inne i mig … trots att jag inte har något sug att springa 90 kilometer. Å andra sidan hade jag för ett halvår sedan aldrig ens tänkt springa ett ultralopp, och nu ska jag göra mitt första. Vem vet vad framtiden utvisar …
Nummerlapp och luftiga fötter.
Nej, nu ska jag ha en lugn kväll på hotellrummet. Pizza, film och vila! Perfekta uppladdningen inför morgondagen. Häng med på Instagram – sedan kommer såklart en race report, lopprapport, här i bloggen såklart!
Ska du springa ett lopp om några dagar? Kanske är det ditt första? Eller så är du rutinerad och knappt känner något pirr i magen att loppet närmar sig … det finns en mängd rutiner, ritualer(?) och sätt att förbereda sig på bästa sätt. Självklart är det viktigaste att man har gjort sin läxa hyfsat – att man har tränat. Hur mycket man har tränat, det beror såklart på vad ambitionen med loppet är. Men de sista dagarna inför ett lopp … de är viktiga både mentalt och fysiskt. Häng med så ska jag ta er med på mina rutiner.
Träningen inför ett lopp är själva basen, men förberedelserna sista veckan är viktiga.
Mina bästa förberedelser inför ett viktigt lopp!
I helgen springer jag Ultravasan 45, här är de åtgärder jag gör sista veckan. Liknande listar har jag när jag springer ett maraton eller ett annat lopp som ger mig fjärilar i magen och som är utmanande. Kanske kan du bli inspirerad till något du kan testa inför din nästa utmaning?
Snygga naglar och fina fötter – det är lite ytligt, men jag vill alltid ha nymålade naglar. På händerna är det mest för att jag ska ha något vackert att titta på under loppet och på fötterna är det en förutsättning för att minska risken för skavsår och ömmande tånaglar. Fila lite lätt, smörj in fötterna varje kväll så de inte är torra och måla tånaglarna.
Drick rödbetsjuice – rödbetsjuice kan hjälpa till med syreupptagningen, något som är viktigt för att orka springa länge. Jag dricker gärna (och äter) rödbetor sista veckan, kanske är det mest mentalt, men minsta lilla som kan göra det lättare under loppet testar jag.
Sprita händerna – jag blir nojig över att bli förkyld sista dagarna. Nu är det skolstart och mycket folk på gym och bussar, se till att sprita händerna ofta och försök att göra ditt bästa för att undvika att trängas med andra.
Magnesiumtabletter – magnesium minskar risk för kramp, och förutom att äta mörkgröna grönsaker med mer trycker jag i mig några magnesiumtabletter sista veckan för att boosta systemet lite extra.
Tvätta kläder och välj skor – du vill inte att favorittoppen ligger i tvättkorgen när det är dags att springa. Kontrollera att allt är tvättat och lägg det gärna i en separat hög så har du koll på hela outfiten.
Dra ner på tempot – den här punkten har jag svårast att följa, men det kan vara smart att dra ner både på stressande jobbgrejer och intensiva träningspass sista veckan, du ska verkligen längta efter att få ta i under ditt lopp.
Sov – jag går gärna och lägger mig tidigare på kvällarna, får till någon timmes extra sömn. Bra att tänka på sista veckan, för när det är dags för kvällen innan loppet, då kan det vara svårt att sova. Då är det bra om du redan ligger lite plus.
Tänk positiva tankar – kanske det viktigaste av allt. Känn att du kommer klara av det. Känn att du är förberedd. Njut av att få ställa dig på startlinjen och var tacksam över din kropp som klarar av de utmaningar du ställer den inför.
NYTT PODDAVSNITT – och NYSTART! Säsong 2 av Rörelseglädje kickar igång starkt med en glad nyhet: välkommen mamma, influencer och inspiratör Anna Lissjanis som numera greppar micken bredvid mig. Dubbelt så bra helt enkelt! I detta avsnitt får vi en inblick i vilka vi är, våra senaste familjefys samt hur en vanlig träningsvecka kan se ut. #rörelseglädjepodden finns där poddar finns (som Acast och Itunes).
#12 Nystart! Rörelseglädje 2.0 – med Anna Lissjanis och Terese Alvén
#12 Nystart! Rörelseglädje 2.0 – med Anna Lissjanis och Terese Alvén
Om man har svårt att hitta tid till vänner i vardagen – då är ett smart sätt att skapa en podd tillsammans! Anna och jag hänger mest ute på löprundor (vilket också är ett smart sätt att umgås), men nu är jag superglad över att ha henne som poddkollega. Det har varit spännande med en säsong av Rörelseglädjepodden där jag intervjuade olika experter, och det kommer troligen bli fler intervjuinslag längre fram. Men nu får jag och Anna chans att dyka djupare ner i hälsofrågor som engagerar oss – om allt från familjefys till fredagsmys. Så pepp på detta!
Har du en fråga om hälsa som du vill att jag och Anna lyfter i podden? Skriv in frågan i kommentarsfältet så tar vi med oss frågor in i nästa inspelning. Och vill du dela med dig av hur du familjefysar, tagga gärna med #rörelseglädjepodden i sociala kanaler.
Ultravasan 45 är på lördag, min ultradebut! Efter sex stycken maraton är det nu dags att testa en längre sträcka, även om den ”bara” är tre kilometer längre. Gissar att varje kilometer i slutet kommer kännas betydligt längre. Men jag är pepp inför helgen, det ska bli ett äventyr att se hur kroppen och knoppen reagerar.
Intervaller på Stora Mossens IP. En gång i veckan vill jag prioritera intervaller.
Ultravasan 45 på lördag
Nu är det bara några dagar kvar. Trots det är jag inte lika pirrig som inför ett maraton. Jag tror det är för att min hjärna fortfarande inte förstår vad den har gett sig in på. Den kan inte greppa hur långt det är. Jag lever fortfarande i någon sorts illusion om att jag ska ut på en liten sväng i skogen. Även om jag logiskt vet att det kommer vara långt, tufft och slitigt så är det som att min hjärna inte förstår det. Kanske någon form av försvarsmekanism? Eller bara dumhet? Hur som helst, jag tror att pirret kommer komma på fredag kväll och självklart på lördag morgon …
Men det enda jag kan göra på lördag, det är att ta ett steg i taget. Bocka av kilometer efter kilometer, vara i nuet och inte bry mig om vad som kommer längre fram, bara springa på som det känns bra just då. För mitt mål är att ta mig runt. Jag har ett genomförandemål. Jag ska inte ta en viss tid, utan hålla mig på en nivå som känns behaglig och där jag kan vara stark länge. Jag vill springa i skogen och njuta, uppleva, känna. Vara närvarande.
Löpning i Ursvik.
Min träning inför Ultravasan 45
Jag känner mig trygg i den träning jag har genomfört inför Ultravasan 45. Med det mål jag har är min träning tillräcklig, särskilt då jag även har erfarenhet av några maror. Jag har tagit mig runt Ursvik Extrem (15 km) ett par gånger (men i sjukt varmt väder!), jag har sprungit ett par halvmaror i sommar och jag har öst på med backintervaller samt vanliga flacka intervaller. Jag känner mig förberedd.
Sista veckan – kost, träning
Nu ska jag hitta den starka känslan i kroppen. Jag har en relativt hög träningsmängd i veckan med cykelklasser, tennis som drar igång efter sommaruppehållet samt en transportlöpning inplanerad. Men jag kommer ta det lugnare på passen och se till att jag inte överdriver. Jag är van vid hög mängd träning vilket jag även vet hjälper mig i loppet.
Matmässigt försöker jag vara extra noga att få i mig allt jag behöver och vill gärna boosta extra med rödbetsjuice några dagar, lite extra magnesium och såklart se till att fylla på vätskeförrådet. Jag slarvar ibland med att dricka men nu får jag se till att ha en vattenflaska nära mig.
Utrustning
Jag har inte helt landat i exakt vilka kläder jag ska ha på mig på lördag. Skorna har jag nog bestämt, tror det blir Craft som jag har sprungit en hel del med i sommar. Dessutom ska jag testa en ryggsäck i morgon på min transportlöpning som jag funderar på att ha på mig under loppet. Behöver ha med mig vätska och lite småprylar. Men exakt utrustning och outfit, det återkommer jag till närmre loppet.
Nu ser jag till att få en bra vecka, som innehåller en hel del jobb samt två barn som ska tillbaka till förskola och skola efter sommarlovet … så det blir en härlig dos av vardagspusslande. Kanske kan vara en skön målbild på lördag, att se fram emot några timmar när jag bara får vara ifred med mina egna tankar och som sagt, njuta av magiska timmar i skogen!
Tummen upp för min träning inför Ultravasan 45, jag har gjort vad jag har kunnat.
Första veckan på jobbet efter sommaren … klart att kroppen blir extra trött innan den kommer in i vardagsrutinerna på nytt. Värmen har dessutom gjort att jag knappt har sovit vissa nätter, och det underlättar inte för träning och prestation. Men när det har krävts, då har jag bromsat, och lördagens vilodag, den var guld värd.
Det gäller att hitta balansen efter en lång ledighet.
Träningssummering v 32
Mån – cykel 45 (check)
Tis – transportspringa till jobbet (check)
Ons – intervaller (check, stekheta sådana mitt på lunchen i 30-grader)
Tors – cykel 45 (check)
Fre – cykel 45 (check)
Lör – backintervaller (nej, valde att vila, inte ens en promenad blev det)
Sön – STHLM Urban Trail (check)
Känsla: lite seg större delar av veckan, men jag anpassade aktiviteterna därefter. Vill hitta tillbaka till en stark känsla inför nästa veckas stora utmaning: Ultravasan 45!
Träningsplanering v 33
Mån – cykel 45
Tis – transportspringa till jobbet
Ons – vilodag eller lugn och kort morgonjogg beroende på dagsform
Tors – cykel 45
Fre – cykel 45, tennis
Lör – Ultravasan 45!
Sön – vilodag!
I Svenska Dagbladet gick det i veckan att läsa en lång artikel om träning och stress, en del i deras intressanta serie Elitmotionärerna som jag har följt i sommar. Vi säger ofta att träning är bästa medicinen för de som är stressade, men i vissa fall kan det få motsatt effekt. Hårdpresterar du i alla områden – som jobb, aktivt familjeliv och stora träningsmål – då kan det bli för mycket.
Träning och utbrändhet i Svenska Dagbladet.
Härliga PT-Fia som jag har träffat genom åren i olika sammanhang har själv jobbiga erfarenheter av att vara utbränd, något hon diagnosticerades med som 24-åring. Hon är öppen med sin resa mot att hitta balans i livet vilket är inspirerande. Jag själv har en bakgrund med ätstörningar, också ett område där träning inte alltid lyfts fram som en lösning mot friskhet. Men jag tror, och vet, att träning kan vara bra. Eller framförallt rörelse. För vi mår alla bra av att använda kroppen. Men det gäller att hitta den nivå och på det sätt som passar en själv. Att satsa stenhårt inför ett lopp eller strikt följa en tuff träningsplan är inte för alla. Min nyckel till balans är att variera träningen, göra det jag mår bra av och göra det på en nivå som min kropp gillar. Att pressa tiden på milen är ingenting för mig. Det gör mig varken lycklig eller glad. Snarare stressad och lusten för att träna försvinner. Jag går igång på upplevelser, att känna att jag klarar av en utmaning jag inte tidigare trodde var möjlig, men att genomföra den på en nivå som gör att kroppen fungerar dagen efter samt att jag fortfarande har ett sug efter nya utmaningar och träningspass.
Träningstips för stress
Att träna när man är stressad eller utbränd kan många gånger handla om att ta en lugn promenad. Att strosa i skogen en stund. Att landa i yoga. Eller kanske dansa loss tillsammans med vänner? Testa det som har lägst tröskel för dig och våga pausa om det blir för mycket. Bygg upp din inre styrka successivt i kombination med att stressmomenten runt omkring minskas genom livsstilsförändringar, terapi eller i vissa fall medicin.
Vid lättare stress, depression eller ångest kan träning definitivt hjälpa. Men vi är alla individer och det gäller att utgå från sig själv och testa sig fram till sin egen magiska formel. En formel som kan ändras från vecka till vecka.
Nu vet jag att det låter lättare, och käckare, än vad det är i verkligheten. Då kan det ta emot att bara kliva upp från sängen. Men jag tror på att se saker positivt och att våga tro att det går att bli frisk, oavsett hur lång tid det tar.
Viktiga ord på vägen
Viktigt att komma ihåg – jämför dig inte med andra. Och var snäll mot dig själv. Det är okej att ligga i sängen en hel dag om du behöver det. Men när du känner dig redo, börja ta steg för steg mot ett friskare liv. Och våga be andra om hjälp!
NYTT PODDAVSNITT om ditt barn på nätet. En av de största bovarna till att barn inte rör på sig tillräckligt är skärmen. Men vad är det egentligen som pågår på den där skärmen och hur kan vi föräldrar stötta våra barn på bästa sätt? Nätet är en naturlig del av våra barns liv men det gäller att hitta ett sunt förhållningssätt till det. Maria Dufva, kriminolog, föreläsare och författare ger sina bästa tips. #rörelseglädjepodden finns där poddar finns (som Acast och Itunes).
Ditt barn på nätet
Det här blir ett något annorlunda avsnitt än mina tidigare intervjuer i Rörelseglädjepodden. För fokus har mest legat på hur vi får våra barn att röra på sig mer, gärna tillsammans med oss föräldrar. Men skärmen är den största boven till att barn inte får tillräckligt med motion, och därför tycker jag det är viktigt att prata om livet på skärmen, för det är en viktig del som behöver mer uppmärksamhet. Jag själv har barn som ofta sitter vid skärmen, och när det mest var kinderäggsöppningar och Babblarna de såg på var jag inte så orolig, men nu märker jag att mina barns liv på nätet allt mer börjar involvera sådant jag inte är insatt i. Som Fortnite som under sommaren har blivit en stor del av min sons liv (och som vi pratar en hel del om i podden) … Därför är jag så glad över att ha Maria Dufva i podden idag och med all hennes kunskap från sin karriär som kriminolog, föreläsare och författare till Mitt barn på nätet och Värsta bästa nätet.
NYTT PODDAVSNITT: #11 Ditt barn på nätet – med Maria Dufva.
Så var sista semesterveckan över. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och komma in i rutiner igen. Dock ser jag fram emot hösten. Efter sex veckor ledighet (även om det har blivit några dagars jobb) är jag pigg och redo för hösten. Roliga evenemang som väntar på jobbet, spännande tävlingar att springa, intressanta resor och annat skoj. Känslan av nystart – jag älskar den!
Jag blir glad av att träna, och jag ser fram emot höstens utmaningar!
Träningssummering v 31
Mån – transportlöpning till jobbet (check, 10 km)
Tis – backintervaller (check, hade en mental dipp i början av passet, men sedan kom jag igång och jag genomförde passet som planerat)
Ons – vila(nja, blev ett kortare styrkepass i hemmagymmet)
Tors – distanspass löpning (check, cirka 10 km löpning – klockan la av efter drygt 8 km …)
Fre – styrka (nej, valde att vila)
Lör – lättare morgonjogg med några tempohöjningar samt löpskolning(nej, körde istället ett intervallpass med 10×1 min tempohöjning, totalt 8 km)
Sön – långpass (yes, veckans bästa! Sprang en halvmara – sista långpasset innan Ultravasan 45 om två helger)
Känsla: bra variation på löppassen. Har haft lite småkänningar i mina fotleder till och från när jag springer, men har känt mig stark i övrigt. Känner att jag har tränat på bra inför mitt första ultralopp, jag har gjort det som krävs för den målsättning jag har och känner mig trygg i det.
