Inlägg i kategorin Ätstörningar

Läsarfråga: Springa lopp efter en ätstörning?

av Terese Alvén i kategorin Veckans fråga, Ätstörningar den

Hur springer man ett lopp efter en ätstörning? Hur hittar man glädje i löpningen utan att stressas av tider? Jag svarar på en viktig läsarfråga om att må bra efter en ätstörning.

Bryter av i den sorgliga spiralen med att svara på en läsarfråga vars svar jag tycker är viktig att dela med fler. Frågeställaren är anonym men har gett sitt godkännande att jag publicerar frågan (och svaret hon redan har fått via mejl). Vill du får mer inblick i hur du kan hantera träning, och andra tuffa frågor, efter en ätstörning, spana in min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning (tips – finns på bokrea nu!). Och vill du veta mer om min egen resa, då är det boken Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild som gäller.

De fyra böcker jag hittills författat.

De fyra böcker jag hittills författat.

Läsarfråga: Kan jag springa lopp efter en ätstörning?

Hej Terese, Har tidigare läst din bok Jätteviktigt – att må bra efter en ätstörning och måste bara säga superbra bok! Jag har själv varit sjuk i ätstörningar, har aldrig fått diagnosen anorexi eftersom mitt bmi låg precis på gränsen för det men däremot bulimi och skulle själv säga att jag haft ortorexi fast sjukvården inte sätter den diagnosen. Skulle säga att jag blev frisk för tre år sedan och hade då till och från under åtta års tid varit sjuk. Nu känner jag att jag är frisk och mår bra. Jag älskar träning och att få röra på sig och med min bakgrund vet jag att jag måste vara noggrann med att snappa upp signalerna för när beteendet kanske inte är helt bra. Tycker ändå att jag blir bättre och bättre på det. Att bli frisk är en sak men att bli helt fri skulle jag säga är en annan. Något man får kämpa med under lång tid, förmodligen, efter en ätstörning.

Förra året sprang jag mitt första lopp, ett halvmaraton. Det var superkul! Har alltid gillat löpning men aldrig kört ett lopp innan och trodde inte det var något för mig, men tydligen så var det det. Jag anmälde mig därför till årets Göteborgsvarvet och har tänkt springa det och tagit fram ett träningsschema. Dock känner jag nu mest bara ångest, prestationskrav och stress pga det kommande loppet. Att jag måste följa schemat och sätta tiden jag satt upp etc. Ingen glädje alls över att jag \”måste\” springa det. Börjar funderar på om jag helt enkelt ska strunta i att springa loppet.

Vet inte om man då ger efter för dumma tankar och att man inte orkar stå emot kraven man har eller om det är smart med tanke på att jag kanske inte är redo för detta eftersom det ändå inte var så längesedan jag blev frisk. Min fråga till dig är egentligen om du har några tankar eller tips kring hur man kan tänka kring detta? Borde jag kanske helt och hållet skippa loppet? Kanske ge mig själv mer tid att finna balansen i livet med träning och allt annat. Har funderat mycket på att jag bara ska släppa alla krav på att prestera och springa för skoj skull, men jag tycker det är så svårt att ställa in mig för det och att verkligen släppa alla krav och press och stress kring det. Det bästa kanske vore att bara träna för att må bra, för att kroppen faktiskt mår bra av rörelse och utan krav på tid etc. Vore jättetacksam för svar :) Ha en fin dag och tack för att du är en så bra inspiration! :)

Här pratar jag om boken Jätteviktig - att må bra efter en ätstörning i Nyhetsmorgon.

Här pratar jag om boken Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning i Nyhetsmorgon. Läs mer här.

Svar: Fokusera på att behålla glädjen

Jag förstår hur du tänker och jag tycker det låter väldigt sunt att du har dessa funderingar. Bara det är ett tecken på att du har kommit väldigt långt! Du har funderingar på vad du mår bra av på riktigt och vad som är en lagom nivå för dig.

Hetsen med siffror, tider och hastighet är rätt stor i vårt samhälle och det är lätt att svepas med. Samtidigt tycker jag att det råder en sund våg med rörelseglädje, där det inte alls handlar om att pressa sig, utan att träna för att man mår bra av det. Jag själv tillhör den sistnämnda kategorin, men även jag har tidigare haft mål om att springa en sträcka på en viss tid och bara känt press, ångest och olust. När dessa tankar dök upp funderade jag över mina mål samt varför jag gör det jag gör. Det jag kom fram till det är att jag tränar för min egen skull, och nej, jag blir inte lyckligare av att göra PB på ett maraton om jag har pressat mig över gränsen. De maror som gjort mig lycklig – det är när jag springer i en hastighet jag kan hålla och samtidigt njuta (även om det såklart är svintufft ibland) men där jag verkligen mår bra både under loppet och efter.

Jag säger inte att det är fel att sätta ett tidsmål, men det passar inte alla och jag tycker det är bra att fundera över VARFÖR man sätter ett visst mål. Kanske kan det också hjälpa att minska tidspress och hets genom att springa utan tidtagning, ej ha klocka på sig och kanske springa tillsammans med någon? Jag tycker absolut att du ska springa om du mår bra av det. Jag älskar det! Men fundera över varför du springer och vilken känsla du vill ha under och efter. Strunta i vad andra tycker och utgå från dig själv. Och behöver du dra i handbromsen för att du har kört på för hårt, eller märker att du inte alls mår bra av att springa lopp – för så kan det också bara, strunta i det. Spring för din egen skull och för din hälsas skull. Träning ska ge glädje och inte vara destruktivt. Det ska vara något du gör för att du älskar din kropp och bryr dig om dig själv, inte för att straffa dig själv. Fortsätt kämpa med att behålla en skön känsla i träningen. Stort lycka till!

Tacksam! När känslor, tårar och skratt blandas i ett viktigt ämne

av Terese Alvén i kategorin Inspiration, Terese tipsar, Ätstörningar den

På träningsresor håller jag ofta en föreläsning med utgångspunkt från min resa genom livet samt boken Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. Sedan justeras alltid innehållet på något sätt, jag lägger till saker, tar bort andra, uppdaterar med aktuella siffror på statistik och lägger alltid in något oväntat moment. Igår höll jag föreläsning här på Levante Beach på Rhodos för hela träningsgänget från Amelia och Tara. 

Morgonjogg efter en natt med många tankar att bearbeta.

Morgonjogg efter en natt med många tankar att bearbeta.

Och wow. Jag är så tacksam över att få dela med mig av min resa för att hjälpa andra på något sätt. Vi har alla en massa gemensamma beröringspunkter. Redan under föreläsningen såg jag hur en del blev väldigt påverkade av det jag sa, och efteråt följde flera fina samtal om viktiga, tunga ämnen, som absolut inte ska gömmas i någon garderob. Genom att vi lyfter det som är svårt blir bördan också lättare och steget till att söka hjälp eller stöttning blir mindre.

Jag är en känslig person. När jag var yngre tyckte jag det var skämmigt och pinsamt att visa andra mina känslor. Nu har jag inget emot att mina ögon fylls med tårar när en annan lika tårfylld person delar med sig av något tillbaka till mig efter föreläsningen. När man får kramas och hämta ny kraft av varandra.

Jag är så tacksam. Tankarna och intrycken cirkulerade i mitt huvud hela natten och jag påminns om VARFÖR jag jobbar med att sprida rörelseglädje och VARFÖR jag väljer att dela väldigt personliga delar av mitt liv och min tidigare sjukdom då jag vet att det kan hjälpa andra.

Ahhhhh. Nu ser jag fram emot att fortsätta peppa några dagar till här på resan. Har inga fler föreläsningar inplanerade, men väl en hel del träningspass där jag får inspirera och visa vad rörelseglädje är för mig.

(Jag var så inne i min föreläsning igår att jag helt glömde bort att ta kort! Så det får bli bilder på förmiddagens träningspass istället.)

Starkt gäng ute på löprunda.

Starkt gäng ute på löprunda.

atstorningar

#nollkroppshets – manifestation med rörelseglädje!

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar den

Nu tar Friskis&Svettis Stockholm ett krafttag mot kroppshets. Jag hoppas att fler följer. #nollkroppshets

Jag duger precis som jag är. Precis som du.

Jag duger precis som jag är. Precis som du.

Friskis&Svettis Stockholm jobbar med att motverka skeva kroppsideal och träningshets, men har länge misstänkt att problemen är större än vad många vill inse. Friskis har därför beställt en ny Sifo-undersökning som visar att mer än var tredje (38 %) ung kvinna mellan 18-29 upplever prestationshets kopplat till träning. Varannan ung kvinna (55 procent) som tränar regelbundet anger att de påverkas negativt av samhällets kroppsideal.

För att belysa kroppshetsen och prestationskraven gör Friskis&Svettis Stockholm en favorit i repris. Likt 1979 ordnas en demonstration på Sergels torg för folkhälsan, denna gång som i form av en Mani-fest!-ation mot kroppshets den 6 oktober kl.13.00 på Sergels torg.

Tyvärr kan jag inte medverka i manifestationen, befinner mig istället i Chicago för att springa maraton. Men jag vill gärna lyfta denna viktiga fråga. Jag har själv varit djupt nere i självhatsträsket. Har tränat för att straffa mig själv, eller snarare för att dämpa den ångest som följde om jag inte tränade. Jag har länge varit slav under kroppshetsen men har tagit mig ur den. Och hela min historia – den kan ni läsa om i min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild, eller lyssna till i poddform när jag och Anna snackade om ätstörningar i förra veckans avsnitt av Rörelseglädjepodden. Detta är självklart även ett ämne jag kommer att lyfta när jag instruerar på Amelia och Taras träningsresa om ett par veckor. Ett ständigt aktuellt ämne. Tyvärr. Men ju fler gånger det lyfts, desto större skillnad har vi möjlighet att göra i dessa frågor.

Kroppshets är inte lika med ätstörningar

För att man upplever och känner av kroppshets innebär det inte automatiskt att man får ätstörningar. Kroppshets kan många känna av, det är inte roligt, men det innebär inte att det leder till ohälsa. Ätstörningar är en komplex sjukdom. Men kroppshets kan vara en utlösande faktor eller en bidragande orsak till att någon hamnar i sjukdomen. Innan jag blev sjuk i anorexi trodde jag aldrig att jag skulle drabbas, och hade jag inte gått på dieter och ständigt strävat efter att bli smalare för att leva upp till normen hade jag kanske aldrig ens drabbats. Då hade den fått bo latent inom mig utan möjlighet att ta över hela mitt väsen. Men nu gav jag sjukdomen en möjlighet att komma ut och den tog över hela min värld i några år. Nu kommer jag aldrig mer göda sjukdomen och den kommer aldrig mer få chans att växa sig stark. Jag är frisk och tänker så förbli. Även om jag såklart också känner av kroppshets, men min erfarenhet gör att jag kan vara snäll mot mig själv och få distans till de intryck jag möter som vill säga åt mig att jag inte duger. Jag duger visst. Jag är lika mycket värd som någon annan. Och den enda som drabbas av att tänka negativt. Det är jag själv. Därför väljer jag motsatsen.

Acne och smalhetsen – läs min debattartikel i Aftonbladet idag

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Ätstörningar den

Debattartikel i Aftonbladet 20 januari 2018.

Debattartikel i Aftonbladet 20 januari 2018.

I dagens Aftonbladet är min debattartikel om Acnes senaste kampanj med supersmala modeller publicerad. Jag som vill sprida hälsa, rörelseglädje och sunda budskap blir så ledsen när jag ser modellernas ledsna blickar och orkeslösa hållning. Är det så här vi vill se ut 2018? Nej, fram för en palett av olika kroppar där idealet blir bredare och alla kan känna att de är fina precis som de är och har möjlighet att älska sin kropp precis som den är. In och läs min debattartikel, och dela gärna med dig av dina åsikter här i bloggen eller på min Facebook-sida.

"Jag ville se ut som de i reklamen - blev sjuk".

”Jag ville se ut som de i reklamen – blev sjuk”.

Debattartikel om Acnes senaste kampanj.

Debattartikel om Acnes senaste kampanj.

Inne på Facebook fick jag även en påminnelse om att det är exakt två år sedan som jag hade releasefest för min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning. Finns att köpa på bland annat Adlibris.

Jag och min vän Helena på min bokrelease för två år sedan. Bokens ämne är högaktuellt än idag - tyvärr ...

Jag och min vän Helena på min bokrelease för två år sedan. Bokens ämne är högaktuellt än idag – tyvärr …

atstorningar

Ångest över julen? Kom i form inför beach 2018

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar den

Det fanns en tid när jag inte kunde njuta av detta, då var en promenad eller löprunda bara ett sätt att bränna kalorier.

Det fanns en tid när jag inte kunde njuta av detta, då var en promenad eller löprunda bara ett sätt att bränna kalorier.

Varje jul påminns jag om hur jobbigt det var när jag inte kunde njuta av julen. När högtiden mest innebar ångest för mig. En skräck för all mat jag skulle äta, allt julgodis som skulle locka och hur tjock jag skulle bli på bara några dagar. Jag förstod inte hur alla runt omkring mig kunde äta utan att reflektera över hur mycket kalorier allt innehöll. Och nu i mellandagarna är det dags att komma i form inför beach 2018.

Nu är det länge sedan som jag genomled julen. När ätstörningen hade mig fast i sitt grepp. När julen var en jobbig tid där mina hårt inarbetade rutiner fick en utmaning när helgen pågick i flera dagar.

Jag älskar julen

Numera älskar jag julen. Jag maxar hela december då jag mår bra av allt pyssel, att baka med barnen, att fundera ut vilka julklappar som ska shoppas samt handla dem, att få extra mycket tid med vänner över en fika eller sitta ner under en lång middag, spela spel och busa runt med barnen. Jag älskar att se mina barns förväntan inför julafton, att se deras fascination när tomten kommer och knackar på, när julklapparna lockar under granen och när det sedan leks i timmar med nya leksaker och sportutrustning. Och jag älskar julmaten, särskilt den som min mamma gör, och jag älskar lugnet runt jul samt de sköna träningspass jag fått till mitt i allt mys. För precis som övriga året mår jag som allra bäst om jag får en kombination av lugn och aktivitet. Jag är lite för rastlös för att vara stilla för länge.

Varför jag tränar

Men anledningen till varför jag tränar är annorlunda mot när jag var sjuk. Då var det ångesten som drev mig och jag tränade för att dämpa kriget som pågick inne i min kropp. Träningen var ett straff. Det var långt ifrån rörelseglädje. Det handlade bara om att bränna bort det jag hade ätit. Numera handlar min träning om så mycket annat. Om upplevelser. Om att få känna njutningen av att min kropp jobbar. Att den är stark. Jag märker hur min hjärna skärps när jag har fått träna. Hur bra jag mår inifrån och ut och hur jag blir en bättre människa. Jag älskar att träna och jag är ytterst tacksam över att jag har hittat tillbaka till den glädjefyllda träningen efter min ätstörning. Att träningen har blivit något positivt i mitt liv, något jag gör för mig själv som belöning, inte straff.

Beach 2018

Vi är mitt i mellandagarna och redan börjar snacket om beach 2018 gå. För nu har vi myst en månad, nu är det dags att späka oss, sätta höga mål och lägga i en eller två extra växlar i träningen. Kanske sluta med godis, kanske hoppa på någon ny diet. Det handlar om att skapa den snyggaste kroppen till sommaren. Ni förstår nog redan vad jag tycker om detta?!

Med min bakgrund, och där en utlösande faktor i min ätstörning just var att jag började på en diet med förhoppning om att vara ”smal, snygg och vältränad” till sommaren, är jag inte så positivt inställd till dessa snabba förändringar. Jag kan förstå lusten att ”börja om” i januari. Jag älskar nystarter, att skriva listor och sätta mål. Och efter en månad där mycket handlar om mys kan det vara skönt med kontrast. Det kan vara lustfyllt att sätta mål med träningen och ta i hårdare. Eller att dra ner lite på fikastunderna eller välja mer näringstäta produkter än en bulle. Men gör det av rätt anledning, gör det av lust och en vilja att göra en positiv förändring. Påminn dig själv om varför du gör något och hur det får dig att må. Gör det aldrig för att löpsedlarna säger åt dig att ”du är dålig som har firat jul, nu är det dags att skärpa till sig”.  Även om tidningarna skriver om det i lite mer säljande löpsedlar så det handlar om att ge dig dåligt samvete. Och det ska du verkligen inte ha! Förhoppningsvis bär du med dig många fina minnen från denna jul och att du nu får kraft med dig in i 2018. Låt det bli ett år där du äter och tränar på ett sätt som du mår bra av. Och märker du att ditt förhållande till mat, träning samt din kropp inte är sunt och du mår dåligt. Se till att söka hjälp – för det finns hjälp att få och det är mycket roligare att kunna njuta av livet än att låta dagens kaloriintag styra.

Boktips!

Vill du läsa mer om min resa med ätstörning samt hur jag blev frisk vill jag tipsa om min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. Och vill du ha konkreta tips, tankesätt och exempel på hur andra gör för att bli frisk? Läs min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning.

Vi behöver alla äta. Vi behöver alla röra på oss. Se till att göra det på ett sätt som du mår bra av!

atstorningar

World Eating Disorders Day

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar den

Idag uppmärksammar jag World Eating Disorders Day. Och ger er specialpris på mina böcker.

Fin present till någon du bryr dig om.

Fin present till någon du bryr dig om.

Idag är det World Eating Disorders Day, en dag för att uppmärksamma ätstörningar och hur vi kan förebygga och hjälpa de som blir drabbade.

Jag har som ni vet skrivit två böcker i ämnet och dagen till ära får ni köpa dem till paketpris, båda böckerna för 175 kr + frakt (endast en bok 100 kr + frakt).

Läs mer om mina böcker här:

VIKTIG – från matmissbrukare till träningsförebild

En självbiografi om hur jag har gått från knubbig tonåring genom en allvarlig ätstörning till att bli frisk igen.

JÄTTEVIKTIG – att må bra efter en ätstörning

En bok med konkreta tips och tankesätt blandat med personliga upplevelser från mig och nio andra om hur man blir frisk från en ätstörning och hur man kan tänka i olika tuffa situationer som dyker upp i livet.

För att köpa: mejla mig din postadress och ditt telefonnummer och hur många böcker/vilka böcker du vill ha på terese@sparkibaken.se , märk mejlet ”BÖCKER”

Erbjudandet gäller endast idag, fredag 2 juni, 2017.

atstorningar

Föreläsning om hälsa och ohälsa

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar den

Viktig föreläsning om hälsa och ohälsa startade ringar på vattnet …

Jag dansar gärna innan jag ställer mig på scen, det får igång mig och skärper mitt fokus.

Jag dansar gärna innan jag ställer mig på scen, det får igång mig och skärper mitt fokus.

Jag älskar att hålla föreläsning och prata om sådant jag tycker är viktigt. Under veckan höll jag en timmes prat om vad som är hälsa och ohälsa med avstamp från min egen resa.

Dans som uppvärmning även inne på föreläsningen ...

Dans som uppvärmning även inne på föreläsningen …

Publiken var fantastisk som bjöd på sig själva under det lilla dansnumret jag fick alla att genomföra i början … och jag är tacksam över de frågor och samtal som har följt dagarna efter föreläsningen. För fördelen med att hänga med samma gäng en hel vecka är att frågor kan dyka upp flera dagar efter själva föreläsningen. Och jag är glad när andra vågar fråga mig om sådant som kan upplevas tufft att prata om. Men vi är alla människor och det är starkt att lyfta sina svagheter. Då blir vi starkare i längden och inser hur vi kan lära oss av varandra. Och att våra svagheter egentligen kanske är våra styrkor … vi måste bara lära oss att se på dem med andra ögon.

Fotograf: Jane Haglund

Stort och intresserat gäng att prata för.

Stort och intresserat gäng att prata för.

atstorningar

Kom i sommarform!

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar, Hälsa den

Sommaren närmar sig. Är du i form? Så började ett mejl jag fick förra veckan (dessutom med ett collage fyllt av före-efter-bilder …). Först tänkte jag bara skicka det bums i skräpkorgen, men så retade jag istället upp mig över budskapet och tänkte på alla som fick samma mejl men kanske inte har samma filter.

Klart vi är i sommarform!

Klart vi är i sommarform!

Jag vill tro att vi är smartare än att vi fortfarande går på löften om snabba lösningar och att vi skulle bli lyckligare bara vi gick ner lite mer i vikt, bara vi blev lite tajtare, fick lite synligare muskler … ja ni fattar. Det pratas allt mer i flöden jag själv medverkar och läser i att beachform betyder att ta på sig badkläder och gå till stranden. Det handlar inte om att förändra sig för att passa in i en tänkt mall. Vi duger alla precis som vi är och vi förtjänar alla att få glädjas över en dag med sol, bad, minimala kläder (om man vill) och ha roligt med vänner och familj.

Men så slungas jag tillbaka till ideal jag själv levde efter när jag var yngre. När jag var osäker tonåring och när jag var på väg in i min ätstörning eller fortfarande levde mitt i den. Snälla, sluta prata om sommarform/beachform och sprida budskap om att vi inte duger som vi är. Och ni som läser detta, gå inte på denna typ av reklam och marknadsföring. Träna och ät för att du mår bra av det, och för att du har roligt längst vägen, har mål som känns peppande och som är långsiktiga. Och kom ihåg, att din lycka och tillfredsställelse inte hänger på vad du ser i spegeln, det beror på hur du mår på insidan. Och hur du mår på insidan har inget att göra med hur du ser ut, eller uppfattar ditt yttre. Ett synligt sexpack eller getingmidja är inte lösningen på problemet. Snarare skapar det mer problem …

barn-familj

Ätstörningar och träning

av Terese Alvén i kategorin Barn & Familj, Ätstörningar den

Igår utbildade jag ett härligt gäng ledare inom idrott och ätstörningar. Som representant för Frisk & Fri höll jag en heldagsutbildning i Kalmar.

Ett glatt gäng med diplom i händerna.

Ett glatt gäng med diplom i händerna.

Det bästa med att utbilda är när jag lär mig lika mycket som de jag leder. Och igår hade jag en engagerad skara ledare som fick lära sig mer om ätstörningar, bemötande och hälsosamt ledarskap inom Frisk & Fris utbildning We Care.

Hemresan från den härliga dagen blev inte lika kul, men efter förra veckans kaos ska man inte klaga … en brand på spåret gjorde att vi blev flera timmar försenade med tåget och vi kom inte hem förrän efter ett i natt. Vilket gjorde att tunnelbanan slutat gå. Istället promenerade jag Drottninggatan hemåt, grät när jag såg alla blommor, levande ljus och en öde gata där hjulspåren fortfarande syntes skarpt.

Det blev inte mycket sömn men imorse vaknade jag med min familj och det blev en perfekt morgon med mys, frukost med dottern i knäet och sedan var barnen på sitt bästa humör när jag tog dem till förskolan. Dagen kunde inte ha börjat bättre.

Mina älsklingar på väg till förskola och skola.

Mina älsklingar på väg till förskola och skola.

Diplom som jag delade ut efter utbildningen.

Diplom som jag delade ut efter utbildningen.

atstorningar

Vi är alla viktiga …

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar den

… men ibland behövs en påminnelse om att det vi gör faktiskt påverkar andra på olika sätt. Bloggläsaren Tilda påminde mig om varför jag gör det jag gör.

I dagens samhälle är det lätt att gasa på utan att stanna upp och reflektera, fira framgångar eller påminna sig om saker man är tacksam och lycklig över. Vissa gånger är jag bra på att klappa mig själv på axeln, andra gånger glömmer jag bort hur viktigt mitt sätt att försöka bidra till en friskare värld är. En värld där människor känner att de duger precis som de är, där de gör val efter lust och tränar av glädje – inte tvång.

Tack till alla ni som hjälper mig att påminna mig om att jag gör gott. Ni ger mig kraft och energi att fortsätta på min upptrampade stig, samt att våga testa nya vägar för att förhoppningsvis nå fler som vill ha inspiration och stöttning på vägen. Tack också att ni påminner mig om att säga till människor i mitt liv varför just de är viktiga och grymma på sitt sätt. Vi behöver alla höra det ibland.

Tack Tilda som så öppenhjärtigt kommenterade i min blogg tidigare i veckan, du gav även mig en tår i ögat. Och det är klart att du ska bli helt frisk!

”Kommentaren är inte riktat till inlägget utan till dig. Ville att du skulle veta.

Terese din bok Viktig är fantastisk – du är fantastisk!

Jag trodde aldrig någon kunde förstå mig så bra, tänka och känna likadant. Du tar orden ur min mun. Din bok har fått mig att inse att det inte är jag som är problemet, det är min sjukdom.

Jag läste din bok flera gånger när jag var som sjukast och gick på behandling för fyra år sedan. Förra veckan läste (lyssnade) jag på boken igen för att jag har tyvärr fallit tillbaka.

Din bok får mig att vilja kämpa mot ett friskare jag. När jag lyssnade på dina välvalda ord i slutet av ljudboken fällde jag en tår. Du pratar rakt in i mitt hjärta. Du sa orden som en vän, föräldrar eller pojkvän aldrig sagt. Som jag behöver höra. Du förstår mig. Du dömer mig inte. Jag är inte ensam och det går att bli helt frisk. Jag ska bli helt frisk!

Tack för att du delar med dig!”

Böcker och livshistorier berör. Just nu läser jag Love Warrior.

Böcker och livshistorier berör. Just nu läser jag Love Warrior.