arkiv

Inlägg från september 2018

traning

Ragnar Relay White Cliffs – sammanfattning av löparhelg med 9 vänner

av Terese Alvén i kategorin Träning den

I tre delar har jag redan berättat om mina löprundor under Ragnar Relay White Cliffs – maskeradrunda i vikingaoutfit, löpning in i natten samt såklart, den längsta och tuffaste rundan strax innan fyra på morgonen. Men trots att det är en löpartävling, eller evenemang kanske snarare än tävling så är det inte löpningen som är grejen. Det är bara en del av upplevelsen. Att vara 10 personer som tillsammans ska klara av utmaningen att ta oss cirka 300 km, det är grejen.

Vårt grymma lag Ragnar Coming Home!

Vårt grymma lag Ragnar Coming Home!

För att förklara konceptet, för jag vet att det kan vara lite svårt att förstå. Ett lag om tio personer springer tre sträckor var. Är du nummer 2 i laget (som jag var), springer du etapp 2, 12 och 22. När löpare 1-5 är ute på sina rundor får löpare 6-10 vila. Så byts man av var femte runda. När en löpare springer åker övriga fyra i en bil fram till nästa växling.

Vår pimpade van som var vårt hem under helgen.

Vår pimpade van som var vårt hem under helgen.

Du sover i bilen, du äter typ i bilen, du skrattar i bilen, du snackar i bilen, du peppar i bilen, du byter om i bilen … ja, bilen blir ditt hem i 36 timmar. Ett härligt kaos med allas väskor, snackspapper, ombyten och svettiga skor.

Run. Drive. Sleep? Repeat.

Ja, Ragnar Relays sköna slogan är väldigt träffande. Du åker bil. Du springer och sömnen, ja, det blir lite sisådär med den. Jag somnade till i bilen titt som tätt, och när vi kom fram till växlingsstationen vid tolv på natten där vi tre timmar senare skulle möta upp den andra bilen fick vi pausa och sova. Tre av oss hade med sig sovsäck och liggunderlag och tog sig till ett stort tält på området. Jag och min kollega Axel valde att sova i bilen. Med öronproppar, ögonmask och alla överdragskläder jag hade med mig blev det en ryckig sömn. Det var kallt och svårt att slappna av. När klockan ringde halv tre och det var dags att göra oss klara för Axels nattrunda, han som skulle springa innan mig, var jag ändå märkligt pigg. Det är så mycket adrenalin i kroppen och äventyret i sig gör det svårt att slappna av. Det är bara att ösa.

Det blev en hyfsat intensiv helg - och även veckan dessförinnan ...

Det blev en hyfsat intensiv helg – och även veckan dessförinnan …

Mysig morgon

När vår bil var klar med alla löprundor på morgonen var det dags att tvätta bilen. För en grej med Ragnar är att pimpa bilen. Vi hade Sverige-flaggor, klistermärken samt skrivit olika budskap på vår bil. Allt för att inspirera löparna i de andra teamen att komma till Sverige och springa vårt lopp till sommaren – Ragnar Relay Lake Mälaren 15-16 juni 2019. Men oj så svårt det var att få bort en del av trycken, blev visst ett felköp av en blå penna som inte alls var lika lätt att skrubba bort som den gula … men tids nog så … och som belöning efter städet hade vi tid att njuta av en riktigt god frukost. Ett supermysigt café i Brighton, Marmelade, blev perfekt. Äggröra, bröd och lax. Så gott. Och kaffe såklart!

God brunch efter sista löprundan.

God brunch efter sista löprundan.

Sedan var det dags att möta upp andra bilen som fortfarande var ute och sprang. När vår sista löpare, Ulrica närmade sig mål sprang vi ikapp henna och med en stor svensk flagga och likadana lagtröjor sprang hela laget med 10 personer gemensamt över mållinjen. Så starka och glada tillsammans!

I väntan på att få springa i mål med Ulrica, vår sista löpare ute på banan.

I väntan på att få springa i mål med Ulrica, vår sista löpare ute på banan.

Om jag vill springa igen?! OH JA. Tur att Ragnar Relay kommer till Sverige. Att man sedan känner sig alldeles jetlaggad ett par dagar senare … det är så värt det.

Firar på flygplatsen innan hemfärd från Heathrow till Arlanda.

Firar på flygplatsen innan hemfärd från Heathrow till Arlanda.

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – delsträcka 3 – tuffaste utmaningen!

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Sista löprundan i Ragnar Relay White Cliffs för denna gång. Start: 03:48. Dags för 13,5 km i mörkret.

I mål (några timmar efter min sista löprunda).

I mål (några timmar efter min sista löprunda).

Jag har väldigt starka minnen från förra årets nattrunda, har aldrig haft sådan ångest och nervositet innan mörkrädd och harig som jag är … men så stark jag kände mig efteråt! Då var det min andra runda, nu hade jag så tidigt startnummer i vårt lag (var nummer 2 istället för 10 som sprang) så nu blev min sista den jag skulle springa nattetid.

Nervositeten fanns även denna gång. Men samtidigt visste jag att jag hade tagit mig igenom det en gång, klart att jag skulle fixa det igen. 13,5 km, min längsta runda för helgen började i en stor park där det var helt svart. Det enda ljuset som fanns var det som pannlampan gav mig. Ett par minuter innan Axel kom kutandes för att lämna över till mig hade ett par andra löpare gett sig av. Så jag visste ju att det fanns andra ute i mörkret, och att det skulle komma fler efter mig så småningom. Detta gjorde mig tryggare.

Tillsammans i mörkret

Jag gav mig iväg på asfaltsvägen, glad över det jämna underlaget och sprang med god fart. Så småningom såg jag de röda bakljusen på löparna framför och de kom närmre mig. Bra tänkte jag, jag tar rygg på dem. Då blir det inte lika ensamt. Jag sänkte tempot när jag låg runt 30 meter bakom och höll deras tempo en stund. Så skönt. Sedan fick ena löparen problem och började gå. Då joggade jag upp jämte Lars som han hette, en trevlig engelsman och fick springa och småprata om allt från simning till tennis och hans exfru som bodde i Danmark. Bra att få lägga tankarna någon annanstans än allt läskigt jag föreställer mig gömmer sig i mörkret.

Efter en stund började Lars bli trött, han lät mig springa vidare och det kändes ändå bra. Jag visste att han var en stund bakom mig och jag kunde nöta på i mörkret med lagom mycket adrenalin i kroppen. När jag kom ut från parken började den riktiga utmaningen löpmässigt. Först sprang vi på en stenig strand där jag gång på gång trampade fel. Därefter kom en smal stig, så smal att jag fick placera fötterna framför varandra när jag sprang och det gick inte ens att springa bredvid stigen, lutningen där gjorde det inte mer lättsprunget.

Värsta berget

Redan innan visste jag att min sträcka skulle avslutas med en rejäl stigning. Exakt hur brant och hur långt jag skulle uppför visste jag inte, och det var kanske tur det. Min klocka visade inte ens 10 km när det började luta uppför. Ömsom asfalt, ömsom leriga stigar, rötter, någon trappa och uppför uppför uppför. Flera gånger fick jag sluta springa och gå med hjärtat hårt bankande i bröstet och andetag som immade luften så mycket att jag knappt såg.

Om jag var glad över att till slut se mitt mål, högst uppe på berget fick jag lämna över till nästa kamrat som gav sig iväg. Min löpning i Ragnar Relay White Cliffs var över för denna gång. Men äventyret var inte över för det. Jag har ett inlägg kvar i min rapportering, och där kommer jag sammanfatta hela helgen, samt såklart ta er med över mållinjen!

Läs om min första delsträcka iklädd vikingadräkt här.

Läs om min andra delsträcka in i natten här.

Medalj till alla när hela laget har kommit i mål. MIn sista sträcka avverkade jag sju timmar innan målgången.

Medalj till alla när hela laget har kommit i mål. MIn sista sträcka avverkade jag sju timmar innan målgången.

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – sträcka 2 in i natten

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Efter några timmars bilpendlande, en god kycklingburgare på ett mysigt fik, ett par koppar kaffe och såklart nya fräscha springkläder (inga fler maskeradoutfits på denna resa) var det åter dags att springa – min andra löprunda (av tre) i Ragnar Relay White Cliffs. I flera timmar hade det ösregnat, led med mina andra lagmedlemmar som var ute och sprang, när det började bli dags för min start slutade det värsta för en stund.

God - och vacker - kycklingburgare. Skönt att fly regnet för en stund.

God – och vacker – kycklingburgare. Skönt att fly regnet för en stund.

Högt uppe på en ås var kontrollen där jag skulle överta stafettpinnen. Nu var det endast 7,5 km jag skulle springa och det kändes som en baggis. Resans lättaste löprunda. Och första biten var lättsprungen, det lutade nerför och enda hindret var regnet som gjort marken lerig och hal på sina ställen. Så även om kraften och viljan att springa på fanns vågade jag inte riktigt. Det blev att jag bromsade mig själv.

Myskläder och mjuk soffa. Perfekt!

Myskläder och mjuk soffa. Perfekt!

Väl ute ur parken hade regnet åter satt igång, men det bekom mig inte så mycket. Jag var redan rejält blöt om fötterna efter att ha trampat i vattenpölar, jag hade min favoritjacka LIM från Haglöfs som är perfekt för löpning i regn samt såklart det viktigaste när det regnar – keps! Jag var i min egen värld och bara malde på in igenom ett samhälle där regnet troligen gjorde det mer lättsprunget, för trots att jag sprang på gator med restauranger och affärer var det väldigt folktomt. Fast klockan var också runt åtta, så det kanske hade med tiden att göra också, affärerna var stängda och det var endast vid någon pub jag möttes av rökande gäster som tryckte utanför dörren.

Hinner med lite fotografering i väntan på Axel.

Hinner med lite fotografering i väntan på Axel.

Den sista biten av rundan sprang jag längs med vattnet på en oupplyst strandpromenad. Nu hade mörkret kommit men tack vare reflexväst samt pannlampa både såg jag samt syntes för andra när jag sprang.

Väl tillbaka vid bilen bytte jag om till rena kläder och raggarduschade med deospray under armarna (eller Ragnar-duschade kanske man ska säga …). Japp, det blev en helg med tre löprundor utan dusch(!) Tur att vi satt tillsammans på flyget hem … otur för de som satt runt omkring oss … men nu går jag händelserna lite i förväg. Innan det var dags att åka hem väntade en natt i bilen samt en sista löprunda strax innan klockan fyra på morgonen. Den berättar jag om i nästa del.

Det börjar skymma och det duggregnar, men jag är redo för spring!

Det börjar skymma och det duggregnar, men jag är redo för spring!

Missade du min rapport från första delsträckan när jag sprang som en viking? In och läs här.

NYTT PODDAVSNITT: #15 Ätstörningar, och att vara en förebild för barnen

av Terese Alvén i kategorin Inspiration, Intervjuer & Inspiratörer den

NYTT PODDAVSNITT: Runt 100 000 svenskar räknas ha en ätstörning. Långt fler mår dåligt över mat, träning och kropp. Både jag och Anna har själva varit sjuka. I avsnitt 15 berättar vi våra historier, tipsar om hur man hittar balans i livet samt kan vara en förebild för barnen. In och lyssna på #rörelseglädjepodden. Finns där poddar finns (som Acast och Itunes).

#15 Ätstörningar, och att vara en förebild för barnen – med Anna Lissjanis och Terese Alvén

#15 Ätstörningar, och att vara en förebild för barnen – med Anna Lissjanis och Terese Alvén.

Ätstörningar

Vi lever tyvärr i ett väldigt ätstört samhälle, och det är nästan mer vanligt att må dåligt över mat, träning och sin kropp i olika grader än att ha ett avslappnat förhållningssätt till detta. Detta är helt sjukt! Senaste dagarna har just kroppshets uppmärksammats extra efter Mia Skäringers gripande dokumentär på SVT. Rekommenderas!

Något jag verkligen vill poängtera är att man inte behöver må dåligt. Det går att bli frisk och fri från en ätstörning. Det är inte lätt att bli frisk på egen hand, många gånger behövs behandling, stöttande personer som hjälper en samt tid att låta kropp och knopp bli friska och såklart en vilja att våga bli frisk. Men ge aldrig upp. Fortsätt jobba mot friskhet, livet är så mycket roligare då.

Behöver du hjälp, eller har du en vän du är orolig för vill jag tipsa om att kontakta riksföreningen mot ätstörningar Frisk & Fri. Jag har själv varit mentor där i flera år, har suttit med i Stockholmsstyrelsen samt utbildat inom deras koncept We Care som riktar sig mot idrottsföreningar och gym med viljan att skapa sunda träningsmiljöer.

Kampanjpris på mina böcker. Foto: Fredrik Ekedahl.

Kampanjpris på mina böcker. Foto: Fredrik Ekedahl.

Kampanj! Köp Viktig och Jätteviktig till specialpris!

Jag har (som du säkert vet) skrivit två böcker om ätstörningar efter att själv ha varit drabbad av anorexi följt av samhällsfenomenet ortorexi och numera vill inspirera andra att våga bli friska. Min egen självbiografi Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild samt den fristående fortsättningen Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning är två väldigt personliga böcker som är viktiga för mig och där jag vill påminna alla om hur viktiga alla är. Varken underviktig, överviktig eller normalviktig – du är jätteviktig! Jag har några böcker här hemma som jag just nu säljer till specialpris – 140 kr styck eller 220 kr för båda (begränsat antal). Mejla mig på terese@sparkibaken.se och skriv BOKKÖP i ämnesraden samt vad du vill köpa. Och såklart din adress.

Nu – in och lyssna på poddavsnittet så får du veta mer om hur jag och Anna hamnade i våra sjukdomar, samt framför allt, hur vi tog oss ur dem!

Tidigare poddavsnitt:

Avsnitt 1: En hälsosam familj – med Manne Forssberg

Avsnitt 2: Smartare skola med aktiva barn – med Magister Rickard Nordström

Avsnitt 3: Barnyoga och vikten av vila – med Filippa Odevall

Avsnitt 4: Matglädje, energi och näring för barn – med Jill Holmström

Avsnitt 5: Senaste forskningen om barns hälsa – med läkare Susanne Saarinen

Avsnitt 6: Psykisk ohälsa och fysisk aktivitet för barn – med läkare Lotta Kockum

Avsnitt 7: Coacha ditt barn, bli bästa idrottsföräldern – med Rebecka Edgren Aldén

Avsnitt 8: De 10 bästa tipsen för att få igång barnen – topplista med konkreta övningar och aktiva lekar

Avsnitt 9: Att sätta mål inom barnidrott – med Anna Sunneborn

Avsnitt 10: Träning för barn i olika åldrar – vad är bra att träna?

Avsnitt 11: Ditt barn på nätet – med Maria Dufva

Avsnitt 12: Nystart! Rörelseglädje 2.0

Avsnitt 13: Vardagspussel, skolstart och #bekämpastillasittandet

Avsnitt 14: Komma igång och hålla igång

halsa

Springa i kyla – Klädtips för kalla höstmorgnar (eller övrig tid på dagen)

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Mode & Trender den

Bästa klädtipsen för att springa i kyla. Efter en varm sommar och rätt mild höst blev det plötsligt enbart några få plusgrader. Vilken chock! Men med rätt kläder går det ändå bra att springa utomhus. Här är mina bästa tips när temperaturen ligger runt noll eller ett par plusgrader. Jag hade 4 plus när jag sprang denna morgon, frös i början vilket är bra, för när kroppen blivit varm av ansträngningen, då är klädvalet helt perfekt. Blev precis lagom varm.

Springer klockan sex på morgonen.

Springer klockan sex på morgonen.

Checklista – springa i kyla

  • Är det mörkt ute – se till att ha på dig plagg med reflexer, både på benen och upptill, både baktill, från sidan och fram.
  • Täck alla glipor – kompressionsstrumpor på fötterna gör att det inte smiter in någon kyla mellan tights och skor, dessutom får du extra hjälp att värma vaderna.
  • Mössa och vantar – du tappar mycket kyla genom huvudet, täck med en tunn löparmössa, och iskalla fingrar vill ingen ha, på med ett par tunnare vantar.
  • Långärmat och överdrag – en tjockare långärmad funktionströja samt en något kraftigare vinterjacka är perfekt när det är ruggigt och kallt. Anpassa tjockleken efter hur kallblodig du är och hur många grader det är. Se till att plagget går upp i halsen eller använd en buff runt halsen för att inte frysa.
  • Vintertights – en iskall rumpa och röda lår är inte skoj att komma hem med, se till att skaffa ett par kraftigare vintertights om du inte redan har det. Så värt för vinterns löpning!
  • Njut av varm dusch och god frukost efteråt!
Kompresstionsstumpor som håller vaderna varma. Viktigt att inte få en glipa mellan tights och sko.

Kompressionsstumpor som håller vaderna varma. Viktigt att inte få en glipa mellan tights och sko.

Ut och spring trots kylan. Det är friskt och härligt.

Ut och spring trots kylan. Det är friskt och härligt.

På med mössa och se till att kläderna går högt upp i halsen.

På med mössa och se till att kläderna går högt upp i halsen.

Springer på tomma gator.

Springer på tomma gator.

Vantar är viktigt.

Vantar är viktigt.

Glad efter löpning!

Glad efter löpning!

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – delsträcka 1 ut i kohagen

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Nyss hemkommen från en händelserik helg i England. Känns som att jag har varit borta längre än en helg – på ett bra sätt. Så många fina, galna, roliga, utmanande och pannbensprövande minnen. Precis som förra årets Ragnar Relay White Cliffs-upplevelse väljer jag att skriva om den i flera inlägg, för det är så mycket från dessa 36 timmar som jag vill lyfta. Nu kör vi första rapporten och vi backar bandet till min första delsträcka – utklädd som vikingabrud med plastyxa (!) i handen.

Vårt grymma lag Ragnar Coming Home!

Vårt grymma lag Ragnar Coming Home!

Kaxig innan start av årets omgång av Ragnar Relay White Cliffs.

Kaxig innan start av årets omgång av Ragnar Relay White Cliffs.

Ragnar Coming Home

Till sommaren arrangerar vi på Marathongruppen (där jag är digital redaktör) Ragnar Relay Lake Mälaren i Sverige. Eftersom loppets namn kommer från en gammal viking var det självklart för oss att välja just vikingar som tema för vår utklädnad. Förra året superhjältar och jag sprang som Catwomen, nu blev det istället kort klänning och yxa. Och vårt lagnamn – samt hashtag – det sammanfattade vårt budskap: Ragnar Coming Home. För visst ville vi locka Ragnarianerna i England att komma till Sverige. Det kommer bli grymt skoj i sommar när vi springer från Gripsholms slott till Drottningholms slott. Men nu, nu blickar vi tillbaka bandet till i lördags.

Det är inte obligatoriskt med utklädnad, men det förhöjer upplevelsen. Det sammansvetsar laget att likna varandra och det maxar allt när man får lov att gå all in. När vårt lag kom till start fick vi en hel del uppmärksamhet. Ingen kunde undgå oss. Visst fanns det något lag utklädda till ninjor, fjärilar med balettkjolar eller lag-t-shirts. Men det var inte många som körde lika hårt som oss.

Jag log mot alla jag mötte - så att jag blev mindre skrämmande med mitt vapen.

Jag log mot alla jag mötte – så att jag blev mindre skrämmande med mitt vapen.

Efter att Axel kört första sträckan med värsta skägget och peruken (glad att jag slapp det) så var det äntligen min tur. Så pepp! En sträcka om 10,5 km väntade. Först sprang jag genom ett samhälle, igenom en lekpark och hann heja och säga något ord till barn som log mot mig eller par ute och promenerade. De hejade och såg ut att undra ”vad är det här för tok som kommer springande”. Till en som tittade ropade jag glatt ”just out on a normal Saturday run”.

Överlämning av stafettbandet från Axel som sprang precis innan mig.

Överlämning av stafettbandet från Axel som sprang precis innan mig.

Vid andra lopp är jag van att alltid ha en massa andra löpare runt omkring mig, det är rätt tydligt att det är en tävling, både för åskådare och löpare. Det är en snitslad bana och man bara följer med i strömmen så kommer man rätt. Så är det inte riktigt i Ragnar. Med drygt 100 startande lag (som dessutom startar vid olika tider för att försöka tajma många ungefär samtidigt i mål) blir man snabbt ensam. Har man tur träffar man en handfull löpare under varje sträcka. I övrigt är man ensam när man springer. Vilket är en spännande del av upplevelsen. Men då är det bra att man har nummerlapp, så kan ortsbefolkningen ändå misstänka att det är ett loppjippo man springer när man kommer farande i vikingadräkt.

Förvirring under löprundan ... hur kommer vi över ån, och hur tar vi oss igenom kohagen?!

Förvirring under löprundan … hur kommer vi över ån, och hur tar vi oss igenom kohagen?!

Efter ett par kilometer kom jag ut på engelska landsbygden och sprang mellan stora fält. Så vackert! Jag öste på med ett bra tempo och fortsatte framåt tills jag kom fram till en kohage. Jag hade redan tidigare under sträckan passerat ett par grindar, men där fanns det en ingång för gångtrafikanter och en hasp. Nu har det enbart en stor grind stängd med ett hänglås. Ett par meter innanför låg stora bruna kossor och tittade på mig. Ingen skylt fanns. Nej, det kan inte vara meningen att jag ska springa in i en låst hage. Istället började jag springa längs med där det var högt gräs men som ändå gav skenet av att det kunde vara en springväg. Men efter några hundra meter var jag vilse. Jag kollade i Ragnars app och såg att jag inte var på banan. Dessutom kom det ett par till löpare som inte heller förstod hur de skulle ta sig över.

Jag visste att banan var på andra sidan hagen, längs vattnet. Men hur skulle vi komma över? Till slut var det en som klättrade över staketet. En kossa reste sig och stod och tittade medan mannen långsamt smög förbi. Jag har respekt för djur och var inte pepp på att ta mig igenom hagen, men hade inget val. Jag klättrade över – och för säkerhets skull tog jag av mig hjälmen med vikingahorn som fick mig att likna en tjur. Man vet ju aldrig …. sedan smög jag mig genom hagen till nästa grind och kom ur på rätt ställe. Pjuuh.

Mitt under min första löprunda av tre.

Mitt under min första löprunda av tre.

Längre fram kom två greyhounds springande mot mig. Även här blev jag nervös innan ägarna till hundarna kallade till sig dem. De stod och morrade när jag sprang förbi. Jag drog ett par djupa andetag och öste sedan på sista kilometern för att möta upp mitt lag. Blev en dryg halvkilometer felspring, så jag landade på över 11 km och var så glad över att ha klarat av första löprundan av tre. Det var en härlig runda även om jag gärna hade hoppat över alla möten med djur – men det som kan vara tufft i stunden kan bli ett roligt minne efteråt. Nu var äventyret igång!

… och senare i veckan får ni följa med på min kvällsrunda i regn samt nattrundan med värsta utmaningen!

Träningsresa i höst – jag åker med Amelia till Rhodos

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Event/konvent den

Jag älskar träningsresor! Den 14 oktober drar jag på nästa, då blir det Rhodos tillsammans med Amelia och Tara. De senaste åren har jag åkt iväg som instruktör på träningsresor varje termin och jag älskar att under en vecka få träna tillsammans med ett stort gäng härliga personer. Så mycket glädje, skratt, intressanta samtal och upplevelser under dessa veckor. Alltid får man nya bekanta och vänner och förhoppningsvis har alla lärt sig något nytt, vågat kliva utanför bekvämlighetszonen och testat en (eller fler) nya träningsformer. Även jag som tränare lär mig massor av de jag möter och jag sprudlar av energi när jag kommer hem igen.

På träningsresa, redo för föreläsning. Foto: Jane Haglund.

På träningsresa, redo för föreläsning. Foto: Jane Haglund.

Träningsresa med Amelia

På träningsresor instruerar jag oftast löpning i olika former, aerobics, en del parträningsklasser med lekinslag samt håller föreläsning. Roligast är det när det är någon som aldrig springer vågar komma och testa – och kommer tillbaka både en och två gånger till samma vecka. När de upplever att de visst kan. Att löpning inte är något som bara är till för de i tajta trikåer och spaghettiben, det är till för alla som vill ha en härlig sport för att träna kondition, få egentid med sina tankar i ett motionsspår och som kanske vågar anmäla sig till sitt första lopp. Så inspirerande.

Jag peppar igång gänget till intervaller. Foto: Jane Haglund.

Jag peppar igång gänget till intervaller. Foto: Jane Haglund.

Platserna till årets träningsresa till Rhodos med Amelia och Tara är i princip slutsåld. Men ett par platser finns kvar. Läs mer om resan här.

Löpcoach på träningsresa. Foto: Jane Haglund.

Löpcoach på träningsresa. Foto: Jane Haglund.

traning

Träningssummering v 37 och träningsplanering v 38 – så mycket rolig rörelse!

av Terese Alvén i kategorin Träning den

Dagarna börjar bli allt kortare med färre soltimmar och kyla som smyger sig på. Men med hjälp av träning, gärna utomhus under dagen, håller jag humöret uppe. Och just nu har jag riktigt roliga träningsveckor.

Löpning tillsammans med kollegor på lunchen - perfekt att springa i dagsljus.

Löpning tillsammans med kollegor på lunchen – perfekt att springa i dagsljus.

Träningssummering v 37

Mån – morgonjogg 5 km (check, morgonjoggade innan det var dags att springa fram och tillbaks framför en kamera i gruvan där vi springer Mine to Run 17 november)
Tis – transportspringa till jobbet (check – med rätt sega ben efter alla backar inne i gruvan)
Ons – backintervaller (nej, inga intervaller, valde istället en distansrunda på dryga 7 km i skogen tillsammans med kollegor)
Tors – tennis x 2 (check, check)
Fre – cykel 45, tennis (check, check)
Lör – Ramboll Stockholm Halvmarathon (check)
Sön – vilodag (check – aktiv vila, cyklade till och från Hagaparken inklusive en sväng till stan, så satt på hojen i 2,5 h)

Känsla: Var rätt seg i början av veckan, och hade konstigt ont i knäet under fredagen, men till helgen mådde jag som tur var toppen. Fick massor av ny energi av folkfesten på Ramboll Stockholm Halvmarathon.

Springa samt posera framför kameran, älskar när jag får möjlighet att göra det.

Springa samt posera framför kameran, älskar när jag får möjlighet att göra det.

Träningsplanering v 38

Mån – cykel 45
Tis – transportspringa till jobbet
Ons – intervaller
Tors – tennis x 2
Fre – cykel 45, tennis
Lör – Ragnar Relay White Cliffs – springer två rundor
Sön – Ragnar Relay White Cliffs – springer en runda supertidigt på morgonen

Hett tips! Anmäl dig till Mine to Run 17 november.

Hett tips! Anmäl dig till Mine to Run 17 november.

halsa

Ramboll Stockholm Halvmarathon 2018 – lopprapport från springande digital redaktör

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Vilken folkfest det var på Stockholms gator igår. Jag kan inte sammanfatta det på något annat sätt. Perfekt väder. Grym pepp längs banan. Rolig ny startsträcka. Pigg kropp. Trevligt springsällskap och såklart en massa energi! Det är en lyx att få arbeta med sådana här evenemang. Så glad över att vara en del av Ramboll Stockholm Halvmarathon och vara en pusselbit i att leverera motionsevenemang som dessa. Igår sprang jag med min GoPro samt mobilkamera i högsta hugg för att rapportera på loppets Instagram samt skapa en loppfilm (kolla in Facebook så ser ni den). 

Puss innan start.

Puss innan start.

Jag springer och filmar, Glenn fotar.

Jag springer och filmar, Glenn fotar.

Ramboll Stockholm Halvmarathon blev 21098 meter rörelseglädje. Även Glenn skulle springa loppet och när han bestämde sig för att springa lugnt och bara ta sträckan som ett långpass inför Chicago Marathon om några veckor sprang vi ihop. Perfekt för mig att dels ha någon att snacka med i vårt sköna prattempo och perfekt att ha en assistent som kunde hjälpa mig att ta några bilder.

Välmatchad!

Välmatchad!

Ssideline City Run Club - älskar deras skyltar.

Ssideline City Run Club – älskar deras skyltar.

Energi längs banan

Vi sprang någon eller några kilometer åt gången och pausade sedan vid peppiga hejaklacker och cheerzones för att fånga upp stämningen längs banan. Det är en lyx att springa utan att pressa en tid, utan bara springa för njutning (och för att jobba – men för mig är detta samma sak när det kommer till lopp). Mitt tips är verkligen att låta lusten få styra mer under ett lopp, jag tror att man uppskattar ett lopp mer om man har haft roligt än om man kapar några sekunder på sitt pers men samtidigt är spyfärdig efteråt. För mig är i alla fall inte det ett dugg lockande. Men vi är ju alla olika, det gäller att hitta det som funkar för en själv.

Här var jag alldeles hög av endorfiner.

Här var jag alldeles hög av endorfiner.

Vi njöt verkligen av löprundan och det var roligt att springa in i vänner och bekanta innan, under och efter racet samt se allas glada ansikten efter målgång. En hel del sprang sitt första maraton, jag sprang bland annat in i Alicia som precis genomfört sitt första – OM hon var nöjd. Hon riktigt lyste.

Alicia har precis sprungit sin första halvmara - så häftigt!

Alicia har precis sprungit sin första halvmara – så häftigt!

Efter loppet

När vi hade sprungit i mål jag och Glenn hängde vi kvar en stund – jag älskar att se när människor kommer i mål – och sedan styrde vi hemåt för en varm dusch, redigering av film samt goda pizzarester från kvällen innan (laddar alltid med pizza kvällen innan långlopp, men igår orkade jag bara halva, så gott med andra halvan efter mitt lopp!).

Puss efter målgång.

Puss efter målgång.

Nu taggar jag till inför nästa helgs Ragnar Relay White Cliffs. Självklart åker både GoPro och mobilkamera med så att ni kan följa med på resan.

Halvan Klar för alla löpare efter målgång, nu är jag ingen ölfantast, så jag smakade bara och tog en solig bild.

Halvan Klar för alla löpare efter målgång, nu är jag ingen ölfantast, så jag smakade bara och tog en solig bild.

halsa

Ragnar Relay White Cliffs 2018 – rolig löparhelg med vänner!

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

I helgen blir det en massa härlig rörelseglädje i form av Ramboll Stockholm Halvmarathon på lördagen samt Gen-Pep-dagen (fd Idrottens dag) i Hagaparken på söndagen. Men redan nu börjar dessutom peppen inför nästa helg. Då drar jag till England för att andra året i rad springa Ragnar Relay White Cliffs med kollegor från Marathongruppen och våra vänner.

Igår hade vi peppmöte med laget och idag testade jag och Tilde min outfit som jag springer första sträckan med. Förra året hade vi temat superhjältar på vårt lag och jag var Catwoman. I år har vi vikingatema och samtidigt som vi springer promotar vi vårt egna Ragnar Relay Lake Mälaren som kommer till Sverige i sommar. Så pepp!!!

Känner mig mer som en tjur än en viking med dessa horn på huvudet ... men det ska bli skoj att springa.

Känner mig mer som en tjur än en viking med dessa horn på huvudet … men det ska bli skoj att springa.

Vill du se mer från vår fantastiska resa förra året – kolla här där jag har sammanfattat helgen. Ragnar Relay är ett stafettlopp med 10 personer per lag och varje person springer 3 sträckor. En gång på dagen, en på natten och en på dagen. I cirka 36 timmar håller laget på och det är alltid någon som springer. Resten följer efter i två vans. Ni får självklart följa med på äventyret digitalt nästa helg. Men först ska det bli löpning på Stockholms gator. Ser fram emot folkfesten på Ramboll Stockholm Halvmarathon imorgon!

Förra årets lag med superhjältestema.

Förra årets lag med superhjältestema.

Läs mer:

Sträcka 1 när jag var Catwoman

Sträcka 2 när jag sprang livrädd mitt i natten

Sträcka 3 när jag sprang i mål

Hoppas att det blir klänningsväder i White Cliffs nästa helg.

Hoppas att det blir klänningsväder i White Cliffs nästa helg.