Inlägg i kategorin Terese Alvén

Min 37:e födelsedag & Global Running Day

av Jane Haglund i kategorin Terese Alvén, Hälsa den

Jag får hjälp av Jane att skriva igen.

Jag har sedan jag skrev sist flyttat från NKS till Stockholms sjukhem. Här firar jag min 37:e födelsedag. Jag ger aldrig upp, men läkarna tror att det här blir min sista födelsedag och jag har förlikat mig med den tanken.

Idag är det inte bara min födelsedag, utan även Global Running Day och jag tänker att det inte är en slump att dagarna sammanfaller just i år. Ni som kan, spring för mig, idag och andra dagar. Fortsätt bidra till cancerforskning. Det betyder mycket för mig.

Tack för att ni springer för mig

av Jane Haglund i kategorin Terese Alvén, Hälsa den

Jag får även den här gången hjälp av Jane och Glenn att skriva det här inlägget.

Jag vill börja med att säga att jag är glad, rörd och tacksam av allas engagemang och bidrag till insamlingen Spring för Terese på Cancerfonden, skapad av min vän och influencerkollega Helena Olmås. Det stärker att ni är så många som tänker på mig, springer för mig och bidrar till cancerforskning.

Sedan mitt senaste inlägg så har vi kastats mellan hopp och förtvivlan, men nu har vi i alla fall landat i att jag har fått min första dos cytostatika. Den fick jag i fredags. Samtidigt kämpar vi på med andra följder av sjukdomen, vilket även det har lett till en ny operation, som gjordes i tisdags och som enligt läkarna gick bra. Nu återstår bara att vänta och se effekterna av den åtgärden.

Jag tar andetag för andetag och vill igen tacka för allt stöd ni ger mig. Det betyder mycket. Jag får mycket uppläst för mig, men jag orkar själv inte vara vid skärmar och orkar inte svara på allt.

Fortsätt springa för mig.
#fuckcancer

Jag har cancer

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Hälsa den

Jag får hjälp av Jane och Glenn att skriva det här inlägget.

Jag har förstått att många är oroliga och att många har hört av sig och undrar varför jag inte är så aktiv på sociala medier. Er omtanke värmer såklart otroligt mycket och ger styrka i den här tuffa tiden som är just nu. Men för att gå rakt på sak, så har jag drabbats av en väldigt aggressiv form av äggstockscancer som man kan härleda till den cysta jag opererade bort i december förra året.

Jag blev inlagd på min namnsdag, den 26:e april, då jag sökte hjälp för smärtor i buken. Sedan dess har komplikationer tilltagit. Jag har fått proppar i lungan och i hjärtat, som jag behandlas för och man har hittills inte kunnat påbörja behandling med cellgifter som man hoppats. Jag får smärtstillande och nu står hoppet till att de åtgärder man har gjort ska göra min kropp stark nog till att påbörja cellgiftsbehandling. Den närmaste tiden kommer att vara avgörande för min framtid.

Jag har inte orkat gå in på Instagram eller andra sociala medier, men jag vet att ni är många som har hört av er. Det är jag såklart tacksam för.

Jag önskar respekt för nära och kära och undanber alla former av blommor och andra gåvor. Om man känner att man vill göra något, önskar jag att ni tänker på Cancerfonden. Och så hoppas jag att ni vill köpa min bok, som kommer att komma ut till hösten. Boken kommer inte att bli som tänkt, för tanken var att jag och familjen skulle ta bilder till den nu under våren, tillsammans med Jane. Så blir det inte, men det kommer att bli bra ändå och jag hoppas att ni kommer att tycka om den. Jag vill att boken ska fortsätta sprida rörelseglädje till många, under lång tid framöver. Alla mina och Janes intäkter för boken kommer att doneras till Cancerfonden, så genom att köpa den bidrar ni även dit.

Jag vill påminna er om att vara glada över vad ni har och försöka glädjas åt det hela tiden. Det ni idag tar för givet kan ändras fort.

En natt på sjukhus – blod i magen

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Hälsa den

I söndags skrev jag om min värk, en värk jag då ändå tyckte jag hade kontroll över även om den påverkade hela livet. Men några timmar senare gjorde det ännu ondare och i måndags åkte jag in till gynakuten där jag blev kvar. Skrev om händelsen på Instagram och publicerar det även här:

När jag äntligen fick äta visste jag också att det inte skulle bli någon operation.

När jag äntligen fick äta visste jag också att det inte skulle bli någon operation.

KONTRASTER – Så peppig bild jag la ut igår, publicerade den nog mest för att peppa mig själv. Åkte in till gynakuten igår kväll igen trots att jag hade läkartid idag. Smärtorna i buken ökade tills jag satt och grät i soffan.

Jag hade panik i bilen in. Minne från i vintras kom tillbaka och en stor oro över att inte vara frisk. Att det är något obotbart.

När jag äntligen kom in till läkaren såg han direkt att jag hade en massa blod i magen, blod som troligen kom från en sprucken cysta på den vänstra äggstocken. Det var rätt mycket och han sa att jag skulle få göra titthålsoperation för att suga ut blodet.

Jag hamnade på samma avdelning som sist, och fick vara fastande i väntan på operation och försöka sova.

Sen förmiddag träffade jag en ny läkare som undersökte mig. Även han såg blodet men tyckte det minskat, troligen för att jag legat ner och det då glidit ut mot revben och sidorna. Han var dock inte lika pigg på att operera. Mina blodvärden såg fina ut trots allt och då ville han att kroppen skulle få ta hand om detta.

Själv vill jag bara må bra och blev så arg och besviken, var inställd på operation men plötsligt var det okej för mig att äta och en lunchbricka kom. Mat jag knappt åt.

Läkaren har säkert rätt, det är inte bra med operationer man kan undvika. Nu får jag på nytt blicka framåt, ta en dag och ett steg i taget. Får inte höja pulsen på ett par veckor och kommer troligen ha svullen mage och rejält ont ett bra tag till, även om läkaren sa att smärtan ska avta successivt.

Du som mår bra just idag. Var tacksam över det. Och träna lite för mig med.

Nu måste det börja vända uppåt för mig snart … denna vinter kommer jag aldrig att glömma men jag vill gärna ha den i backspegeln nu, inte fortfarande hänga kvar vid den.

Påskhelg med vila och kropp som behöver återhämtning

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Hälsa den

Jag har haft min lugnaste påskhelg på länge. Våren min har varit intensiv på olika sätt. Förutom jobb, fotbollscuper och bokskrivande har allt fruktansvärt som hänt i vinter påverkat mig mentalt och fysiskt. I omgångar har jag känt mig stark, men gång på gång blir jag påmind om att min kropp inte mår hundra än. Jag har inte riktigt samma tolerans mot allt som kommer mot mig, mina skyddsbarriärer är för tillfället raserade. Men jag kommer bygga upp dem igen.

Aktiv lek i trädgården i helgen.

Aktiv lek i trädgården i helgen.

Senaste veckan har jag haft otroligt ont i kroppen. Jag har inte kunnat springa och jag kan inte ens ligga ner i vissa positioner. Det gör ont när jag tar djupa andetag eller gäspar och igår kväll när jag och Glenn tittade på en rolig film och jag inte kunde låta bli att skratta gjorde det så ont under revbenen som att jag nästan fick kramp i musklerna av att skratta. Så skumt. Vet inte riktigt varför jag har ont och jag vet inte riktigt hur jag ska få hjälp. Men jag fortsätter att leta svar och förhoppningsvis få känna igen min kropp snart igen och inte bli begränsad av skumma smärtor.

Denna påskhelg har därför blivit rätt stillasittande. Har varit aktiv i vardagsmotion med barnen, gått till olika lekparker, lekt i trädgården och spelat boll. Testade även en timme tennis med lillebror, och visst gick det att spela, men jag hade ingen rotation i överkroppen och jag kände hur påverkad kroppen var när jag sprang efter bollarna. Var inte riktigt mig själv. Jag känner i alla fall att smärtan har förändrats sedan början av veckan, förhoppningsvis är det ett gott tecken och att den är på väg bort. Nästa vecka är kalendern full med roliga åtaganden igen, så jag hoppas verkligen att kroppen vill vara med mig då och att jag inte behöver kämpa mig igenom allt.

Tre månader sedan magoperationen – och en månad sedan aborten

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Graviditet, Hälsa den

Det är tre månader sedan min operation i magen, det som gav mig ärret nedanför naveln. Och det är en månad sedan jag behövde avbryta graviditeten. Ärret därifrån sitter mest i mitt hjärta.

Tre månader sedan operationen. Ärret på magen syns, men inte ärret i mitt hjärta.

Tre månader sedan operationen. Ärret på magen syns, men inte ärret i mitt hjärta.

Jag känner att jag fysiskt har återhämtat mig rätt bra från båda händelserna under vintern även om jag har fått kämpa för att steg för steg komma tillbaka. Dock är det en del kvar innan jag riktigt känner igen min förmåga att prestera så som jag vill. Får påminna mig om att det faktiskt inte har gått så lång tid även om det känns som det stundtals. Livet rullar på och jag behöver blicka framåt. Fyller min tillvaro med aktiviteter, vardagspussel och framtidsdrömmar just för att inte fastna i jobbiga tankebanor. När jag är ensam, när jag ligger för att sova, när jag är ute och springer, när jag går på toaletten … ja, då är det oftast direkt till antingen operationen, aborten eller graviditeten som mina tankar går. Så mentalt, ja jag mår okej, jag mår faktiskt rätt bra ändå. Men jag har fortfarande djupa spår i mig som behöver mer bearbetning, tid och omtanke för att få läka. Jag och Glenn har träffat kuratorn på sjukhuset vilket känns bra och vi ska ses igen. Det är bra att lyfta tankar, få perspektiv och redskap för att må helt bra igen.

En dag i taget. Får ofta upp bilden i mitt huvud på en livskurva som finns med i vissa intervjuer där bra och jobbiga perioder lyfts. Jag ser hur jag nu har lämnat dalens botten och har påbörjat min vandring uppåt. Det är skönt.

Tips! Lyssna gärna på Rörelseglädjepodden där jag pratar om allt tufft i vinter.

Jag har fått bokkontrakt! Ny bok i höst!

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Böcker den

Tjoho! Så glad just nu. Har gått och sugit på den här karamellen någon vecka, men nu är avtalet påskrivet och hjulen är i rullning. Jag kan äntligen avslöja: jag har fått bokkontrakt och i höst kommer min nästa bok. Ahhhh! Spritter i hela kroppen. Så glad.

I Thailand skrev jag varje dag på boken, ofta tidig morgon samt sen eftermiddag.

I Thailand skrev jag varje dag på boken, ofta tidig morgon samt sen eftermiddag.

Ni som följer mig och känner mig vet att jag älskar att skriva, och något som ligger mig extra varmt om hjärtat är att skriva böcker. Hittills har jag gett ut fyra böcker (samt skrivit en roman som ligger hemma i byrålådan …) och jag är väldigt stolt över alla mina bokbebisar. Nu är jag dessutom extremt glad, för mitt under Thailandsresan när jag satt i en massagestol ringde telefonen och jag fick beskedet att jag har fått bokkontrakt! En idé som jag har funderat på ett bra tag blir nu verklighet. I höst kommer min nästa bok och det spritter av glädje i hela kroppen när jag skriver detta. Efter all skit i vinter behövde jag verkligen få lite positiva nyheter och annat att fylla hjärnan med.

Skål för bok nummer fem!

Skål för bok nummer fem!

Bokens titel och innehåll väntar jag lite med att avslöja, men precis som mina tidigare böcker skriver jag om sådant som engagerar mig och som jag tror kan hjälpa andra i sina liv. Jag tror verkligen att ni kommer gilla boken och jag längtar efter att få presentera den för er. Men först ska jag få ihop de sista textraderna, har en tajt deadline och ska in med råmanus 1 april. Tur då att jag är rätt jetlaggad efter Thailand och kan sno åt mig någon timme framför datorn varje morgon innan familjen vaknar. Och så blir det längre skrivpass på helgen.

Vi är ute och firar beskedet om bokkontrakt i Thailand.

Vi är ute och firar beskedet om bokkontrakt i Thailand.

Åhhh! Peppen just nu. Och kontrasten till min känsla för några veckor sedan. Livet är allt bra intressant med sina toppar och dalar.

Bokkontraktet låg och väntade på mig när jag kom hem från Thailand.

Bokkontraktet låg och väntade på mig när jag kom hem från Thailand.

This is my fight song! – två veckor efter min avbrutna graviditet

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Hälsa den

This is my fight song, take back my life song. Som jag älskar texten, känslan av power och energin i denna låt. Det är en låt som har hängt med mig länge. Ett tidigare tydligt minne är när jag lyssnade på låten under upploppet av Helsingborg Marathon. Glenn cyklade bredvid mig och filmade samtidigt som jag sprang och sjöng med i texten. Med havet som bakgrund, vinden i mitt hår och glädjen över att snart ha bockat av ytterligare ett maraton – känslan var enorm. 

This is my fight song!

This is my fight song!

I vinter har låten fått en annan mening för mig, En djupare mening. Efter allt tufft som har hänt lyssnar jag på låten och känner kraft. Ja, ni som följer mig på Instagram fick se mig dansa loss till Fight Song så sent som igår fredag.

Två veckor efter den sena aborten. Jag är tacksam över att jag valde att resa till Thailand tillsammans med Tilde för att få en paus från allt. En chans att landa och starta om mitt system. Visst tänker jag en hel del på det som hänt, samtidigt som det känns avlägset när jag befinner mig på andra sidan jorden, jag hinner inte tänka på lilla Theodore och mina drömmar som sprack. Att det bara har gått drygt två veckor är overkligt, det är som att det har funnits i mitt system betydligt längre än så. Som att det är en tydlig del av den jag är nu. Vi skapas ju av våra erfarenheter som ger oss nya kunskaper om oss själva och världen.

Jag tror att sorgen kommer bli tyngre när jag är tillbaka på hemmaplan där minnena är tydligare. I soffan där jag satt om kvällarna med handen på magen och kände sparkarna, i sängen där jag hade svårt att sova på grund av magen eller i köket där jag föreställde mig hur det om några månader skulle stå en Stokke-stol vid bordet med den lilla babysitsen i, något som min brors son just nu använder.

Men jag känner hopp inför framtiden. Redan har positiva saker börjat ske i mitt liv. Fick ett fantastiskt roligt besked i veckan som jag hoppas få dela med er om några veckor. Andra tankar om projekt och upplevelser som skapar positiva tankar och vibrationer i mitt inre. Jag kommer aldrig glömma det som har hänt, men jag vet också att jag och familjen har kraft att ta oss vidare, och resten av det här året ska jag göra allt jag kan för att få ett toppenår. Även om det inte riktigt startade och utvecklades som jag hade önskat. Jag kan inte ändra på det som har skett, så då får jag lägga kraft på annat som gör mig glad och gör mig till den Terese jag tycker om att vara.

Vårrusetpepp! Häng med på vårens härliga löparvåg

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Inspiration den

Vårruset engagerar kvinnor i alla åldrar och runt hela Sverige. På 21 orter drar turnén runt och tusentals springer de fem kilometerna på varje plats. Hur härligt och peppigt som helst! Jag har förmånen att få jobba med loppet och när jag fick frågan om jag ville vara träningsinspiratör var mitt svar självklart ja. Så i vår inspirerar jag till att bli stark, smidig, spänstig, balanserad – och få ett bra flås. Häng med i ett gäng träningsfilmer som jag frontar tillsammans med min kollega Sophie. #vårrusetpepp helt enkelt, alla filmer kommer successivt dyka upp inne på Vårrusets hemsida.

#vårrusetpepp med mig inför Vårruset.

#vårrusetpepp med mig inför Vårruset.

Terapi i Thailand – två veckor med dottern i värmen

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Barn & Familj, Hälsa den

Två veckor terapi i Thailand. Med hjälp av solen, värmen, vilan och en hel del rörelseglädje i kombination med kärlek från min familj kommer ge mig ny kraft. 

Taggade på Arlanda redo för flygresa till Thailand.

Taggade på Arlanda redo för flygresa till Thailand.

Det var många turer fram och tillbaka om jag ville åka till Thailand eller inte. Jag började fundera på det mitt i allt förra veckan för jag tänkte att det kunde vara skönt med miljöombyte och att få ta det lugnt ett tag. Men beslutet ville jag vänta med tills allt var över. Inte ens då var det en självklarhet. Som jag velade, ville jag åka? Ville jag vara hemma? Till slut tog jag beslutet, och även om jag tvekade även efter så känns det nu helrätt.

I förrgår flög jag och Tilde till Thailand. Glenn och Charles är kvar hemma och vi tjejer blir omhändertagna av mina föräldrar här nere. Jag tror det är bra för Tilde att få vara ensam med mig och jag tror det är bra för Charles att få hitta på roliga saker med Glenn. Sedan hoppas jag komma hem med ny kraft, även om hjärtat fortfarande kommer vara skört så är jag övertygad om att solen, värmen, vilan och en hel del rörelseglädje här nere kommer att hjälpa mig framåt.

Svettigt men härligt efter första löprundan i Thailand. 5 km längs strandpromenaden.

Svettigt men härligt efter första löprundan i Thailand. 5 km längs strandpromenaden.

Efter två omtumlande månader (känns betydligt längre) från att cystan gjorde ont 18 december, operation dagen efter, jobbiga provsvar några veckor senare, ett ultraljud som påverkade varje liten cell i min kropp och avbrytandet av graviditeten på alla hjärtans dag. Hur kan två månader kännas som en evighet?

Tilde hoppade snabbt i poolen med mormor. Själv höll jag mig på sidan av.

Tilde hoppade snabbt i poolen med mormor. Själv höll jag mig på sidan av.

Men nu. Nu är det dags för läkning, och jag gör det på mitt bästa sätt. Genom att ta en dag i taget, lägga mycket fokus på sådant jag mår bra av och tillåta mig att gråta så fort jag behöver.

Tänker på Theodore varje dag, han är en del av mitt hjärta nu.

Tänker på Theodore varje dag, han är en del av mitt hjärta nu.