Det var bra länge sedan jag sprang på eftermiddagen, och det var ännu längre sedan som jag sprang i Hagaparken. Men idag så! Tack vare barnvakt och en inställd tennismatch (trist) fick jag en timmes egentid som jag vigde till skön löpning. Visst, jag lyckades pricka in dagens regnväder, men det hann både komma och gå innan jag var klar. Och jag var ändå sjukt peppad att springa, så lite regn och blåst hindrade inte mig. Blev en skön mil med några 200-meters intervaller mot slutet.
Färgglad outfit piggade dessutom upp mig lite extra i kombination med peppande musik i öronen. Gillar skarpt min jacka från Craft med sned dragkedja fram och inbyggda vantar. Perfekt när vädret är lite av och på, oftast springer jag med vantar, men ibland vill jag lufta fingrarna och slipper då hålla i vantarna, de följer med ändå.
När jag hittar bra hudvårds- och skönhetsfavoriter vill jag gärna dela med mig till er här i bloggen. När jag var i Thailand upplevde jag att mitt ansikte inte mådde som bäst, kanske var det svett i kombination med att jag ibland hade keps och liknande på golfbanan och stranden. Huden kändes oren och fet. Att sedan flyga hem från runt trettio grader till minus tio, tjugo (!) som det var vid vår hemfärd blir såklart en chock för huden som blev rejält torr. De senaste veckorna har jag smörjt in mig på ett helt galet sätt, både på kroppen och i ansiktet – och fet kräm på fötterna på kvällen. Jag har varit så torr. Men nu börjar balansen bli bra igen.
De senaste veckorna har jag testat ansiktstvätt och ansiktskräm från Bioderma: Sensibio H20 och Sensibio Forte. Två produkter som har blivit nya favoriter hos mig. Produkterna säljs på Apoteket, bara det tycker jag är en kvalitetsstämpel. Båda produkterna lugnar huden och är utan parfym, dessutom rengör ansiktstvätten och tar bort makeup. Det jag gillar lite extra är att jag inte använder vatten som torkar ut i ansiktet, jag använder tvätten på en bomullsrondell och drar över hela ansiktet, och sedan ska det inte sköljas av. Bara fyllas på med kräm.
Min hud i ansiktet känns renare och det har blivit en bra rutin vid sänggående att tvätta ansiktet på detta sätt. Jag älskar att se resultat ganska snabbt, och bara att se smutsen på bomullsrondellen gör att det är enkelt att fortsätta tvätta ansiktet ordentligt.
Jag tänkte att vi skulle prata om det här med balans. Något som många av oss eftersträvar och som en del har svårt att hitta. För andra kommer det helt naturligt. Det kanske inte ens är något de funderar på. Det bara är. Och om det bara är. Då behöver man kanske inte lägga så mycket fokus på det, då mår man förhoppningsvis bra och får in de delar i livet som man mår bra av.
Det går att se på balans på flera sätt. Dels i livet i stort, balans i vardagspusslet, balans mellan jobb, familj, vänner, träning och hushållssysslor. Men också balans mellan inkomster och utgifter, balans mellan intag och uttag i allt från energi till relationer med andra människor. Och om man kommer till något som jag skriver mycket om: balans mellan träning, vila och mat.
Jag tror inte att balans är något konstant. Livet är föränderligt och är det något vi vet så är det att tiden går och saker förändras. Balans är inte exakta procentsatser i fördelning jobb-fritid eller vad det nu kan vara och det är inte heller något vi behöver sikta mot. Däremot kan det vara klokt att fundera över – Vad är balans för mig? Vad mår jag bra av att ha i mitt liv? Hur vill jag leva? Balans är också att lyssna på kroppen, lyssna på dess signaler när den säger ”vänta, nu blir det för mycket av detta, nu vill jag ha något annat”. Balans är att inte vara rädd för att vågen guppar upp och ner, men att vara beredd att lyssna och justera för att vågskålarna ska hamna rätt igen, på en nivå där du mår bra. Balans handlar om att vara närvarande annars är det svårt att lyssna på signalerna och lära sig tolka dem. Att gasa på inom alla livets områden funkar inte. Då blir inget bra. Och kroppens signaler? Även om de skriker till dig, blåljus och höga sirener, kanske du inte lyssnar förrän kroppen ser till att du gör det. Kanske genom att stänga av helt.
Vill du få in mer av någonting i ditt liv, får du backa på något annat. Detta är processer som ständigt pågår, lika levande som du är. Du kan inte göra allt. Men du kan hitta det som ger dig energi. Som ger dig glädje. För genom att hitta sådant som du mår bra av får du mer kraft att orka med allt, även de delar som kanske inte är lika roliga men som även behövs då du vet att de gör någonting för livet i stort, som att kanske städa badrummet, betala räkningar eller tvätta bilen.
Balans är viktigt för mig. Så viktigt att jag har vikt ett kapitel i min bok ”Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning” (tips, du kan just nu vinna boken inne hos Jessica) till detta. Efter min ätstörning och sedan flera år som frisk är jag så glad över att ha hittat balansen. Att äta kladdkaka ibland, att äta matiga sallader andra gånger. Att som idag starta dagen i Renee Voltaires Pepstop för att fira releasen av Leila Söderbergs nya bok Vardagsträna, dricka grön drink och äta rawfood för att några timmar senare träffa en fin tjej på Taverna Brillo och äta en smarrig pizza. Det är inte svart eller vitt. Balans. Hälsa. Må bra. Det handlar om att få in de delar som är bra fysiskt och psykiskt, och jag älskar att jag kan äta, träna och leva precis som jag vill idag. Utan någon liten djävul på axeln som gör mina val. Ibland vill jag ha pizza eller pommes och ibland jublar jag över en fräsch grön smoothie. Så ”enkelt” om man bara slappnar av och följer med livet.
Min balans påverkas också av hur balansen är i min familj – något jag pratar mer om i Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning.
En ganska lugn jogg på åtta kilometer kickade igång min dag. Benen något sega men jag tog rundan bit för bit och då gick det lättare. Jag tycker det är ett bra tips när man är ute och springer, dela in sträckan i kortare etapper. Jag tänker ofta – jag springer fram till nästa korsning eller till det röda huset om fem kvarter. När jag kommer fram dit har jag ofta kraft att fortsätta och sätter upp ett nytt mål en liten sträcka framåt. Vips har jag sprungit hela sträckan. Hjärnan kan hjälpa till med mycket under träning – men det är också den som kan stjälpa en så var lite försiktig med vad den säger till dig och fundera ett varv på om det är någonting du vill lyssna till ett inte.
Eftersom det är throwback Thursday bjuder jag på en löparbild från Thailand, lite härligare än den från gråa vy som möter en utanför fönstret nu.
Löparskor är en spännande produkt som konstant utvecklas. Från att det varit rätt trendigt med barfotaskor och lite dämpning (den trenden står sig fortfarande på sina håll) har det åter blivit trendigt med mer dämpning i skorna. Men det handlar inte om att ha stora luftkuddar under skorna som kan göra skorna klumpiga, nej med nya lätta material och ny teknik blir skorna allt lättare – trots att de med blotta ögat kan se klumpiga ut.
Fresh Foam 1080 från New Balance är en helt ny löparsko som jag fick klämma och känna på under en presslunch idag. När jag såg skon på bordet såg den just klumpig ut, men när jag lyfte upp den var den en lätt sko jag fick i handen. Det som är spännande med Fresh Foam 1080 är att mellansulan har skapats med 3D-printing. En väldig massa data från olika löpare har samlats in för att se exakt var det behövs stöd, dämpning och liknande och sedan har sulan skapats, testats och ändrats tills testpersonerna har varit nöjda. I sulan finns en massa sexkanter i olika storlekar, små som gör skon flexibel och stora som gör skon styv. New Balance har som ambition att göra marknadens bästa dämpade sko. Om de lyckas får vi se framöver. Själv kommer jag få hem skon för att testa om ett par veckor, jag återkommer med vad jag tycker om skon.
Men som jag inledde detta inlägg med, tekniken i skotillverkning är spännande, det pågår ”runnovation”. Snart kommer vi troligen att kunna köpa skor helt anpassade efter våra fötter, springstil och behov. Det går att få en del specialtillverkat redan idag, men det är fortfarande väldigt dyrt. Jag tror däremot att inom snar framtid kommer priserna ligga på en bra nivå. En sko kostar mycket redan idag, Fresh Foam 1080 ligger på 1700 i pris, men hittar man rätt sko som passar en själv är det såklart värt att kunna träna utan att få ont och kunna prestera på sin bästa nivå.
Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets? Och vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal? Dessa frågor och många fler avhandlades på min bokrelease för Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning förra veckan. Träning är ett stort kapitel i boken då det kan vara en knepig utmaning om man har haft problem med att träna på en sund nivå. Men det går. Det gäller bara att hitta det sätt som fungerar för en själv. För att sammanfatta lite av det som sades under kvällen samt lite av det som står i min bok kommer här bra tips när det kommer till träning och ätstörningar.
Foto: Fredrik Ekedahl.
Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets?
Vi mår bra av att röra på oss, och de flesta i samhället rör på sig för lite. Vid en (fd) ätstörning är ofta problemet det motsatta, vi rör på oss för mycket. Men så länge det inte finns någon risk för ens liv (om man har alldeles för låga värden och har fått rörelseförbud) så mår vi bra av att röra på oss, minst 30 minuter om dagen bör vi vara igång. Och vi mår bra både fysiskt och psykiskt. Det händer enormt mycket i kroppen när den får röra på sig – allt från att vi blir piggare, kan koncentrera oss bättre till att blodvärdena blir bättre och vi sover bättre. Listan kan göras lång!
För att träningen inte ska gå till överdrift rekommenderar jag att lyssna på kroppen och träna för att du VILL. Inte för att du får dåligt samvete om du inte tränar, utan för att du tycker det är roligt. Välj träning som motiverar dig och får dig glad. Alla mår inte bra i gymmet eller i en crossfitbox. Andra trivs som bäst där. Kanske är det en promenad i skogen, simning, dans, fotboll eller thaiboxning du ska testa? Gör inte det alla andra gör utan gör det som gör dig glad. En nyckel till sund träning är rörelseglädjen, att ha roligt under träningen. En annan nyckel är att sätta gränser, särskilt om du har en bakgrund med överträning. Är det roligt är det lätt att gasa på, men sätt en gräns som känns rätt för dig, exempelvis två eller tre gånger i veckan. En nyckel kan vara att träna tillsammans med kompisar, eller träna med en kunnig personlig tränare som kan guida dig efter dina förutsättningar, en som vet om din bakgrund och kan hjälpa dig lyssna på kroppen.
Testa dig fram. Det som funkar en vecka kanske är fel nästa. Men försök att lyssna på kroppens signaler, det den säger på riktigt, inte vad ätstörningen eventuellt säger. Och hitta bra personer i din träningsmiljö som kan peppa dig på rätt sätt – och bromsa om det behövs.
Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning?
På de allra flesta med en ätstörning ser man det inte utanpå, även om det oftast är smala tjejer som lyfts fram när det pratas om ätstörningar. De flesta med en ätstörning är normalviktiga. Däremot kan man kanske ana på någons beteende, vanor eller liknande att något inte står rätt till, och det kan vara svårt att närma sig någon man misstänker ha en ätstörning. Men gör gärna misstanken till omtanke (för att citera mina fina kollegor på Frisk & Fri). Våga fråga hur hen mår och om det är något särskilt du har reagerat på, som extra mycket träning, kommentera gärna att du har märkt att hen har tränat mycket och fråga om det finns någon anledning till det. Kanske får du inte det svar du har önskat, men visa att du finns där och att du frågar för att du bryr dig. Kommentera dock inte kroppen, det kan få fel resultat då du inte vet hur hen reagerar. Det kanske blir en trigger om man kommenterar någon som har gått ner i vikt exempelvis.
Och eftersom vi många gånger inte ser på någon utanpå att hen är sjuk är det viktigt hur vi kommunicerar över lag – och att vi jobbar för att motverka att problemen växer till sig, kanske kan vi rädda några från sjukdomen genom att förändra träningsklimatet? Vem vet. Det leder i alla fall in oss på nästa fråga.
Vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal?
Gym har ett stort ansvar i denna fråga. Trots detta tycker jag inte alltid att de tar ansvaret. Kanske av okunskap eller av att det enbart är pengar som styr? Är du ett gym/idrottsförening som vill ha hjälp och kunskap i dessa frågor – kontakta Frisk & Fri. Jag tycker det bör finnas information till medlemmar om ätstörningar i gym – kanske i form av någon poster, eller lappar vid receptionen. Personalen bör vara välutbildad och insatt i dessa frågor, tänka ett extra varv hur de pratar på klasser eller till sina PT-kunder och vilka signaler de sänder ut – inte prata om att bränna bort julmaten, slimma kroppen till beachen och liknande. Samma sak med marknadsföring ”kom i beachform”- och andra kampanjer med lättklädda modeller kan definitivt trigga och bidrar inte till rörelseglädjen enligt mig.
Jag tycker att många gym kommunicerar på ett sundare sätt än de har gjort tidigare, men det finns fortfarande mycket att göra. Läs mer i min bok.
——–
Som avslutning på detta blogginlägg vill jag bjuda på min rörelseglädje, det som triggar igång endorfinerna i mig! Varsågoda.
Min bästa rörelseglädje – vad är ditt recept på rolig träning?
Löpning i vacker miljö! Anledning: jag får andas frisk luft, får en paus från alla andra intryck och får en stund för mig själv.
Träning tillsammans med vänner eller med familjen! Anledning: för att delad träning är dubbelt så skoj!
Tennis – gärna på min bästa bana på landet! Anledning: för att det är så galet roligt. Mer lek än allvar även om jag taggar till när det är match.
Full av energi efter att ha tittat på Idrottsgalan på teve igår startade jag dagen på instruktörscykeln. Tror många var motiverade idag, för det var fullproppat på passet. Roligt med mycket folk, blir alltid en extra boost i salen när många människor tränar tillsammans.
Efter träningen blev det en snabb frukost på Espressohouse innan jag gick till Läkarhuset för att lämna blodprov till den största studien om anorexi och genetik som har gjorts. Sverige är ett av fem (tror jag) länder som är med i studien och forskarna ska ta reda på om det är något i våra gener som kan göra att man lider större risk att drabbas av anorexi. Väldigt spännande. Om jag genom att lämna ett enkelt blodprov kan hjälpa till gör jag gärna det. Studien heter ANGI om du vill läsa mer om det, kanske vill du också vara med.
Färgglada pasteller. Glada mönster. Kortärmat. Linnen. Shorts. Ja, vår- och sommarträning med endast ett par plagg på kroppen känns rätt avlägsen just nu, även om jag nyss upplevde det i Thailand. Men, vi går mot ljusare tider och jag blir alldeles glad när jag ser att webbshopparna börjar fylla på med vårens sköna träningsplagg. Kanske en bra morot att sikta mot längre fram som belöning för ett genomfört delmål? Hur som helst, spana in dessa godbitar som jag har valt ut från Röhnisch webbshop, gult, rosa och coola mönster, hur snyggt?! Kanske att kombinera med ett mer diskret plagg – så det inte blir total färgchock.
Inte bästa löppasset idag. Jag sov lite längre (skönt). Jag hann dricka en kopp kaffe och äta en skål yoghurt med min hemmagjorda granola (gott). Jag hann pussa på barnen och hjälpa till med morgonrutinerna hemma (mysigt). Jag hjälpte till att lämna en massa kartonger och plast till återvinning på väg till förskolan (städat och fint). Men. Den härliga morgonen gjorde också att jag kom iväg lite senare på löprundan. Jag älskar ju att springa innan staden har vaknat, och idag hade den vaknat. Rejält. Det var verkligen måndagsmorgon. Mycket bilar och många rödljus att stanna vid under löpningen. Dessutom var det många som var på väg till förskola, skola och jobb. Jag fick sicksacka mellan barnvagnar och stressade storstadsbor med portfölj och kavaj. Aaaaannnndas. Fick jag tänka. Och jag får ju skylla mig själv som väljer att springa mitt i stan runt åttatiden en måndagsmorgon. Hade det varit vår eller sommar hade jag flytt till Hagaparken, men under vintern springer jag hellre i stan, och jag väljer gärna vägar med lite snö och ingen halka. Var halt på sina ställen idag.
Nåväl. Det blev en timmes löpning och jag är ändå halvnöjd över min timme för mig själv (eller inte så mycket för mig själv kanske), även om det inte riktigt gick som planerat. Det är inte alltid guld och gröna skogar även om suget att träna finns. Något som jag däremot är väldigt nöjd med är granolan som jag lagade igår utöver biscotti-kexen. Tror det är andra gången någonsin som jag gör granola, men efter att ha tröttnat på halvtråkiga färdigköpta blandningar gjorde jag min egen – och det blev galet god. Längtar redan till frukosten imorgon. Jag älskar kardemumma och öste på rejält. När blandningen var i ugnen var jag rädd att jag var lite väl generös då det doftade MYCKET, men det blev precis lagom. Jag gillar också att blanda mycket olika nötter och frön, samt få det söta från en skvätt agavesirap, gojibär och torkade fikon. Har inte exakta mått då jag går mycket på känsla och vad som finns i skafferiet, men så här såg min granolamix ut:
Granola med nötter, fikon och kardemumma
2 dl havregryn
2 dl boveteflingor
1 dl sesamfrön
½ dl linfrön
½ dl psylliumfrön
1 dl pumpakärnor
½ dl solrosfrön
Blandade naturella nötter: mandlar, valnötter, cashewnötter, typ 1½ dl
½ dl vatten
½ dl agavesirap
2 msk rapsolja
en rejäl dos kardemumma
1 msk vaniljpulver
goiibär, valfri mängd
torkade fikon, valfri mängd
Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ihop alla torra ingredienser. Blanda ihop vatten, olja och agavesirap. Häll det över den torra blandningen och rör runt. Bre ut på en plåt. Sätt in i ugnen i cirka 15-20 minuter. Rör om ibland. Ta ut och häll på gojibär och torkade fikon. Låt kallna och häll upp i tätslutande glasburkar.
Har jag ett par timmar över en söndag bakar jag gärna något. Ofta har jag inte planerat det i förväg, och då får jag vara kreativ med de ingredienser som jag har hemma. En riktig favorit hos mig är biscotti. Perfekt att ha hemma i en burk för att ta fram när det dyker upp en oväntad gäst eller när jag känner för något sött efter maten eller till kaffet. Idag blev det en spännande variant med blandade nötter (hasselnötter, mandel och cashew), en påse saffran som inte användes till lussebaket samt en förpackning mörk choklad med smak av apelsin. Apelsinsmaken var riktigt härlig. Kan tänka mig att det är gott att öka den ytterligare genom att även ha i rivet apelsinskal i smeten.
Italienska biscotti med apelsinchoklad, saffran och blandade nötter
3 ägg
75 g rumsvarmt smör
3 dl socker
7 dl mjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
150 g blandade nötter
1 ckokladkaka med apelsinsmak
1 påse saffran
Sätt ugnen på 200 grader. Vispa smöret med sockret och häll i ett ägg i taget. Vispa fluffigt. Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker, hackade nötter, hackad choklad och saffran i en bunke. Häll över äggsmeten och knåda ihop till en smet. Häll ut på mjölat bord och forma två korvar. Lägg dem på plåten och platta till lite. Sätt in dem i längst ner i ugnen cirka 30 minuter.
Sänk ugnen till 100 grader. Dela upp korvarna i kakor, lägg kakorna på plåten och sätt dem i ugnen cirka 40 minuter tills de är torra.