atstorningar

Träning och ätstörningar – frågor och svar

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar, Hälsa den

Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets? Och vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal? Dessa frågor och många fler avhandlades på min bokrelease för Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning förra veckan. Träning är ett stort kapitel i boken då det kan vara en knepig utmaning om man har haft problem med att träna på en sund nivå. Men det går. Det gäller bara att hitta det sätt som fungerar för en själv. För att sammanfatta lite av det som sades under kvällen samt lite av det som står i min bok kommer här bra tips när det kommer till träning och ätstörningar.

Jätteviktig - att må bra efter en ätstörningFoto: Fredrik Ekedahl.

Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets?

Vi mår bra av att röra på oss, och de flesta i samhället rör på sig för lite. Vid en (fd) ätstörning är ofta problemet det motsatta, vi rör på oss för mycket. Men så länge det inte finns någon risk för ens liv (om man har alldeles för låga värden och har fått rörelseförbud) så mår vi bra av att röra på oss, minst 30 minuter om dagen bör vi vara igång. Och vi mår bra både fysiskt och psykiskt. Det händer enormt mycket i kroppen när den får röra på sig – allt från att vi blir piggare, kan koncentrera oss bättre till att blodvärdena blir bättre och vi sover bättre. Listan kan göras lång!

För att träningen inte ska gå till överdrift rekommenderar jag att lyssna på kroppen och träna för att du VILL. Inte för att du får dåligt samvete om du inte tränar, utan för att du tycker det är roligt. Välj träning som motiverar dig och får dig glad. Alla mår inte bra i gymmet eller i en crossfitbox. Andra trivs som bäst där. Kanske är det en promenad i skogen, simning, dans, fotboll eller thaiboxning du ska testa? Gör inte det alla andra gör utan gör det som gör dig glad. En nyckel till sund träning är rörelseglädjen, att ha roligt under träningen. En annan nyckel är att sätta gränser, särskilt om du har en bakgrund med överträning. Är det roligt är det lätt att gasa på, men sätt en gräns som känns rätt för dig, exempelvis två eller tre gånger i veckan. En nyckel kan vara att träna tillsammans med kompisar, eller träna med en kunnig personlig tränare som kan guida dig efter dina förutsättningar, en som vet om din bakgrund och kan hjälpa dig lyssna på kroppen.

Testa dig fram. Det som funkar en vecka kanske är fel nästa. Men försök att lyssna på kroppens signaler, det den säger på riktigt, inte vad ätstörningen eventuellt säger. Och hitta bra personer i din träningsmiljö som kan peppa dig på rätt sätt – och bromsa om det behövs.

Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning?

På de allra flesta med en ätstörning ser man det inte utanpå, även om det oftast är smala tjejer som lyfts fram när det pratas om ätstörningar. De flesta med en ätstörning är normalviktiga. Däremot kan man kanske ana på någons beteende, vanor eller liknande att något inte står rätt till, och det kan vara svårt att närma sig någon man misstänker ha en ätstörning. Men gör gärna misstanken till omtanke (för att citera mina fina kollegor på Frisk & Fri). Våga fråga hur hen mår och om det är något särskilt du har reagerat på, som extra mycket träning, kommentera gärna att du har märkt att hen har tränat mycket och fråga om det finns någon anledning till det. Kanske får du inte det svar du har önskat, men visa att du finns där och att du frågar för att du bryr dig. Kommentera dock inte kroppen, det kan få fel resultat då du inte vet hur hen reagerar. Det kanske blir en trigger om man kommenterar någon som har gått ner i vikt exempelvis.

Och eftersom vi många gånger inte ser på någon utanpå att hen är sjuk är det viktigt hur vi kommunicerar över lag – och att vi jobbar för att motverka att problemen växer till sig, kanske kan vi rädda några från sjukdomen genom att förändra träningsklimatet? Vem vet. Det leder i alla fall in oss på nästa fråga.

Vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal?

Gym har ett stort ansvar i denna fråga. Trots detta tycker jag inte alltid att de tar ansvaret. Kanske av okunskap eller av att det enbart är pengar som styr? Är du ett gym/idrottsförening som vill ha hjälp och kunskap i dessa frågor – kontakta Frisk & Fri. Jag tycker det bör finnas information till medlemmar om ätstörningar i gym – kanske i form av någon poster, eller lappar vid receptionen. Personalen bör vara välutbildad och insatt i dessa frågor, tänka ett extra varv hur de pratar på klasser eller till sina PT-kunder och vilka signaler de sänder ut – inte prata om att bränna bort julmaten, slimma kroppen till beachen och liknande. Samma sak med marknadsföring ”kom i beachform”- och andra kampanjer med lättklädda modeller kan definitivt trigga och bidrar inte till rörelseglädjen enligt mig.

Jag tycker att många gym kommunicerar på ett sundare sätt än de har gjort tidigare, men det finns fortfarande mycket att göra. Läs mer i min bok.

——–

Som avslutning på detta blogginlägg vill jag bjuda på min rörelseglädje, det som triggar igång endorfinerna i mig! Varsågoda.

Min bästa rörelseglädje – vad är ditt recept på rolig träning?

img_4232.jpg

Löpning i vacker miljö! Anledning: jag får andas frisk luft, får en paus från alla andra intryck och får en stund för mig själv.

tjejhelg träningshelg Körunda golf och konferens

Träning tillsammans med vänner eller med familjen! Anledning: för att delad träning är dubbelt så skoj!

hoppa bäckenbotten

Tennis – gärna på min bästa bana på landet! Anledning: för att det är så galet roligt. Mer lek än allvar även om jag taggar till när det är match.