arkiv

Inlägg i kategorin Event/konvent

arkiv

Träningsveckan med Amelia och Tara är igång!

av Terese Alvén i kategorin Event/konvent den

Igår landade vi på Fuerteventura för en härligt intensiv, men samtidigt avkopplande, träningsvecka tillsammans med Amelia och Taras läsare. Jag är en av instruktörerna på plats och efter att precis ha instruerat mitt första löpskolnings-pass för veckan är jag hög av adrenalin. Älskar att instruera! Att få inspirera! Och att få se deltagare testa sin bekvämlighetszon och testa sådant de normalt sätt inte gör – det är underbart att få se.

Senare i veckan kommer jag skriva en hel del om löpskolning och löpteknik i bloggen, dels för deltagarnas skull, men även för er läsare. Så kan du också testa på övningarna där du befinner dig.

Gruppbild efter löpskolning i solen.

Gruppbild efter löpskolning i solen.

Senare idag håller jag en föreläsning, därefter flyter veckan på med mer löpskolning, löppass samt aerobics. Och så tänker jag se till att träna en del för övriga instruktörer på plats. Är sugen att hinna med tabata, pumpa rumpa och yoga.

Även om inte du har lyxen att vara iväg på en träningsresa just nu. Varför inte utmana dig och testa något nytt i träningsväg denna vecka – kommer du ihåg höstutmaningarna jag skrev om? Våga testa nytt – kanske hittar du en ny favorit.

arkiv

Tjejmilens träningshelg på Villa Brevik

av Terese Alvén i kategorin Event/konvent den

Gruppbild under regnbågen. 100 tjejer på Tjejmilens träningshelg!

Gruppbild under regnbågen. 100 tjejer på Tjejmilens träningshelg!

I helgen har jag hängt ute på Lidingö i och runt Villa Brevik där jag och teamet på Marathongruppen arrangerade Tjejmilens träningshelg. En helg med 100 tjejer fylld av inspiration inför nästa års lopp. Vi fick en härlig helg med löpning, löpskolning, yoga, styrka för löpare, inspirationsföreläsningar samt såklart supergod mat och en massa skratt!

Jag och Kristina som jag jobbade tillsammans med hela helgen.

Jag och Kristina som jag jobbade tillsammans med hela helgen.

På plats under helgen höll Lisa Beskow i pedagogiska och bra löparpass, Wanda Moses körde morgonyoga, jag höll i styrka för löpare, Linda Bakkman inspirerade från sin bok Maten bakom resultaten och Emma Green och Camilla Kallin avslutade hela helgen med sin föreläsning Vägen till framgång.

God mat fylld med energi och näring för att kunna tillgodose oss all träning.

God mat fylld med energi och näring för att kunna tillgodose oss all träning.

Villa Brevik är en konferensanläggning som bjöd på fantastiskt god mat hela helgen. Precis som det ska vara under en träningshelg, bra näringsrik mat som är god och lätt att få i sig mellan alla träningspass. Villa Brevik har en sydafrikansk prägel vilket bland annat återspeglade sig i kryddor och smaksättning på en del rätt. Och salladsbordet samt söndagens vegetariska gryta – så gott!

Jag, min kollega Kristina, Emma Green och Camilla Kallin efter de sistnämndas avslutningsföreläsning.

Jag, min kollega Kristina, Emma Green och Camilla Kallin efter de sistnämndas avslutningsföreläsning.

Min främsta träningsinsats under helgen var att hålla i styrka för löpare. Vi värmde upp med 2 km jogg till en träningsanläggning. Där gick vi in i gympasalen och körde ett intensivt pass. Det blev något trångt med 100 tjejer, men med skratt och ödmjukhet gick det bra. Tjejerna var grymma som utmanade sig själv och till och med hakade på spontandansen jag bjöd på mitt i passet …

Under alla händer sitter jag. Min avslutning på styrkepasset. Foto: Helen V Karlsson.

Under alla händer sitter jag. Min avslutning på styrkepasset. Foto: Helen V Karlsson.

Lisa Beskow kör backintervaller med gänget.

Lisa Beskow kör backintervaller med gänget.

Glada miner på middagen på Villa Brevik.

Glada miner på middagen på Villa Brevik.

Styrka för löpare.

Styrka för löpare.

Marmelad med chili och ingefära - så gott.

Marmelad med chili och ingefära – så gott.

Jag demonstrerar nästa övning.

Jag demonstrerar nästa övning.

Löpskolning på konstgräsplan.

Löpskolning på konstgräsplan.

Springa runt, runt.

Springa runt, runt.

Yoga är bra för stela löparkroppar.

Yoga är bra för stela löparkroppar.

Jag kom hem till familjen med massor av energi! Och det slutar inte där – för idag är jag på väg mot soliga breddgrader för en träningsvecka tillsammans med Amelia!

barn-familj

Gen Pep Forum 2017 – alla barn har rätt till en hälsosam livsstil

av Terese Alvén i kategorin Barn & Familj, Event/konvent den

Kronprinsessan och Carolina Kluft på scen.

Kronprinsessan och Carolina Kluft på scen.

Generation Pep med Prins Daniel i spetsen anordnade idag sitt första Gen Pep Forum. En halvdag på Karolinska Institutet där ett gäng inbjudna gäster och talare samlades för att inspireras och lära oss av varandra. Allt för att vi tillsammans ska kunna få igång alla Sveriges barn i rörelse.

Kronprinsessan inledde hela dagen med ett vackert tal om vikten av att alla barn har rätt till fysisk aktivitet. Och att det tyvärr är hela 6 år som skiljer i livslängd mellan högutbildade och lågutbildade i Sverige. Och den fysiska aktiviteten är generellt sätt lägre i grupper som redan är utsatta på andra sätt socioekonomiskt. Se hela Kronprinsessan Victorias tal på min Facebooksida.

Under dagen fick vi även lyssna till ett intressant panelsamtal med representanter från företag som Telia och IKEA, kommun och Friluftsfrämjandet som alla arbetar på olika sätt för att sprida kunskap och möjlighet till aktivitet för barn. Samt att även inspirera till sundare kost, för maten hänger precis som rörelse ihop med ett hälsosamt och långt liv.

Varje minut motion räknas och gör skillnad

Dessutom var idrottsministern på plats, flera forskare och såklart Prins Daniel. Det var egentligen inte så mycket nytt som sades, men ibland är det bästa när man bara får nicka igenkännande. Detta med barns fysiska aktivitet är något som behöver uppmärksammas och det är bra att vi hela tiden får nya exempel på lyckade satsningar från olika håll i samhället. Så lite som 12 minuters rörelse förbättrar läsförståelse och uppmärksamhet! Och bara 4 minuters rörelse ökar 10-åringars förmåga att klara av distraktioner. Detta är bara två små, men viktiga, exempel. Det finns mängder. Visste du att fysisk aktivitet kan minska risken för 30 olika sjukdomar!

Den genomgående tråden under dagen var att vi behöver göra detta tillsammans. Vi behöver vara många som engagerar sig i denna fråga och vi behöver alla ta ansvar. Alla har möjlighet att agera i sin sfär, om det så bara är i ens egen familj eller med kvarteret man bor i. Det är tillsammans vi kan göra skillnad.

Vi vuxna behöver vara förebilder för de barn vi möter, politiker behöver ge förutsättningar och budget för förändring, vi behöver skapa samhällen som uppmuntrar till rörelseglädje och trygga områden att röra sig i – även när det är mörkt. Företag som matvarubutiker behöver ta ansvar i hur de frontar varor och hur de kan inspirera till att välja sundare livsmedel, möbelvaruhus (som IKEA) behöver skapaa möbler och prylar som gör det enkelt att röra på sig aktivt hemma, och tekniska utvecklare behöver komma på lösningar för hur vi kan använda den populära skärmen till nya sätt att röra oss på.

Tillsammans kan vi göra skillnad, och jag kommer fortsätta kämpa för rörelseglädje för alla!

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – löpsträcka 3 in i mål!

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

På väg in i mål med mina kollegor och lagkamrater i klunga.

På väg in i mål med mina kollegor och lagkamrater i klunga.

Lätt illamående men ändå relativt pigg med tanke på den lilla mängd sömn och mat jag fått var jag peppad inför sista dagen och löpsträcka 3 på Ragnar Relay White Cliffs. Två löprundor var avklarade, mina två längsta, och nu hade jag endast en runda på 8,4 km kvar. Det kunde ju inte vara så jobbigt? Men det var precis vad det var … galet jobbigt!

Det blev stressigt mellan alla växlingar för att vi skulle hinna till varje station i tid och vi hade varken tid att stanna för att köpa kaffe eller få i oss ordentlig frukost. Att trycka i sig chips eller smågodis lockade mig inte. Det fick till slut bli en banan och en proteinbar, men efter att knappt ha fått i oss riktig mat trots många timmar av anspänning i kroppen ville jag bara ha något riktigt. Som en smörgås eller en bägare yoghurt.

Men jag är ändå glad att jag hann få i mig någon näring, för när jag startade senare på förmiddagen hade jag i alla fall lite energi i kroppen. Även om den tog slut snabbare än önskat. Redan efter ett par kilometer började jag kolla på klockan och önskade att jag hade sprungit längre än jag hade. Men värst var inte bristen på näring och energi, det var värmen. Redan innan jag sprang kände jag hur det brände i ansiktet och jag var varm och när jag sprang blev jag överhettad redan efter ett par kilometer. Jag sprang med öppen mun som en flåsande hund, svetten rann konstant ner i ögonen och jag fick till och från tunnelseende.

Glad mitt under löpningen innan värsta tröttheten slog till.

Glad mitt under löpningen innan värsta tröttheten slog till.

Jag sprang på en vacker bred promenad- och cykelväg nedanför de vita klipporna och jag önskade att jag hade kunnat njuta mer av omgivningarna. Men just här drömde jag bara om en kall dusch eller att få slänga mig i havet som följde min väg. Åtta kilometer kändes som ett maraton.

Jag vägrade att gå och även om jag upplevde att jag sprang i slowmotion fortsatte jag i alla fall framåt och till slut såg jag målet. Jag hörde hur speakern ropade ut i högtalarna att lag 107 var på väg in i mål och jag såg mitt härliga lag stå och skrika väntandes på mig strax innan målbågen. När jag kom fram till dem sprang vi tillsammans över mållinjen. Så häftigt! En underbar avslutning på en underbar helg jag sent ska glömma.

Ragnar Relay var ett otroligt häftigt äventyr, så tacksam över att ha fått uppleva detta!

Puss på medaljen!

Puss på medaljen!

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – löpsträcka 2 ensam mitt i natten

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

Så nöjd och stolt över att ha fixat nattlöpningen!

Så nöjd och stolt över att ha fixat nattlöpningen!

Löpsträcka nr 2 var jag extremt nervös inför. Den skedde några timmar senare efter pastamiddag, runt halv två på natten mitt ute på landsbygden, det var bara att ladda för nattlöpning. Som jag nämnde tidigare trodde jag att det var många som skulle springa runt omkring en, eller att man i alla fall skulle ha någon runt omkring sig som sprang i ungefär samma tempo. Men jag förstod redan tidigare under kvällen att så inte var fallet.

Jag ska erkänna. Jag är mörkrädd. Extremt mörkrädd. Dessutom har jag livlig fantasi och har nog läst lite för många deckare. Vi höll ett högt tempo i vår grupp (då vi inte var ett helt team) och låg först. Därför visste jag. Jag skulle få springa ensam. Övriga 130 löpare skulle inte vara runt omkring mig. Jag skulle få springa i beckmörker med min pannlampa och övervinna min rädsla.

Hade jag sprungit själv hade troligen min feghet fått mig att avstå. Men nu gjorde vi tävlingen som ett team och jag sviker inte laget. Dessutom visste jag att det egentligen inte fanns några faror, eller i alla fall att risken var låg. Jag fick hög puls så fort jag började tänka att jag kanske skulle möta någon i spåret. Men vem skulle stå där och vänta? Att det ska komma en ensam tjej och springa halv två kanske inte är superhöga odds på.

För att klara av min rädsla hade jag musik igång, rätt lågt men ändå så att jag hörde den från mitt flipbelt även om jag inte hade hörlurar på mig. Men musiken hjälpte mig att fokusera på något annat än alla mardrömssituationer som min fantasi skapade. Det enda jag mötte på vägen var får, en skrämd kanin som sprang runt mitt ljus, en mård eller var det var för något samt fåglar och fjärilar. En stilla landsbygd som säkert hade varit magisk att springa igenom dagtid, men som på natten förvandlades till något otäckt.

Skräcken fick mig att springa snabbt

Men oj vilken fart jag fick. I alla fall kändes det så. Jag höll ett skönt tempo och kroppen var pigg trots löpningen tidigare på dagen. Det kändes enkelt nu när jag sprang i vanliga löparkläder igen och jag vande mig vid nattlampan som jag tidigare inte hade sprungit med. Min höga stress i kroppen däremot höll i sig ända till målgång. Efter 10,9 km ensam i mörker mötte mitt team upp mig. Och så stolt jag var över mig själv. Jag övervann min rädsla och fick vara med om en för mig ny upplevelse. Även om jag även i fortsättningen kommer föredra löpning i dagsljus var det speciellt att springa som i en liten bubbla av det ljus man skapar framför sig i spåret.

Och att sedan få sova tre timmar inför sista omgången löpning för vår grupp … det var galet skönt. Även om kroppen och sinnet var helt förvirrat under den sista löprundan, när jag fick springa i mål! Berättar om den imorgon.

Vi vaknade strax efter att solen gått upp. Bara några få timmar efter min nattlöpning.

Vi vaknade strax efter att solen gått upp. Bara några få timmar efter min nattlöpning.

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – löpsträcka 1 som Catwoman

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

Catwoman efter att precis ha sprungit drygt 13 km i min maskeraddräkt.

Catwoman efter att precis ha sprungit drygt 13 km i min maskeraddräkt.

Igår skrev jag om min generella upplevelse av Ragnar Relay-helgen längs med White Cliffs. Nu drar jag igenom mina löpsträckor en för en. Löpsträcka nr 1 sprang jag som Catwoman. Tänk att springa 13 km i maskeradkostym, en kostym som dessutom är aningen för tajt samt med ögonmask som gör att du måste vrida på huvudet för att se någonting annat än det som är precis mitt framför ögonen. Mmm … mjau …, det var en annorlunda utmaning.

Jag fick enormt mycket uppmärksamhet när jag sprang, vilket jag gillar, det peppar mig att springa fortare samt bjuda på leenden och ett ”mjau” tillbaka till de jag mötte. Sedan att några ropar ”show me your tits”, ja det är sådant jag kan skratta åt tillsammans med laget. De flesta jag mötte i det samhälle jag sprang igenom var peppande, barn vinkade och tanter med hundar tittade roat på.

Kunde knappt hålla mig för skratt när jag berättar mitt under löpningen för kollegorna som langade sportdryck vad jag fick för kommentarer när jag sprang.

Kunde knappt hålla mig för skratt när jag berättar mitt under löpningen för kollegorna som langade sportdryck vad jag fick för kommentarer när jag sprang.

Som jag redan nämnde i gårdagens inlägg var vi rätt ensamma när vi sprang. Jag hade nummerlapp på mig, så förhoppningsvis förstod de flesta jag mötte att jag var med i någon form av lopp. Men inga andra löpare såg jag längs vägen förrän ett par kilometer till växlingsstationen då jag sprang förbi en manlig löpare som sprungit vilse. Innan dess hann jag med en runda som startade i en hamn för att sedan ta sig igenom några fält innan jag kom in i ett stort industriområde. Inte roligaste sträckan under loppet även om början av rundan var fin. Men dräkten piggade upp min upplevelse även om den gjorde det något svårsprunget.

Jag och den manliga löparen kom in mot mål ungefär samtidigt, när jag fick stanna vid ett övergångsställe för en bil drog han ifrån några meter, men jag höll hans rygg. Däremot när jag försökte mig på en spurt sa benen ifrån efter tio meter. Jag hade ingenting att ge. Han drog ifrån in i mål och jag gled in strax därefter med ett mjau. Måste ju leva mig in i karaktären.

Efter ett ombyte bakom bilen med av tork av wetwipes drog vi till en restaurang för mat. Efter en dag med mackor till lunch och en massa chips och bars som mellanmål var det guld att få äta en rykande varm pastatallrik. Det gällde ju att ladda om inför nattlöpningen, en runda som inte bjöd på så många skratt, mer ett skenande hjärta! – den upplevelsen får ni läsa om imorgon …

halsa

Ragnar Relay White Cliffs 2017 – ett riktigt äventyr!

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

Bästa teamet! Så redo att springa våra förstasträckor i grymma outfits.

Bästa teamet! Så redo att springa våra förstasträckor i grymma outfits.

Jag hade höga förväntningar innan jag och några kollegor från Marathongruppen reste till England för att springa och uppleva Ragnar Relay White Cliffs. En stafett på cirka 30 mil. Varje person springer tre gånger och resten av gänget åker i en pimpad van mellan växelstationerna. Vi var inte ett helt lag på 10 personer men kunde medverka med ett lag om sex stycken: Catwoman, Harley Quinn, He-Man, Skeleton, Flash och Batman. Ja, för vi körde på superman-seriefigur-tema samt den svenska vinkeln såklart.

Innan vår omvandling.

Innan vår omvandling.

Vi håller på att pimpa bilen för fullt.

Vi håller på att pimpa bilen för fullt.

Vi tar det från början … vi kom till Heathrow och hämtade ut vår hyrda van som skulle bli vårt fordon, och mer eller mindre bostad, under helgen. Första kvällen fick vi dock riktig middag följt av en natts sömn. Efter lördagens frukost började allvaret. Vi åkte och kollade när de första lagen startade, men eftersom vi inte skulle starta förrän i våg två, när de fem första löparna i övriga lag startat, hade vi en förmiddag på oss att pimpa vanen. För en del av Ragnar-upplevelsen handlar mycket om gemenskap, teambuildning och att gå all in! Och det gjorde vi.

Nalle på taket, tapet på sidan, skelett baktill och svenska flaggor på alla sidor. Frågor på det?

Nalle på taket, tapet på sidan, skelett baktill och svenska flaggor på alla sidor. Frågor på det?

Efter lite kreativ shopping i nån form av hardware-store förvandlades den vita vanen till en svensk superhjälte-bil. Med allt från svenska flaggor, hashtags, flames, en stor björn på taket med cape samt ett skelett baktill … ja, som sagt, det blev lite urflippat, men det är det som gör det så rolig. Att släppa loss, ha roligt tillsammans med alla delar runt själva löpningen.

Teamwork!

Teamwork!

Ett äventyr tillsammans med kollegor

Innan jag åkte till Ragnar trodde jag att det mest handlade om löpningen, att den skulle ge den största upplevelsen och att vi skulle springa tillsammans med många andra löpare samt få uppleva partystämning på nattlöpningen. Det blev inte riktigt så. Även om det är klart att löpningen var utmanande och intressant och riktigt vacker på många ställen (och läskig på andra), men det häftigaste under helgen var allt som skedde i och runt vanen tillsammans med ens lag. En galet rolig helg har det varit där jag lärt mig nya saker om mig själv samt lärt känna mina kollegor bättre samtidigt som jag var med om en upplevelse jag alltid kommer bära med mig.

Bak på bilen ...

Bak på bilen …

Vi fick mycket uppmärksamhet vart vi än kom och även om de flesta andra av lagens bilar också var pimpade på olika sätt stod vi ut. Särskilt när vi kom till start i våra maskeradoutfits! Det var verkligen ett äventyr vi fick vara med om i helgen! Och eftersom det finns så mycket jag vill berätta väljer jag att dela upp mina tre löpsträckor i olika inlägg. Jag var löpare nummer 10 och hade en total sträcka på drygt 33 km att springa under helgen. Så stay tuned, snart får ni läsa om min löpning i Catwoman-outfit, nattlöpning med hög puls samt en kokande het målgång.

Taggade till tusen!

Taggade till tusen!

arkiv

Häng med på träningsresa!

av Terese Alvén i kategorin Event/konvent den

Jag instruerar löpteknik på träningsresa i våras. Foto: Jane Haglund.

Jag instruerar löpteknik på träningsresa i våras. Foto: Jane Haglund.

Idag flyger jag till Mallorca på en pressresa. Återkommer om det. Men senare i höst kan du hänga med mig till varmare breddgrader för att träna, umgås och inspireras. I november drar jag en vecka till La Pared tillsammans med tidningarna Amelia och Tara. Kanske kommer ni ihåg att jag var på Kreta med dem i våras? Och nu är det alltså dags igen. 

Läs mer om resan här. Förutom mig finner ni inspiratörerna Olga Rönnberg, Ulrika Davidsson och Tanja Fylking på resan. Jag kommer att köra en massa löpning, håller föreläsning och bjuder på träningspass med rörelseglädje i fokus! Vore så härligt att ha med några av er läsare på resan. Och var inte rädd att resa ensam om du inte får någon med dig, något av det bästa med förra resan var just hur trevliga och öppna alla var. Det går snabbt att få nya vänner och träningskompisar.

Underbart att få träna och inspirera utomhus. Foto: Jane Haglund.

Underbart att få träna och inspirera utomhus. Foto: Jane Haglund.

halsa

Lilla Tjejmilen och Tjejmilen 2017

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

Tusentals tjejer som sprang, joggade och gick Tjejmilen.

Tusentals tjejer som sprang, joggade och gick Tjejmilen.

Vilken tjejfest det var på Gärdet igår! Eller ja, festen fortsatte längs hela Tjejmilens bana runt Djurgården – så vi spred energi som ringar på vattnet över hela staden. Vädret var perfekt för att springa i och det var fullt av glada miner och energi överallt. Och After Run. Wow! Men först går vi igenom allt som hände innan dess.

Lilla Tjejmilen

Jag var på plats på startområdet på Gärdet när det fortfarande var lugnt med folk och hann ta en sväng om fältet för att spana in alla utställare och aktiviteter som fanns på plats. Allt från hoppborgar till myshörna med Softybags och olika matstationer för alla som skulle springa sig hungriga senare under dagen. Strax innan elva dök resten av familjen upp för att Tilde och jag skulle springa Lilla Tjejmilen. Vi startade i minsta klassen som hade en bana på 400 meter. De äldre tjejerna fick senare springa 1500 meter. Men i vår grupp var det okej att föräldrar sprang med och vi var ett gäng mammor som försökte hänga med våra döttrar.

Tilde älskar att springa. Hon har blivit intresserad då jag springer mycket och när storebror Charles har sprungit lopp och hon har varit för liten har hon blivit ledsen. De har sprungit ett par tävlingar tillsammans, som Minimaran/Minsta maran och Lilla Blodomloppet. Men idag var det endast Tilde som fick springa och Charles fick heja på, vilket gjorde att hon växte ytterligare lite då hon fick vara i fokus själv.

Tilde är så pepp innan Lilla Tjejmilen!

Tilde är så pepp innan Lilla Tjejmilen!

I startfållan stod Tilde mest och tittade på allt som skedde runt omkring med uppvärmning och andra barn och föräldrar som samlades. Hon tog tag i min hand och höll den hårt. Men när startsignalen ljöd, då blev det full fart. Hon sprang tätt intill mig och efter hundra meter släppte hon min hand, nu var hon trygg och ville springa själv. Hon blev peppad av alla som stod och hejade fram barnen och jag sprang bredvid och filmade (ni ser filmen inne på Instagram). Hennes min när hon kom i mål och gav mig en high five samt fick medalj. Wow. Så nöjd. Så stolt. Så glad.

Efter loppet öste båda barnen i Chiquitas uppblåsbara hinderbana några varv innan resten av familjen drog på bio. Själv stannade jag kvar för att möta alla kvinnor som nu började inta fältet i takt med att alla barnlopp var över.

Nöjd efter målgång med medalj om halsen och goodiebag i handen.

Nöjd efter målgång med medalj om halsen och goodiebag i handen.

Tjejmilen

Milla, Malin och Anna i Plan International Sveriges tält.

Milla, Malin och Anna i Plan International Sveriges tält.

Efter att ha hunnit snacka med, plåta och krama (en del) av en massa härliga tjejer runt om fältet som skulle springa gick jag till startområdet för att kolla in första start. Trots att inte jag skulle springa loppet utan bara röra mig runt omkring banan för att dokumentera till Tjejmilens sociala kanaler var jag pirrig och kände förväntan i luften från alla tjejer. Det är något magiskt med att springa tusentals tjejer tillsammans!

Räck upp en hand #förhenne.

Räck upp en hand #förhenne.

Under ett par timmar rörde jag mig runt, och ibland på, banan. Och jag hann med att se det mesta av det som skedde i form av underhållning och pepp längs banan. Och framför allt – jag hann se många leenden och kämparglöd. Och jag klappade mina händer trötta så fort jag inte höll min kamera i handen. Jag blev extremt springsugen, men igår fick jag nöja mig med att promenera. Idag däremot, strax ska jag använda den inkapslade rörelseglädjen och ge mig ut på en löprunda.

Peg Parnevik i mål efter sin första mil!!!

Peg Parnevik i mål efter sin första mil!!!

Mia Parnevik efter sin första mil!

Mia Parnevik efter sin första mil!

After Run

Precis när jag kom tillbaka till start- och målområdet hann jag med att träffa en del av våra profiler som sprungit klart, glada Mia och Peg Parnevik sken av glädje i målfållan och jag plåtade dem samt sa grattis innan jag drog till After Run-området som precis dragit igång sin show. På scen uppträdde DJ-duon Kärlekståget, Kamferdrops, Wiktoria, Robin Bengtsson och Peg Parnevik. Vilket sätt att avsluta och fira allas löpning med. En riktigt skön fest! Se mer av allt det underbara och lyssna på artisterna inne på Tjejmilens Instagram.

Peg Parnevik uppträdde på After Run iklädd sin nummerlapp och medalj - så cool!

Peg Parnevik uppträdde på After Run iklädd sin nummerlapp och medalj – så cool!

halsa

Träningstips inför Tjejmilen

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

25 000 tjejer räknas springa eller gå Tjejmilen på lördag i Stockholm. 25 000 olika mål, förberedelser och förväntningar. Just nu pågår den sista uppladdningen för fullt, oavsett vad man har för anledning att springa loppet och hur van man är att springa. Jag kommer att vara på plats på lördag och springa Lilla Tjejmilen tillsammans med Tilde samt rapportera om allt spännande som händer innan, under och efter loppet för Tjejmilens sociala kanaler. Här i bloggen bjuder jag nu på en samling med träningstips inför Tjejmilen.

Ett av mina favoritår att springa loppet - 2014.

Ett av mina favoritår att springa loppet – 2014.

Nu är det bara ett par dagar kvar till loppet, de flesta förberedelser har du förhoppningsvis redan gjort när det kommer till träning, sömn, kost och att ha testat ut de skor och kläder du väljer att springa i. Men för att maxa formen på lördag är det bra att göra ”rätt” även in i sluttampen för att du ska kunna njuta av loppet på bästa sätt och bli nöjd med din prestation.

Sista träningspasset – du har förhoppningsvis sänkt intensiteten på dina träningspass denna vecka. Men var inte rädd för att köra ett lugnare pass imorgon fredag. Jogga några kilometer, kanske kör några tempohöjningar. Utan att maxa och utan att bli för trött, men för att väcka kroppen.

Sov gott – över 60% av de som springer loppet har barn … nu vet jag inte hur små barnen är, men risken finns att många mammor inte kan sova så gott som de önskar. Men försök så gott det går att gå och lägga dig lite tidigare än vanligt. Kanske får du till och med sova ut på lördag …

Drick och ät – drick regelbundet så att du får i dig vätska och ta gärna något fredagssnacks, även om du inte behöver öka kolhydratintaget nämnvärt för ett 10 km lopp. Det brukar gå fint bara man äter regelbundet och ser till att få i sig varierad mat. Frukosten innan loppet, ät det du brukar äta så att inte magen reagerar konstigt.

Ta med till start – en banan är kanon att ta med till startområdet, även en vattenflaska. Även om det brukar finnas smakprover och vätska på plats kan det vara skönt att ha sitt egna och kunna fylla på så att du inte startar loppet hungrig. Du vill inte vara proppmätt, men en eller en halv banan kan ge en kick strax innan start.

Var ute i god tid – det är många som blir nervösa innan start och det är många som behöver besöka en bajamaja både en eller ett par gånger. Var ute i god tid, njut av stämningen på Gärdet och hinn med dina toalettbesök utan att känna stress.

NJUT – se till att njuta av loppet. Sträck på dig och spring med stolt hållning. Uppskatta den fina miljön, kraften från alla tusentals tjejer som springer, hejaklacker och aktiviteter längs banan och framförallt – njut och var tacksam över att din kropp orkar ta dig framåt.

Få fler träningstips inför Tjejmilen

Inne på Marathon.se finns flera härliga artiklar om uppladdning, bland annat om du vill göra personbästa på loppet, veta hur du gör en sista koll eller hur du ska tackla första tuffa kilometern. Runner’s World delar också med sig av sin visdom och inne på Sportamore får du laddningstips.

Tjejmilen genom tiderna

I år är det 34:e upplagan av Tjejmilen. Jag har själv sprungit loppet flera gånger, samt varit där och hejat fram andra när jag själv varit gravid och inte kunnat springa, eller när jag var krasslig. Men mina bästa minnen från loppet har jag såklart när jag har sprungit, som år 2013 eller 2014 som var en fantastisk dag.

Jag och en väldigt liten Charles hejar fram löpare ute på Djurgården år 2011.

Jag och en väldigt liten Charles hejar fram löpare ute på Djurgården år 2011.