arkiv

Inlägg från september 2017

halsa

Höstlöpning med styrka på parkbänk – allt i ett helt enkelt

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Löpning bland höstlöven. Älskar att springa på hösten!

Löpning bland höstlöven. Älskar att springa på hösten!

Det har varit mycket löpning i bloggen i veckan. Och det fortsätter. För även om jag har rapporterat det mesta från förra helgen har jag mer roliga löparäventyr som väntar. Men även om jag älskar utmaningar och nya upplevelser kan den bästa träningen vara den som sker i vardagen. Igår torsdag njöt jag av en alldeles fantastisk 7 km lång runda i skogen vid jobbet. Perfekt för att få känna kroppen arbeta efter några timmar där hjärnan gick på högvarv framför datorn.

Att få se de vackra löven som just nu skiftar som allra bäst i färg, få känna den krispiga vinden i ansiktet, färdas upp och ner för stigar där det gäller att vara alert för att inte snava över en rot eller missbedöma en sten. I söndags när jag sprang i mål på Ragnar Relay var jag så trött, själva löparglädjen kändes långt borta. Men vips så är den tillbaka igen. Mitt i jobbveckan. Mitt i ett helt vanligt träningspass. Åh, så tacksam jag är över min kropp som älskar det här och som mår som allra bäst när den får vara aktiv.

Dagens snygga outfit i vackra höstfärger kommer från Daily Sports. Kul att nu få träna i kläderna jag modellade för förra hösten. Den som väntar på något gott …

Förresten. Jag sprang inte bara i skogen. Jag passade även på att göra några styrkeövningar när jag passerade några bänkar längs rundan. Kika in på min Facebook så ser ni mer!

Modelljobb för Daily Sports förra året.

Modelljobb för Daily Sports förra året.

shopping

Digitala familjeregler som känns okej för alla

av Terese Alvén i kategorin Samarbeten den

— Sponsrat inlägg —

Som vuxen försöker jag vara närvarande och intresserad av vad mina barn gör på skärmen.

Som vuxen försöker jag vara närvarande och intresserad av vad mina barn gör på skärmen.

Begränsad skärmtid, obehagliga typer online, mobbning och innehåll skapat för vuxna … ja det finns många frågor runt den digitala världen som förälder. Tekniken är här för att stanna och vi måste lära oss hantera den för vår egen skull, och för våra barns skull. Hos oss är skärmtiden en het fråga och vi testar oss fram till nya rutiner som fungerar.

I samarbete med finska säkerhetsföretaget F-Secure har jag installerat F-Secure SAFE på min dator, telefon samt min son Charles iPad. Mina barn tillhör den generation som nu växer upp där skärmar, konstant tillgång till internet och hela den digitala världen finns ett klick bort. Tekniken har mängder med fördelar och jag är långt ifrån teknikfientlig. Jag älskar teknik, nya tjänster och möjligheter, men förstår också vikten av att lära sig behärska allt det nya på bästa sätt. Särskilt ur barnens synvinkel som mest ser alla fördelar och än så länge, som tur är, är omedvetna om baksidan som skärmen och internet kan ha. Men tyvärr blir barn idag medvetna allt för fort om hemskheter online.

Mina barn är fortfarande små. Min dotter Tilde är snart fem och hennes favorit på paddan är att se YouTube-klipp med Elsa och Spindelmannen eller se Greta Gris på Netflix. Och min son som är sju och precis har börjat skolan, han gör allt från Pokemon GO till att spela fotbollsspel, se filmer, videoklipp eller filmer. Än så länge har de inte börjat kommunicera med andra på nätet mer än att sonen gillar att hjälpa mig sätta hjärtan när jag skrollar på Instagram. Men jag tror på att lära barnen hantera skärmen och det som kan möta dem där i form av opassande innehåll, mobbning eller hemska vuxna. Genom att prata om det som möter en på skärmen och vara delaktig i vad barnen är intresserade av när de har skärmtid hoppas jag minska tröskeln för att barnen ska prata med mig eller min man om något bekymrar dem.

Charles är med och bestämmer våra familjeregler runt den digitala världen.

Charles är med och bestämmer våra familjeregler runt den digitala världen.

Begränsad skärmtid

Det som vi har mest diskussion hemma om just nu är skärmtid. Vi har tidigare kört med äggklocka och bestämda skärmtider med pauser för att göra något aktivt ihop, för att spela ett spel, gå ut eller sätta oss och läsa en bok. Med F-Secure kan jag själv ställa in tillgången till surf på sonens padda. Jag kan enkelt justera tiden han har tillgång till nätet och om det är vissa delar av dygnet som den inte får användas alls. Som inför läggdags när han behöver komma ner i varv. Hur bra som helst. Och det är inte bara något som vi föräldrar har bestämt. Jag och min man har suttit och pratat med Charles om detta och bestämt familjeregler som känns okej för alla.

Alla familjer är olika och måste sätta regler som passar ens egen familj. Vi har valt att tillåta barnen en stund vid skärmen på morgonen samt efter förskola/skola för att komma ner i varv. Vid middagen blir det paus och sedan är det okej att sitta en stund till (särskilt som vi vuxna många gånger också behöver sitta vid våra skärmar en stund här, och då måste barnen få samma möjlighet) ibland innan vi gör något annat ihop. Allt från att vi kör hemmadisco till att vi spelar yatzy.

Prova-på-erbjudande!

Jag är glad över att kunna dela ett prova-på erbjudande för F-Secure SAFE med er läsare så att ni också får testa tjänsten. En testperiod varar i en månad och vill du förlänga perioden är priset för F-Secure SAFE under ett år på tre enheter 649 kronor. TILL ERBJUDANDET.

Glädje över att vinna i spelet!

Glädje över att vinna i spelet!

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – löpsträcka 3 in i mål!

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

På väg in i mål med mina kollegor och lagkamrater i klunga.

På väg in i mål med mina kollegor och lagkamrater i klunga.

Lätt illamående men ändå relativt pigg med tanke på den lilla mängd sömn och mat jag fått var jag peppad inför sista dagen och löpsträcka 3 på Ragnar Relay White Cliffs. Två löprundor var avklarade, mina två längsta, och nu hade jag endast en runda på 8,4 km kvar. Det kunde ju inte vara så jobbigt? Men det var precis vad det var … galet jobbigt!

Det blev stressigt mellan alla växlingar för att vi skulle hinna till varje station i tid och vi hade varken tid att stanna för att köpa kaffe eller få i oss ordentlig frukost. Att trycka i sig chips eller smågodis lockade mig inte. Det fick till slut bli en banan och en proteinbar, men efter att knappt ha fått i oss riktig mat trots många timmar av anspänning i kroppen ville jag bara ha något riktigt. Som en smörgås eller en bägare yoghurt.

Men jag är ändå glad att jag hann få i mig någon näring, för när jag startade senare på förmiddagen hade jag i alla fall lite energi i kroppen. Även om den tog slut snabbare än önskat. Redan efter ett par kilometer började jag kolla på klockan och önskade att jag hade sprungit längre än jag hade. Men värst var inte bristen på näring och energi, det var värmen. Redan innan jag sprang kände jag hur det brände i ansiktet och jag var varm och när jag sprang blev jag överhettad redan efter ett par kilometer. Jag sprang med öppen mun som en flåsande hund, svetten rann konstant ner i ögonen och jag fick till och från tunnelseende.

Glad mitt under löpningen innan värsta tröttheten slog till.

Glad mitt under löpningen innan värsta tröttheten slog till.

Jag sprang på en vacker bred promenad- och cykelväg nedanför de vita klipporna och jag önskade att jag hade kunnat njuta mer av omgivningarna. Men just här drömde jag bara om en kall dusch eller att få slänga mig i havet som följde min väg. Åtta kilometer kändes som ett maraton.

Jag vägrade att gå och även om jag upplevde att jag sprang i slowmotion fortsatte jag i alla fall framåt och till slut såg jag målet. Jag hörde hur speakern ropade ut i högtalarna att lag 107 var på väg in i mål och jag såg mitt härliga lag stå och skrika väntandes på mig strax innan målbågen. När jag kom fram till dem sprang vi tillsammans över mållinjen. Så häftigt! En underbar avslutning på en underbar helg jag sent ska glömma.

Ragnar Relay var ett otroligt häftigt äventyr, så tacksam över att ha fått uppleva detta!

Puss på medaljen!

Puss på medaljen!

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – löpsträcka 2 ensam mitt i natten

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

Så nöjd och stolt över att ha fixat nattlöpningen!

Så nöjd och stolt över att ha fixat nattlöpningen!

Löpsträcka nr 2 var jag extremt nervös inför. Den skedde några timmar senare efter pastamiddag, runt halv två på natten mitt ute på landsbygden, det var bara att ladda för nattlöpning. Som jag nämnde tidigare trodde jag att det var många som skulle springa runt omkring en, eller att man i alla fall skulle ha någon runt omkring sig som sprang i ungefär samma tempo. Men jag förstod redan tidigare under kvällen att så inte var fallet.

Jag ska erkänna. Jag är mörkrädd. Extremt mörkrädd. Dessutom har jag livlig fantasi och har nog läst lite för många deckare. Vi höll ett högt tempo i vår grupp (då vi inte var ett helt team) och låg först. Därför visste jag. Jag skulle få springa ensam. Övriga 130 löpare skulle inte vara runt omkring mig. Jag skulle få springa i beckmörker med min pannlampa och övervinna min rädsla.

Hade jag sprungit själv hade troligen min feghet fått mig att avstå. Men nu gjorde vi tävlingen som ett team och jag sviker inte laget. Dessutom visste jag att det egentligen inte fanns några faror, eller i alla fall att risken var låg. Jag fick hög puls så fort jag började tänka att jag kanske skulle möta någon i spåret. Men vem skulle stå där och vänta? Att det ska komma en ensam tjej och springa halv två kanske inte är superhöga odds på.

För att klara av min rädsla hade jag musik igång, rätt lågt men ändå så att jag hörde den från mitt flipbelt även om jag inte hade hörlurar på mig. Men musiken hjälpte mig att fokusera på något annat än alla mardrömssituationer som min fantasi skapade. Det enda jag mötte på vägen var får, en skrämd kanin som sprang runt mitt ljus, en mård eller var det var för något samt fåglar och fjärilar. En stilla landsbygd som säkert hade varit magisk att springa igenom dagtid, men som på natten förvandlades till något otäckt.

Skräcken fick mig att springa snabbt

Men oj vilken fart jag fick. I alla fall kändes det så. Jag höll ett skönt tempo och kroppen var pigg trots löpningen tidigare på dagen. Det kändes enkelt nu när jag sprang i vanliga löparkläder igen och jag vande mig vid nattlampan som jag tidigare inte hade sprungit med. Min höga stress i kroppen däremot höll i sig ända till målgång. Efter 10,9 km ensam i mörker mötte mitt team upp mig. Och så stolt jag var över mig själv. Jag övervann min rädsla och fick vara med om en för mig ny upplevelse. Även om jag även i fortsättningen kommer föredra löpning i dagsljus var det speciellt att springa som i en liten bubbla av det ljus man skapar framför sig i spåret.

Och att sedan få sova tre timmar inför sista omgången löpning för vår grupp … det var galet skönt. Även om kroppen och sinnet var helt förvirrat under den sista löprundan, när jag fick springa i mål! Berättar om den imorgon.

Vi vaknade strax efter att solen gått upp. Bara några få timmar efter min nattlöpning.

Vi vaknade strax efter att solen gått upp. Bara några få timmar efter min nattlöpning.

halsa

Ragnar Relay White Cliffs – löpsträcka 1 som Catwoman

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

Catwoman efter att precis ha sprungit drygt 13 km i min maskeraddräkt.

Catwoman efter att precis ha sprungit drygt 13 km i min maskeraddräkt.

Igår skrev jag om min generella upplevelse av Ragnar Relay-helgen längs med White Cliffs. Nu drar jag igenom mina löpsträckor en för en. Löpsträcka nr 1 sprang jag som Catwoman. Tänk att springa 13 km i maskeradkostym, en kostym som dessutom är aningen för tajt samt med ögonmask som gör att du måste vrida på huvudet för att se någonting annat än det som är precis mitt framför ögonen. Mmm … mjau …, det var en annorlunda utmaning.

Jag fick enormt mycket uppmärksamhet när jag sprang, vilket jag gillar, det peppar mig att springa fortare samt bjuda på leenden och ett ”mjau” tillbaka till de jag mötte. Sedan att några ropar ”show me your tits”, ja det är sådant jag kan skratta åt tillsammans med laget. De flesta jag mötte i det samhälle jag sprang igenom var peppande, barn vinkade och tanter med hundar tittade roat på.

Kunde knappt hålla mig för skratt när jag berättar mitt under löpningen för kollegorna som langade sportdryck vad jag fick för kommentarer när jag sprang.

Kunde knappt hålla mig för skratt när jag berättar mitt under löpningen för kollegorna som langade sportdryck vad jag fick för kommentarer när jag sprang.

Som jag redan nämnde i gårdagens inlägg var vi rätt ensamma när vi sprang. Jag hade nummerlapp på mig, så förhoppningsvis förstod de flesta jag mötte att jag var med i någon form av lopp. Men inga andra löpare såg jag längs vägen förrän ett par kilometer till växlingsstationen då jag sprang förbi en manlig löpare som sprungit vilse. Innan dess hann jag med en runda som startade i en hamn för att sedan ta sig igenom några fält innan jag kom in i ett stort industriområde. Inte roligaste sträckan under loppet även om början av rundan var fin. Men dräkten piggade upp min upplevelse även om den gjorde det något svårsprunget.

Jag och den manliga löparen kom in mot mål ungefär samtidigt, när jag fick stanna vid ett övergångsställe för en bil drog han ifrån några meter, men jag höll hans rygg. Däremot när jag försökte mig på en spurt sa benen ifrån efter tio meter. Jag hade ingenting att ge. Han drog ifrån in i mål och jag gled in strax därefter med ett mjau. Måste ju leva mig in i karaktären.

Efter ett ombyte bakom bilen med av tork av wetwipes drog vi till en restaurang för mat. Efter en dag med mackor till lunch och en massa chips och bars som mellanmål var det guld att få äta en rykande varm pastatallrik. Det gällde ju att ladda om inför nattlöpningen, en runda som inte bjöd på så många skratt, mer ett skenande hjärta! – den upplevelsen får ni läsa om imorgon …

halsa

Ragnar Relay White Cliffs 2017 – ett riktigt äventyr!

av Terese Alvén i kategorin Löpning, Event/konvent den

Bästa teamet! Så redo att springa våra förstasträckor i grymma outfits.

Bästa teamet! Så redo att springa våra förstasträckor i grymma outfits.

Jag hade höga förväntningar innan jag och några kollegor från Marathongruppen reste till England för att springa och uppleva Ragnar Relay White Cliffs. En stafett på cirka 30 mil. Varje person springer tre gånger och resten av gänget åker i en pimpad van mellan växelstationerna. Vi var inte ett helt lag på 10 personer men kunde medverka med ett lag om sex stycken: Catwoman, Harley Quinn, He-Man, Skeleton, Flash och Batman. Ja, för vi körde på superman-seriefigur-tema samt den svenska vinkeln såklart.

Innan vår omvandling.

Innan vår omvandling.

Vi håller på att pimpa bilen för fullt.

Vi håller på att pimpa bilen för fullt.

Vi tar det från början … vi kom till Heathrow och hämtade ut vår hyrda van som skulle bli vårt fordon, och mer eller mindre bostad, under helgen. Första kvällen fick vi dock riktig middag följt av en natts sömn. Efter lördagens frukost började allvaret. Vi åkte och kollade när de första lagen startade, men eftersom vi inte skulle starta förrän i våg två, när de fem första löparna i övriga lag startat, hade vi en förmiddag på oss att pimpa vanen. För en del av Ragnar-upplevelsen handlar mycket om gemenskap, teambuildning och att gå all in! Och det gjorde vi.

Nalle på taket, tapet på sidan, skelett baktill och svenska flaggor på alla sidor. Frågor på det?

Nalle på taket, tapet på sidan, skelett baktill och svenska flaggor på alla sidor. Frågor på det?

Efter lite kreativ shopping i nån form av hardware-store förvandlades den vita vanen till en svensk superhjälte-bil. Med allt från svenska flaggor, hashtags, flames, en stor björn på taket med cape samt ett skelett baktill … ja, som sagt, det blev lite urflippat, men det är det som gör det så rolig. Att släppa loss, ha roligt tillsammans med alla delar runt själva löpningen.

Teamwork!

Teamwork!

Ett äventyr tillsammans med kollegor

Innan jag åkte till Ragnar trodde jag att det mest handlade om löpningen, att den skulle ge den största upplevelsen och att vi skulle springa tillsammans med många andra löpare samt få uppleva partystämning på nattlöpningen. Det blev inte riktigt så. Även om det är klart att löpningen var utmanande och intressant och riktigt vacker på många ställen (och läskig på andra), men det häftigaste under helgen var allt som skedde i och runt vanen tillsammans med ens lag. En galet rolig helg har det varit där jag lärt mig nya saker om mig själv samt lärt känna mina kollegor bättre samtidigt som jag var med om en upplevelse jag alltid kommer bära med mig.

Bak på bilen ...

Bak på bilen …

Vi fick mycket uppmärksamhet vart vi än kom och även om de flesta andra av lagens bilar också var pimpade på olika sätt stod vi ut. Särskilt när vi kom till start i våra maskeradoutfits! Det var verkligen ett äventyr vi fick vara med om i helgen! Och eftersom det finns så mycket jag vill berätta väljer jag att dela upp mina tre löpsträckor i olika inlägg. Jag var löpare nummer 10 och hade en total sträcka på drygt 33 km att springa under helgen. Så stay tuned, snart får ni läsa om min löpning i Catwoman-outfit, nattlöpning med hög puls samt en kokande het målgång.

Taggade till tusen!

Taggade till tusen!

halsa

Redo för Ragnar Relay White Cliffs! En springande helg i England

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Foto från Ragnar White Cliffs. Hur härlig miljö att springa i?!

Foto från Ragnar White Cliffs. Hur härlig miljö att springa i?!

Jag är sjukt pepp! Idag flyger jag till London tillsammans med några kollegor. Och vi åker inte till England för att shoppa utan för att springa. En del löpare har åkt till Berlin för att springa marathon i helgen, vi väljer dock en lite annorlunda tävling denna gång – Ragnar Relay White Cliffs. Och vi ska inte heller springa lite. Starten för vårt lopp går på lördag morgon och sedan springer vi fram till målgång på söndagen.

Men nej, det är inget ultralopp jag ska ge mig ut på utan en häftig stafett. Jag kommer inte kunna beskriva hur det är/var förrän loppet är över då jag inte har varit med om något liknande tidigare, men om ni kikar på filmen här nedan får ni en försmak av loppet vi ska genomföra. Och ni förstår kanske att jag är otroligt taggad. Inte bara för själva utmaningen där jag totalt springer drygt 3 mil utan minst lika mycket för den häftiga miljö längs kusten och Dovers vita klippor där banan går.

Reebok Ragnar White Cliffs from Ragnar on Vimeo.

Ni får följa mig på Instagram Stories under helgen – och så lovar jag en maffig rapport från min upplevelse av loppet såklart. Det jag oroar mig mest över är nattlöpningen … blir intressant att se hur min kropp kan prestera mitt i natten.

traning

Prestationsinriktad träning kontra upplevelse och hälsa

av Terese Alvén i kategorin Träning den

För mig funkar inte prestationsinriktad träning fullt ut, jag går mer igång på upplevelser. Som att springa i ett olivfält. Foto: Jane Haglund

För mig funkar inte prestationsinriktad träning fullt ut, jag går mer igång på upplevelser. Som att springa i ett olivfält. Foto: Jane Haglund

En del tränar prestationsinriktat med ett tydligt mål i sikte. Andra tränar mer för upplevelsen, för att det är skönt och för att kroppen mår bra av det. Sedan finns det de som blandar mellan de två lägren. Ingenting är rätt eller fel. Man behöver utgå från vem man är, vad man själv vill och vad det är för något som håller igång en vecka efter vecka hela livet. För oavsett vilket mål man har med träningen bör en del av träningskakan i alla fall syfta till att leva länge med en stark kropp och ha roligt längs vägen.

Jag har genom åren testat att träna prestationsinriktat, att sikta på en särskild tid på ett lopp eller liknande. Till viss del triggas jag av prestationen. Det blir roligare med intervaller om jag vet att de hjälper mig att bli snabbare och det blir lättare att ge mig ut en dag som känns seg om jag vet att det faktiskt kan ge resultat i slutändan även om det just den dagen är ett stort motstånd. Tar jag mig bara igenom det blir jag starkare och låter inte latheten styra.

Men prestationsinriktad träning får mig också att tappa lusten. Träningen blir tråkig. Jag blir mer stressad än peppad och jag kan inte njuta även om jag når mitt uppsatta mål. Det är inte riktigt värt det för mig.

Upplevelsebaserad träning däremot. I love it! Träna utomhus så ofta det går, få känna vinden i ansiktet, olika dofter, njuta av varierande omgivningar, susa fram längs vägar, stigar och upp och ner för trappor. Det är mer min grej. Och när jag springer lopp … ja ni som följer mig vet ju. Jag älskar att dra igång publiken samtidigt som jag springer, njuta av varje ögonblick och vara extremt närvarande.

Vad du än väljer för inriktning på din träning, välj det som får igång dig, som får hjärtat att slå lite hårdare. Som får dig att må bra.

kosttips-recept

Omelett med svampstuvning – tack Jessica

av Terese Alvén i kategorin Kosttips & recept den

Omelett med svampstuvning.

Omelett med svampstuvning.

Omelett är bland det bästa jag vet i snabbmat. Gott, nyttigt, enkelt att tillaga. Och det är en perfekt rätt att göra om man har några rester eller grönsaksstumpar i kylen. Ja, det mesta går att ösa ner i en omelett för att göra den extra matig och god. En omelett går också att göra extra lyxig, som denna goda omelett med svampstuvning som jag hittade i tidningen Amelia av grymma kocken Jessica Frej.

Omelett med svampstuvning – 2-3 portioner

två stora nävar valfri svamp
1 dl matlagningsgrädde
salt
peppar
smör att steka i

5 ägg
3 msk mjölk
salt
peppar
(västerbottenost)

Gör så här: skiva svampen och stek den i en torr panna. När den har vattnat sig, ha i en klick smör, salta och peppra och häll över grädden. Låt det koka ner och ställ svampstuvningen åt sidan.

Vispa ihop äggen med mjölk och kryddor. Värm i en klick smör på medelvärme. Dra i botten på pannan när den börjar stelna så att ny smet blir fast i konsistensen. Jag la även till en näve västerbottenost på omeletten som inte fanns med i receptet innan jag la över svampstuvningen och serverade. Blev supergott!

Det ser kanske mer ut som äggröra än omelett ... men det var lika gott för det. Serverade med babyspenat och balsamvinäger.

Det ser kanske mer ut som äggröra än omelett … men det var lika gott för det. Serverade med babyspenat och balsamvinäger.

test

Fitbit Ionic – test av ny smart sportklocka

av Terese Alvén i kategorin Test, Blogg/webb den

Funkar bra till vardags.

Funkar bra till vardags.

Förra veckan var jag på Mallorca för en pressträff som Fitbit anordnade för att promota sin allra första smarta sportklocka, Ionic. Klockan släpps till försäljning i oktober, och redan nu håller ett gäng journalister och influencers över hela världen på att testa klockan. Jag har haft min på armen sedan resan och här är mitt omdöme om den.

Jag har genom åren testat en hel del aktivitetsarmband och sportklockor. Vilken som passar en själv bäst beror helt på vad man vill använda tekniken till och varför man väljer att sätta ett smart verktyg, en wearable, på armen. Tekniken går hela tiden framåt och allt fler funktioner byggs in i klockorna. Förutom självklarheter som att mäta träning, registrera steg, se puls och vibrera när det kommer ett meddelande eller att någon ringer i telefonen så kommer allt mer spännande saker med syfte att hjälpa en få ett mer hälsosamt liv samt kunna använda klockan till vardagliga uppgifter som att betala eller få tillgång till populära appar.

Fitbit Ionic sitter smidigt på handleden.

Fitbit Ionic sitter smidigt på handleden.

Design och användning

I Fitbit Ionic finns en mängd funktioner. Det jag fastnar extra mycket för är designen på klockan. Den är stilren, sitter skönt på armen, är smidig och bekväm både under träning, när jag duschar eller när jag sover. För meningen är att du ska ha på dig klockan dygnet runt. Den är vattentät för att du ska kunna simma med den och räkna hur långt du simmar, den ska sitta på när du sover för att du ska få förståelse över din sovkurva, och den är formad för att inte bukta in i handen om du gör pushups eller liknande.

Ionic är inspirerad av rymden i designen och finns i flera färger runt urtavlan. Dessutom kan du köpa till och byta armband om du vill ha en extra sportig variant eller om du föredrar läder. Perfekt för att kunna anpassa och få klockan så att den passar ens egen stil och användningsområde.

Det blir allt mer personligt

Och på tal om att anpassa klockan efter en själv. Något jag gillar med klockan är att den efter ett tag ska kunna anpassa sig efter användaren. Fitbit har världens största databas med hur folk lever efter sina tio år med aktivitetsarmband. Och lika viktigt som själva prylarna är, är deras community och lärdomar om användare. Genom att se hur du sover, tränar och rör dig dagligen kan du få hjälp av en coach (om du betalar ett abonnemang) där du får utvärdera pass du gör och få förslag på nya träningsövningar och träningssätt för att variera din träning och utvecklas åt det håll du vill. Har du sovit för lite kan den anpassa din aktivitet efter det … så klockorna blir verkligen allt mer smarta. Vi kan lära oss om vår kropp och vi kan få tips direkt på handleden om hur vi kan utvecklas.

Vattentät och går att simma med.

Vattentät och går att simma med.

Bli påmind till rörelse – och få belöning

Vi älskar belöningar. Vi är programmerade så. På gott och ont … men Fitbit har i alla fall tagit fasta på detta och är flitiga på att dela ut belöningar i sin app. Du får olika utmärkelser för att du har gått ett visst antal steg, om du har gått i många trappor, sprungit längre än tidigare och så vidare. Låter banalt. Men det är faktiskt peppande att få sina belöningar. Särskilt när det vibrerar till på handleden, du får ett glatt besked och du sträcker lite extra på dig.

Och en annan sak som gör att klockan vibrerar på armen, det är om du inte går 250 steg varje timme. Eftersom forskning visar att det viktiga är att avbryta stillasittandet och vara i rörelse ofta får man en påminnelse strax innan timmen tar slut om man inte har kommit upp i sina steg. Då är det bara att ta ett par varv runt kontoret. Ett bra sätt att bli påmind om hur många bäckar små är det som leder till ett hälsosamt leverne. Även om det såklart inte heller ska gå till överdrift. Men jag tror många behöver en konstant påminnare. Särskilt om inte rörelsen sker naturligt i vardagen idag.

Betyg och sista kommentar

Klockan börjar säljas i oktober för dig som är sugen. Jag har bara använt klockan någon vecka och har inte hunnit testa alla funktioner (du kan även koppla in ditt bankkort och betala med klockan, ladda ner musik och annat vardagsviktigt), men mitt första intryck av klockan är positivt. Jag skulle vilja ha fler träningssätt att välja än de inprogrammerade, men kanske går det att lägga till egna? Nu har jag bara använt mig av de som är standard.

En sak i löparprogrammet som jag gillar, det är att klockan pausar automatiskt så fort man stannar vid ett rödljus eller för att knyta skorna. Sedan börjar tiden ticka igen när man rör på sig. Kanske inte bra i alla lägen, om man ska ta en total tid exempelvis, men smidigt om man bara vill se den faktiska springtiden. Även om jag som är ovan vid denna funktion under min första runda trodde att jag hade råkat komma åt någon knapp när jag såg att tiden var pausad, ovan som jag var vid detta. Men det går snabbt att komma in i allt. Tröskeln till att använda Fitbit Ionic är låg, det är enkelt att förstå och du vill bara lära dig mer och mer om dig själv.

Workout-läge. Men på tennisbanan vill jag ha tennisläge.

Workout-läge. Men på tennisbanan vill jag ha tennisläge.