Påskhelg med vila och kropp som behöver återhämtning

av Terese Alvén i kategorin Terese Alvén, Hälsa den

Jag har haft min lugnaste påskhelg på länge. Våren min har varit intensiv på olika sätt. Förutom jobb, fotbollscuper och bokskrivande har allt fruktansvärt som hänt i vinter påverkat mig mentalt och fysiskt. I omgångar har jag känt mig stark, men gång på gång blir jag påmind om att min kropp inte mår hundra än. Jag har inte riktigt samma tolerans mot allt som kommer mot mig, mina skyddsbarriärer är för tillfället raserade. Men jag kommer bygga upp dem igen.

Aktiv lek i trädgården i helgen.

Aktiv lek i trädgården i helgen.

Senaste veckan har jag haft otroligt ont i kroppen. Jag har inte kunnat springa och jag kan inte ens ligga ner i vissa positioner. Det gör ont när jag tar djupa andetag eller gäspar och igår kväll när jag och Glenn tittade på en rolig film och jag inte kunde låta bli att skratta gjorde det så ont under revbenen som att jag nästan fick kramp i musklerna av att skratta. Så skumt. Vet inte riktigt varför jag har ont och jag vet inte riktigt hur jag ska få hjälp. Men jag fortsätter att leta svar och förhoppningsvis få känna igen min kropp snart igen och inte bli begränsad av skumma smärtor.

Denna påskhelg har därför blivit rätt stillasittande. Har varit aktiv i vardagsmotion med barnen, gått till olika lekparker, lekt i trädgården och spelat boll. Testade även en timme tennis med lillebror, och visst gick det att spela, men jag hade ingen rotation i överkroppen och jag kände hur påverkad kroppen var när jag sprang efter bollarna. Var inte riktigt mig själv. Jag känner i alla fall att smärtan har förändrats sedan början av veckan, förhoppningsvis är det ett gott tecken och att den är på väg bort. Nästa vecka är kalendern full med roliga åtaganden igen, så jag hoppas verkligen att kroppen vill vara med mig då och att jag inte behöver kämpa mig igenom allt.


Mia

Terese, vilken vinter du haft! Jag har läst din blogg länge, men det senaste året eller så har den av olika orsaker lämnat bort. Nu när jag gick in på bloggen igen kände jag hur jag fick en klump i magen när du nämnde ”allt fruktansvärt som hänt”. Klickade mig bakåt via dina länkar och läste med tårar i ögonen om dagen när du var tvungen att föda ert änglabarn. Det är fint att du är så öppen och berättar, det hjälper säkert andra som varit med om samma sak. Ville bara skriva att jag önskar dig och din familj allt gott – jag hoppas krafterna återvänder och framtiden ljusnar nu!

Kommentering är avstängd.