Foto från Ragnar White Cliffs. Hur härlig miljö att springa i?!
Jag är sjukt pepp! Idag flyger jag till London tillsammans med några kollegor. Och vi åker inte till England för att shoppa utan för att springa. En del löpare har åkt till Berlin för att springa marathon i helgen, vi väljer dock en lite annorlunda tävling denna gång – Ragnar Relay White Cliffs. Och vi ska inte heller springa lite. Starten för vårt lopp går på lördag morgon och sedan springer vi fram till målgång på söndagen.
Men nej, det är inget ultralopp jag ska ge mig ut på utan en häftig stafett. Jag kommer inte kunna beskriva hur det är/var förrän loppet är över då jag inte har varit med om något liknande tidigare, men om ni kikar på filmen här nedan får ni en försmak av loppet vi ska genomföra. Och ni förstår kanske att jag är otroligt taggad. Inte bara för själva utmaningen där jag totalt springer drygt 3 mil utan minst lika mycket för den häftiga miljö längs kusten och Dovers vita klippor där banan går.
Ni får följa mig på Instagram Stories under helgen – och så lovar jag en maffig rapport från min upplevelse av loppet såklart. Det jag oroar mig mest över är nattlöpningen … blir intressant att se hur min kropp kan prestera mitt i natten.
Det här är min racerapport från Stockholm Halvmarathon 2017. När prestationen, förutom jobbmässigt, inte var i fokus utan att njuta, uppleva och rapportera om loppet. Försöka sprida känslan från banan även till de som inte var på plats för att uppleva löparfesten i Stockholm.
Norr Mälarstrand. Ormen av löpare ringlade sig igenom stora delar av centrala Stockholm.
Hela veckan har regnet hängt i luften och på kontoret har vi kollat väderleksprognosen en mängd gånger. Ena dagen visade lördagens väder sol och moln, dagen efter spöregn för att sedan på nytt väcka vårt hopp med endast ett grått moln som symbol. Men med tanke på allt regn som svept in över Sverige i veckan är jag glad över att regnet höll sig borta tills ett par timmar av loppet hade avverkats. Många (inklusive mig själv) hade redan hunnit i mål när ösregnet kom. Kanske att vi sprang lite snabbare när vi såg de svarta molnen närma sig? Eller så bidrog den friska luften till att vi fick in bra med syre i lungorna och kunde trycka på.
Medaljer i väntan på löpare.
Stockholm Halvmarathon 2017
Men nog om vädret. Över till loppet. Jag sprang inte loppet som en vanlig löpare utan i min roll som digital redaktör för Stockholm Halvmarathon. Därför sprang jag med GoPro i handen och med siktet inställt på att njuta mig igenom 21 098 meter utan tidspress och för att dokumentera till sociala kanaler. Och det är då jag älskar som allra bäst att springa – när jag lägger fokus på upplevelsen, inte prestationen. Jag sprang utan tidschippet på skon, men tryckte ändå igång min egen klocka. Alltid roligt att registrera pass och se hur kroppen reagerade.
Loppet flöt på bra, jag stannade efter några kilometer för att lägga upp poster på Instagram och Facebook och sedan sprang jag vidare. Vid nästan varje vattenstation drack jag några klunkar, för trots att det inte var stekande sol var jag väldigt törstig och behövde fylla på. Jag hann med att göra high fives med många, både funktionärer och publik, jag fick en extra kick när någon skrek mitt namn och jag fick ett stort leende så fort en okänd tittade mig i ögonen och peppade mig från sidan av vägen. Under loppet hittade jag in i ett mönster där jag med ett par kilometers mellanrum stannade för att uppdatera och när jag hade kommit till 19 kilometer bytte jag även batteri i min GoPro för att inte riskera att den skulle dö precis i mål.
På väg mot mål!
Peppa igång publiken
Publiken framför slottet och in mot mål gav mig gåshud och högsta pulstoppen när jag sprang och viftade med armen för att få igång dem. När jag då hör hur de ökar sin ljudnivå och ger energi tillbaka. UNDERBART! Önskar att fler löpare drar igång publiken, för det är alldeles fantastiskt. Men alla springer såklart loppet med olika syften, och jag har full förståelse för de som springer med enbart målet och en viss tid i huvudet. Även om det inte är den trigger som fungerar bäst på mig.
Efter mål fick jag medalj och när jag står som bäst för att ta min selfie med medalj runt halsen kommer även min man Glenn som sprang loppet. Han hade som mål att springa under två timmar och det lyckades han precis med. Så stolt över honom! Efter att vi kramats och rört oss genom målfållan, smakat på ölen Halvan Klar, fick en påse med tidning och energi skiljdes vi åt. Han gick hem för att duscha och bli varm. Jag gick till presstältet för att byta om, svepa en vattenflaska, dricka kaffe och äta kanelbulle. Så gott! Samtidigt kom ösregnet utanför och jag gick till After Run inne på Café Opera en sväng innan även jag rörde mig hemåt för att redigera film.
Jag och Glenn efter mållinjen på Stockholm Halvmarathon 2017!
Stockholm Halvmarathon 2014. Foto: Konrad Karlsson
Idag firar jag och min make Glenn bröllopsdag. Åtta år som gifta! Oj, vad tiden går. Och vi hann dessutom med några år som sambos innan dess. Det har inte alltid varit lätt under dessa år. Vi har haft stora utmaningar emellanåt, men vi har hållit ihop då vi är bästa teamet. Och en av nyckelfaktorerna till att vår kärlek består är att vi har gemensamma intressen. Förutom allt som sker tillsammans med barnen är något vi kan förenas i träningen.
Vi tränar oftast inte ihop då vårt familjeliv inte riktigt har de möjligheterna förutom rörelseglädje ihop med barnen. Däremot får vi till en hel del tuffare träningspass till och från och vi har gjort gemensamma resor till New York Marathon samt att Glenn har följt med som stöd när jag har sprungit NYRR Women’s 10K ett par gånger. Till helgen är det Stockholm Halvmarathon och år 2014 sprang vi loppet. Vi skulle springa tillsammans var tanken, men redan efter ett par hundra meter drog Glenn ifrån(!). Men han fick ångra det bittert senare, för under loppets gång sprang jag förbi honom och seglade i mål en bra stund innan honom … det handlar ju inte om att starta starkt i långa lopp, det handlar om att fördela krafterna. Precis som i ett äktenskap.
Glenn startar i Stockholm Halvmarathon på lördag och jag likaså. Vi kommer troligen inte springa ihop då Glenn vill försöka persa och jag kommer att springa för att njuta samt rapportera om allt spännande som händer längs vägen. Men även om vi inte håller hand är det en trygghet bara att veta att vi är på samma ställe, får uppleva något ihop, ladda tillsammans inför och på kvällen fira våra lopp. Att träna tillsammans och att svettas ihop på olika sätt svetsar verkligen samman par. Det är min fasta övertygelse. Dessutom kan det vara skönt att köra ett skittufft pass om man har bråkat eller går och är småirriterad på något … endorfinerna och den gemensamma upplevelsen är bästa medicinen.
Stockholm Halvmarathon 2014. Foto: Konrad Karlsson
Tusentals tjejer som sprang, joggade och gick Tjejmilen.
Vilken tjejfest det var på Gärdet igår! Eller ja, festen fortsatte längs hela Tjejmilens bana runt Djurgården – så vi spred energi som ringar på vattnet över hela staden. Vädret var perfekt för att springa i och det var fullt av glada miner och energi överallt. Och After Run. Wow! Men först går vi igenom allt som hände innan dess.
Lilla Tjejmilen
Jag var på plats på startområdet på Gärdet när det fortfarande var lugnt med folk och hann ta en sväng om fältet för att spana in alla utställare och aktiviteter som fanns på plats. Allt från hoppborgar till myshörna med Softybags och olika matstationer för alla som skulle springa sig hungriga senare under dagen. Strax innan elva dök resten av familjen upp för att Tilde och jag skulle springa Lilla Tjejmilen. Vi startade i minsta klassen som hade en bana på 400 meter. De äldre tjejerna fick senare springa 1500 meter. Men i vår grupp var det okej att föräldrar sprang med och vi var ett gäng mammor som försökte hänga med våra döttrar.
Tilde älskar att springa. Hon har blivit intresserad då jag springer mycket och när storebror Charles har sprungit lopp och hon har varit för liten har hon blivit ledsen. De har sprungit ett par tävlingar tillsammans, som Minimaran/Minsta maran och Lilla Blodomloppet. Men idag var det endast Tilde som fick springa och Charles fick heja på, vilket gjorde att hon växte ytterligare lite då hon fick vara i fokus själv.
Tilde är så pepp innan Lilla Tjejmilen!
I startfållan stod Tilde mest och tittade på allt som skedde runt omkring med uppvärmning och andra barn och föräldrar som samlades. Hon tog tag i min hand och höll den hårt. Men när startsignalen ljöd, då blev det full fart. Hon sprang tätt intill mig och efter hundra meter släppte hon min hand, nu var hon trygg och ville springa själv. Hon blev peppad av alla som stod och hejade fram barnen och jag sprang bredvid och filmade (ni ser filmen inne på Instagram). Hennes min när hon kom i mål och gav mig en high five samt fick medalj. Wow. Så nöjd. Så stolt. Så glad.
Efter loppet öste båda barnen i Chiquitas uppblåsbara hinderbana några varv innan resten av familjen drog på bio. Själv stannade jag kvar för att möta alla kvinnor som nu började inta fältet i takt med att alla barnlopp var över.
Nöjd efter målgång med medalj om halsen och goodiebag i handen.
Tjejmilen
Milla, Malin och Anna i Plan International Sveriges tält.
Efter att ha hunnit snacka med, plåta och krama (en del) av en massa härliga tjejer runt om fältet som skulle springa gick jag till startområdet för att kolla in första start. Trots att inte jag skulle springa loppet utan bara röra mig runt omkring banan för att dokumentera till Tjejmilens sociala kanaler var jag pirrig och kände förväntan i luften från alla tjejer. Det är något magiskt med att springa tusentals tjejer tillsammans!
Räck upp en hand #förhenne.
Under ett par timmar rörde jag mig runt, och ibland på, banan. Och jag hann med att se det mesta av det som skedde i form av underhållning och pepp längs banan. Och framför allt – jag hann se många leenden och kämparglöd. Och jag klappade mina händer trötta så fort jag inte höll min kamera i handen. Jag blev extremt springsugen, men igår fick jag nöja mig med att promenera. Idag däremot, strax ska jag använda den inkapslade rörelseglädjen och ge mig ut på en löprunda.
Peg Parnevik i mål efter sin första mil!!!
Mia Parnevik efter sin första mil!
After Run
Precis när jag kom tillbaka till start- och målområdet hann jag med att träffa en del av våra profiler som sprungit klart, glada Mia och Peg Parnevik sken av glädje i målfållan och jag plåtade dem samt sa grattis innan jag drog till After Run-området som precis dragit igång sin show. På scen uppträdde DJ-duon Kärlekståget, Kamferdrops, Wiktoria, Robin Bengtsson och Peg Parnevik. Vilket sätt att avsluta och fira allas löpning med. En riktigt skön fest! Se mer av allt det underbara och lyssna på artisterna inne på Tjejmilens Instagram.
Peg Parnevik uppträdde på After Run iklädd sin nummerlapp och medalj – så cool!
25 000 tjejer räknas springa eller gå Tjejmilen på lördag i Stockholm. 25 000 olika mål, förberedelser och förväntningar. Just nu pågår den sista uppladdningen för fullt, oavsett vad man har för anledning att springa loppet och hur van man är att springa. Jag kommer att vara på plats på lördag och springa Lilla Tjejmilen tillsammans med Tilde samt rapportera om allt spännande som händer innan, under och efter loppet för Tjejmilens sociala kanaler. Här i bloggen bjuder jag nu på en samling med träningstips inför Tjejmilen.
Ett av mina favoritår att springa loppet – 2014.
Nu är det bara ett par dagar kvar till loppet, de flesta förberedelser har du förhoppningsvis redan gjort när det kommer till träning, sömn, kost och att ha testat ut de skor och kläder du väljer att springa i. Men för att maxa formen på lördag är det bra att göra ”rätt” även in i sluttampen för att du ska kunna njuta av loppet på bästa sätt och bli nöjd med din prestation.
Sista träningspasset – du har förhoppningsvis sänkt intensiteten på dina träningspass denna vecka. Men var inte rädd för att köra ett lugnare pass imorgon fredag. Jogga några kilometer, kanske kör några tempohöjningar. Utan att maxa och utan att bli för trött, men för att väcka kroppen.
Sov gott – över 60% av de som springer loppet har barn … nu vet jag inte hur små barnen är, men risken finns att många mammor inte kan sova så gott som de önskar. Men försök så gott det går att gå och lägga dig lite tidigare än vanligt. Kanske får du till och med sova ut på lördag …
Drick och ät – drick regelbundet så att du får i dig vätska och ta gärna något fredagssnacks, även om du inte behöver öka kolhydratintaget nämnvärt för ett 10 km lopp. Det brukar gå fint bara man äter regelbundet och ser till att få i sig varierad mat. Frukosten innan loppet, ät det du brukar äta så att inte magen reagerar konstigt.
Ta med till start – en banan är kanon att ta med till startområdet, även en vattenflaska. Även om det brukar finnas smakprover och vätska på plats kan det vara skönt att ha sitt egna och kunna fylla på så att du inte startar loppet hungrig. Du vill inte vara proppmätt, men en eller en halv banan kan ge en kick strax innan start.
Var ute i god tid – det är många som blir nervösa innan start och det är många som behöver besöka en bajamaja både en eller ett par gånger. Var ute i god tid, njut av stämningen på Gärdet och hinn med dina toalettbesök utan att känna stress.
NJUT – se till att njuta av loppet. Sträck på dig och spring med stolt hållning. Uppskatta den fina miljön, kraften från alla tusentals tjejer som springer, hejaklacker och aktiviteter längs banan och framförallt – njut och var tacksam över att din kropp orkar ta dig framåt.
Wow! För ett par helger sedan var jag alldeles euforisk efter STHLM Urban Trail och denna helg är jag helt lycklig efter The Music Run. Jag älskar mitt jobb där jag får möjlighet att peppa till rörelseglädje och få fler att uppleva hur fantastiskt härligt det är att röra på sig. Och mina kollegor som jag jobbar med vid alla dessa lopp är grymma på det de gör. Igår var en kväll som gav mig rysningar av välbehag och att dessutom få uppleva kvällen ihop med maken och sonen som sprang med mig för att dokumentera kvällen var otroligt roligt. Är så imponerad av Charles. Fem kilometer är långt. Men vi hade ingen brådska, vi dansade, sjöng och skrattade oss fram längs vägen till fem olika musikstilar.
Redo för start!
Vi dansade oss runt banan.
Underbar kvällssol att springa i.
Uppvärmning med House of Shapes.
Springande lopp med festival
Och partyt, eller festivalen, kärt barn har många namn … pågick inte bara på banan. Även innan start och efter målgång var det fullt ös i den vackra sensommarkvällen. Coola artister på scen, food trucks, studsmattor och uppblåsbara klätterväggar. Och kanske framför allt – mängder av glada människor i alla åldrar.
Fredrik är en av alla mina coola och grymma kollegor.
Naturen gör mig lugn, och snart har jag den runt knuten.
Det har varit en vecka med många känslor. Mycket förväntan. Oro. Pirr. Glädje! Jag har haft så mycket fokus på nya huset att jag glömt att berätta om en helt fantastisk löprunda i skogen vid jobbet. Några timmar innan budgivningen avslutades var det så mycket som pågick i kroppen. Bästa sättet att hantera känslorna och reda upp bland tankarna, samt såklart föreställa mig livet i nya huset, var att dra på mig löparkläderna på lunchrasten och ge mig ut på en runda.
Löpning har magiska krafter. Den tar energi men ger mångdubbelt tillbaka. Efter fyrtio minuter över stock och sten var jag klar i skallen, visste att det var vi som skulle vinna budgivningen, det bara måste bli så. Nu var det bara att få de andra budgivarna att inse att det var vårt nya hus, inte deras …
Oavsett om du är mitt i en budgivning, om du är stressad på jobbet eller har annat som påverkar ditt sinne. Ut och spring! Och kan du inte springa. Gå. Eller cykla. Bara rör dig framåt. Andas. Jobba med kroppen. Nöt på. Må bättre. Monotona rörelser som upprepar sig gång på gång på gång på gång … det är bra för oss.
Monotona rörelser som upprepar sig hjälper till att rensa skallen.
Jag är glad över att arbeta med att sprida rörelseglädje till fler. Och på lördag blir det värsta löpar- och musikfesten i Stockholm. Nu har jag möjlighet att erbjuda friplatser i samarbete med The Music Run till er läsare vid eventet! Kika nedan hur du gör för att delta.
Live the beat – häftiga The Music Run!
På lördag arrangerar vi The Music Run vid Universitetet i Stockholm och jag har fått ett gäng friplatser. Banan är 5 km med pumpande musik hela vägen, och efter målgång möts löparna av en grym musikfestival. Klicka in på themusicrun.se och använd koden MUSIC vid anmälan för att säkra en plats. Vi ses på lördag, jag kommer såklart också att springa loppet samt rapportera därifrån.
Att springa snabbt på milen är något som många vill göra. Kunna pressa upp tempot, springa snabbare än det bekväma och utmana sig själv att nå en drömgräns om 55 min, 50 min, 45 min eller vad det nu kan vara för tid som är ens mål.
För att bli snabbare funkar det inte att bara köra sin vanliga runda vecka efter vecka. Ligga i samma tempo och bara springa för att det är skönt. Ni som följer mig vet hur viktigt jag tycker det är att träna för att det är roligt i första hand. Men vill man bli snabbare, nå nya nivåer, ja då gäller det att pressa sig. Behöver träningen bli tråkigare för det? Nej det tycker jag inte. Det gäller bara att vara förberedd när det är dags för de tuffare passen och påminna sig själv varför man gör dem. Är det viktigt på riktigt. Då blir det roligt.
Det var bra länge sedan jag sprang en mil under 52 minuter, och det bästa av allt – jag kände att jag har mycket mer att ge.
Idag på lunchen var jag ute och sprang. Redan på förmiddagen kände jag lusten i kroppen, jag längtade efter att få springa. Och just glädjen är en nyckelfaktor för att lyckas. Jag bestämde mig för att jogga i tio minuter och sedan skulle jag driva upp tempot i tre minuter, jogga en minut, och fortsätta så hela rundan. Nu blev det inte så strikt då jag inte orkade hålla fokus på klockan. Däremot var jag hela tiden på tårna. Jag föll inte tillbaka i någon lunk där jag inte behöver tänka vad jag gör. Utan med bra musik i öronen pressade jag hela tiden på. Visst tog jag det stundtals något lugnare, men efter några andetag tryckte jag på igen. Vägen min var kuperad, jag sprang upp och ner för flera broar samt tog mig upp för flera trappor. Inte optimalt för att ”springa så snabbt man kan”. Men väldigt bra för mig just idag.
Vanligtvis när jag springer milen landar jag runt 55-56 minuter. Då är jag knappt trött när jag är hemma, min kropp är van att springa i det tempot och jag håller nästan samma fart när jag även springer längre sträckor. Och min drömgräns, den är att ta mig under 50 minuter. För en del är detta hur lätt som helst, en del kanske fnyser åt min tid. Men jag jämför mig inte med andra. Jag som är mer uthållig än snabb och som har rätt många träningsbollar i luften tycker att det är ett lagom utmanande mål för mig. Att pressa mig till illamående, det har jag ingen lust med. Jag vill klara mig under 50 minuter och göra det med ett leende på läpparna. Även om det är tufft ska det vara roligt.
Spring intervaller eller fartlek
Vill du springa snabbare på milen, eller någon annan sträcka – det är så viktigt att utmana ditt bekväma tempot. Jobba med intervaller eller fartlek. Gör fartökningar mellan lyktstolpar, i musikens refränger eller vad du känner för. En del undrar vilket som är den ”ultimata intervallen” och vissa nördar ner sig i siffror. Jag går inte igång på sådant. Dessutom är det inte på detaljnivå det avgörs för de flesta av oss. Det handlar bara om att göra. Att våga utmana sig själv.
Vänj kroppen vid en ny fart och ett något annorlunda löpsteg. Ta det steg för steg, du kommer snart att känna resultat. Idag hade jag en fantastisk löparupplevelse. Och resten av dagen svävade jag på mina endorfin-moln. Älskade rörelseglädje!
WOW. STHLM Urban Trail är det lopp som jag har rekommenderat flest att springa i sommar. Jag hade höga förväntningar på loppet innan och har ju även fått provspringa delar av banan när vi filmade små sneakpeaks inför eventet. Nu jobbar jag med loppet, så jag är kanske partisk, men oj så skoj det var att få springa loppet! Det var min långsammaste mil någonsin, tog mig i mål på typ 1:23. Men tiden var inte heller mitt fokus. Jag joggade. Filmade. Fotade. Rapporterade i sociala medier. Småpratade. Skrattade. Svettades. NJÖT.
Peppade löpare innan start av STHLM Urban Trail.
STHLM Urban Trail – många som vill ta selfies inne i Marmorsalen.
Och att få se glädjen i allas ögon när de upptäckte vad som pågick inne i byggnaderna samt att springa ihop med vänner och småprata sig igenom Stockholm. Vilken känsla. Efter en snabb koll på #sthlmurbantrail inne på Instagram verkar det som att vi var många som fick uppleva rörelseglädje denna söndag.
Det svängde på Skansen under STHLM Urban Trail.
Längs vägen som startade i allén på Djurgården fick vi springa genom Skånska gruvan in i Skansen där vi möttes av spelmän och dansare, magisk utsikt över Stockholm och gårdsdjur innan vi styrde stegen mot Strandvägen och nästa stopp: Dramaten. Här inne mötte vi skådespelare i entrén samt rekvisita att leka med i Marmorsalen. Färden fortsatte sedan till SATS där personalen hejade på oss löpare innan magen började kurra inne på Paradiset. Tur att de även bjöd på torkad fruktstång där. Det fick upp energin innan MOOD Stockholm med sin DJ. SF Bio hade öppnat upp Rigoletto och blev vi inbjudna av mingelfotograf, biopersonal och en film som var i rullning när vi sprang igenom biosalongen.
Svettig och glad inne på Paradiset under STHLM Urban Trail.
Inne på Icebar/Hotel C Stockholm under STHLM Urban Trail.
Brunkebergstunneln är alltid häftig att springa igenom och sedan överraskades många inne på Icebar där en man stod och hackade i en isskulptur. Inne på Hotel C Stockholm sprang vi igenom ett hotellrum där två låg och småpratade i sängen samt ett välutrustat hotellgym där det tränades och tjoades för fullt. Hejaklackar och energizoner mötte oss på väg mot sista stoppet: Musikaliska. Här möttes vi av en orkester på scen och härliga trappor att springa i. Sedan var det bara att runda holmens udde och ta sig in i mål på Blasieholmskajen! Där möttes alla löpare av energi, medalj och vacker utsikt att njuta av sin frukost. Själv ställde jag mig vid målgången och kollade på alla som sprang in. Det är bland det bästa jag vet att se folks glädje när de går i mål. Bästa känslan!
Inne på scen på Musikaliska under STHLM Urban Trail.
