halsa

Inlägg i kategorin Löpning

halsa

Lopprapport Ultravasan 45 2018 – från Oxberg till Mora

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Wow! Jag har sprungit mitt första ultralopp. Det är sjukt häftigt hur kroppen orkar mer än vad jag tror. Och att jag fick mersmak, det trodde jag inte … men vi tar det från början, här är min lopprapport från Ultravasan 45.

Dagenslöparoutfit: skor Craft, strumpor GoCoCo, korta tights Adidas, topp Asics. Övrig utrustning: klocka Suunto Spartan, löparväska Salomon Agile 6 set, lurar Plantronics BackBeat FIT 305.

Dagens löparoutfit: skor Craft, strumpor GoCoCo, korta tights Adidas, topp Asics. Övrig utrustning: klocka Suunto Spartan, löparväska Salomon Agile 6 set, lurar Plantronics BackBeat FIT 305.

Förberedelser innan start

Efter en natt på Mora Hotell & Spa med hyfsat okej sömn, det var en hel del jobbiga drömmar inför min utmaning så vaknade jag ändå utvilad vid halv sex. Kollade på klockan och reflekterade hur märkligt det kändes att de som sprang Ultravasan 90 redan var igång ute i spåren. Själv hade jag ju flera timmar till start. Jag och Glenn gick ner till frukostmatsalen där det fanns exemplariskt god frukost med allt från apelsiner att pressa själv till juice, gott bröd, krämig äggröra och supergoda plättar. Bra uppladdning. Fick även i mig ett glas Resorb och hann krama och hälsa på en springande granne som också skulle springa loppet. Stämningen vid frukosten var uppsluppen, började småprata med andra sköna människor som skulle springa vid buffén och det fanns gott om förväntan i luften.

Dubbelkollar att allt är med i ryggsäcken.

Dubbelkollar att allt är med i ryggsäcken.

Jag har sprungit i mina Craft-skor senaste veckorna, de var perfekta för min sträcka.

Jag har sprungit i mina Craft-skor senaste veckorna, de var perfekta för min sträcka.

Väl påplåstrad på fötterna med skoskavsplåster på mina känsliga ställen och en extra koll av ryggsäcken från Salomon jag skulle springa med för att se att allt var med bilade vi till starten i Oxberg. I strålande sol njöt vi av timmen som var kvar till start, ett par besök på bajamajorna för att stilla nervositeten och sedan var det plötsligt dags att springa.

Solig start i Oxberg!

Solig start i Oxberg!

Oxberg – Oxberg 17 km

Jag tyckte om att det var så tydliga delsträckor, det gjorde att utmaningen kändes mer greppbar, det var ”bara” att ta sikte på nästa stora mat-/vätskekontroll, och vid varje kilometerskylt fanns dels en nedräkning till kontrollen och dels hur många kilometer som var kvar till målet i Mora. Jag räknade bara ner till nästa kontroll till en början, det andra kändes alldeles för långt fram. Första sträckan var som en stor loop runt Oxberg, så vi sprang 17 km och sedan kom vi tillbaka till startområdet igen. Underlaget här var varierande, men kroppen kändes stark och det var enbart när vi sprang på stig i lite tuffare teknisk terräng som jag verkligen kände mig som en asfaltslöpare. Här fick jag gå till och från, var för rädd att ramla över alla rötter och det lite svampiga underlaget. Tänkte inte stuka någon fot. Bättre att springa på ett sätt som jag känner mig säker i, och vips så var jag tillbaka i Oxberg med den sköna känslan att den längsta delsträckan var avklarad.

Oxberg – Hökberg 9 km

Efter en toapaus, lite energi i form blåbärssoppa och GT-tabletter samt en kort pratstund med Glenn sprang jag vidare. Kilometer för kilometer flöt på. Jag gick i de flesta uppförsbackar och sprang i övrigt. Jag började bli lite uttråkad av tystnaden, tjuvlyssnade lite på andra samtal som pågick runt omkring, men saknade att min kompis Kristina tyvärr hoppade av att springa ett par veckor innan loppet. Vore härligt med sällskap. Bestämde mig att plocka fram mina hörlurar vid nästa kontroll och såg riktigt fram emot att komma till Hökberg.

Hökberg – Eldris 10 km

I Hökberg fanns värsta buffébordet med allt från pannkakor till chips, godis och olika sorters dryck. Jag valde en vetebulle, blåbärssoppa och några chips. Glenn hjälpte mig att få fram hörlurarna från väskan och efter att ha pluggat in mina BackBeat FIT 305 i öronen fick jag ny kraft. I alla fall en stund. För det började gå allt trögare. Springvägen var skön och hyfsat lättsprungen, bra skogsväg och vacker miljö runt omkring. Men mitt tuffande tempo blev allt trögare. Glenn stod överraskande i skogen en liten bit från Hökberg och jag sa att nu började det ta emot. Det var runt 15 km kvar till målet och den skrämmande tanken om att jag var på väg in i väggen svepte genom huvudet.

Springa, gå, springa, gå.

Springa, gå, springa, gå.

Jag sänkte tempot lite, började promenera kortare sträckor även när det inte var uppförsbackar, men efter en stund, då var det som att kraften kom tillbaka. Visst var kroppen fortfarande seg och trött, men jag visste ju att det fanns mer att ge.

Eldris – Mora 9 km

Vid denna kontroll fick man inte åka in med bil, så jag visste att Glenn skulle möta mig först vid mål. Jag gjorde ytterligare ett toabesök, fyllde på med sportdryck, vatten och en halv vetebulle. Nu var det ju mindre än en mil till mål, vilket kändes helt magiskt. Hade jag verkligen redan kommit så här långt? Jag nötte på, kändes som att jag sprang i sirap, men när jag kikade på klockan höll jag ändå typ samma springtempo som mina vanliga rundor hemma. Det var bara att känslan i kroppen var annorlunda. Varje kilometer kändes betydligt längre, men jag höll modet uppe. Jag var stel, särskilt på baksidan av kroppen och jag var lite öm här och där, men kroppen mådde bra. Jag hade inte ont någonstans och allt fungerade.

Några kilometer kvar till mål, jag lyssnar på musik och håller humöret uppe.

Några kilometer kvar till mål, jag lyssnar på musik och håller humöret uppe.

Och så närmade sig Mora! När det var 2 km kvar drog jag upp tempot tillsammans med en annan tjej. Vi sprang förbi ett äldre par som nötte på i spåret, de hojtade ”bra jobbat tjejer” och jag ropade flåsande: ”Tack … detsamma”. Var tvungen att pausa innan jag orkade säga båda orden. Jag drog ur snäckorna från öronen för att få höra publikens jubel in på målsträckan. Och målgången var magisk. Jag skrattade till av glädje innan jag började spurta. Flåset blev snabbt extremt hårt och ljudligt och jag fick sådan kraft av publiken som hejade fram mig till målgång. Hann bli illamående mitt i spurten men vägrade ge mig, och när jag drog armarna mot himlen och korsade mållinjen var det enbart lycka jag kände. Så nöjd! Och tiden? Jag landade i mål på 4:57:45, helt galet! Jag sprang med ett genomförandemål och trodde att jag skulle fixa sträckan på runt 5:30-6:00 timmar. Nu njöt jag av min resa, tog det lugnt i kontrollerna, gick på toa två gånger bara för att småkissa och kom i mål under 5 timmar. Och jag är så sugen på att springa mer!

I mååååååål!

I mååååååål!

Eftersnack

Det är morgonen efter mitt ultra, jag somnade vid halv nio igår kväll, vaknade vid halv tolv med rejäl huvudvärk och lätt illamående. Men efter att ha gått upp och tagit två alvedon somnade jag om och när jag vaknade pigg vid halv sex mådde jag toppen. Kroppen är såklart lätt stel, särskilt i vänster fotled, men jag är pigg och känner att kroppen höll och mår bra. Vilket är mitt mål med alla lopp, att jag ska må bra dagen efter och vara springsugen (även om det blir vilodag).

Antal steg efter genomfört lopp, sedan blev det ytterligare ett par tusen innan dagen var över.

Antal steg efter genomfört lopp, sedan blev det ytterligare ett par tusen innan dagen var över.

Det var inte länge sedan som jag aldrig trodde att jag skulle springa en Ultra, och nu har jag gjort det. Visserligen bara några få kilometer längre än ett maraton, och de riktiga ultramänniskorna ser nog inte Ultravasan 45 som särskilt kaxig, men jag är nöjd. Och mersmak finns. Jag har inget sug efter att springa Ultravasan 90, nån måtta får det vara, men jag vill gärna springa 50 km, det vore häftigt. Men det får bli senare, nu blickar jag fram emot nästa utmaning i höst: Chicago Marathon. Och då är inte Glenn med som min supporter vid sidan av, då springer vi tillsammans!

Innan och efter Ultravasan 45.

Innan och efter Ultravasan 45.

halsa

Redo för Ultravasan 45 – laddar med pizza i Mora!

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Kvällen innan Ultravasan 45. Jag och Glenn hade en skön bilfärd hit. Vi har checkat in på Mora Hotell & Spa, hämtat nummerlapp och köpt pizza. Nu känner jag mig redo inför morgondagens lopp. Men varför känns det som jag har loser-påsen?

Blandade känslor att gå runt med påsen.

Blandade känslor att gå runt med påsen.

Jag fick en sådan märklig känsla här i Mora när jag hade hämtat ut nummerlappen. Lapparna lades i påsar – de som springer 90 fick en svart med siffrorna 90 på, och vi som springer 45 fick en vit. Jag vet att 45 är en lång sträcka, jag har aldrig ens sprungit så långt. Ändå känns det som att jag ska ge mig ut på något ”halvdant”. När det finns en sträcka som är längre, då är det i mitt huvud märkligt att jag springer en kortare sträcka. Känns lite B liksom … Så märkligt, det är ju inte som att jag har något att bevisa för någon annan. Och jag kommer vara sjukt stolt imorgon – och glad! – när jag kommer i mål. Men ikväll krockar känslorna lite inne i mig … trots att jag inte har något sug att springa 90 kilometer. Å andra sidan hade jag för ett halvår sedan aldrig ens tänkt springa ett ultralopp, och nu ska jag göra mitt första. Vem vet vad framtiden utvisar …

Nummerlapp och luftiga fötter.

Nummerlapp och luftiga fötter.

Nej, nu ska jag ha en lugn kväll på hotellrummet. Pizza, film och vila! Perfekta uppladdningen inför morgondagen. Häng med på Instagram – sedan kommer såklart en race report, lopprapport, här i bloggen såklart!

Blåsigt men soligt och härligt.

Blåsigt men soligt och härligt.

halsa

Ultravasan 45 på lördag – sista uppladdningen inför min ultradebut

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Ultravasan 45 är på lördag, min ultradebut! Efter sex stycken maraton är det nu dags att testa en längre sträcka, även om den ”bara” är tre kilometer längre. Gissar att varje kilometer i slutet kommer kännas betydligt längre. Men jag är pepp inför helgen, det ska bli ett äventyr att se hur kroppen och knoppen reagerar.

Intervaller på Stora Mossens IP. En gång i veckan vill jag prioritera intervaller.

Intervaller på Stora Mossens IP. En gång i veckan vill jag prioritera intervaller.

Ultravasan 45 på lördag

Nu är det bara några dagar kvar. Trots det är jag inte lika pirrig som inför ett maraton. Jag tror det är för att min hjärna fortfarande inte förstår vad den har gett sig in på. Den kan inte greppa hur långt det är. Jag lever fortfarande i någon sorts illusion om att jag ska ut på en liten sväng i skogen. Även om jag logiskt vet att det kommer vara långt, tufft och slitigt så är det som att min hjärna inte förstår det. Kanske någon form av försvarsmekanism? Eller bara dumhet? Hur som helst, jag tror att pirret kommer komma på fredag kväll och självklart på lördag morgon …

Men det enda jag kan göra på lördag, det är att ta ett steg i taget. Bocka av kilometer efter kilometer, vara i nuet och inte bry mig om vad som kommer längre fram, bara springa på som det känns bra just då. För mitt mål är att ta mig runt. Jag har ett genomförandemål. Jag ska inte ta en viss tid, utan hålla mig på en nivå som känns behaglig och där jag kan vara stark länge. Jag vill springa i skogen och njuta, uppleva, känna. Vara närvarande.

Löpning i Ursvik.

Löpning i Ursvik.

Min träning inför Ultravasan 45

Jag känner mig trygg i den träning jag har genomfört inför Ultravasan 45. Med det mål jag har är min träning tillräcklig, särskilt då jag även har erfarenhet av några maror. Jag har tagit mig runt Ursvik Extrem (15 km) ett par gånger (men i sjukt varmt väder!), jag har sprungit ett par halvmaror i sommar och jag har öst på med backintervaller samt vanliga flacka intervaller. Jag känner mig förberedd.

Sista veckan – kost, träning

Nu ska jag hitta den starka känslan i kroppen. Jag har en relativt hög träningsmängd i veckan med cykelklasser, tennis som drar igång efter sommaruppehållet samt en transportlöpning inplanerad. Men jag kommer ta det lugnare på passen och se till att jag inte överdriver. Jag är van vid hög mängd träning vilket jag även vet hjälper mig i loppet.

Matmässigt försöker jag vara extra noga att få i mig allt jag behöver och vill gärna boosta extra med rödbetsjuice några dagar, lite extra magnesium och såklart se till att fylla på vätskeförrådet. Jag slarvar ibland med att dricka men nu får jag se till att ha en vattenflaska nära mig.

Utrustning

Jag har inte helt landat i exakt vilka kläder jag ska ha på mig på lördag. Skorna har jag nog bestämt, tror det blir Craft som jag har sprungit en hel del med i sommar. Dessutom ska jag testa en ryggsäck i morgon på min transportlöpning som jag funderar på att ha på mig under loppet. Behöver ha med mig vätska och lite småprylar. Men exakt utrustning och outfit, det återkommer jag till närmre loppet.

Nu ser jag till att få en bra vecka, som innehåller en hel del jobb samt två barn som ska tillbaka till förskola och skola efter sommarlovet … så det blir en härlig dos av vardagspusslande. Kanske kan vara en skön målbild på lördag, att se fram emot några timmar när jag bara får vara ifred med mina egna tankar och som sagt, njuta av magiska timmar i skogen!

Tummen upp för min träning inför Ultravasan 45, jag har gjort vad jag har kunnat.

Tummen upp för min träning inför Ultravasan 45, jag har gjort vad jag har kunnat.

halsa

Träning inför Ultravasan 45 – springa terräng i skogen

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Min träning inför Ultravasan 45 tuffar på. Jag kan inte säga att jag har gjort så värst stora insatser, men jag har i alla fall fått till betydligt fler löprundor i Ursvik på stigarna där än vad jag skulle fått om jag inte hade ett lopp i skogen att träna inför. Då hade jag nog i vanlig ordning hållit mig på asfalt. Det är utmanande att springa upp och ner i kuperad terräng samt konstant vara medveten om var jag placerar fötterna. Stundtals får jag lyfta högre på fötterna för att inte haka i någon rot eller trilla över någon ojämnhet i underlaget. Men oj så härligt det är att vara ute i skogen och springa. Jag riktigt njuter!

I mål efter 15 km på Ursvik Extreme - jag kommer gärna tillbaka!

I mål efter 15 km på Ursvik Extreme – jag kommer gärna tillbaka!

Träning inför Ultravasan 45

När mitt första ultralopp väntar om en dryg månad, då kan jag inte ligga på latsidan även om det är över 30 grader. Igår hade jag bestämt mig för att springa Ursvik Extreme, 15 km på en mer utmanande bana och då var det bara att genomföra. Kände mig dessutom riktigt pepp efter en vecka i skärgården. Jag hade med mig en liten vattenflaska och ett par salttabletter men jag var lite snål med vätskan …

Vatten är som godast när man tränar.

Vatten är som godast när man tränar.

Ursvik Extreme 15 km

I åtta kilometer flöt allt på toppen, men sedan började det ta emot. Kroppen var pigg, men tankarna gick mer och mer åt att dricka vatten. Jag ransonerade och satte upp mål för mig själv, när jag kom till 10, 12 och 14 km skulle jag få ta några klunkar, men jag fick aldrig dricka mig nöjd då jag hade alldeles för lite vatten med mig. Som tur var sprang jag mest i skugga i skydd av träden, men på fälten jag sprang över stor luften stilla och svetten rann konstant. Jag gick i de flesta uppförsbackar och sprang i övrigt i det tempo som terrängen tillät, jag lät tankarna komma och gå och jag kände tacksamhet över att få vara ute och njuta av naturen på detta sätt.

Känner mig stark i skogen - både fysiskt och mentalt när jag tar mig an ett kokhett träningspass.

Känner mig stark i skogen – både fysiskt och mentalt när jag tar mig an ett kokhett träningspass.

När jag kom i mål väntade familjen som varit en sväng förbi Mall of Scandinavia när jag sprang. De hade med sig vatten som jag bälgade mig i. Tror aldrig att vatten har smakat så gott!

Hur härligt att få slänga sig i poolen efter ett träningspass utomhus i över 30-graders värme?

Hur härligt att få slänga sig i poolen efter ett träningspass utomhus i över 30-graders värme?

Träning i hemmagymmet

Resten av dagen sprudlade kroppen av endorfiner och energi, jag var så pigg! Men idag tisdag valde jag att köra ett kortare styrkepass i skuggan och svalkan i hemmagymmet. Skön kontrast till igår …

Kort och effektivt styrkepass med tung boll och stång.

Kort och effektivt styrkepass med tung boll och stång.

Yeay! Värmen tar ut sin rätt även om jag tränar i husets svalaste rum - hemmagymmet.

Yeay! Värmen tar ut sin rätt även om jag tränar i husets svalaste rum – hemmagymmet.

halsa

Mitt bäst före-datum i löpning? Kommer jag inte få springa hela livet?

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Kommer jag kunna springa hela livet eller har jag ett ”bäst före”-datum? Mina gener sätter vissa käppar i hjulet för mig och har gett mig magvärk och jobbiga tankegångar senaste dagarna.

Njut av din löpning idag!

Njut av din löpning idag! Outfit och skor: Craft Sportswear.

Hur farligt är det att jag springer så pass mycket som jag gör? Jag vet att det inte är sunt att springa en mara, men det anses hälsosamt att träna inför en mara. Men gäller det även mig med de gener jag har? Detta är frågor som har snurrat i mitt huvud senaste dagarna ihop med en olustkänsla i magen efter långa samtal med släktingar. För om jag blickar bakåt då ser jag att min farmor och min farfar, min pappa samt hans bror har (eller måste snart) opererat in en (eller två!) nya höftkulor på grund av utslitna höfter. Min kroppsform, den har jag fått från min pappas sida, och att jag också kommer få utsliten höft så småningom … det finns rätt stor risk för det. Att träna ska vara bra för kroppen, men att som jag springa mil efter mil på mestadels asfalt, det är troligen inte det bästa för min höft. Snarare kan det förvärra det hela. Och nej, jag vill inte påskynda förslitningen av höften. Samtidigt älskar jag att springa.

Mitt mål med löpningen är att springa som pensionär

Mitt mål är att kunna springa och njuta av det även som pensionär, jag blir mäkta imponerad av de 80-plus som tar sig i mål på ASICS Stockholm Marathon. Som den äldre mannen jag mötte dagen efter årets mara. Han hade en Finisher-tröja på sig och jag frågade hur han mådde. ”Jo, det känns bra, jag var ute och joggade nu på morgonen” sa han med ett stort leende innan han och frun skulle bila hem. Eller Eina, en av veteranerna som har sprungit alla lopp, hon startar varje dag med en löprunda. Tror hon är 78 år. Detta är min målbild när jag är gammal, en kropp som håller och fortfarande kan ta med mig på äventyr. Men det gäller såklart att min kropp håller för det.

En del av mig är positiv, utveckling och forskning går hela tiden framåt. Den dag det är dags för mig att byta höftkula, då kanske det inte är något problem att fortsätta springa efter rehabiliteringen? Eller så får jag helt enkelt hitta andra träningsformer, som cykling som är mer skonsamt. Och såklart styrketräning. Men visst svider det att veta att jag inte har de bästa förutsättningarna för att kunna springa längre fram i livet.

Ultravasan 45 och Chicago Marathon

Jag kommer inte göra några drastiska förändringar i min träning just nu. Har både Ultravasan 45 och Chicago Marathon som lockar i år. Däremot kan det vara bra att vara medveten om det som ligger i ens gener, vi har alla olika förutsättningar. Jag kanske börjar välja någon annan träningsform vissa dagar, att variera min löpning med annat för att hålla längre.  Det gäller att vara ödmjuk och öppen och acceptera det som är. Även om det är tufft. Även om det tar emot. Även om man önskar att man var odödlig och skadefri.

En dag i taget – njut av livet nu!

Jag ser till att njuta nu. Att samla minnen från mina löprundor, uppleva folkfester och spara maraton-medaljer och springa för att jag vill och kan så länge det går. Kanske att jag till och med kommer njuta extra mycket när jag vet att det finns ett bäst före-datum? Och så är det egentligen för alla. För vi vet inte hur länge vi kan fortsätta med det vi älskar, det enda vi vet är det vi har här och nu. Att förlika sig med det och leva i nuet, det tror jag är det bästa. Sedan tar vi morgondagen när den kommer.

halsa

ASICS Stockholm Marathon 2018 – lopprapport från sidan

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Magiskt!

Magiskt!

ASICS Stockholm Marathon 2018 blev en varm historia. Men så mycket glädje, energi och pepp. Jag fick tårar i ögonen och gåshud när jag stod uppe på Stadions tak för att filma starten. Nationalsången och jasplanen som svepte över startfältet. WOW! Kan man få bättre start när man ska ut på 42195 m runt Stockholm? Vilka hjältar alla var som sprang, och alla funktionärer som såg till att allt flöt på.

Jag och Glenn innan start.

Jag och Glenn innan start.

Ja, det var rätt varmt. Det kunde jag konstatera redan när jag cyklade in till stan tidigt på morgonen. Jag var alldeles blöt av svett och var tacksam över att jag hade med mig ombyte. Men vilken vacker sida Stockholm visade sig på! Mängder av folk var ute längs gatorna, löparna såg starka och glada ut och när jag cyklade fram mellan olika delar av ASICS Stockholm Marathons nya bana under dagen – wow, det blev en helt fantastisk upplevelse. Nästan lika roligt som att springa själv …

Glenn springer in i mål!

Glenn springer in i mål!

Nu är jag superpepp på att springa mitt nästa långlopp – Ultravasan 45 i augusti och Chicago Marathon i oktober. Det är verkligen något alldeles extra att springa långt. Man igår cyklade jag istället långt och fick inspireras av andra som sprang, kanske främst min man Glenn som jag hejade extra mycket på. Han kom till slut i mål efter att ha kämpat med en del kramp i värmen, men jag upplevde ändå att han var piggare än när han kom i mål förra året. Så glad att jag har fått honom att springa maror, nu har han sprungit fyra och i Chicago, då springer vi tillsammans. Målet är att springa hand i hand över mållinjen.

Glenn mitt i loppet!

Glenn mitt i loppet!

Coola starka Mikaela Larsson som vann, här är hon på Strandvägen några kilometer innan mål.

Coola starka Mikaela Larsson som vann, här är hon på Strandvägen några kilometer innan mål.

Mina kollegor tog en bild på mig.

Mina kollegor tog en bild på mig.

Vackert uppe på taket.

Vackert uppe på taket.

Uppe på Stadions tak vid starten.

Uppe på Stadions tak vid starten.

Cyklar hem i kvällsljuset.

Cyklar hem i kvällsljuset.

halsa

ASICS Stockholm Marathon 2018!

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Det har varit mycket snack om värmen inför ASICS Stockholm Marathon. Nu ska jag tyvärr inte själv springa loppet utan cyklar runt för att fota, filma och skriva om det i loppets sociala kanaler. Däremot är jag glad över värmen. Visst, det är inte optimalt om man vill göra PB, men det blir mer folkfest än om det hade varit regn och rusk.

På väg mot mål i ASICS Stockholm Marathon 2015. Foto: Konrad Karlsson.

På väg mot mål i ASICS Stockholm Marathon 2015. Foto: Konrad Karlsson.

Ett regnigt och blåsigt år

Förra gången jag sprang loppet var 2015. Då var det regnigt, blåsigt, blött. Jag var inte ens glad när jag kom i mål trots att jag sprang min snabbaste mara hittills. Kroppen min, den tog hela kvällen på sig innan den kom tillbaks till normal kroppstemperatur. Nej, då är jag glad över värmen. Drick, svalka av er med duschar, spring på skuggiga sidan av vägen när det finns möjlighet till det och revidera ditt tidsmål. Njut av en fantastiskt härlig dag i Stockholm. Jag är så pepp på att heja fram alla 20 000 löpare!

Och i morgon … då får jag möjlighet att springa tillsammans med Tilde i Stockholm Mini Marathon. Så skoj med all löparglädje som genomsyrar stan denna helg!

Mer om min tidigare mara

Läs mer om min upplevelse på ASICS Stockholm Marathon 2015. Och så här mådde jag ett par dagar efter loppet.

halsa

Vårruset i Stockholm – två härliga kvällar med rörelseglädje!

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Vårruset i Stockholm är alltid en härlig fest i vårkvällen. Tusentals tjejer som springer tillsammans (eller spurtar, går eller lunkar – alla nivåer är välkomna!) och som efter rundan njuter av picknick, musik och roliga tävlingar i evenemangsområdet. Jag sprang loppet första kvällen och fick 5 glada kilometer.

Supersnygg selfievägg! Här är jag tillsammans med kollegan Kristina.

Supersnygg selfievägg! Här är jag tillsammans med kollegan Kristina.

Stark och glad innan loppet, och var lika stark och glad efter Vårruset.

Stark och glad innan loppet, och var lika stark och glad efter Vårruset.

På 21 orter, totalt 22 lopp, springer över 100 000 kvinnor Vårruset varje år. Det är häftigt att få vara med i denna folkfest. Tidigare i våras har jag dessutom coachat en del kvinnor inför sitt lopp och det var roligt att springa på ett par under denna kväll. De var så taggade!

Jag är van att springa långt och länge, men 5 km kan vara riktigt tufft om man bestämmer sig för att springa fort. Dock är det bra att påminna sig att för en del är ett 5 km-lopp en lika stor bedrift som att springa en mara. Man ska aldrig jämföra sig med någon annan. Var stolt över det just du fixar och jag kan imponeras mer av den som springer sitt första 5 km-lopp än någon som springer i mål på maran för tionde gången. För vi vill ju att fler människor ska hitta träningen och få in den naturligt i sitt liv. Då handlar det om att sänka trösklarna och sätta mål som är inspirerande och peppande. Vårruset är ett grymt bra lopp att sikta mot för den som vill komma igång och börja springa!

Medalj, alltid lika härligt när den hängs runt halsen.

Medalj, alltid lika härligt när den hängs runt halsen.

Uppvärmning i kvällssolen tillsammans med tusentals tjejer!

Uppvärmning i kvällssolen tillsammans med tusentals tjejer!

halsa

Springa intervaller på bana – rolig och effektiv träning

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Springa intervaller på bana är ett roligt sätt att öka tempot i löpsteget och förbättra flåset. Fördelen med intervaller är att träningspasset blir hyfsat kort. Det går därför att lägga in under lunchen eller som en rolig grej efter jobbet. Extra skoj är det om man är fler som tränar tillsammans. Alla kan ta det i sin egen takt men jag upplever att man höjer sin egen intensitet när andra är med. Och då blir träningen extra effektiv.

Intervaller på bana. Här kan du flyga fram!

Intervaller på bana. Här kan du flyga fram!

Intervalltips

  • Välj om du ska springa en viss tid eller en viss sträcka.
  • Bestäm antal intervaller samt hur lång vila du tar mellan varje.
  • Våga pressa upp pulsen, det ska vara flåsigt att springa intervaller, annars ger de inte effekt. Men kom ihåg att du snart får vila, så våga ta i.
  • Spring tillsammans med andra för att peppa varandra, men låt alla springa i sitt eget tempo.
  • Börja och avsluta alla intervaller med lätt jogg.
Det känns proffsigt att springa på bana. Och det är enkelt att se hur långt man springer.

Det känns proffsigt att springa på bana. Och det är enkelt att se hur långt man springer.

I mitt intervallpass joggade jag som uppvärmning drygt 1,5 km till Stora Mossens IP. Där blev det 5 varv runt banan, alltså 400 m, med cirka 45 sekunder-60 sekunders gåvila mellan varje. Som avslutning blev det 2 st ännu snabbare intervaller på 200 meter. Sedan tog jag en omväg tillbaka på kontoret och totalt blev min runda cirka 7 km. Ett perfekt lunchpass med kvalitet i form av intervallerna.

50 nyanser av gult. Är det vår så är det!

50 nyanser av gult. Är det vår så är det!

halsa

STHLM Trail Run – Sveriges största traillopp! Häng med in i skogen!

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Tilde mitt i barnloppet under STHLM Trail Run 2018. Foto: Ryno Quantz.

Tilde mitt i barnloppet under STHLM Trail Run 2018. Foto: Ryno Quantz.

STHLM Trail Run, Sveriges största traillopp, blev en helt fantastisk dag. Nära 4000 anmälda, strålande solsken vilket gjorde att humöret steg på alla och såklart – en massa löparglädje. Jag är så tacksam att jag har möjlighet att jobba med något jag verkligen brinner för vilket är att få andra människor att röra på sig (gärna tillsammans) och att få dem glada och må bra.

Superstolt Charles som kom på plats 4 i barnloppet.

Superstolt Charles som kom på plats 4 i barnloppet.

STHLM Trail Run barnlopp

Under STHLM Trail Run sprang jag barnlopp tillsammans med barnen. Eller, jag sprang mest med Tilde. Charles vill gärna springa så fort som möjligt och komma i mål först, så han drog av i en rasande fart på egen hand. Och det lönade sig. Han gled in i mål på en fjärdeplacering. Det var en otroligt nöjd Charles som mötte mig och Tilde i mål en stund senare. För hon och jag, vi tog mer tid på oss. Tilde var en av de yngsta ute på banan och för henne handlar det om att springa och gå lite om vartannat. Mot slutet i skogen ramlade hon och blev ledsen. Men efter att hon fick lite skjuts på min rygg några meter, då blev hon glad och fick ny kraft in i mål. Och stoltheten i hennes blick när hon får medaljen. Det är så fint, älskar att hon har känslan av att hon har vunnit loppet.

Tilde fick lite skjuts när hon ramlat och slagit sig i skogen. Foto: Ryno Quantz.

Tilde fick lite skjuts när hon ramlat och slagit sig i skogen. Foto: Ryno Quantz.

STHLM Trail Run 5 km

Efter barnloppet åkte barnen hem med mormor och morfar som var på plats. Själv fortsatte jag att plåta, filma och skriva i sociala medier för loppets räkning. Och en stund senare, då var det dags att ställa sig på startlinjen igen. Med min kamera i högsta hugg sprang jag 5 km-banan. Det var fantastiskt att se alla som kämpade sig igenom banan. Det var lerigt på sina ställen, utmanande brant på andra. Men mest var det bara vackert. Vitsippor. Solljus. Kottar och mjukt underlag. Hur mysigt som helst!

Vackert att springa i skogen, även om det var rätt lerigt på sina ställen ...

Vackert att springa i skogen, även om det var rätt lerigt på sina ställen …

På toppen av den tuffa slalombacken.

På toppen av den tuffa slalombacken.

After Run

När jag hade spurtat in i mål, då hängde jag på After Run i evenemangsområdet, snackade med löpare, hjälpte till att plåta vid selfieväggen, fotade alla vinnare från de olika distanserna 5, 10 och 20 km samt lyssnade på trubaduren som spelade.

Vilken vårfest det blev! En fantastisk lördag fylld av rörelseglädje. Nu ser jag fram emot näst lopp i STHLM Challenge-serien: STHLM 10. Totalt är det fyra lopp: STHLM Trail Run, STHLM 10, STHLM Urban Trail och STHLM Xploration Run. Alla med fokus på upplevelse vilket är något jag går igång på. Tider kan jag tycka är rätt så ointressant, men att samla upplevelser och intryck. Det gör mig lycklig. Och energin som dessa evenemang ger, det gör att jag snart vill dra på mig löparskorna igen.

Snygga medaljer till alla som kom i mål.

Snygga medaljer till alla som kom i mål.

Tilde värmer upp inför STHLM Trail Run.

Tilde värmer upp inför STHLM Trail Run.

Strax innan start av STHLM Trail Run.

Strax innan start av STHLM Trail Run.

Händerna i luften!

Händerna i luften!

STHLM Trail Runs otroligt snygga selfievägg! Foto: Ryno Quantz.

STHLM Trail Runs otroligt snygga selfievägg! Foto: Ryno Quantz.