Magiskt!

ASICS Stockholm Marathon 2018 blev en varm historia. Men så mycket glädje, energi och pepp. Jag fick tårar i ögonen och gåshud när jag stod uppe på Stadions tak för att filma starten. Nationalsången och jasplanen som svepte över startfältet. WOW! Kan man få bättre start när man ska ut på 42195 m runt Stockholm? Vilka hjältar alla var som sprang, och alla funktionärer som såg till att allt flöt på.

Jag och Glenn innan start.

Ja, det var rätt varmt. Det kunde jag konstatera redan när jag cyklade in till stan tidigt på morgonen. Jag var alldeles blöt av svett och var tacksam över att jag hade med mig ombyte. Men vilken vacker sida Stockholm visade sig på! Mängder av folk var ute längs gatorna, löparna såg starka och glada ut och när jag cyklade fram mellan olika delar av ASICS Stockholm Marathons nya bana under dagen – wow, det blev en helt fantastisk upplevelse. Nästan lika roligt som att springa själv …

Glenn springer in i mål!

Nu är jag superpepp på att springa mitt nästa långlopp – Ultravasan 45 i augusti och Chicago Marathon i oktober. Det är verkligen något alldeles extra att springa långt. Man igår cyklade jag istället långt och fick inspireras av andra som sprang, kanske främst min man Glenn som jag hejade extra mycket på. Han kom till slut i mål efter att ha kämpat med en del kramp i värmen, men jag upplevde ändå att han var piggare än när han kom i mål förra året. Så glad att jag har fått honom att springa maror, nu har han sprungit fyra och i Chicago, då springer vi tillsammans. Målet är att springa hand i hand över mållinjen.

Glenn mitt i loppet!

Coola starka Mikaela Larsson som vann, här är hon på Strandvägen några kilometer innan mål.

Mina kollegor tog en bild på mig.

Vackert uppe på taket.

Uppe på Stadions tak vid starten.

Cyklar hem i kvällsljuset.

Det har varit mycket snack om värmen inför ASICS Stockholm Marathon. Nu ska jag tyvärr inte själv springa loppet utan cyklar runt för att fota, filma och skriva om det i loppets sociala kanaler. Däremot är jag glad över värmen. Visst, det är inte optimalt om man vill göra PB, men det blir mer folkfest än om det hade varit regn och rusk.

På väg mot mål i ASICS Stockholm Marathon 2015. Foto: Konrad Karlsson.

Ett regnigt och blåsigt år

Förra gången jag sprang loppet var 2015. Då var det regnigt, blåsigt, blött. Jag var inte ens glad när jag kom i mål trots att jag sprang min snabbaste mara hittills. Kroppen min, den tog hela kvällen på sig innan den kom tillbaks till normal kroppstemperatur. Nej, då är jag glad över värmen. Drick, svalka av er med duschar, spring på skuggiga sidan av vägen när det finns möjlighet till det och revidera ditt tidsmål. Njut av en fantastiskt härlig dag i Stockholm. Jag är så pepp på att heja fram alla 20 000 löpare!

Och i morgon … då får jag möjlighet att springa tillsammans med Tilde i Stockholm Mini Marathon. Så skoj med all löparglädje som genomsyrar stan denna helg!

Mer om min tidigare mara

Läs mer om min upplevelse på ASICS Stockholm Marathon 2015. Och så här mådde jag ett par dagar efter loppet.

Vårruset i Stockholm är alltid en härlig fest i vårkvällen. Tusentals tjejer som springer tillsammans (eller spurtar, går eller lunkar – alla nivåer är välkomna!) och som efter rundan njuter av picknick, musik och roliga tävlingar i evenemangsområdet. Jag sprang loppet första kvällen och fick 5 glada kilometer.

Supersnygg selfievägg! Här är jag tillsammans med kollegan Kristina.

Stark och glad innan loppet, och var lika stark och glad efter Vårruset.

På 21 orter, totalt 22 lopp, springer över 100 000 kvinnor Vårruset varje år. Det är häftigt att få vara med i denna folkfest. Tidigare i våras har jag dessutom coachat en del kvinnor inför sitt lopp och det var roligt att springa på ett par under denna kväll. De var så taggade!

Jag är van att springa långt och länge, men 5 km kan vara riktigt tufft om man bestämmer sig för att springa fort. Dock är det bra att påminna sig att för en del är ett 5 km-lopp en lika stor bedrift som att springa en mara. Man ska aldrig jämföra sig med någon annan. Var stolt över det just du fixar och jag kan imponeras mer av den som springer sitt första 5 km-lopp än någon som springer i mål på maran för tionde gången. För vi vill ju att fler människor ska hitta träningen och få in den naturligt i sitt liv. Då handlar det om att sänka trösklarna och sätta mål som är inspirerande och peppande. Vårruset är ett grymt bra lopp att sikta mot för den som vill komma igång och börja springa!

Medalj, alltid lika härligt när den hängs runt halsen.

Uppvärmning i kvällssolen tillsammans med tusentals tjejer!

Springa intervaller på bana är ett roligt sätt att öka tempot i löpsteget och förbättra flåset. Fördelen med intervaller är att träningspasset blir hyfsat kort. Det går därför att lägga in under lunchen eller som en rolig grej efter jobbet. Extra skoj är det om man är fler som tränar tillsammans. Alla kan ta det i sin egen takt men jag upplever att man höjer sin egen intensitet när andra är med. Och då blir träningen extra effektiv.

Intervaller på bana. Här kan du flyga fram!

Intervalltips

• Välj om du ska springa en viss tid eller en viss sträcka.
• Bestäm antal intervaller samt hur lång vila du tar mellan varje.
• Våga pressa upp pulsen, det ska vara flåsigt att springa intervaller, annars ger de inte effekt. Men kom ihåg att du snart får vila, så våga ta i.
• Spring tillsammans med andra för att peppa varandra, men låt alla springa i sitt eget tempo.
• Börja och avsluta alla intervaller med lätt jogg.

Det känns proffsigt att springa på bana. Och det är enkelt att se hur långt man springer.

I mitt intervallpass joggade jag som uppvärmning drygt 1,5 km till Stora Mossens IP. Där blev det 5 varv runt banan, alltså 400 m, med cirka 45 sekunder-60 sekunders gåvila mellan varje. Som avslutning blev det 2 st ännu snabbare intervaller på 200 meter. Sedan tog jag en omväg tillbaka på kontoret och totalt blev min runda cirka 7 km. Ett perfekt lunchpass med kvalitet i form av intervallerna.

50 nyanser av gult. Är det vår så är det!

Tilde mitt i barnloppet under STHLM Trail Run 2018. Foto: Ryno Quantz.

STHLM Trail Run, Sveriges största traillopp, blev en helt fantastisk dag. Nära 4000 anmälda, strålande solsken vilket gjorde att humöret steg på alla och såklart – en massa löparglädje. Jag är så tacksam att jag har möjlighet att jobba med något jag verkligen brinner för vilket är att få andra människor att röra på sig (gärna tillsammans) och att få dem glada och må bra.

Superstolt Charles som kom på plats 4 i barnloppet.

STHLM Trail Run barnlopp

Under STHLM Trail Run sprang jag barnlopp tillsammans med barnen. Eller, jag sprang mest med Tilde. Charles vill gärna springa så fort som möjligt och komma i mål först, så han drog av i en rasande fart på egen hand. Och det lönade sig. Han gled in i mål på en fjärdeplacering. Det var en otroligt nöjd Charles som mötte mig och Tilde i mål en stund senare. För hon och jag, vi tog mer tid på oss. Tilde var en av de yngsta ute på banan och för henne handlar det om att springa och gå lite om vartannat. Mot slutet i skogen ramlade hon och blev ledsen. Men efter att hon fick lite skjuts på min rygg några meter, då blev hon glad och fick ny kraft in i mål. Och stoltheten i hennes blick när hon får medaljen. Det är så fint, älskar att hon har känslan av att hon har vunnit loppet.

Tilde fick lite skjuts när hon ramlat och slagit sig i skogen. Foto: Ryno Quantz.

STHLM Trail Run 5 km

Efter barnloppet åkte barnen hem med mormor och morfar som var på plats. Själv fortsatte jag att plåta, filma och skriva i sociala medier för loppets räkning. Och en stund senare, då var det dags att ställa sig på startlinjen igen. Med min kamera i högsta hugg sprang jag 5 km-banan. Det var fantastiskt att se alla som kämpade sig igenom banan. Det var lerigt på sina ställen, utmanande brant på andra. Men mest var det bara vackert. Vitsippor. Solljus. Kottar och mjukt underlag. Hur mysigt som helst!

Vackert att springa i skogen, även om det var rätt lerigt på sina ställen …

På toppen av den tuffa slalombacken.

After Run

När jag hade spurtat in i mål, då hängde jag på After Run i evenemangsområdet, snackade med löpare, hjälpte till att plåta vid selfieväggen, fotade alla vinnare från de olika distanserna 5, 10 och 20 km samt lyssnade på trubaduren som spelade.

Vilken vårfest det blev! En fantastisk lördag fylld av rörelseglädje. Nu ser jag fram emot näst lopp i STHLM Challenge-serien: STHLM 10. Totalt är det fyra lopp: STHLM Trail Run, STHLM 10, STHLM Urban Trail och STHLM Xploration Run. Alla med fokus på upplevelse vilket är något jag går igång på. Tider kan jag tycka är rätt så ointressant, men att samla upplevelser och intryck. Det gör mig lycklig. Och energin som dessa evenemang ger, det gör att jag snart vill dra på mig löparskorna igen.

Snygga medaljer till alla som kom i mål.

Tilde värmer upp inför STHLM Trail Run.

Strax innan start av STHLM Trail Run.

Händerna i luften!

STHLM Trail Runs otroligt snygga selfievägg! Foto: Ryno Quantz.

Mina barn älskar att springa barnlopp. Vi tränar tillsammans inför och har roligt både innan, under och efter loppet. Nu har säsongen inletts med vårt lokala lilla lopp Solhemsvarvet. Snart väntar STHLM Trail Run och såklart Minimaran!

Jag sprang tillsammans med Tilde under Solhemsvarvet och lät henne bestämma tempo.

Nu är inte bara min springsäsong igång, även barnen kutar gärna så fort de får chansen. Barn gör som vuxna gör, och när jag drar på mig träningskläderna och springskorna, då vill oftast mina barn också haka på. De är för små för att följa med på mina långa pass, men de är nöjda med att mamma får springa först (och barnen stannar hemma och hoppar studsmatta i trädgården med pappa), och när jag kommer tillbaka, då tar vi tillsammans några varv runt kvarteret. Barnen får bestämma tempo, sträcka och när de vill pausa. Jag vill att det ska kännas kravlöst och roligt, och att de får göra det på sina villkor. Det är då jag tror att vi bygger grunden för en bestående vana.

Springa barnlopp

Förutom att vi springer själva får barnen springa en hel del barnlopp. Barnens stora mål, som de ofta pratar om, är Minimaran. De var med redan förra året och de kommer fortfarande ihåg just det loppet. Det mäktiga i att springa i mål på Stadion med alla människor, den stora målbågen och allt ståhej runt omkring. Det har satt sina spår på ett positivt sätt. På lördag springer barnen STHLM Trail Runs barnlopp i skogen på 900 meter. Och i måndags, på Valborg, då deltog de i vårt lokala lopp – Solhemsvarvet – under Valborgsfirandet på Gläntan i Spånga. En dryg kilometer genom Spånga Hills. En ganska så utmanande bana med många backar, men jag sprang tillsammans med Tilde och lät henne bestämma takten. Vi sprang, vi joggade, vi promenerade och vi pausade om vartannat. Charles däremot, han är så pass stor att han vill springa själv, och han vill gärna komma först. Han stack iväg med några andra grabbar i täten, och sedan såg jag inte honom förrän efter mållinjen. Det jag dock är glad över, det är att även om hans mål är att vinna är han lika stolt när han får sin medalj oavsett om han kommer in en bra stund efter den som först kommer i mål.

Charles spurtade på upploppet.

Vill du springa barnlopp tillsammans med dina barn, här kommer mina tips!

• Inför loppet, visa bilder från loppet, prata om loppet och inspirera barnen till att vilja vara med
• Finns det ett vuxenlopp samma dag, var gärna med på det och låt barnen heja på dig vid sidan av tillsammans med någon annan vuxen, gör dagen till en gemensam utflykt
• Låt barnet styra tempo och pausa när hen vill, viktigt med en positiv upplevelse från loppet
• Heja fram alla barn när du springer, inte bara ditt eget, då alla inte springer med sin förälder – detsamma gäller såklart åskådare
• Lägg inget fokus på placering, lägg fokus på hur grymma ni var som kämpade hela vägen till mål
• Ge varandra en kram, high five och fira efter målgång, låt barnen få uppleva magin när man känner sig som en vinnare oavsett hur lång tid det tog att komma i mål!

Efter pressvisningen i tisdags längtade jag ut i naturen, och igår kväll fick jag njuta av en kväll på bästa sätt. Tillsammans med nästan 250 löpare anmälda till STHLM Trail Run var jag på en kväll som vi på Marathongruppen arrangerade tillsammans med Team Nordic Trail. Jag är en riktig asfaltslöpare och är ovan att springa i snårig terräng, på smala stigar, över leriga gropar och nedförsbackar där det är meningen att vi ska springa snabbt med små tassande steg, men där rädslan för att trampa snett gärna tar över.

Vacker kväll för att vara ute i naturen på trailskola.

Peppade för STHLM Trail Run!

Kvällen inleddes med löpskolning inriktad på just trail. Vi övade hur vi springer uppåt samt nedåt och värmde upp fotleder rejält för att inte skada oss ute i skogen. Vad ska man då tänka på när vi springer trail uppför, Miranda Kvists tips var dessa:

• lyft blicken och bröstet
• ta små tassande steg
• driv på med armarna
• pressa fram höften

Här sprang vi uppför den branta skidbacken.

Och när vi springer nedåt:

• ta många små steg, öka frekvensen
• våga luta dig framåt för att få fart
• tänk att du är en 8-åring som springer nerför en backe!

Springa uppför och springa utför.

5 km STHLM Trail Run

Efter löpskolningen var det dags att springa 5 km på STHLM Trail Runs bana. Nästa lördag, 5 maj, arrangerar vi loppet där och jag var pepp på att då testa banan redan nu. På ett långt led tog vi oss in i skogen i ett skönt tempo. Jag som mest är van att springa på asfalt. Vilken puls det blev! Jag höll hela tiden fokus på var jag skulle placera fötterna och jag försökte springa lätt och snabbt genom skogen. Pulsen var hög och jag flåsade mycket. En trötthet som kom snabbare än jag är van vid, men tack vare att terrängen hela tiden ändrade sig och utmanade mig hann jag inte reflektera så mycket på hur trött jag var. Det var bara att pinna på. Och så fantastiskt det var att få spendera denna vackra vårkväll i strålande sol mitt ute i naturen. En grymt trevlig kväll där jag lärde mig nya saker och fick nya intryck. Jag är så pepp inför STHLM Trail Run!

Halva gruppen(!) kör löpskolning.

Alltså peppen! Nu är mitt nästa maraton inbokat. Flyg, hotell, startplatser. Och barnvakt såklart. Allt är fixat. Och om 166 dagar ställer jag mig på startlinjen till Chicago Marathon.

Så otroligt glad över detta. Min kollega Kristina har sprungit loppet och talar så gott om det. Därför ser jag med spänning fram emot en riktig folkfest längs Chicagos gator. Och jag springer inte själv. Jag har lyckats locka med min make Glenn. Senast vi sprang ett maraton tillsammans var i New York. Det var min 40-årspresent till honom. Vi sprang tillsammans i cirka en mil, men medan jag studsade av energi mådde inte han helt hundra den dagen. För att vi inte skulle reta varandra sprang vi resten av vägen separat och medan jag fick en helt magisk upplevelse var han mest glad över att komma i mål … men nu gör vi ett nytt försök. Målet är att vi ska springa tillsammans och peppa varandra.

Längtar efter att få springa Chicago Marathon tillsammans med min man.

Träning inför Chicago Marathon

Och det händer roliga grejer redan innan loppet – min man springer ASICS Stockholm Marathon (jag jobbar där, så kan tyvärr inte springa …) – och jag springer Ultravasan 45 den 18 augusti. Så vi har båda två utmaningar innan det är dags att ställa sig på startlinjen den 7 oktober. Men åh, som jag längtar. Det riktigt pirrar i kroppen.

Nu är loppsäsongen igång på allvar! Visst, jag har redan hunnit med att springa Paris Marathon i år, men nu i helgen under Tjejmilen 21K känns det som att det verkligen har startat då det här är lopp jag är med och arrangerar och där jag sprider budskapen om loppen som digital redaktör. Tjejmilen 21K är en halvmara med start och mål vid Biskopsudden på Djurgården, ett område jag är van att besöka då mina föräldrar har sin båt där. Över 3000 tjejer var anmälda till loppet och med klarblå himmel och en del vind var det perfekt temperatur att springa i. 

Jag testar selfiestationen innan det blev lång kö.

Peppad innan start av Tjejmilen 21K.

Jag sprang runt med min mobilkamera samt GoPro innan och efter, men framförallt under loppet. Se min Instagram där en video finns, där får ni se när jag sprang 12 km av loppet. Eftersom det var en tvåvarvsbana räckte det att jag sprang ett varv, och det räckte gott och väl som träning för mig, har varit en rätt intensiv vecka. Men det var mysigt att springa runt och stanna till på utvalda ställen för att fota, filma och peppa. Det var härlig stämning under hela Tjejmilen 21K bland alla tjejer och jag fick många kramar innan och efter start. Löpare är ett härligt gäng! Under dagen ansvarade jag dessutom för en selfiestation där många kom och plåtades efter sitt lopp, kolla in alla bilder här som grymma fotograf Axel tog.

Vår fotograf Ryno Quantz fångade mig mitt under Tjejmilen 21K.

När dagen var slut hämtade jag upp barnen som under dagen var på Gröna Lund med mormor och morfar. Det var ett lyckligt gäng som åkte hemåt, alla fyllda med energi från dagens upplevelser. Mina endorfiner sprutade från löpningen och folkfesten och barnens av allt karusellåkande. Det blev en rätt lugn kväll hemma …

Jag och Lotta, en tjej jag började känna under Tjejmilens träningshelg.

Gruppkram med Petra, Nina och Anna!

Pepp längs vägen.

Det blåste lite vilket syntes på håret.

Jag älskar att transportspringa till jobbet. En-två gånger per vecka springer jag de drygt åtta kilometerna till jobbet. Jag ser till att redan dagen innan ha tagit med ombyte, skor och jacka. Och jag har alltid en handduk och necessär väntandes på mig. På så sätt behöver jag bara ta med några småsaker när det väl är dags att springa.

Jag älskar att transportspringa till jobbet!

Det finns mycket som jag uppskattar med min transportlöpning. Listan kan göras lång …

• det ett bra sätt att få in några kilometer på löparkontot och få till ett lagom jobbigt träningspass.
• det ett sätt att rensa tankarna samt hitta fokus inför dagen.
• det ett sätt att spara på naturens resurser när jag varken behöver använda bilen eller hoppa på en buss.
• det är ett sätt att vakna till och bli pigg.
• det ger mig frihetskänslor!

Så ja, jag rekommenderar verkligen att testa på transportlöpning, antingen till eller från jobbet. Eller om man vill utmana sig extra en dag, springa både till och från jobbet.