Innan loppet. Klassisk outfit-bild. Topp: SOC, jacka Peak Performance, tights Daily Sports, kompressionsstrumpor GoCoCo, skor Saucony, klocka Suunto.
Det här är min racerapport från Stockholm Halvmarathon 2017. När prestationen, förutom jobbmässigt, inte var i fokus utan att njuta, uppleva och rapportera om loppet. Försöka sprida känslan från banan även till de som inte var på plats för att uppleva löparfesten i Stockholm.
Norr Mälarstrand. Ormen av löpare ringlade sig igenom stora delar av centrala Stockholm.
Hela veckan har regnet hängt i luften och på kontoret har vi kollat väderleksprognosen en mängd gånger. Ena dagen visade lördagens väder sol och moln, dagen efter spöregn för att sedan på nytt väcka vårt hopp med endast ett grått moln som symbol. Men med tanke på allt regn som svept in över Sverige i veckan är jag glad över att regnet höll sig borta tills ett par timmar av loppet hade avverkats. Många (inklusive mig själv) hade redan hunnit i mål när ösregnet kom. Kanske att vi sprang lite snabbare när vi såg de svarta molnen närma sig? Eller så bidrog den friska luften till att vi fick in bra med syre i lungorna och kunde trycka på.
Medaljer i väntan på löpare.
Stockholm Halvmarathon 2017
Men nog om vädret. Över till loppet. Jag sprang inte loppet som en vanlig löpare utan i min roll som digital redaktör för Stockholm Halvmarathon. Därför sprang jag med GoPro i handen och med siktet inställt på att njuta mig igenom 21 098 meter utan tidspress och för att dokumentera till sociala kanaler. Och det är då jag älskar som allra bäst att springa – när jag lägger fokus på upplevelsen, inte prestationen. Jag sprang utan tidschippet på skon, men tryckte ändå igång min egen klocka. Alltid roligt att registrera pass och se hur kroppen reagerade.
Loppet flöt på bra, jag stannade efter några kilometer för att lägga upp poster på Instagram och Facebook och sedan sprang jag vidare. Vid nästan varje vattenstation drack jag några klunkar, för trots att det inte var stekande sol var jag väldigt törstig och behövde fylla på. Jag hann med att göra high fives med många, både funktionärer och publik, jag fick en extra kick när någon skrek mitt namn och jag fick ett stort leende så fort en okänd tittade mig i ögonen och peppade mig från sidan av vägen. Under loppet hittade jag in i ett mönster där jag med ett par kilometers mellanrum stannade för att uppdatera och när jag hade kommit till 19 kilometer bytte jag även batteri i min GoPro för att inte riskera att den skulle dö precis i mål.
På väg mot mål!
Peppa igång publiken
Publiken framför slottet och in mot mål gav mig gåshud och högsta pulstoppen när jag sprang och viftade med armen för att få igång dem. När jag då hör hur de ökar sin ljudnivå och ger energi tillbaka. UNDERBART! Önskar att fler löpare drar igång publiken, för det är alldeles fantastiskt. Men alla springer såklart loppet med olika syften, och jag har full förståelse för de som springer med enbart målet och en viss tid i huvudet. Även om det inte är den trigger som fungerar bäst på mig.
Efter mål fick jag medalj och när jag står som bäst för att ta min selfie med medalj runt halsen kommer även min man Glenn som sprang loppet. Han hade som mål att springa under två timmar och det lyckades han precis med. Så stolt över honom! Efter att vi kramats och rört oss genom målfållan, smakat på ölen Halvan Klar, fick en påse med tidning och energi skiljdes vi åt. Han gick hem för att duscha och bli varm. Jag gick till presstältet för att byta om, svepa en vattenflaska, dricka kaffe och äta kanelbulle. Så gott! Samtidigt kom ösregnet utanför och jag gick till After Run inne på Café Opera en sväng innan även jag rörde mig hemåt för att redigera film.
Jag och Glenn efter mållinjen på Stockholm Halvmarathon 2017!
Nyfiken på hur det såg ut när jag sprang loppet? Det ligger en film uppe på Stockholm Halvmarathons Facebook, eller se en kortvariant på min Instagram.