Att springa snabbt på milen är något som många vill göra. Kunna pressa upp tempot, springa snabbare än det bekväma och utmana sig själv att nå en drömgräns om 55 min, 50 min, 45 min eller vad det nu kan vara för tid som är ens mål. 

För att bli snabbare funkar det inte att bara köra sin vanliga runda vecka efter vecka. Ligga i samma tempo och bara springa för att det är skönt. Ni som följer mig vet hur viktigt jag tycker det är att träna för att det är roligt i första hand. Men vill man bli snabbare, nå nya nivåer, ja då gäller det att pressa sig. Behöver träningen bli tråkigare för det? Nej det tycker jag inte. Det gäller bara att vara förberedd när det är dags för de tuffare passen och påminna sig själv varför man gör dem. Är det viktigt på riktigt. Då blir det roligt.

Det var bra länge sedan jag sprang en mil under 52 minuter, och det bästa av allt – jag kände att jag har mycket mer att ge.

Idag på lunchen var jag ute och sprang. Redan på förmiddagen kände jag lusten i kroppen, jag längtade efter att få springa. Och just glädjen är en nyckelfaktor för att lyckas. Jag bestämde mig för att jogga i tio minuter och sedan skulle jag driva upp tempot i tre minuter, jogga en minut, och fortsätta så hela rundan. Nu blev det inte så strikt då jag inte orkade hålla fokus på klockan. Däremot var jag hela tiden på tårna. Jag föll inte tillbaka i någon lunk där jag inte behöver tänka vad jag gör. Utan med bra musik i öronen pressade jag hela tiden på. Visst tog jag det stundtals något lugnare, men efter några andetag tryckte jag på igen. Vägen min var kuperad, jag sprang upp och ner för flera broar samt tog mig upp för flera trappor. Inte optimalt för att ”springa så snabbt man kan”. Men väldigt bra för mig just idag.

Vanligtvis när jag springer milen landar jag runt 55-56 minuter. Då är jag knappt trött när jag är hemma, min kropp är van att springa i det tempot och jag håller nästan samma fart när jag även springer längre sträckor. Och min drömgräns, den är att ta mig under 50 minuter. För en del är detta hur lätt som helst, en del kanske fnyser åt min tid. Men jag jämför mig inte med andra. Jag som är mer uthållig än snabb och som har rätt många träningsbollar i luften tycker att det är ett lagom utmanande mål för mig. Att pressa mig till illamående, det har jag ingen lust med. Jag vill klara mig under 50 minuter och göra det med ett leende på läpparna. Även om det är tufft ska det vara roligt.

Spring intervaller eller fartlek

Vill du springa snabbare på milen, eller någon annan sträcka – det är så viktigt att utmana ditt bekväma tempot. Jobba med intervaller eller fartlek. Gör fartökningar mellan lyktstolpar, i musikens refränger eller vad du känner för. En del undrar vilket som är den ”ultimata intervallen” och vissa nördar ner sig i siffror. Jag går inte igång på sådant. Dessutom är det inte på detaljnivå det avgörs för de flesta av oss. Det handlar bara om att göra. Att våga utmana sig själv.

Vänj kroppen vid en ny fart och ett något annorlunda löpsteg. Ta det steg för steg, du kommer snart att känna resultat. Idag hade jag en fantastisk löparupplevelse. Och resten av dagen svävade jag på mina endorfin-moln. Älskade rörelseglädje!

Glädjeskutt innan nedjogg tillbaka till kontoret.