Svettigt med intervaller på löpband.

Intervaller på löpband är en vanlig träningsform för löpare, särskilt under vinterhalvåret. Ibland blir det inte som man har planerat, men det kan bli bra ändå. Allt handlar om inställning och att lyssna på kroppen.

Intervaller kan verkligen kännas helt olika på olika dagar trots att man har liknande förutsättningar med samma lutning på bandet och samma hastighet. Men beroende på hur man har tränat innan, sovit, ätit, stressat och mår reagerar kroppen olika.

Intervaller på löpband

Jag var enormt peppad inför mitt planerade intervallpass igår lunch. Jag sov bra på natten, åt ordentlig frukost samt ett uppladdningsmål ett par timmar innan passet. Mentalt kände jag mig stark och jag planerade att efter åtta minuters uppvärmningsjogg köra ett upplägg med 3 min, 2 min, 1 min tuff körning samt ha en minuts aktiv vila mellan varje. Efter längre setvila på två minuter skulle jag sedan upprepa allt ytterligare en gång.

Första varvet gick bra. Jag höll tempot och tiden som planerat. 3 minuter på lutning 2 och hastighet 13, 2 minuter på 13,5 och 1 minut på 14. Mellan varje sänkning i tid ökade jag hastigheten på bandet med 0,5. Men sedan tog det slut.

Omgång två blev treminutaren enbart två minuter med 13-tempo. 2-minutaren blev 1,5 minut på 13,5 och det enda jag lyckades upprepa utan att sänka hastigheten från omgången innan var enminutaren som jag körde hela vägen in i kaklet på 14.

Jag flåsade extremt mycket, var lätt illamående i slutet av intervallerna och pressade verkligen kroppen. Jag är van att köra enminutsintervaller, och det kanske var därför kroppen reagerade så mycket på de längre intervallerna, samt att jag troligen är lite sliten från förra veckans träningsresa.

Det blev ett grymt bra intervallpass som jag avslutade med fem minuters nedjogg och fem minuters gång. Mentalt kan det vara tufft att inte leverera det man bestämt sig för innan. Men jag är ändå sjukt nöjd då jag pressade mig och levererade det bästa min kropp kunde just idag utifrån den dagsform jag kom till gymmet med.

Underbart! Nästa vecka kör jag igen!

Backintervaller. Funkar lika bra på vintern som på sommaren, men anpassa kläder och skor.

Backintervaller är ett effektivt sätt för att jobba med styrkan i dina löparben samt att få ett intensivt, flåsigt och kort träningspass. Här är mina bästa tips för intervaller i backe!

Om du missade mitt inlägg om backteknik tycker jag att du ska läsa det innan du ger dig på backintervallerna. Då får du bra kunskap att ta med dig ut i spåret och vet vad du kan fundera extra på om du vill få in bra teknik samtidigt som du utmanar kroppen.

Backintervaller

Börja med att värma upp kroppen. Jogga i tio minuter fram till valfri backe och avsluta gärna med 3-4 fartökningar på plan mark för att kicka igång. Spring nu uppför backen så fort du kan. Håll blicken mot toppen och driv på med armarna samtidigt som du jobbar med små snabba steg. Uppe på toppen står du still och vilar alternativt joggar ner till botten som återhämtning innan du kör på uppför igen. Allt beror på din dagsform samt hur tuff backen är. Upprepa så många gånger du orkar, sikta på 5 varv, men gärna 8-10 beroende på längden på backen och hur van du är att träna denna typ av träning. Jogga sedan hemåt 10 minuter. Avsluta gärna med dynamisk rörlighet.

Lång seg backe kontra kort och brant backe

Backar ser olika ut, branta backar suger ofta mer i musklerna och kräver mycket styrka. Långa, rätt flacka och sega backar ger mer uthållighet. Bäst är att variera sig, så har du fler olika backtyper i närheten, gör några intervaller i varje backe alternativt byt backe mellan gångerna som du är ute och tränar. Då får du mest ut av din träning.

Hur ofta?

Jag tränar gärna backe en gång i veckan om jag har möjlighet. Har jag inte kört backe på ett tag märker jag stor skillnad från första till andra gången jag tränar upplägget. Det går snabbt att bli stark här och det är skönt att få resultat, då höjs motivationen att ge sig ut igen. För backträning är tufft, men ett backpass behöver inte ta mer än runt 30 minuter inklusive uppvärmning och nedvarvning. Så ta dig tiden, det är så värt det. Och förhoppningsvis kommer du snart börja se fram emot backarna under din vanliga löprunda. För du vet att du fixar dem galant!

Läs mer om löpteknik

Läs mer om löpskolning

Backar är ett naturligt inslag i en löprunda. Här får du de bästa tipsen hur du springer uppför backen samt hur du springer nerför med effektiv, skonsam teknik.

Under ett av mina pass i löpteknik förra veckan fokuserade vi på backlöpning. Backar är många gånger något som kan skapa en oro i kroppen när de närmar sig – ska jag orka hela vägen upp? Men backar är inte av ondo, själv älskar jag backar. För ofta medför en uppförsbacke även ett nedförslut och då vet jag att jag får med mig fart och en snabb känsla när vägen därefter planar ut sig. Att enbart springa på en helt plan väg kan jag uppleva är tuffare, för det blir väldigt monotont. Jag älskar variation, och mitt snabbaste maraton sprang jag i Helsingborg, på en väldigt kuperad bana. Så ja, backar är utmanande, men vet du hur du ska hantera dem kan de bli ett roligt inslag i löpningen.

Det är bra att öva upp teknik och styrka i backar.

Backteknik: Springa uppför backe – 3 tekniktips

1. Håll blicken upp mot toppen. Titta dit du ska, det hjälper dig att hålla kroppen upprätt och föra kraften uppåt istället för rakt in i backen. Värst är att titta ner på fötterna, då bromsar du upp dig själv och backen blir tuffare att hantera.
2. Överdriv knälyftet och landa under kroppen. Lyft knäna högre än när vägen är plan och ta många små steg så att du hela tiden landar med foten under dig. Så hellre många små snabba steg än några få älgkliv uppför, då måste du använda mycket muskelstyrka och det sliter rejält.
3. Jobba med överkroppen. Kom ihåg dina armar. Genom att driva på ännu mer med armpendlingen kan känslan (nästan) bli att flyga uppför backen. Du har mycket kraft att vinna på att driva på med armar och bål.

Och när du kommer upp till toppen, ta ett par djupa andetag joggandes innan du springer vidare. Sträck på dig lite extra och var stolt att du tog dig hela vägen upp till toppen.

Öva gärna både på att springa uppför och nedför backar. Bra backteknik hjälper dig.

Backteknik: Springa nerför backe – 3 tekniktips

1. Lätt mjuka knän. Håll benen lätt böjda, stela raka ben kan skicka upp hårda stötar i kroppen samt bromsar dig nerför, våga vara lite mjuk i knäna och jobba dig neråt med små steg.
2. Luta dig bakåt eller framåt. Beroende på hur brant backen är håller du kroppen olika. Är det en snäll lutning, våga luta dig framåt och få fart av backen utan att du för den skull tappar kontrollen. Är det brant, luta dig istället lätt bakåt och mot slutet när det börjar plana ut, då vågar du släppa på kroppen och farten framåt.
3. Landa på mitten eller främre delen av foten. Hälen bromsar upp dig, landa lite längre fram på foten och jobba med små steg nerför backen.

Lycka till med din backträning! I nästa inlägg ger jag tips på backintervaller för att bygga upp din styrka samt självförtroende i backar.

Höga knän. Foto: Jane Haglund

I mitt förra inlägg skrev jag om vikten av bra löpteknik samt gav tips på vad du bör tänka på. I detta inlägg ger jag tre enkla och effektiva övningar att träna på hemma för att förbättra löpsteget.

När du nu har koll på vad du kan tänka på i tekniken när du springer går vi in på hur du kan öva upp din löpstyrka. I dessa tre övningar jobbar du med olika faser i hjulet du försöker åstadkomma när du springer: när du lyfter knäet, när du sätter i foten och när du sparkar bakåt. Tillsammans blir det formen av ett hjul, en cirkel. Mindre cirklar när du springer långsamt och större cirklar när du springer snabbt.

Jobba med övningarna på en kortare sträcka, 20-30 meter. Upprepa gärna ett par varv. Se till att värma upp ordentligt innan och avsluta gärna med några fartökningar där du försöker att överdriva tekniken i löpsteget.

Tripping. Foto: Jane Haglund

Tripping

Små små steg. Lyft ena foten så att tån nästan inte lyfter från marken. Jobba snabbt men med ytterst små steg. Pressa fram höften, spänn rumpan och känn att du jobbar med ett starkt bäcken. Här jobbar du med fotisättningen samt spänsten i foten. Du vill när du springer vara så kort tid som möjligt i marken.

Höga knän

Rör dig framåt hoppandes med höga knän. Sikta mot att få upp knäna nittio grader utan att falla bakåt med kroppen. Spänn bålen och ha en stark kropp. Får du inte upp knäna så högt utan att tappa tekniken, jobba med lägre lyft. Här jobbar du med krafthämtningen och knälyftet i löpsteget.

Kick i rumpan. Foto: Jane Haglund

Kick i rumpan

Spring framåt samtidigt som du med spänstiga kickar försöker nudda rumpan med foten. Här jobbar du mycket med frånskjutet i löpsteget.

Tänk på! – ett sista tips på vägen

Försök inte förändra allt på samma gång. Välj ut något som känns viktigt för dig och börja där. Och ta det lugnt. Är du van att springa på ett visst sätt och sedan gör stora förändringar snabbt då kan skador komma eftersom kroppen inte vant senor och ligament än. Smyg in övningarna och på sikt kommer du få bättre förutsättningar för att kunna springa hela livet.

Löpningen blir mer njutningsfull med bra teknik.

En bra löpteknik hjälper dig till skadefri, effektiv löpning. Med hjälp av löpskolning tränar du upp tekniken. Jag visar hur.

Att springa är något naturligt och vi lär oss redan som barn att lyfta fötterna och ta oss springande framåt. Tittar du på små barns rörelsemönster när de springer ser det oftast lätt och smidigt ut. Det klarar de utan att nöta in en viss teknik eller att ens fundera över hur de för sina armar och var de håller blicken. Tittar vi på vuxna som springer ser det oftast inte lika ledigt ut. Det finns nästan lika många löpstilar som löpare. Och även om vi till och med i den absoluta världseliten inom exempelvis marathon eller andra långdistanslöpare ser en mängd varianter som skiljer sig från det som oftast lärs ut inom löpskolning finns det fördelar att försöka hitta ett effektivt löpsteg. Sedan kommer det ändå skilja sig åt då våra kroppar är byggda på olika sätt och livets tidigare utmaningar kan ha förändrat vårt rörelsemönster.

Varför löpskolning?

Löpskolning är löparens styrketräning (alltså, du får gärna köra mer klassisk styrketräning också). Men i löpskolningsövningar överdrivs olika faser i löpsteget och olika färdigheter i musklerna tränas upp för att på sikt göra att du springer mer effektivt, minskar risken för skador samt kan springa snabbare, om nu det är viktigt för dig. Och visst vill vi kunna hålla i löpningen livet ut, det är i alla fall ett av mina starkaste mål, att kunna njuta av löpningens frihet så länge jag lever.

Hur gör man?

Löpskolning tar tid. Det handlar om att öva upp muskelminnet så att det till slut sker naturligt när du springer utan att du tänker på det. Genom att träna löpskolning en eller ett par gånger i veckan kan du upptäcka skillnader efter något år, även om vissa förändringar såklart kan komma både dessförinnan och längre fram.

Blicken i fjärran, stolt hållning och pendlande armar. Foto: Jane Haglund

Det går att nörda ner sig mycket i teknik, olika övningar och upplägg. Men för att göra det enkelt, och enkelt är bra, då blir det lättare att ta det till sig, kommer här några saker att fundera över i din löpteknik:

Blicken

Håll blicken i horisonten. Titta långt fram när du springer. Det hjälper dig att räta upp hållningen samt att få energi framåt. Tittar du ner är det också lätt att tyngden kommer neråt vilket bromsar upp dig. Så blicken långt fram, rulla bak axlarna och spring med stolt hållning.

Armpendlingen

Överkroppen hjälper till enormt mycket i löpningen och både bål och armar är viktiga delar. Håll armarna ungefär i nittio grader i armvecket med handflatorna lätt uppåt. Händerna är lösa, som att du håller i en fågelunge, och armarna pendlar fram och tillbaka när du springer. Behåll vinkeln hela tiden och undvik att armarna korsar mittlinjen. Armarna ska föra din kraft framåt.

Segway

Jag har aldrig testat en segway, men jag tycker ändå liknelsen med att luta sig fram som att du står på en segway är bra. För visst förstår vi vad som menas? Luta dig lätt framåt från vristen med rak kropp, spänd rumpa och försök tänka att du ligger lätt lutad mot löpriktningen när du springer. Tyngdkraften är inte bara ett hinder när du springer, den är dessutom enorm hjälp om den används rätt.

Öva att falla fram från vristen, som en segway, för att känna kraften framåt. Foto: Jane Haglund

Fötterna

Landa under kroppen med fötterna. Sätter du i foten framför dig bromsar du upp steget, försök att landa under dig och ha foten så kort tid som möjligt i marken.

I nästa blogginlägg bjuder jag på tre enkla och effektiva löpskolningsövningar.

Intervaller på löpband – så otroligt härligt med effektiv träning som går snabbt.

Vill du bli snabbare? Orka springa fortare och längre? Spring intervaller! Här är ett enkelt och snabbt upplägg du kan bränna av på lunchen.

Det är så lätt att bara mala på i samma bekväma tempo runda efter runda. Jag vet, jag är inte bättre själv. Om jag inte tänker till i förväg och bestämmer mig för vad mitt träningspass ska innehålla så hamnar jag också i det bekväma. Och inget fel i det, du får träning och kroppen mår bra. Men om du vill få nya resultat i din träning, nå nya mål, då gör du dig själv en björntjänst. Visst får du träna en hel del i ditt bekväma tempo, men ett par gånger i veckan är det bra att överraska kroppen och kliva utanför bekvämlighetszonen. Intervaller är ett effektivt sätt att snabbt få nya resultat.

Utomhus går det jättebra att springa intervaller, antingen om du tar tid eller ser ut en sträcka att springa. Kanske fem lyktstolpar, ett varv på en fotbollsplan eller löparbana, en kilometer? En annan favorit hos mig är att köra backintervaller ute, där det även blir styrketräning för löparmusklerna, hur jobbigt beror på längden och lutningen på backen. Variera gärna och hitta olika backfavoriter.

Men min favorit när det kommer till intervaller är att köra på löpband. Det är sällan jag springer distans på löpband, då blir jag uttråkad. Springer jag distans vill jag göra det utomhus. Men intervaller är grymt på band. Du ser tiden, hastigheten och har stenkoll på vad du gör. Jag försöker få till ett intervallpass i veckan just nu. Jag gör det en lunch och jag är klar på runt 30 minuter. Just nu väljer jag att värma upp 6-8 minuter på löpbandet, sedan springer jag 10 st 1 minutersintervaller med 30 sekunders gång och 30 sekunders jogg mellan varje. Därefter varvar jag ner några minuter.

Det går snabbt för flåset och svetten att komma igång. Du märker inom bara några minuter att kroppen får jobba effektivt. Våga pressa på i varje intervall, det ska vara jobbigt varenda en av intervallerna, här handlar det inte om att spara sig till den sista. Då missar du själva tanken med intervallerna. Pressa på. Vila. Pressa på igen. Vila. 

Enda nackdelen med dessa intervaller är eftersvetten. Men gör gärna en stunds rörlighet efter, njut av duschen, drick ordentligt med vatten och ta det lugnt i omklädningsrummet så återgår kroppstemperaturen snart till det normala. Men den härliga känslan från intervallerna och piggheten de skapar – det sitter i hela dagen. Så även om det är jobbigt när du kör, tänk på hur fantastiskt skönt det är efteråt och var trygg i vetskapen att kanske redan nästa gång du är ute och kör din distansträning kommer du uppleva att det känns lättare än normalt. Ofta krävs det bara några få intervallpass innan man märker tydliga effekter i träningsresultat. Så med liten insats får du stora resultat!

Lycka till!

New York Marathon 2015. Ett par hundra meter från målgång!

En stor del av mig önskar att jag just nu befann mig i New York för att springa New York Marathon. Jag sprang loppet 2015 och det var bland det häftigaste jag upplevt. Wow vilken löparfest! Jag har aldrig upplevt en liknande Runner’s High, jag sprang med ett stort lyckligt leende större delen av vägen och när jag närmade mig mål ville jag inte att det skulle ta slut även om min kropp såklart var helt färdig. Sådan häftig upplevelse det var. Jag skrev såklart om min upplevelse 2015, läs min lopprapport här.

Idag hejar jag på alla som springer i New York. Min Instagram flödar att folk som springer, och det ser ut som att det blir fint väder. Kanske lika fint som vi hade det 2015? Heja heja! Njut av varje steg. Själv ska jag ge mig ut på ett långpass, dock inte i drygt 4 mil … däremot ska jag tänka på alla som springer längre än mig idag och hämta kraft från deras prestation när jag blir seg under min egen runda. Och så får jag sikta mot en mara i vår, har vissa tankar om vad det ska bli för race för mig nästa gång. ASICS Stockholm Marathon som firar sitt 40:e lopp lockar såklart, men jag jobbar med loppet och kan därför inte springa det … Men jag återkommer med mina andra funderingar.

Löpning i magiskt höstväder förra torsdagen.

Det har regnat i ett dygn i Stockholm. Visst är det lätt att slås ner av vädret, att slänga in handduken och inte ge sig ut på det där träningspasset. Att springa i krispig höstfärgad skog en kall solig dag är betydligt härligare. Men glöm aldrig, ju större motståndet är innan, desto mer brukar man uppskatta träningen när den väl är igång. Och framför allt känner man sig sjukt stark mentalt och fysiskt när passet är över.

Jag ska erkänna. För några år sedan sprang jag bara utomhus vid fint väder. Annars höll jag mig i gymmet. Men jag har lärt mig att uppskatta det tuffare klimatet och vet att med bra kläder och skor funkar det fint att ta sig an alla olika temperaturer och väderlekar.

Mentalt tog jag mig över spärren för att enbart springa i sol när jag sprang ASICS Stockholm Marathon 2015 när det regnade, blåste och var isande kallt i fyra timmar. Jag har aldrig sprungit så fort som jag gjorde under den maran, jag ville bara komma i mål. Och även om det var långt ifrån en angenäm upplevelse lärde jag mig att det inte var så farligt. Kan jag springa en mara i snålblåst, då kan jag ge mig ut på några kilometer i ihållande regn en vanlig vardag utan problem. Det är alltid värt det. Att få bemästra klimatet och sin egen lathet. Det ger mig kraft att även bli kaxigare i andra situationer i livet. För jag vet att jag kan, både mentalt och fysiskt. Även om jag såklart gärna kapslar in magiska löprundor som den underbara jag var med om för någon vecka sedan. Den lever fortfarande i mitt minne. Det bästa med att leva i vårt klimat med väderväxlingar och olika årstider är att man inte behöver välja. Vi får olika upplevelser om vi fortsätter att träna utomhus året om.

Energi och kraft från en stund ute i naturen.

Peppad innan start – såååå bekväm i min bygghjälm.

STHLM Above/Below var årets sista upplevelse i STHLM Challenge där löpare i fyra olika lopp har fått uppleva Stockholm med löparskorna på. I lördags sprang jag loppet som springande reporter med start i Tantolunden för att sedan springa in och ut genom tunnlar innan en pulshöjning upp till målet på Fåfängan.

Häftiga väggar inne i tunnlarna.

Jag älskar mitt arbete där jag i form av digital redaktör får inspirera fler till rörelseglädje på olika sätt. Till vardags jobbar jag mest från datorn, men när vi har eventdagar och får möte en massa löpare innan, under och efter ett lopp. Det är magiskt! Det är löparnas blick, deras glädje, energi och känslor som får mig att älska det jag gör. Jag brinner för att få fler i rörelse, oavsett om det handlar om barn eller vuxna.

STHLM Above/Below var ett unikt lopp som enbart går av stapeln en gång. Så tillhör du inte de 6000 personer som sprang loppet i lördags, jag är ledsen, det kommer inte någon mer chans. Men innan du deppar ihop för mycket … STHLM Challenge fortsätter nästa år med andra häftiga lopp. TIPS! Just nu kan du boka plats på alla fyra lopp till specialpris.

Spring in i en av tunnlarna.

Bygghjälm är inte det som är snyggast på mig … min make brukar alltid reta mig när jag testar hjälmar eller hattar, det är inte min grej helt enkelt. Och min kollega skrattade retsamt när han såg mig. Sedan försökte han hjälpa mig att få ner den mer på huvudet, men som jag redan visste så gick det inte. Mitt huvud passar inte i hjälm helt enkelt. Men jag är inte den som är den, jag kan bjuda på att springa cirka 8 km i bygghjälm – samtidigt som jag filmar …

Nåväl, tillbaka till loppet. Stockholm bjöd på magiskt höstväder och kontrasten att springa i solen bland de orangea och gula löven för att sedan komma in i de råa, kalla, graffiti-sprejade tunnlarna var stor. Jag njöt av upplevelsen och sprang i lugn takt. Valde att gå i de två första tunnlarna för att inte snubbla på det ojämna underlaget, men i sista tunneln med asfalt sprang jag på.

Smakar på medaljen efter målgång uppe på Fåfängan.

Och avslutningen uppe på Fåfängan, efter typ 200 meters backe, och loppets enda pulshöjning, den var magisk. Att mötas av hela Stockholm nedanför fötterna och milsvid utsikt var grädden på moset denna dag. Här njöt folk av After Run, åt varm soppa och fluffigt bröd och pratade och upplevelsen de precis varit med om.

Vacker utsikt över Stockholm efter målgång på Fåfängan.

Väl hemma igen blev barnen eld och lågor över bygghjälmen som de inte kunde förstå att jag sprang lopp i. Så tokigt. Men barnen fick såklart också testa och de turades om att springa runt gården med den på huvudet.

Charles och Tilde ville såklart testa bygghjälmen och köra ett lopp hemma på gården.

I mål!!! Medaljen fick jag först en stund senare … de var oväntat långt ifrån målet.

Palma Halvmarathon, Palma 10 km eller Palma Marathon. Det fanns flera sträckor att välja mellan denna lopp-söndag. Jag funderade på att anmäla mig till maran för att se så mycket som möjligt och få ut maximalt av upplevelsen. Men när jag såg på kartan att maran var halvmaran gånger två, alltså exakt samma väg, blev det en halvmara. Här är min race report / lopprapport!

Springgänget innan start. Många sprang 10 km, några sprang halvmaran och en sprang maran.

Vi var cirka 30 från kontoret och tävlingsledningen som skulle springa något av loppen och innan start fick vi till en gruppbild framför katedralen. Det var runt 18 grader i luften och jag kände mig riktigt pepp på att ge mig ut på banan. Och efter en något försenad start fick vi ge oss iväg. Jag valde att springa med musik och körde igång ett gammalt hit-album med Backstreet Boys i lurarna. Fick sån feeling när vi körde karaoke på fredagskvällen att jag ville springa till gamla favorithits.

Jag är så nöjd att jag valde att springa med musik, för det var rätt folktomt och inte så mycket underhållning längs banan. Och vid de aktiveringar som fanns kunde jag ändå njuta av dem då jag hade rätt låg volym.

Innan startsignalen och innan jag höjde blicken för att springa med stolt hållning genom loppet.

Första delen av loppet var längs hamnen. Vi sprang 5 km bortåt och sedan sprang vi tillbaka på motsatt vägbana. Rakt, platt och inte så spännande. Men det var vackert och roligt att heja på löparna man såg i motsatt vägbana. Efter det att vi passerade start- och målområdet löpte vägen in i staden. Här blev det mer lutning och trängre då vi sprang i olika gränder och med tvära gatuhörn.

Chefredaktör Zacke från Runners World lyckades fånga mig på bild halvvägs genom loppet.

Jag hade ingen klocka och hade noll koll på hur snabbt eller långsamt jag sprang. Jag bara sprang som det kändes bra i stunden, försökte fylla på med vatten och någon bananskiva vid kontrollerna. När det var runt fem kilometer kvar började mina krafter ta slut. Jag saknade publiktrycket, även om jag försökte få igång folk att heja var det rätt svala reaktioner. Istället försökte jag hitta kraft i musiken och att känna att min kropp orkade. Att jag är starkare än vad jag tror.

Jag tror ni ser rörelseglädjen i min blick? Här direkt efter mål.

Och när målet närmade sig blev jag såklart pepp. Jag hade inte tagit ut mig fullständigt, var ändå pigg. Inte alls som sista sträckan på Ragnar Relay för några veckor sedan när jag var helt uttorkad och slut. Och tiden på 1:54:24 blev jag glad för. Tror det var personbästa för mig på halvmaran, har inte sprungit så många lopp på denna sträcka, blir mest 10 km eller maran, men nöjd över dagens insats.

Glada – och svettiga – efter mål. Med den vackra katedralen i bakgrunden.

Det bästa med att vara iväg en grupp och springa är att möta upp alla efter mål. Fira tillsammans samt peppa fram de som fortfarande är ute på banan! En riktigt härlig dag i solen med andra ord. Efter hemfärd till hotellet och dusch blev det god lunch på en strandrestaurang, dopp i havet samt en timmes sollapande på en handduk. Perfekt innan avfärd hem till Sverige igen.

Girlpower! Jag, Kristina och Anna hejar fram löparna som ännu är ute längs banan.