Det har regnat i ett dygn i Stockholm. Visst är det lätt att slås ner av vädret, att slänga in handduken och inte ge sig ut på det där träningspasset. Att springa i krispig höstfärgad skog en kall solig dag är betydligt härligare. Men glöm aldrig, ju större motståndet är innan, desto mer brukar man uppskatta träningen när den väl är igång. Och framför allt känner man sig sjukt stark mentalt och fysiskt när passet är över.
Jag ska erkänna. För några år sedan sprang jag bara utomhus vid fint väder. Annars höll jag mig i gymmet. Men jag har lärt mig att uppskatta det tuffare klimatet och vet att med bra kläder och skor funkar det fint att ta sig an alla olika temperaturer och väderlekar.
Mentalt tog jag mig över spärren för att enbart springa i sol när jag sprang ASICS Stockholm Marathon 2015 när det regnade, blåste och var isande kallt i fyra timmar. Jag har aldrig sprungit så fort som jag gjorde under den maran, jag ville bara komma i mål. Och även om det var långt ifrån en angenäm upplevelse lärde jag mig att det inte var så farligt. Kan jag springa en mara i snålblåst, då kan jag ge mig ut på några kilometer i ihållande regn en vanlig vardag utan problem. Det är alltid värt det. Att få bemästra klimatet och sin egen lathet. Det ger mig kraft att även bli kaxigare i andra situationer i livet. För jag vet att jag kan, både mentalt och fysiskt. Även om jag såklart gärna kapslar in magiska löprundor som den underbara jag var med om för någon vecka sedan. Den lever fortfarande i mitt minne. Det bästa med att leva i vårt klimat med väderväxlingar och olika årstider är att man inte behöver välja. Vi får olika upplevelser om vi fortsätter att träna utomhus året om.