I mål!!! Medaljen fick jag först en stund senare … de var oväntat långt ifrån målet.

Palma Halvmarathon, Palma 10 km eller Palma Marathon. Det fanns flera sträckor att välja mellan denna lopp-söndag. Jag funderade på att anmäla mig till maran för att se så mycket som möjligt och få ut maximalt av upplevelsen. Men när jag såg på kartan att maran var halvmaran gånger två, alltså exakt samma väg, blev det en halvmara. Här är min race report / lopprapport!

Springgänget innan start. Många sprang 10 km, några sprang halvmaran och en sprang maran.

Vi var cirka 30 från kontoret och tävlingsledningen som skulle springa något av loppen och innan start fick vi till en gruppbild framför katedralen. Det var runt 18 grader i luften och jag kände mig riktigt pepp på att ge mig ut på banan. Och efter en något försenad start fick vi ge oss iväg. Jag valde att springa med musik och körde igång ett gammalt hit-album med Backstreet Boys i lurarna. Fick sån feeling när vi körde karaoke på fredagskvällen att jag ville springa till gamla favorithits.

Jag är så nöjd att jag valde att springa med musik, för det var rätt folktomt och inte så mycket underhållning längs banan. Och vid de aktiveringar som fanns kunde jag ändå njuta av dem då jag hade rätt låg volym.

Innan startsignalen och innan jag höjde blicken för att springa med stolt hållning genom loppet.

Första delen av loppet var längs hamnen. Vi sprang 5 km bortåt och sedan sprang vi tillbaka på motsatt vägbana. Rakt, platt och inte så spännande. Men det var vackert och roligt att heja på löparna man såg i motsatt vägbana. Efter det att vi passerade start- och målområdet löpte vägen in i staden. Här blev det mer lutning och trängre då vi sprang i olika gränder och med tvära gatuhörn.

Chefredaktör Zacke från Runners World lyckades fånga mig på bild halvvägs genom loppet.

Jag hade ingen klocka och hade noll koll på hur snabbt eller långsamt jag sprang. Jag bara sprang som det kändes bra i stunden, försökte fylla på med vatten och någon bananskiva vid kontrollerna. När det var runt fem kilometer kvar började mina krafter ta slut. Jag saknade publiktrycket, även om jag försökte få igång folk att heja var det rätt svala reaktioner. Istället försökte jag hitta kraft i musiken och att känna att min kropp orkade. Att jag är starkare än vad jag tror.

Jag tror ni ser rörelseglädjen i min blick? Här direkt efter mål.

Och när målet närmade sig blev jag såklart pepp. Jag hade inte tagit ut mig fullständigt, var ändå pigg. Inte alls som sista sträckan på Ragnar Relay för några veckor sedan när jag var helt uttorkad och slut. Och tiden på 1:54:24 blev jag glad för. Tror det var personbästa för mig på halvmaran, har inte sprungit så många lopp på denna sträcka, blir mest 10 km eller maran, men nöjd över dagens insats.

Glada – och svettiga – efter mål. Med den vackra katedralen i bakgrunden.

Det bästa med att vara iväg en grupp och springa är att möta upp alla efter mål. Fira tillsammans samt peppa fram de som fortfarande är ute på banan! En riktigt härlig dag i solen med andra ord. Efter hemfärd till hotellet och dusch blev det god lunch på en strandrestaurang, dopp i havet samt en timmes sollapande på en handduk. Perfekt innan avfärd hem till Sverige igen.

Girlpower! Jag, Kristina och Anna hejar fram löparna som ännu är ute längs banan.