Aerobics under strålande sol och varma vindar.
Aerobics är lika roligt idag som på 90-talet. Och visst har vi saknat grapevine, V-steg och andra välkända begrepp.
Jag var 16 år när jag började jobba som aerobicsinstruktör. På den tiden körde vi med kasettband och fick spola fram och tillbaka för att komma rätt till finallåten i slutet. Det var tider det … Under några år körde jag klasser parallellt med skolan och jag älskade varje minut av det.
Efter min resa till New York där jag drabbades av min ätstörning var jag tvungen att ta en paus från instruerandet ett par år. När jag sedan körde igång var inte aerobics lika trendigt och jag höll bara några få aerobics- och steppass innan jag istället gick över på spinning, BodyPump, core med mera.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun och jobba med koordinationen.
Rörelseglädje med aerobics!
Aerobicsen glömdes bort … men nu – vilken rörelseglädje som väckts. Det är som att lära sig cykla. Stegen, instruerandet och koordinationen fanns kvar (hyfsat i alla fall). Två gånger har jag fått njuta av att instruera aerobics här på träningsresan och imorgon kör jag mitt sista pass. SÅ GALET ROLIGT! Detta är definitivt något jag kommer att fortsätta med på träningsresor och events även om jag inte riktigt får in träningsformen i min egna redan fulla träningskalender. Värsta lyxproblemet att det finns så mycket olika roliga träningsformer att utöva.
Underbart att få göra comeback som aerobicsbrutta! Love it!
Grymt duktiga kvinnor!
