En av två cyklar som vi har testat under senaste året.
Fick precis en glädjande nyhet. Imorgon får vi nya fräscha cyklar till Sats Hötorget. Härligt! Under det senaste året har vi instruktörer testat två olika modeller på scenen (tror dock inte att det blir den ni ser på bilden) och imorgon får alla deltagare nya cyklar. Nu blev jag ännu mer cykelsugen. Tur att jag har klass på måndag.
(Vitamino-tävlingen är förresten avslutad, men jag presenterar vinnarna först imorgon.)
Bloggläsaren Dulee frågade mig i inlägget om vad som är en bra instruktör om jag anser mig själv vara en bra instruktör – och i så fall varför och på vilket sätt. Mitt svar lyder:
Ja, jag tycker att jag är en bra instruktör. Med det sagt så menar jag inte att jag är en perfekt instruktör (finns det?), men jag bryr mig så mycket om min instruktörsroll att jag hela tiden vill fortsätta utvecklas och jag älskar mitt jobb. Då jag känner på det sättet tror jag också att jag ser till att leverera mitt bästa till mina deltagare. Tyvärr så vet jag att det finns instruktörer som bara går och bränner av sin klass. De kan såklart också vara bra, men jag tror att deltagarna ser igenom det after ett tag. Det måste finnas ett äkta engagemang.
Sedan har jag dåliga dagar som alla andra då jag känner att jag inte är på topp som instruktör även om jag gör mitt bästa för att hålla masken – och sådana dagar blir jag alltid lika förvånad när någon kommer fram och ger beröm för en grym klass. Det är bara att lära sig att min verklighet inte alltid är verkligheten. Bara för att jag uppfattar något på ett visst sätt betyder det inte att andra uppfattar det likadant.
Jag bryr mig om mina deltagare och vill att alla ska vara nöjda och känna sig energifyllda trots att de är jättetrötta efter en bra klass. Jag tar till mig mina deltagares åsikter och försöker skapa klassupplägg där alla hittar någon låt och någon del som de älskar. Sedan vet jag att det inte går att tillfredsställa alla, och det är också därför det är så bra att det finns olika typer av instruktörer. Hitta de instruktörer du gillar och som peppar dig att prestera mera och se till att träna för dem. Då kommer du att fortsätta år in och år ut med din träning.
Jag instruerar på Nike Convention 2010.
Jag har bloggat i drygt tre år och har skrivit tusentals inlägg. En del av dem tycker jag förtjänar att lyftas fram igen, så ibland kommer jag att presentera något från arkivet. Då jag har bytt bloggverktyg ett par gånger så finns inte allt material samlat i denna blogg (från Veckorevyn fick jag exempelvis inte flytta över mitt arkiv även om det är tekniskt möjligt), så jag kommer välja inlägg från före min Spotlife-tid. Vi börjar med ett inlägg som jag publicerade den 23 februari förra året där jag hade frågat er hur en bra instruktör ska vara:
De flesta av er vill att en instruktör ska vara peppande, glad, informativ och det ska synas att instruktören gillar det den gör. Att klara av att köra ski*en ur deltagarna ses av flera som en bonus.
Men hur en instruktör ser ut verkar också viktigt för en del. Sofia skriver ”jag tycker att de flesta instruktörer är feta som om gymmen är rädda för att få negativ publicitet om de tar smala människor”. Mela skriver att instruktören ”måste vara vältränad själv, framför allt stark, inte för spinkig”. Och Elena tycker att: ”inte heller kräver jag att instruktören ska vara pinnsmal för att gå på deras klasser, det handlar inte om det. Man kan vara väldigt vältränad utan att vara underviktig.”
Sedan är det det här med att räkna och berätta hur långt det är kvar. Camelia skriver: ”personligen tycker jag inte om när man räknar ned hur mycket det är kvar, eller räkna på något över huvudtaget.” Nanna tycker det motsatta. Så här skriver hon om sin favoritinstruktör: ”han berättar hela tiden hur mycket det är kvar av en del, räknar högt och har en skala från 1-10 som han alltid refererar till i början av en ny del.”
Hur sammanfattar vi det här? Jag tror inte att det finns något klart svar om vad en bra instruktör är. Att personen är engagerad är såklart viktigt, men alla andra parametrar om vad man vill ha skiljer sig från person till person. Och det är väl härligt. Det finns ju massvis med instruktörer där ute så det gäller bara att hitta de som passar ens egen träningsstil.
En bra instruktör för mig är någon som får mig motiverad att ta i mer än vad jag trodde innan passet att jag skulle göra. Personen ska visa sin personlighet genom instruerande, ha varierad musik och upplägg samt informera i tid om vad som väntar. Instruktören ska lyssna på deltagarna och klara av att anpassa träningen till deras nivå. Det går att peppa och leda både nybörjare och elit i en och samma klass. Hur instruktören ser ut spelar absolut ingen roll – men hon/han ska såklart ha energi att orka med sitt eget pass.
Hur tycker du att en bra instruktör ska vara?
Aj, aj, aj. Försök inte att lura dig förbi mig.
Nu verkar beach 2010 så smått börja dyka upp i folks huvuden. Morgonens cykelklass var proppfull och alla fick tyvärr inte vara med. Det var till och med folk utan biljetter som försökte lura sig förbi mig när jag stod i salsdörren genom att ge mig en ogiltig biljett, men jag tittar faktiskt på biljetterna – särskilt när jag vet att det är kölista, så det är ingen mening att försöka lura sig förbi mig.
Hade såklart gärna sett att alla fick plats, känns alltid extra elakt att neka kunder halv sju på morgonen, men det gäller att boka sig eller vara i god tid så att man har chans att få en biljett genom att köa.
Nåväl. Klassen gick i alla fall toppen. Det här är sista veckan som jag kör den koreografi jag har nu (med tre berg). Nästa vecka blir det ett fräscht nytt upplägg – så jag har redan börjat fnula lite på vilka låtar jag vill ha med. Att det blir något från Melodifestivalens alla bidrag är nästan självskrivet.
Spinn of hope.
Springa för vattnet är inte det enda välgörenhetsprojektet som inkluderar träning i vår. Spinn of hope fortsätter med sin årliga kampanj där de samlar in pengar till Barncancerfonden. Lördagen den 27 mars anordnas ett 12-timmars cykelevent runt om på olika träningsanläggningar i Sverige där man kan anmäla ett lag på upp till tolv personer som delar på en cykel under dagen. Från pengarna (1 500) som laget betalar går överskottet till fem olika barncancerföreningar.
För mer information, anmälan etcetera – kolla in på Spinn of hope.
Middag med lax- och spenatpaj.
Igår kväll så hade vi arrangörer Blogger Boot Camp-möte hemma hos mig och Glenn. Eventet börjar närma sig så smått och det är en hel del att fixa med. När tjejerna hade gått var jag så hungrig att jag inte orkade laga mat. Då är det bra att det finns nödlösningar i frysen. Middagen fick därför bli en färdigköpt lax- och spenatpaj med tomat, gurka och en massa groddar.
Idag startade jag dagen med min cykelklass på Sats Zenit. Eftersom jag var i New York och sedan kom hem och var sjuk så har jag inte instruerat klassen på ett par veckor så det var kul att vara tillbaks. Nu känner jag mig laddad inför dagen som består av en massa jobb framför datorn.
Frukost i New York.
Vilken start på veckan. Höll på att frysa av mig näsan på väg mot gymmet, men när väl cykelklassen hade satt igång blev jag varm. Tyckte synd om deltagarna som fastnade i tunnelbanetrafiken och inte hann till klassen. Är väldigt glad över att ha gångavstånd till gymmet. Det funkar inte riktigt att instruktören dyker upp sent.
Idag önskar jag förresten att jag hade fått en härlig frukost serverad – frukostbuffé är det bästa jag vet, men jag får klara mig med mitt kaffe, smörgås och banan. Åt mjölk och flingor innan klassen, så jag är inte så sugen på varken gröt eller flingor just nu, därför fick det bli enkel mackfrukost.
Nä, nu är det dags att plöja mejl, svara på frågor och ta tag i dagen.
PS. Passar på att påminna om veckans tävling. Tävla om en plats på träningsdagen här.
En kopp te.
Efter att ha suttit uppe och kollat på OS-sprintfinalerna igår så var jag ganska trött imorse. Därför fick det bli lite sovmorgon. Men nu har jag i alla fall fått i mig frukost och laddar inför dagens cykelklass. Det blir första träningspasset på en och en halv vecka så jag ser fram emot det. Eftersom jag kunde äta hyfsat normalt igår så känner jag också att mycket av min energi är tillbaka, så nu är det bara att ösa!
Fullt ös!
Här kommer låtlistan som jag använde under Nike Convention 2010. Till några av er har jag redan mejlat den då ni har varit ivriga, men nu får alla som vill ta del av den. Tyvärr så har jag bara låttitlarna och inte artisterna, men det lyckas ni säkert leta fram på egen hand till de låtar som ni är intresserade av.
Love is in the air
The black pearl
Money for nothing
Don´t worry be happy
Boombastic Catwalk
Nightmare
The Anthem
Nightmare 2004
Thnk Fr Th Mmrs
Just like a pill
Perfect day
Jai Ho
Run to the hills
De vackraste, de starkaste
Kör hårt!
Morgonens träningsoutfit från Nike.
Veckan startade med cykel på Sats Hötorget. Trots att det var fullbokat var det flera som bokade av sig i sista minuten. Men de som var på plats tog i alla fall i och om jag utgår från responsen efter klassen så gillade de mitt nya upplägg med tre berg. Sista tiden har jag haft rätt mycket tempo på mina klasser, så nu fick deltagarna istället jobba med mer motstånd och lägre kadens.
Det känns lite konstigt att redan ha avverkat veckans enda träningspass när veckan precis har börjat. Imorgon flyger jag och Glenn till New York och denna gång kommer jag inte att ta med mig träningskläder. Istället så får det bli mycket promenerande. Det brukar inte vara några problem med att få till det i den staden.