Veckan mellan Chicago Marathon samt träningsresa ihop med Amelia och Tara. Så här såg min träningsvecka ut. Dessutom blickar jag fram emot träningsveckan där mina pass troligen inte alls kommer bli som planerat. Det blir troligtvis ett härligt smörgåsbord av olika aktiviteter.
Tidigare i veckan tränade jag med barnen på idrottsplats.
Träningssummering v 41
Mån – vilodag (check)
Tis – cykel 45 som deltagare, bra att trampa ur benen lite (check)
Ons – transportlöpning till jobbet (check, 8,5 km)
Tors – tennis, tennis (check, check)
Fre – cykel 45, tennis (check, check)
Lör – intervaller (nej, sprang en lugn 6 km runda)
Sön – vilodag, flyger till Rhodos för träningsresa (nej, checkade terrängen och sprang 6 km)
Känsla: Veckan efter mitt maraton i söndags. Kroppen och sinnet har känts starkt! Jag har haft ett enormt träningssug och även om jag borde ta det något lugnare efter mitt långa lopp har jag varit så motiverad. Jag har ändå dragit något i bromsen under själva passen, och försökt tänka långsiktigt och smart.
Men jag tog det lugnt, hade transportsprungit på dagen, nu blev det mest aktiv lek ihop med familjen.
Att få träna som en ninja i hinderbanor i Extremfabriken. Det blev en svettig, utmanande och rolig eftermiddag för mina barn ihop med Rehband och Mårten Nylén.
Det är sällan jag tackar ja till events på helger – om det inte är något som jag vet att barnen skulle tycka om. Och när jag får en inbjudan av Rehband till Extremfabriken för att köra ninjaträning med Mårten Nylén, då är det klart att vi tackar ja. Charles har besökt Extremfabriken en gång tidigare, när vi var där på en reklamfilmsinspelning, och han älskade det. Därför blev han eld och lågor när han några timmar innan fick höra vad vi skulle göra lördag eftermiddag.
Rehband som tillverkar produkter för att förebygga skador, för återhämning, hjälp vid skador samt för att förbättra träningen, har nyligen lanserat knäskydd för barn. Dessa fick alla kids testa under träningen. Knäskyddet ska värma knäet samt hjälpa till att stabilisera och förebygga skador. Skydd kan ibland göra att kroppen inte känner ett lika stort behov av att vara stark utan förlitar sig på skyddet, men enligt Mårten och Rehband ska detta skydd alltså inte bidra till detta utan istället göra att musklerna aktiveras mer samtidigt som träningen blir skonsammare. Oavsett funktion, Charles tyckte det var roligt med skydden, medan Tilde var lite för liten … hennes skydd åkte ner till vaderna och hängde där. Men träningen, den fixade hon fint.
Hinderbana
Alla barn delades upp i två gruppen och sedan fick de testa olika utmaningar och en hinderbana. Efter halva tiden bytte barnen stationer. Som de öste! Röda i ansiktet, svett i pannan och med så mycket glädje. Charles som blev så stolt när han lyckades springa upp för väggen och Tilde när hon kom över de högsta hindren. Det var två glada barn som åkte hem med oss för att avsluta lördagen med mys framför teven.
Det har gått nästan en vecka sedan mitt Chicago Marathon. Ett av mina mål när jag springer är att må bra fysiskt och mentalt efter loppet. Så hur har det gått? Här är mina reflektioner med några dagars perspektiv på min insats i mitt åttonde maraton.
Post marathon.
På bilden är jag glad, ja snarare överlycklig. Glad räcker liksom inte till. Ett maraton innefattar nästan lika många känslor som antal meter man springer. Känslor som snurrar runt i kroppen, tankar, funderingar, stunder som nästan lamslår en och tillfällen som får mig att aldrig vilja att det ska ta slut. En härlig cocktail helt enkelt. Och efter, då är det såklart de positiva känslorna som har övertaget, i alla fall om du har lagt upp loppet rätt, sprungit på ett sätt som passar dig och som får dig att nå det mål du vill. För mig handlar det aldrig om att pressa tider längre, det tar bort min glädje. För mig handlar det om att överträffa mig själv, springa hållbart och ha roligt. Att må bra både under och efter loppet helt enkelt.
Timmarna efter maraton
Som sagt, på bilden är jag mer än glad. Men strax därefter, då kom kylan. Värmefilten som ligger om mina axlar räckte inte långt när hela kroppen är genomvåt av regnet som föll delar av sträckan. Det var bara att börja promenera i lugn takt tillbaka till hotellet. Så glad att det bara var några minuters gångväg. Det kändes ändå mycket längre än vad samma sträcka gjorde tidigare samma dag.
Väl på hotellrummet blev det en lång varm dusch, sedan värmde jag på gårdagens pizza i rummets lilla kök. Ett par slices, en cola zero och ett varmt täcke på kroppen sittandes i sängen. Åh så skönt! En välbehövlig paus på en timme. Sedan var det dags att checka ut och promenera några kvarter till Nikes butik för att köpa finisher-tröja. Till skillnad från exempelvis ASICS Stockholm Marathon fick man inte någon tröja efter mål, man fick istället en tröja innan. Men klart vi ville ha en vinnartröja också!
Nu var det riktigt skönt att promenera. Kroppen kändes bra. Inte kändes det som att vi bara några timmar tidigare sprungit maraton, det var bara ett skönt ”efter träningspirr” i kroppen. Och det var bra att vi mådde okej, för hemfärd väntade. Vi drog till flygplatsen och sent på kvällen flög vi de nio timmarna hem till Sverige.
Vi sov inte mycket på planet. Sover aldrig bra efter ett maraton. Det är som att kroppen behöver vila, men det pågår väl så mycket reparationer och annat inuti så det är svårt att koppla av. Snacka om att vara groggy dagen efter.
Första träningspasset efter maraton
Måndagen, dagen efter maran, blev det vila. På tisdagsmorgonen anmälde jag mig till en cykelklass. Att hoppa upp och trampa kändes som den perfekta återhämtningen. Och så skönt det var! Tänkte att jag skulle ta det lugnt, men hade så mycket energi så jag bara dundrade på i 45 minuter.
Onsdagsmorgonen blev det transportlöpning till jobbet. Jag joggade snarare än sprang, och valde den kortare vägen på 8,5 km (annars är min väg 10,7 km). Visst var det lite segt, men det kändes ändå bra.
Resten av veckan har flutit på bra. Har varit lite extra trött efter för lite sömn men annars har kropp och knopp mått toppen. Är uppfylld av en massa positiva känslor från mitt maraton och vill nu hitta en ny spännande utmaning att se fram emot. Får se vad det blir. Just nu har jag tankar på att lägga lite extra energi på styrka och rörlighet. Självklart i en kombination med min favorit konditionsträningen!
NYTT PODDAVSNITT: Träningsresor blir allt mer populärt, från att semestern var ett tillfälle att ligga raklång på en solstol har många insett att bästa återhämtningen och uppladdningen får vi genom att röra på oss. Höstlov inom räckhåll – vi tipsar om hur du skapar en aktiv semester samt berättar vad vi har för erfarenhet av att träna tillsammans med andra både utomlands och i Sverige. #rörelseglädjepodden. Finns där poddar finns (som Acast och Itunes).
Nytt poddavsnitt: #16 Aktiv semester (hemma/utomhus/höstlov) – rörelsetips! – med Anna Lissjanis och Terese Alvén.
Åka på träningsresa
Tema i avsnitt #16 av Rörelseglädjepodden är träningsresor vilket är något av det roligaste jag vet. Och nu när det börjar bli mörkt och kallt ute väcks verkligen lusten. Jag får så enormt mycket energi av att åka iväg på träningsresa med andra. Jag har aldrig varit med som deltagare, enbart åkt som instruktör och inspiratör, men jag studsar minst lika mycket som deltagarna efter några dagar med träning, gemenskap och att bara ta hand om kroppen. På söndag drar jag iväg igen, då åker jag iväg på min nästa resa tillsammans med Amelia och Tara. En vecka på Rhodos där jag kommer hålla i löpträning, aerobics och föreläsning. Så pepp inför det! Självklart får ni följa med på resan virtuellt via blogg och Instagram.
Löpcoach på träningsresa. Foto: Jane Haglund.
Varför träningsresa?
Att bara ligga på en solstol en vecka fyller i alla fall inte mig med ny energi. Istället blir jag trött och osugen på det mesta. Nej, en aktiv semester där det bara är att följa rytmen med rörelseglädje, sömn, god mat och härliga människor, det älskar jag. En träningsresa ger en möjlighet att testa nya träningspass, kliva utanför sin bekvämlighetszon och få ny pepp till vardagsträningen hemma. Har du möjlighet – åk iväg på en resa. Och har du inte tid att vara borta en hel vecka eller tycker det blir för dyrt, styr upp en träningshelg tillsammans med kompisar. Jag och Anna ger såklart våra bästa tips för detta i podden.
Mellan träningspass på träningsresa. Lyssna på fler smarta träningsresetips i podden.
Här instruerar jag familjer i ett roligt pass på stranden i Portugal.
Vilken fantastisk vecka – och två nya medaljer upphängda i hemmagymmet. Nu blir det fokus på att återhämta kroppen. För snart bär det av mot nya äventyr.
I onsdags sprang jag intervaller på lunchen. Skönt med ett snabbt pass några dagar innan ett maraton.
Träningssummering v 40
Mån – cykel 45 (check)
Tis – transportspringa till jobbet (check)
Ons – intervaller (check, 10 snabba)
Tors – tennis (check)
Fre – promenera runt i Chicago (check)
Lör – 5 km lopp ”Breakfast Run” (check + en massa promenerande)
Sön – Chicago Marathon! (CHECK!)
Känsla: Peppig vecka, drog ner intensiteten på passen i början av veckan för att ha kraft kvar till helgen. Sedan var känslan inte helt på topp ändå under söndagen, men dagsformen är vad den är. Jag känner ändå att jag hade gjort mitt bästa för att vara startklar.
Träningsplanering v 41
Mån – vilodag
Tis – cykel 45 som deltagare, bra att trampa ur benen lite
Ons – transportlöpning till jobbet
Tors – tennis, tennis
Fre – cykel 45, tennis
Lör – intervaller
Sön – vilodag, flyger till Rhodos för träningsresa
Chicago Marathon lopprapport. Häng med på min upplevelse genom Chicago tillsammans med min man.
Redo för 42195 meter.
Chicago Marathon var mitt tredje lopp detta år över ett maraton, eller längre. Paris Marathon i våras. Ultravasan 45 i somras. Och som grädden på moset fick det alltså bli Chicago Marathon tillsammans med min man. Vilket löparår. Har aldrig sprungit så här många långa lopp på så kort tid. Nu har jag totalt sprungit åtta maraton och jag som från början bara ville springa ett för att kunna bocka av det från min bucket list. Men jag fick mersmak och senaste åren har det (med paus för att föda barn), blivit 1-2 om året. Nu ska jag dock inte gräva ner mig i det som har varit, slut på historielektionen. Dags att återberätta Chicago Marathon, 7 oktober 2018.
Teambild innan start. Så peppade!
Jag och Glenn hade ställt väckarklockan på fem. Redan vid fyra vaknade jag dock superpigg. Kanske inte så konstigt då vi fortfarande var jetlagade och jag hade somnat vid åttatiden kvällen innan. Så jag hade i alla fall fått tillräckligt många timmar sömn. På med skoskavsplåster på fötterna, dricka en vätskeersättning, på med alla löparkläder, kolla vädret på teven, uppdatera sociala medier, brygga en kaffe och äta frukost. Vi hade preppat med yoghurt och frukt. Men av någon anledning var kylen på rummet så kall att yoghurten hade fryst(!). Så det fick bli banan, apelsin och kaffe. Inte riktigt den powerfrukost jag hade velat starta min maratondag med. Men vi löste det på väg mot start, ett stopp på Seven Eleven resulterade i en trekantsmacka med kalkon och ost som jag och Glenn delade. Kändes skönt med lite mer mat i magen.
Strax innan start. Vackert med dimman.
45 000 löpare och jag
Tillsammans med mängder av andra som vällde ut från hotell och andra gator vandrade vi i mörkret till startområdet i Millennium Park bara några kvarter från vårt hotell Club Quarters. Hur smidigt som helst. Vi var på plats en timme innan start, hann med toalettbesök och kom till vår startfålla runt en halvtimme innan start. Peppade och taggade! Älskar att se alla förväntansfulla ansikten, nervositet och glädje.
45 000 var anmälda till loppet. För vår startfålla tog det 25 minuter att komma över startlinjen efter att skottet hade gått. Men vi hade ingen brådska. Vi skulle njutspringa och uppleva Chicago. Och visst tog vi det lugnt, vi höll ett tempo som båda var nöjda med och malde på. Publiken var engagerande och härlig redan från start. Blev glad när jag såg Pernilla från Helsingborg Pink Runners heja, ett bekant ansikte är guld värt även om det också var magiskt med alla främlingar som hejade fram en.
Jag och Glenn matchade varandra med både outfit och skor.
Dagens outfit var Sverigeinspirerad, just för att jag vet att man får bästa peppen då. Specialskon från ASICS Stockholm Marathon på fötterna, blå kompressionsstumpor från Gococo, tights och t-shirt från Craft samt ett par armvärmare i blått som jag köpte på mässan två dagar innan. ”Go Sweden”, ”heja Sverige” och liknande hördes längs hela vägen. Så härligt! Dock blev min outfit lite anpassad till vädret, keps på huvudet för att klara av att springa i eventuellt regn, samt en engångsregnponcho jag fick på Ragnar Relay White Cliffs för ett par helger sedan. Och om jag är glad över att jag hade med mig den.
Pernilla Engqvist var på plats för att heja fram sin make Micke, hon hann även med att heja på oss.
Som att springa i en dusch
Efter åtta kilometer började det duggregna. Och efter ytterligare några kilometer då var det som att springa i en dusch. Tunga aggressiva droppar öste ner. Det blev nästan komiskt. Men så glad jag var över att ha min regnponcho som jag drog på mig när de första dropparna föll. Jag blev rätt blöt ändå, det fortsatte regna så pass länge att vätan tog sig in överallt, men ponchon blev ett slags vindskydd samt hjälpte mig hålla värmen trots det våta. Så bra.
Glada några kilometer in i loppet innan regnet kom.
Kroppen min var dock väldigt seg. Jag hade inte ont någonstans men allt kändes ansträngande. Jag sprang inte med den lätthet jag är van att känna en del av ett mara. Men pannbenet är starkt och Glenn som hade en riktigt bra dag gjorde att jag fortsatte framåt en kilometer i taget. Mellan 20 och 30 kilometer kändes det mest segt och jag fick en dipp där allt bara känns meningslöst. ”Varför gör jag det här?” var en tanke som gjorde sig allt mer påträngande. Men jag skrämdes inte av mitt huvud. Jag har varit med förr och vet att det går över. Och mycket riktigt. Jag försökte hitta annat att fokusera på, älskade att läsa alla roliga skyltar som ”you run better than our government”, ”find a cute butt and follow it”, ”you look great random strangers” och så vidare. Jag gjorde high fives med en massa barn och jag tittade på omgivningarna vi passerade.
Det slutade regna och kilometrarna tickade på. Målet närmade sig. Nu var rollerna ombytta, jag studsade av energi, eldade igång publiken och hade ett leende från ena örat till det andra. Glenn däremot fick kriga. Jag märkte hur jag gång på gång kom ifrån honom och fick vänta in honom samt anstränga mig för att springa långsammare. Värsta runners high! Och plötsligt kändes det så självklart varför jag gör det här. Jag behöver komma förbi de tuffa utmanande delarna av banan för att sedan kunna njuta av en helt magisk känsla under de sista kilometerna mot mål.
Värmefilt och medalj, två viktiga ingredienser efter målgång.
Målet är målet
Vårt mål med Chicago Marathon var att springa tillsammans och att springa över mållinjen hand i hand. Vi klarade det! Tillsammans peppade vi varandra under loppet. När den ena hade en dålig stund var den andra pigg och tvärtom. Och när vi båda var sega då skrek vi till varandra hur starka och grymma vi var. Och det hjälpte. Vi fortsatte springa och fick en helt magisk upplevelse.
Jag är så glad över mitt Chicago Marathon, och jag är väldigt glad över att ha fått uppleva det tillsammans med Glenn.
Precis kommit i mål. Jag är fortfarande alldeles hög efter några kilometer med runners high.
Till och med min Suuntoklocka tyckte det var dags att pausa och ladda om när vi kom tillbaka till hotellet.
Dagen innan Chicago Marathon. Vi värmde upp med International Chicago 5K, ett 5 km långt lopp tidigt på morgonen, perfekt för att få igång kroppen inför den betydligt längre utmaningen som väntar imorgon.
Regnig promenad till starten.
Igår promenerade vi ner till expot för att hämta ut nummerlappar och peppa igång inför marahelgen innan vi fortsatte dagen med shopping och sightseeing. En hel del promenerande vilket jag älskar. Det är härligt att upptäcka en ny stad, men tankarna ploppar hela tiden tillbaka till maran. Och när vi går runt på stan, oj så många löpare vi ser. Överallt ser vi folk i Chicago-tröjor som vi fick på mässan samt en grå snygg jacka som verkar vara årets storsäljare. Jag blev själv köpsugen men kunde inte riktigt argumentera till mig själv varför jag skulle behöva ytterligare en träningsjacka i garderoben …
Regnet har slutat och det är dags för start.
International Chicago 5K
Men nu över till International Chicago 5K. Regnet vräkte ner när vi närmade oss startområdet några kvarter från vårt hotell. Strax innan hade vi sett blixtrar och hört åska, men det verkade vara förbi nu. Dock kändes det som att komma till någon form av krigszon väl i startområdet. Eventet hade fått ”code red” och speakern stod och ropade gång på gång: ”please seek shelter”. Ingen fick gå in i startfållan utan alla ställde sig under olika utskjutande tak från byggnader. Starten blev även försenad en kvart.
Please seek shelter.
Visst att det regnade, men så farligt var det inte. Men när de hela tiden ropade ut att vi skulle söka skydd, då kändes det allvarligt.
Slut på regn. Dags för spring!
När väl starten närmade sig, det började ljusna på himlen och framför allt – regnet slutade. Då höjdes energin. Jag och Glenn sprang tillsammans och njöt av 5 lättsprungna kilometer. Jag höjde armarna mot skyn och hojtade till publiken som fanns och fick en massa energi tillbaka. Som en försmak inför morgondagen. Då hoppas jag på ännu fler åskådare och ännu större lyckorus när jag springer genom staden. Bara att få springa i mål på denna femkilometersrunda fick mig att vilja ha mer. Som jag längtar efter mitt Chicago Marathon!
Glada medaljörer i International Chicago 5K.
Brunch efter löpning
Efter löpning, dusch på hotellrummet och snack med barnen över Skype hittade vi ett fantastiskt brunchställe på Virgin Hotel. Hungern kom och jag började med en avokadotoast med ägg och avslutade med en pannkaka. Så gott! Och perfekt uppladdning inför ytterligare några timmars promenerande på stan och shoppande till barnen.
Två dagar till Chicago Marathon och vi har vaknat upp för vår första heldag i staden. Så taggad!
Nu är det nära. Igår landade jag och Glenn i Chicago. Nu är det bara två dagar kvar till start. Så pepp! Men innan det är dags att dra på sig löparoutfiten och ge sig ut för att upptäcka Chicago med springskorna på i 42 195 meter blir det en hel del promenerande i staden. I New York har jag varit otaliga gånger, men Chicago har jag aldrig besökt, jag hoppas att denna stad är lika promenadvänlig som New York. Ser fram emot att få köra sightseeing med min man. En lyxig weekend bara vi två som vi ska njuta av. Även om mycket av tankarna ändå drar iväg mot söndagen … men nej, fokus på nutid.
På Arlanda hittade jag en notis om Rörelseglädjepodden i Plaza Kvinna. Kul! Nu är (som ni vet) dessutom Anna Lissjanis med och rattar spakarna i podden.
Lite löparfokus blir det redan idag. Vi ska ut till expot för att hämta nummerlappar, och imorgon, då springer vi deras Breakfast Run. Så hela helgen ramas in av löpning även om finalen blir på söndag. Och så ska vi såklart fylla på med smarrig mat i magen och nya intryck i huvudet. På tal om mat, jetlagen gör att vi är uppe redan i ottan och vi ska ge oss ut på stan för frukost. En härlig amerikansk diner som serverar våfflor och äggröra vore inte helt fel. Att det ösregnar ute just nu … ja, det får vi bara acceptera.
De körde reklam i flygplatsen – blev härligt peppad när jag såg Crafts reklam, och blev löpsugen.
Sportamore och Abilica bjöd häromdagen in till ett peppigt träningsevent. Mingel, träning med viktväst och sköna skratt. Tack för inspiration! Nu blir det mer träning med väst framöver.
Mingel innan träningen.
Viktväst är ett bra sätt att kunna träna både kondition och styrka. Som att göra kroppsövningar med en extra bonus. För även om det bara är 3 kg extra (finns även tyngre västar) så blir det skillnad. Särskilt i övningar där överkroppen kopplas in. Pushups, plankan, mountain climbers, situps med klapp mot kompis blev betydligt tuffare med tre kilo extra runt skuldrorna.
Både styrka och kondition fick sig en utmaning under träningspasset.
Förutom att använda viktvästen på kroppen fick vi även knäppa av den och ha som vikt i en eller två händer. Perfekt för att köra axellyft åt sidan, axelpress eller tricepspress bakom huvudet.
Svettig och glad efter träning.
Smart att även använda viktvästen från Abilica som en vikt i handen, kändes rejält i axlar och core.
Om jag hade träningsvärk efter passet? Oh ja! Jag är rätt känslig när jag gör något jag inte har gjort på ett par veckor, och det var ett tag sedan jag fokuserade på styrka, så hela kroppen kändes av ett par dagar. Men mitt bästa tips mot träningsvärk, det är att hålla igång och köra kondition, då kommer blodcirkulationen igång och värken minskar. KOLLA FILM FRÅN EVENTET HÄR.
Peppigt event med Sportamore och Abilica. Systrarna Elin och Ida instruerade ett svettigt pass som gav träningsvärk tack vare den extra vikten som viktvästen från Abilica bidrog med.
Nu tar Friskis&Svettis Stockholm ett krafttag mot kroppshets. Jag hoppas att fler följer. #nollkroppshets
Jag duger precis som jag är. Precis som du.
Friskis&Svettis Stockholm jobbar med att motverka skeva kroppsideal och träningshets, men har länge misstänkt att problemen är större än vad många vill inse. Friskis har därför beställt en ny Sifo-undersökning som visar att mer än var tredje (38 %) ung kvinna mellan 18-29 upplever prestationshets kopplat till träning. Varannan ung kvinna (55 procent) som tränar regelbundet anger att de påverkas negativt av samhällets kroppsideal.
För att belysa kroppshetsen och prestationskraven gör Friskis&Svettis Stockholm en favorit i repris. Likt 1979 ordnas en demonstration på Sergels torg för folkhälsan, denna gång som i form av en Mani-fest!-ation mot kroppshets den 6 oktober kl.13.00 på Sergels torg.
Tyvärr kan jag inte medverka i manifestationen, befinner mig istället i Chicago för att springa maraton. Men jag vill gärna lyfta denna viktiga fråga. Jag har själv varit djupt nere i självhatsträsket. Har tränat för att straffa mig själv, eller snarare för att dämpa den ångest som följde om jag inte tränade. Jag har länge varit slav under kroppshetsen men har tagit mig ur den. Och hela min historia – den kan ni läsa om i min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild, eller lyssna till i poddform när jag och Anna snackade om ätstörningar i förra veckans avsnitt av Rörelseglädjepodden. Detta är självklart även ett ämne jag kommer att lyfta när jag instruerar på Amelia och Taras träningsresa om ett par veckor. Ett ständigt aktuellt ämne. Tyvärr. Men ju fler gånger det lyfts, desto större skillnad har vi möjlighet att göra i dessa frågor.
Kroppshets är inte lika med ätstörningar
För att man upplever och känner av kroppshets innebär det inte automatiskt att man får ätstörningar. Kroppshets kan många känna av, det är inte roligt, men det innebär inte att det leder till ohälsa. Ätstörningar är en komplex sjukdom. Men kroppshets kan vara en utlösande faktor eller en bidragande orsak till att någon hamnar i sjukdomen. Innan jag blev sjuk i anorexi trodde jag aldrig att jag skulle drabbas, och hade jag inte gått på dieter och ständigt strävat efter att bli smalare för att leva upp till normen hade jag kanske aldrig ens drabbats. Då hade den fått bo latent inom mig utan möjlighet att ta över hela mitt väsen. Men nu gav jag sjukdomen en möjlighet att komma ut och den tog över hela min värld i några år. Nu kommer jag aldrig mer göda sjukdomen och den kommer aldrig mer få chans att växa sig stark. Jag är frisk och tänker så förbli. Även om jag såklart också känner av kroppshets, men min erfarenhet gör att jag kan vara snäll mot mig själv och få distans till de intryck jag möter som vill säga åt mig att jag inte duger. Jag duger visst. Jag är lika mycket värd som någon annan. Och den enda som drabbas av att tänka negativt. Det är jag själv. Därför väljer jag motsatsen.
