Efter en rolig eftermiddag på Bokmäsan igår, berättar om den senare, startade jag denna dag med en solig löprunda i Göteborg. Perfekt väder för löpning och underbart att starta dagen full av energi. Hittade även en inspirerande lekpark där det fick bli några styrkeövningar, bland annat en favoritövning för magmusklerna.
Förresten – lycka till alla som springer Lidingöloppet!
Inspirerad av alla sociala uppdateringar om Stockholm halvmaraton och Helsingborg maraton igår var det med studs i stegen jag gav mig ut på långpass en stund efter frukost med familjen. Ett längre pass i veckan försöker jag nu hinna med fram till maran i New York. Plus ett kortare intervallpass några dagar tidigare.
Jag tog det lugnt och varvade löpningen med kortare gåpauser. Njöt av den friska luften, höll för näsan när jag sprang förbi nygödslade åkrar och var glad över dagens sköna träningspass.
Mina tips för att lyckas med långpass: lyssna på en bra podd, ha frukost i magen som har fått landa någon timme och tänk inte att du ska springa snabbt, sätt hellre ett tidsmål – att du ska vara ute x antal minuter. För mig blev det idag 75 min. Inte galet långt, men längre än vad jag har sprungit senaste veckorna, så det var en bra grund. Nästa helg blir det 90 minuter.
Nedräkningen är i full gång. Endast 50 dagar kvar till New York Marathon. Förbereder mig idag mentalt genom att titta på foton från förra årets lopp. Tror inte riktigt jag har fattat att det är över 50 000 som ska springa. Det kommer att vara rätt mycket folk längst med vägen, särskilt i starten. Samtidigt. Det ska bli så häftigt att vara med i denna träningsfest. Jag känner ett sug i magen och jag ser fram emot att uppleva maraton-söndagen tillsammans med Glenn. Vår plan är att hålla ihop och springa tillsammans hela vägen. Inte känna någon tidspress utan se det som ett enda stort äventyr. Göra high-fives med åskådare, springa, jogga, lunka och gå.
Glenn fick resan som 40-årspresent förra året. Träningsutmaningar är bra presenter – man behöver inte åka till New York för att springa, finns billigare alternativ också som är spännande – men det är ett bra sätt att göra något roligt ihop samtidigt som hälsan främjas. Jag och Glenn har pratat om loppet under hela detta år, vi har börjat planera spring-outfits, exakt vad som ska få följa med i midjeväskan samt hur mycket överdragskläder som behövs innan start? Vi har hört att det är galet kallt på morgonen och man sitter rätt länge ute på Staten Island och fryser innan det är dags att springa iväg. Starten pågår i flera timmar och jag gissar att vi får en tid rätt långt bak tyvärr, jag vill inte sitta och bli av med en massa onödig energi i kylan innan jag ens har startat, behöver krafterna till loppet. Det är faktiskt innan start som jag är mest orolig över, men det blir säkert bra när vi väl är på plats – och när vår startgrupp springer över första bron, då är det bara att låta äventyret börja.
Jag skriver mycket om att träna med familjen och att vara aktiv tillsammans med barnen. Våra barn är framtidens vuxna, och jag vill att de växer upp hälsosamma. Men det finns även andra generationer. En inspirerande dokumentär på SVT för några år sedan handlade om en träningsgrupp med 90+, så skarpa i huvudet och så alerta. Inspirerande. Ska man ha turen att bli gammal är det bra att kunna njuta av livet och orka med. Inte riktigt lika gammal, men väl 70+ är Barbro Brobäck som just nu frontar Åhlens kampanj för sin nya träningsavdelning som öppnar idag. Sugen på nya träningskläder – idag torsdag har de en massa erbjudanden på Åhlens City Stockholm.
Hur häftigt?! Jag vill också utstråla denna energi och kraft när jag är i hennes ålder. Det är en av anledningarna till att jag tränar idag. Men det är heller aldrig för sent att börja. Det går alltid att förändra sitt liv – om man vill. Kolla in filmen nedan och jag lovar att du kommer vilja dra på dig löpardojorna:
Tjejmilen 2015. Förutsättningarna var perfekta. Lagom varmt. Lätt blåst. Skön stämning innan och under loppet. Men kroppen min ville inte riktigt i lördags. De första kilometrarna gick rätt okej, det var som vanligt väldigt trångt i starten trots att jag startade i första startgruppen. Men redan efter några kilometer upplevde jag att det kändes segt. Ni vet – när det är som att springa i sirap. Jag hade inga extra växlar att ge. Jag tog det lugnt, hittade ett tempo som kändes okej, och koncentrerade mig på att andas och hålla en bra löpteknik.
Ute vid Biskopsudden, efter sex kilometer fick jag en push av att vinka till mina föräldrar som stod och hejade. De sa i efterhand att de tyckte jag såg pigg ut, totalt motsatsen till vad jag kände. Vid vattenkontrollen strax efter åt jag lite snabb energi som det bjöds på samt promenerade och drack ett halvt glas vatten. Jag brukar aldrig stanna och dricka under millopp, men det var nödvändigt. Jag fick ny kraft och njöt i den långa nedförsbacken.
Publiken runt Djurgårdsbron och över till Strandvägen gjorde också sitt till. Jag kämpade mig steg för steg uppför den sista backen och efter rondellen vid Valhallavägen visste jag att min familj skulle stå. Och vilken lycka att få se barnen heja. Tror ni ser på bilderna hur glad jag blev. Nu var det bara några hundra meter kvar till mål.
Jag brukar alltid kunna spurta på lopp, till och med på maran har jag kunnat springa ifrån folk strax innan mål. Men. Jag. Hade. Ingenting. Att. Ge. Noll energi. Det var viljan som fick mig i mål, och jag blev överraskad av tiden som landade på 51:25. Eftersom det kändes så sjukt segt i kroppen i stort sett hela rundan trodde jag att klockan skulle landa på betydligt mer. Videon som jag spelade in precis efter målgång har ni sett på min Instagram. Då var inte min känsla den bästa, men som jag misstänkte har den känslan nu ändrat sig. Två dagar efter loppet känner jag löpsuget på nytt! Även om jag mest längtar ut för att ta en löprunda i naturen på egen hand. Att ställa mig på startlinjen i ett lopp får vänta till New York maraton 1 november!
Efter målgång gick jag till Intersports tält och tog en segerbild. Även om inte segerkänslan satt naturligt i mig kan man med hjälp av kroppsspråket få in känslan i kroppen.
Sedan hämtade jag ut en lyxig picknickkorg från Picadeli (likadana som vinnarna i min tävling vann). Någon picknick blev det dock inte – förutom hemma i soffan. Precis när bilderna nedan togs öppnade sig himlen och det vräkte ner, tyckte synd om löparna som fortfarande var ute eller inte ens hade startat. För min familj var det bara att gå till bussen och åka hem.
Löparoutfit: skor Adidas glide boost, kompressionsstrumpor GoCoCo, t-shirt Röhnisch, jacka Adidas, kjol Lululemon, hårband Lorna Jane, midjeväska Salomon.
Barnen hjälpte mig med uppvärmningen på väg till förskolan idag, vi körde gamla klassiska ”hopsa-steg” tillsammans och busade på gården innan jag fick kram och puss och begav mig till Hagaparken för sista löpningen inför Tjejmilen på lördag. Sugen på några ”sista minuten”-tips? Kolla in mina – och fyra andra träningsprofilers – tips på Women’s Health eller Runners Worlds sajt.
Träningsoutfit: skor Adidas glideboost, tights och jacka Röhnisch aw15.
På lördag springer jag tillsammans med 34 000 andra kvinnor i alla åldrar Tjejmilen. Jag ser fram emot att springa, tycker det är ett trevligt lopp med skön stämning och därför återkommer jag gärna år efter år för att springa. Tror det är min femte runda.
Jag kommer under veckan att träna på med mina klasser som jag instruerar, ingen skillnad i träningen där. På torsdag satsar jag på att springa några kilometer för att kicka igång kroppen. I övrigt blir det endast löpning på lördag, under loppet. När jag instruerar blir det tyvärr inte lika mycket löpning för mig som under sommaren, hinner inte med det då jag även behöver vila. Men efter Tjejmilen har jag (just nu) inga andra löparlopp inplanerade förrän Marathon i New York i november, så framöver kommer jag kunna prioritera löpningen på helgen och förhoppningsvis ta ett långpass då för att kroppen ska klara av att njuta av maran.
Men, nu skulle vi inte prata om maran utan om Tjejmilen. Ska du springa? Jag rekommenderar inga stora ändringar i ditt liv. Kanske dricka lite mer vatten. Fokusera ännu mer på att få i dig bra mat, tänk att du boostar maten lite extra med exempelvis mycket antioxidanter. Ännu mer bär, kanske någon matig sallad, frön, rödbetor. Det handlar inte om att lägga om kosten helt, men extra bra grejer är fint inför lördagen, du vill ju inte dra på dig en förkylning i sista stund. Klä dig i en träningsoutfit du gillar att träna i och spring i skor du redan har sprungit flera pass i.
Att pressa sin tid kan vara svårt på Tjejmilen om du inte står längst fram i startgrupp ett. Det är ett rätt trångt lopp, särskilt i början, och många står i startgrupper som de inte är anpassade för. Ha hellre ett fokus att springa för att det är roligt, njut av loppet och samla på dig energi inför höstträningen. Det är i alla fall mitt mål på lördag. Jag hoppas att min familj kommer och hejar och sedan firar med mig efter målgång. Håller tummarna för bra väder!
Målgång för ett par veckor sedan i Bellmanstafetten. Foto: Fredrik Goliat. På lördag springer jag i mål igen!
Grattis säger jag förresten till vinnarna av picknickkorgar från Picadeli som ni får hämta ut efter genomfört lopp: Eva, Annica och Ann-Charlotte.
Soligt. Varmt. För varmt? Svettigt. Och väldigt roligt – särskilt allt runt omkring loppet. Ja, så vill jag sammanfatta Bellmanstafetten. Det var första gången som jag sprang ett stafettlopp och jag gjorde det tillsammans med Glenns arbetskamrater då de behövde lite påfyllning i sina två lag. Jag och familjen gjorde det till en heldag, vi åkte från landet tidigt på morgonen och efter ombyte hemma åkte vi till startområdet. Glenn sprang först i sitt lag och jag sprang sist i mitt, så vi kunde turas om att spela fotboll med barnen, sitta i skuggan och dricka vatten samt mingla med övriga deltagare. Väldigt trevligt.
Jag hade inte riktigt koll på hur snabb killen innan mig sprang och jag stod lite för länge i växlingsområdet och väntade. Benen pirrade och jag var påverkad av solen – och för lite vatten trots att jag fyllde på timmarna innan. När växlingen sedan skedde satte jag av med supertorr mun. Kroppen var seg och det var en kamp hela vägen. Samtidigt går 5 km rätt snabbt, och när jag hade underbar support av mina barn – vilken energi att göra highfive med Charles – samt resten av lagen var det riktigt roligt att glida in i mål, helt slut. Skönt då att fylla på med vatten och god picknick som delades ut till alla lag.
Bellmanstafetten gav mersmak, och jag vill gärna springa igen. Socialt och trevligt lopp där minglet och picknicken mer är i fokus än att pressa sekunder – det är i alla fall min uppfattning.
Träningsdejter hör till mina favoriter. Och idag fick jag en solig löprunda med coola tjejen Jessica Frej som jag inte har träffat på flera år. Jessica ska springa Tjejmilen om ett par veckor, och då hon bestämde sig först för ett par dagar sedan behöver hon lite sista minuten tips. Jessica vill bli lite snabbare och jag tipsade om härliga intervaller. Under löpningen idag hade vi så mycket att prata om, allt från vad som händer i livet till bra löptips, att det blev en lång joggande uppvärmning innan vi dundrade på med intervaller. Vi sprang fem gånger två minuter med cirka en minuts gåvila emellan. Sedan joggade vi hemåt igen.
Dagens tips från mig – träna tillsammans, det ger fler dimensioner till träningen och bidrar till en ännu härligare upplevelse!
Förresten – alla ni övriga tjejer där ute som ska springa Tjejmilen, missa inte att tävla om välfyllda picknickkorgar efter löpningen, har tre stycken att tävla ut – stor chans till vinst! TÄVLA HÄR.
Har startat veckan med en lugn solig jogg i Hagaparken. Fantastiskt skönt! Var springsugen redan igår men kände att kroppen behövde vila efter loppet dagen innan.
Innan Midnattsloppet i lördags pratade jag med några som hade satt just det loppet som mål i sommar. Det var Midnattsloppet som inspirerande dem att komma ut i löpspåret och hålla en bra form för att kunna springa och njuta av löparupplevelsen. En tjej var lite orolig att hon inte skulle fortsätta springa efteråt. Vad skulle motivera henne nu? Diskussionen ledde in på vilka kläder som behövs för vinterlöpning och hur dyr sporten snabbt kan bli om man har en rätt tom träningsgarderob att fylla. Jag försökte peppa att anmäla sig till ett nytt lopp längre fram då det hade fungerat som en bra morot denna gång, och jag sa att inköpen inte behövde bli så dyra. Kedjorna har billigare helt okej varianter som funkar fint för löpning ett par gånger i veckan, och väljer man ändå att lägga pengar på kvalitet så håller prylarna under längre tid. Ett par varmare tights, flera lager på överkroppen och mössa samt vantar och du kan springa hela vintern. Det är lätt att komma med ursäkter varför träningen inte blir av, men du lurar bara dig själv, hitta lösningar och få träningen som en naturlig del av livet istället.
Efter varje lopp tror jag att känslan infinner sig hos en hel del löpare. Vad händer nu? Vad ska jag nu sätta upp för mål? Kanske särskilt om man är en rätt ny löpare. Är man van att springa lopp finns det säkert redan ett lopp längre fram som lockar. Då blir varje lopp en upplevelse i sig och är inte lika uttalat en slutdestination.
Det är resan som är målet. Ett talesätt jag gillar. Om man bara sliter och har tråkigt under resan med allt fokus inställt på målet, då blir inte livet roligt. Och när målet väl är nått. Ja, då kan tomheten komma. Var det inte mer? Vad händer nu?
För mig är löpning så mycket mer än en löpartävling. Jag springer löpartävlingar för att det är en härlig sporre. Jag får extremt mycket kraft av att springa tillsammans med andra och testa mina egna gränser och dagsform. Och även om jag har tävlingar längre fram med mig i bakhuvudet, särskilt större utmaningar som New York Marathon, är det inte tävlandet som jag älskar mest. Visst kan tävlingen fungera som en sporre, men det som driver mig mest är känslan i löpsteget. När benen är starka, när jag har kontroll på andningen och känner att jag orkar, när svetten rinner från pannan, när värmen inifrån sprider sig genom hela kroppen, när jag får uppleva Stockholms gator på egen hand, när jag drar på mig träningskläder jag älskar och ger mig ut. För mig är resan målet. Det är känslan under, och ibland efter då alla rundor inte är guld och gröna skogar, som motiverar mig. Det finns ingen början och inget slut. Jag springer så länge som jag tycker det är roligt och som jag känner att det berikar mitt liv. Om jag tröttnar en dag. Ja, då finns det andra sporter att ägna mig åt. Nya mål, det finns det alltid, och jag planerar att fortsätta träna. Men att enbart ha ett mål i huvudet och sedan lägga av med träningsformen. Nej, det är inget för mig och inget jag rekommenderar andra. Hitta det som motiverar just dig i din träning, oavsett om det är att jaga sekunder eller träna för att uppnå en känsla. Men jag vill gärna uppmuntra till att: