Löparfest. Ett ord som verkligen sammanfattar lördagens Midnattsloppet. Rörelseglädje och träna tillsammans är andra passande ord. Först sprang jag MiniMil, typ 200 m, tillsammans med Charles. Älskar att se hans energi och förväntan – och lyckan när medaljen hängs runt hans hals.

  
Några timmar senare gick jag till Weledas kontor där jag var inbjuden att prata träningstrender samt preppa inför loppet. Sedan gick jag och Glenn till startfållan. Vi anmälde oss sent och startade därför rätt långt bak, startade inte förrän efter tio. Vi bestämde oss för att springa ihop och njuta av loppet. Och det var precis vad vi gjorde. Jag gjorde highfives med publiken, klappade händer och sjöng med i låtar som DJs spelade längst vägen. En riktigt rolig runda där kroppen kändes stark och jag fylldes av ett härligt lyckorus. Tack för rörelseglädjen och energin Midnattsloppet! Hoppas stå på startlinjen nästa år igen när loppet firar 35 år. 

Ikväll springer jag och Glenn Midnattsloppet. Vädret ser bra ut och jag ser fram emot löparfesten. Jag har sprungit loppet några gånger tidigare och det är ett av mina favoritlopp, även om det är helt fel tid på dygnet för min del. Är som ni vet morgonmänniska och har svårt att somna när jag tränar sent.

Innan loppet ska jag springa MiniMil med Charles, vi sprang även förra året och han älskade det. Dessutom ska jag till Weledas uppvärmning och prata några minuter om träningstrender. Det blir en inspirerande dag helt enkelt.  

Mysig frukost hemma, snabb shoppingrond på stan, en pigg juice och sedan hoppade vi in i bilen och åkte till mina föräldrars båt på Djurgården. På vägen såg vi kämparna som sprang Stockholm Ultra Marathon, och strax därefter gav sig jag och Glenn också ut och sprang. Dock en betydligt kortare runda fast vi typ höll samma tempo som de andra. Vi tog en riktig mysrunda i prattempo hela vägen. Väl tillbaka på båten blev det ett dopp i vattnet. Härlig lördag! Hur tar du hand om dig själv denna lördag?

Att springa i ett soligt Stockholm innan staden har vaknat helt till liv är något jag aldrig tröttnar på. Tidiga morgnar är också enda gången som jag gillar att vara i vackra Gamla stan – innan turisterna har vaknat och hittat dit. Jag klädde mig som solen och startade denna fredag med 10 km i rätt lugnt tempo, sprang cirka åtta minuter långsammare än när jag tävlar på samma sträcka, men det var ett tempo som kändes rätt just idag. Det var riktig njutlöpning. Drottninggatan – Gamla Stan – Skeppsholmen – Kastellholmen – Nybroviken – Hamngatan – Drottninggatan samt lite smågator hemma i området på slutet. Roligt att röra på sig efter en vilodag igår. Kroppen studsade av glädje.

Det är förresten inte ofta som man fångar sin lilla jävel på axeln på bild, eller är det ängeln som syns? Nä skämt åsido, märker inte av de små figurerna så mycket. Istället hade jag  trevligt sällskap hade jag i alla fall på vägen med ett rykande färskt avsnitt av Fredagspodden i lurarna.

Vi måste känna oss trygga när vi är ute och springer. I går mördades en 21-årig kvinna i ett motionsspår i Upplands Väsby. Varför och hur har jag ingen aning om, men det är extremt tragiskt. Jag springer själv ensam rätt ofta och vill känna mig trygg när jag gör det. Ibland känns det nästan tryggare att springa i en lugn skog än bland människor, det finns många galningar och det går aldrig att skydda sig till hundra procent.

Men hur gör man då för att springa säkert? Jag springer gärna på landsväg där jag ser långt åt alla håll, vill inte bli ”överraskad” av någon bakom ett träd i skogen. Mest för att jag själv är så lättskrämd och kan hoppa högt bara ett rådjur råkar bryta av en gren lite längre bort.

Bästa tipsen för att känna dig trygg under löprundan

• Spring gärna tillsammans med en kompis.
• Säg till någon att du går ut och springer, men du behöver inte säga det i sociala medier – du vet aldrig vem som läser. Däremot kan du skriva om det efteråt.
• Variera dina löprundor, gärna sträcka och tiden du springer så att inte någon galning lär sig när du är ute och springer.
• Köp en visselpipa eller någon form av överfallslarm. Röhnisch kom för ett par år sedan med en löparjacka med inbyggd visselpipa, tyvärr så störde den under löprundan då den inte satt stilla i plagget, men tanken var väldigt bra.
• Det finns gratis överfallslarm att ladda ner till mobilen, med funktioner där du meddelar andra var du är, larma andra om du befinner dig i en nödsituation och utvalda personer kan följa din löprunda i realtid.
• Spring när det är ljust ute (om möjligt) och i områden där du vet att det är andra människor i omlopp som springer och rastar hundar.
• Ha mobilen med dig när du springer, så att du kan ringa någon om du känner dig otrygg eller om något inträffar.

En magisk löpardag. Strålande sol. Spring i benen. Solskydd på huvudet och glittrande vatten vid sidan om mig största delen av rundan. Ett varv runt Brunnsviken och dryga 13 km senare är jag tacksam över vad min kropp klarar av och att jag hade lyxen att kunna ge mig ut på en löprunda just idag. Jag sprang rätt långsamt, så att andningen kändes okej, även om det blev några flåsiga perioder, och jag ville inte ens sätta in hörlurarna i öronen för att lyssna till musik eller en podcast. Nej, idag hade jag egna tankar att bearbeta och samtidigt som jag sprang lät jag tankarna vandra fritt. Vet inte riktigt om jag kom fram till något speciellt, men det känns riktigt bra att få fundera en stund och omedvetet tror jag att informationen inne i huvudet sorteras och struktureras när jag springer.

Solskydd på huvudet: solskyddsstift 50 på mun och näsa, solglasögon och sommarens bästa köp – en luftig sportkeps (tack Glenn!) flitigt använd på tennisbanan och under löprundor. 

Springer du några löpartävlingar i höst? Numera finns allt från folkfest-löpning till unika upplevelser och små eller stora tillställningar. Min löpning i höst är dock rätt traditionell, jag springer Midnattsloppet nästa lördag (och på eftermiddagen MiniMil tillsammans med Charles) och i september väntar Tjejmilen. Eventuellt anmäler jag mig till Hässelbyloppet, ett mindre lopp som jag gillar att springa då banan är flack och jag är uppväxt i närheten.

Nya utmaningar för mig i höst är att jag ska tävla i Bellmanstafetten samt att jag och Glenn sticker till New York i november och springer New York Marathon! Det sistnämnda blir kronan på verket på ett bra (peppar, peppar) löparår. Jag har aldrig älskat att springa så mycket som jag gör just nu. Inte ens efter Stockholm marathon fick jag en dipp, jag längtar mer eller mindre konstant ut i friska luften för att springa. För springa på löpband? Nej, det är fortfarande inte min melodi även om det troligen blir några sådana pass i vinter när det är ishalka ute.

Nu skiner dock solen och jag sitter med löparkläderna på framför datorn. Om någon timme när frukosten har lagt sig tillrätta i magen och jag har jobbat undan en del tänker jag dra ut på ett långpass. Var ett tag sedan jag kom över 10 km när jag sprang och jag vill få till mina långpass inför maran i höst. Allt för att få en så behaglig upplevelse då.

Jag ser fram emot en riktigt bra springhöst!

Foto: Konrad Karlsson, Stockholm marathon 2015

Historien upprepar sig. Efter flera timmar regn var det äntligen strålande sol och himlen var övervägande blå. Jag drog på mig löparkläderna och gav mig ut för att testa en ny väg i vårt område som jag inte hade sprungit förut. Vägen var vacker och bestod till största delen av hård packat grus, perfekt att springa på. Kroppen kändes lätt och det var underbart att springa. När jag hade kommit några kilometer började det dock att droppa lite lätt, och när jag tittade bakåt hade jag ett stort regnmoln som hade hunnit ifatt mig. Snart började det att vräka ner. Jag var endast ett par kilometer hemifrån, men helt plötsligt tar vägen som jag följt slut och fortsätter genom en fårhage. Man får promenera igenom den, men jag har lite respekt för djur, och ville inte riktigt ta mig igenom hagen själv. Hade inte varit där tidigare och visste inte riktigt vilka djur som fanns där eller hur stor hagen var. Min lösning blev att vända om. Det var dock sju kilometer hem. Ingen sträcka jag riktigt ville springa i ösregn med mobilen intryckt i min keps i handen för att skydda mot regnet och med glasögonen i handen för att jag nästan såg bättre utan dem då vattendropparna förvrängde vägen.

Det finns inga dåliga väder. Nej visst inte. Men det finns dåliga kläder. Och min outfit var inte riktigt anpassad för ösregn. Saknade min regnjacka och vattentäta springskor som finns hemma i Stockholm …

Jag ringde i alla fall min snälla man som tog barnen i bilen och kom och mötte upp mig efter ett par kilometer. Det rann om mig och det fanns inte en torr fläck på kläderna, väldigt glad över att bli upphämtad även om jag hellre ville att det var fint väder och jag hade kunnat fortsätta den fina löprundan förbi hästhagar och stora fält. Löpning + regn verkar visst vara min melodi denna sommar.

Den blå himlen försvinner bort och ersätts av regnmoln.

Wow vilken respons på det förra inlägget. Barn och mat är två ämnen som engagerar folk, och särskilt om man sätter ihop ämnena i ett och samma inlägg. Det värmer i hjärtat att se alla kloka svar, ni håller era prioriteringar rätt.

Förutom att skriva inlägg, åka på upptäcksfärd till ett slott samt en skog med familjen (och plocka kantareller – yeay!) och ta en lång tupplur på eftermiddagen blev det en snabb springtur innan middagen. Tanken var att jag skulle springa långpass. Glenn gjorde det tidigare under dagen, men precis när han kom hem började det att regna och jag var inte så värst sugen på att springa långt i regnet, känns som att jag redan har gjort det denna sommar. Istället blev det en 5-kilometerstur när det var uppehåll. Tyvärr höll bara uppehållet i sig halva rundan, sedan öste regnet ner. Jag hade inte bästa kläderna för att springa i regn, glömde min klädpåse hemma i stan, fick springa i cykelshorts från Craft och tröja från Kari Traa, jag blev verkligen blöt, fick springa och kisa och trots det såg jag knappt igenom mina glasögon. Samtidigt var det en rätt befriande känsla att springa i regn. Känns liksom extra bra på något sätt.

Och efter en varm dusch stekte vi fjällröding, kokade ris, blandande ihop en sallad och åt tillsammans med romsås. Hur gott som helst i sällskap med levande ljus och regnet som smattrade utanför.

Denna blåa outfit från StellaSport var det först tänkt att jag skulle ha på mig när jag sprang Stockholm marathon, men då vädret inte riktigt passade sig för kläderna och kläderna inte hade hunnit fram till mig fick jag njuta av träning i dem senare i stället. Igår blev det en mils löpning tillsammans med Glenn och efter löprundan blev det ett litet glädjeskutt. Lyxigt att få träna tillsammans med maken och få ett dygns egentid bara vi två när barnen sov över hos mormor och morfar. Nu är dock hela familjen på plats igen och jag har gosat rejält med barnen. Tänk att man kan sakna dem så snabbt även om det är rätt skönt med en stunds lugn och ro också. Jag fick en helkväll i sängen tillsammans med en ny deckare, kan inte ens minnas senast jag låg flera timmar och läste. Något som jag älskar men i familjelivet blir det mest några sidors läsning innan mina ögon håller på att stängas vid läggdags.