Inlägg i kategorin Inspiration

Grattis, grattis, grattis min kära blogg. Idag är det exakt sju år sedan jag började blogga. Det som började som en skoluppgift har vuxit till en självklar del av mitt liv. Ett jobb, en marknadsföringskanal för att visa mina kunskaper, en källa till glädje och till nya upplevelser, vänskaper och möten.

Och så mycket spännande som har hänt under dessa år, dels på det privata planet såklart – ni har fått följa med på min resa till fru och mamma till mina underbara ungar, men även mycket som har hänt bloggen. Kommer ni ihåg allt som hänt? Här är några av mina höjdpunkter i bloggkarriären.

31 jan 2007 – Jag startar bloggen Spark i baken på Blogspot som en skoluppgift på min webbredaktörsutbildning på Medieskolan. Då hade jag aldrig ens läst en blogg och visste knappt vad det var! Men under året kom jag in i bloggandet allt mer och upptäckte andra kollegor inom träningsbloggandet.

2008 – Blir Veckorevyns hälsobloggare efter det att jag tagit mod till mig och gått fram och marknadsfört bloggen för Ebba von Sydow som då var ansvarig för deras populära sajt.

2009 – Jag får ett erbjudande från bloggnätverket Spotlife och flyttar min blogg dit. Jag tränar tillsammans med Blondinbella. Jag är med i en stor intervju i Fitness Magazine och nominerad till Årets förebild av Healthy Academy.

2010 – Spark i baken blir framröstad till Sveriges bästa träningsblogg i Cosmopolitan och jag är nominerad till årets sportblogg tillsammans med fyra fotbollsbloggar i tävlingen Aftonbladets stora bloggpris. Jag får äran att föreläsa om mitt bloggande vid flera tillfällen. Jag sommarbloggar på TV4, deras variant av sommarpratarna. Jag blir ToppHälsas webbredaktör under ett år.

2011 – Jag lämnar Spotlife för att sköta mig själv med en unik bloggdesign och möjlighet att styra mitt bloggande till 100 procent på egen hand. Jag ordnar olika bloggevent för mina läsare som ruffie och en intressant designerträff. Spark i baken är nominerad till Årets guldhjärta av Fitnessfestivalen. Jag blir FRIDAs hälsoprofil under ett drygt år.

2012 – Spark i baken är nominerad till Årets bästa träningsblogg av Finest.se och vi startade året med en grym läsarträff där vi testade ViPR på Sats. Sedan följde flera olika läsarträffar under året.

2013 – Spark i baken utses till Sveriges mäktigaste träningsblogg, jag ger ut min första bok och blir ännu mer mån om att sprida sunda värderingar i ett samhälle där dieter får stor plats i media. Spark i baken teamar ihop sig med Loppi.se och blir en av deras toppbloggar.

2014 – året har precis börjat och jag jobbar för fullt för att en massa roliga saker ska ske i bloggen och tillsammans med er bloggläsare under året!

Tack för att just DU läser min blogg. Utan mina läsare skulle inte bloggen vara någonting.

Elisabeth tränar. Foto: Oskar Öberg.

Det är fler än jag som jobbar med träning samt har skrivandet som stor passion. Här får ni en miniintervju med Elisabeth Akteus Rex, HOI-kollega till mig, som har gett ut två böcker, Dold Agenda och Naken Sanning, och har den tredje, Mörk Avsikt, på väg.

Att skriva bok är ett stillasittande yrke, hur gör du för att aktivera dig?
Jag jobbar som instruktör på Actic och håller 3 pass i veckan, dessutom ser jag till att vara ute och springa, eller träna själv på gymmet så ofta jag kan.

Hur motiverar du dig de dagar du inte känner för att träna?
Att vara instruktör hjälper mig med det. Även om det kan vara så att jag inte känner för det har jag kunder att tänka på. Och det är alltid så att när jag väl kommer till gymmet så kommer lusten även om den kanske inte fanns där innan. Det finns inget roligare än att träna (förutom att skriva då kanske …).

Har du någon ny bok på gång?
Ja, dels kommer Mörk Avsikt ut i mitten på juni, den sista delen i min trilogi. Och nu skriver jag också på min fjärde roman som blir mer av en relationsroman med en ordentlig twist.

(Se intervju med mina författarkollegor Anne och Stefan här.)

Här kommer nästa miniintervju med en av mina författarkollegor på HOI (läs första här). Magnus Jahnsson, har skrivit två läkemedelsthrillers: Sjukt begär och Värdet av ett liv, samt en Sci-fi-novell, Liten på Jorden.

Magnus, att skriva bok är ett stillasittande yrke, hur gör du för att aktivera dig?
Jag har blivit väldigt bra på att skapa utrymme för träning i marginalerna av mitt liv. Min princip är ”Keep it simple”. På sommaren simmar jag när barnen är och badar, på vintern åker jag skidor, resten av året joggar jag (om det är varmt nog så att jag inte får gubbvad …) När jag är ute och reser i tjänsten ”kräver” jag hotell med gym så att jag kan klämma in ett litet träningspass på morgonen eller på kvällen. Varje morgon gör jag armhävningar mot badkarskanten och tillsammans med ett par kompisar har jag ett ”nyckelkort” till en tennishall nära huset. Där får vi spela när hallen är stängd och minst en dag i veckan spelar jag tennis mellan 22.00-23.30 medan övriga familjen sover. Allt som allt gör det att jag vanligtvis tränar cirka 4 dagar i veckan i snitt. Det är en rätt bra nivå, men jag skulle behöva bli lite mer disciplinerad och äta mindre.

Hur motiverar du dig de dagar du inte känner för att träna?
Det jag gjort på senare tid är att testa att träna 3×1 minut med maximal intensitet. Jag brukar göra upphopp eller liknande. Jag tycker att det funkar riktigt bra även om det inte kan ersätta ett riktigt träningspass. (Terese åsikt: kort intensiv träning är ju superhett – och visst ger det resultat. Underskatta inte korta träningspass.)

Har du någon ny bok på gång?
Just nu skriver jag på den avslutande delen i min pillerthrilogi, Fågel Felix. Förhoppningen är att den ska ges ut runt jul 2014.

Jag får ofta frågor om musiken på mina cykelklasser, och andra instruktörer undrar om de får ta del av mina låtlistor. Nu har jag valt att publicera min senaste cykelklass, den jag kör just nu, på musikstreamingtjänsten WiMP. Min cykelklass har jag däremot mixat ihop i MixMeister, så att det inte är tyst mellan låtarna.

WiMP har senaste tiden publicerat flera olika träningslistor som ska passa för olika typer av personer och träning. Vill du cykla till min musik hittar du den här.

Foto på mig: Jane Haglund.

På mitt bokförlag HOI där jag har gett ut Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild, och där även min nästa bok kommer ut, finns det många duktiga författare. Jag är nyfiken på deras författarskap och hur de tränar för att orka med att skriva en hel bok. Först ut att svara på mina tre snabba frågor är Anne Liljeroth som debuterade i september 2013 med romanen Bara människor som har fått många positiva recensioner.

Anne, att skriva bok är ett stillasittande yrke, hur gör du för att aktivera dig?
Jag blir väldigt grinig om jag inte tränar, dessutom får jag ont i ryggen. Så att röra mig är viktigt för mig. Jag tränar på gym ett par gånger i veckan, går ofta en långpromenad (helst i dagsljus) eller försöker jogga. En kväll i veckan tränar jag basket med ett gäng kompisar. Dessutom är jag en yogafreak. Är utbildad Viryayogalärare och flyr gärna in i yogavärlden för avkoppling och balans.

Hur motiverar du dig de dagar du inte känner för att träna?
Visst finns det gånger när jag inte vill träna. En bok i soffan kan locka väldigt mycket ibland, men jag brukar tänka att det är ett jobb som måste göras, för att fuska innebär att jag får ont i rygg och nacke och det är det inte värt. Tränar jag inte blir jag sur.

Har du någon ny bok på gång?
Just nu jobbar jag med en ny roman, en fortsättning på Bara människor. Planen är att boken ska kunna släppas i oktober i år. Om ryggen håller och universum vill så blir det nog så.

På yogaretreat i Kerala, Indien i januari 2013. Det var en fantastisk resa hälsar Anne.

Jag håller alltid mina ögon, eller snarare öron, öppna för ny bra musik som är skön att träna till. När jag bygger mina cykelpass försöker jag ha en bred variation av musik, även om jag har återkommande favoritgenrar som jag gärna använder mig mycket av. Något jag absolut älskar att träna till är det jag kallar powerballader med tempo. Mina favoriter är bland annat ”I wanna know what love is” i en mix på runt sju minuter och ”You raise me up”, även den på runt sju minuter. Jag skapar gärna en lång härlig backe till musiken där musiken verkligen hjälper mig när det blir tungt.

Frida Wallgren sa på Idrottsgalan igår att man alltid orkar lite till, och musik är en av ingredienserna i ett bra träningspass som gör att vi orkar fortsätta även när tröttheten vill vinna. Vi orkar mer än vad vi tror, och vi instruktörer ska försöka få deltagarna att få fram sin kapacitet.

Nu vet jag att inte alla älskar powerballader med tempo lika mycket som jag gör, därför blandar jag med allt från rock till schlager och house på mina klasser. Brukar få mycket beröm för musiken på mina pass, så deltagarna som cyklar för mig verkar gilla mina mixar. Och om någon undrar vad jag mixar ihop musiken med använder jag Mix Meister och har gjort ända sedan jag började mixa för många år sedan.

En av mina favoriter:

Vad gillar du att träna till?

Det var säkert fler än jag och Glenn (och Tilde som de senaste dagarna vägrat somna när vi tycker att hon ska) som tittade på Idrottsgalan. Jag blir alltid inspirerad, ofta lite rörd och någon tår kommer alltid. Denna gång när Frida Wallgren fick stående ovationer. Men gladast blev jag nog när Henrik Stenson fick Jerringpriset (och årets manliga idrottare). Det var en månad sedan som jag såg honom live spela Thailand Golf Championship och han är grym. Det finns många idrottare som jag gillar, men extra kul när det är en som vinner i en sport som jag själv utför.

Henrik Stenson i Thailand Golf Championship 2013.

Stort grattis också till Abeba Aragawi som blev årets kvinnliga idrottare. Henne fick jag springa tillsammans med under ett pressevent i höstas. Jag hade såklart ingen chans mot henne, men det var häftigt att få se hur snabbt hon drar ifrån, och då tog hon det ändå lugnt.

Ingången till Womens Healths lanseringsfest.

Jag har läst tidningen Fitness sedan jag var ung tonåring, tidningen hette Fitness & aerobics (sedan blev det Fitness Magazine följt av Fitness Lifestyle) och gavs ut av Bonnier. När jag gick medieprogrammet på gymnasiet praktiserade jag på tidningen i två omgångar om sju veckor vardera. Jag älskade tidningen och drömde om att en gång jobba där. Nu har det inte blivit så, men jag har jobbat med liknande produkter – jag har varit webbredaktör för ToppHälsa och jag får dagligen skriva om träning och hälsa på min blogg samt via uppdrag för olika företag och media.

Nu har tidningen gjort en stor omvandling och blivit en del av Womens Health som finns i ett 40-tal länder över hela världen. Jag har läst den amerikanska varianten flera gånger, det är en av få träningstidningar som jag gillar i USA, så det känns roligt att det nu kommer en svensk motsvarighet. I den svenska utgåvan kommer runt 60% av materialet vara sådant som den svenska redaktionen gör själva, resten blir översättningar med anpassningar till svenska marknaden. Chefredaktören Marie sa dessutom igår till mig och Anna (som jag lånade bilden nedan av) när vi stod och pratade att träningsdelen i nya tidningen är lika omfattande som den gamla, men det är mindre bilder och färre sidor. Däremot är tidningen tjockare och tar ett helhetsgrepp om allt som rör hälsa, skönhet, sex, karriär, mode och mat. Det blir med andra ord en bredare tidning.

Tidningsbranschen är tuff och jag tror definitivt att det finns behov och efterfrågan av denna typ av tidning, jag tycker tidningen känns matig och intressant. Samtidigt saknar jag gamla Fitness. För mig som länge jobbat i träningsbranschen har tidningen känts som en branschtidning, ett bra ställe att läsa om nya träningssätt, se olika gym, läsa om andra instruktörer och tränare och få bra inblick i det som händer i svenska träningsvärlden. Nu går mycket av den informationen att få via sajter, bloggar och andra sociala medier, så behovet av en tidning kanske inte är lika stort. Men lika glad som jag är i att få utforska nya Womens Health Sverige, lika ledsen är jag att gamla Fitness Magazine (som i och för sig ändrade sig för något år sedan) inte finns kvar. Önskar att det hade funnits behov och utrymme för båda i tidningshyllan.

Supergod sushilunch på restaurang med familjen.

Nu har vi landat hemma i Sverige igen. Efter en lång resa (tufft att flyga 11 timmars dagflyg med två små barn) har vi fått några timmars sömn, hunnit packa upp väskorna, öppna post och installera oss hemma.

Vi har haft två helt fantastiska månader. Mycket tid för familjen, lugn och ro, en paus från sociala medier (okej, jag har varit en stund vid datorn varje dag, men mobilen har varit avstängd i princip hela tiden), mycket golfspelande, roliga tennistimmar, massor av massage, god mat, svalkande bad och shopping. Nu är jag full av kraft inför resten av vintern och våren.

Glenn tycker jag är lite rolig just nu, jag uppskattar allt som har med vintern och Sverige att göra och pratar mig varm om allt härligt som finns här hemma – värmeljus och myskvällar med filt i soffan, ett tjockt duntäcke att dra upp till öronen när jag sover, en full garderob med kläder att välja bland, bra träning på SATS runt hörnet och att vara hemma i vårt eget hem. För även om det är underbart att bo i varma Thailand på alla sätt och vis är hemma ändå alltid bäst. Det gäller bara att komma ihåg det även om några veckor när jag börjat tröttna på kyla och mörker …

Golfrunda på årets första dag. Inte min bästa spelrunda på semestern – men kul att få spela så mycket som möjligt.

Nu åker golfkläderna in i garderoben några månader innan det blir spel i Sverige.

När jag skulle slänga skräp överraskades jag av en orm på papperskorgen. Enligt min caddie är den giftig, bra att jag såg den i tid.

Efter att ha börjat året med en varm golfrunda följt av massage och Thaimat till middag vaknade vi klockan fyra igår morse för att börja resan hemåt.

Båda barnen sov igår när vi kom hem och vi fick lyfta in dem från taxin. Tidigt i morse vaknade två pigga och glada barn. Charles gick i blixtfart igenom alla sina leksaker och sa att han tyckte om att vara hemma. Dessutom blev han glad över den stora Blixten McQueen-bilen som vi överraskade honom med, en present från Lekmer.se. Som ni ser på Charles kläder älskar han bilar, på bilden nedan har han både tröja och strumpor på sig från filmen Cars.

Åh, skönt att vara hemma! Nu ska jag gå och ta en tupplur snart då Glenn fick sova medan jag gick upp med barnen strax efter fyra i morse på grund av tidsskillnaden …

Charles har saknat sina leksaker och efter att vi hade varit vakna en kvart såg det ut som ett bombnedslag hemma. Men vad gör det, Charles var överlycklig.

Jag tycker det är härligt med nyår, precis som jag gillar starten av hösten. Jag får alltid en massa energi, skriver gärna (ibland alldeles för långa) listor på allt jag vill ska ske och är förväntansfull inför allt som kan inträffa. På nyår skriver jag dessutom ett brev till mig själv där jag berättar om året som kommer som om det redan har hänt. För att så små frön i mitt undermedvetna. En härlig tradition jag har för mig själv då jag låter innehållet i brevet vara privat.

Om några veckor ska jag skola in Tilde på förskolan vilket jag ser fram emot. Det gör nämligen att jag får lättare att fokusera på jobbet några timmar dagtid och fokusera på barnen när de väl är hemma. Nu är min familjetid och jobbtid lite flytande och går in i varandra. På det privata planet ser jag fram emot att fortsätta följa mina barns utveckling och se dem upptäcka nya saker kommande året, men inom jobbet har jag främst två saker jag kommer fokusera på. Två projekt som jag älskar att jobba med och som jag ser fram emot att se slutresultatet av.

För det första – Att skriva en bok gav mersmak, och jag har redan färdigställt manuset till min andra bok med planerad utgivning i augusti. Nu under våren jobbar jag tillsammans med förläggare, redaktör och fotograf för att göra boken snygg i bokform. Boken skiljer sig mycket från den första, det är ett annat ämne och utformningen av boken kommer se annorlunda ut. Mer information kommer ni få inom kort …

För det andra – År 2013 blev året då jag valde att börja jobba med en idé som har legat och grott i mig i flera år men som jag NU äntligen känner att jag vågar, vill och kan satsa på fullt ut. Det är på många sätt det största jag gjort då det krävs mycket investering i form av tid, kunskap och pengar för att starta upp det. Men jag är på god väg och jag hoppas ni ska få se slutresultatet under 2014. Vill inte säga för mycket än då saker och ting ibland tar längre tid än vad man tror.

I träningsväg är mitt stora mål Stockholm marathon. Min höft börjar bli bra och jag hoppas kunna öka träningen allt eftersom så att jag känner mig redo när jag väl står på startlinjen 31 maj. Ni får följa min resa i bloggen.

Förutom boken, projektet och maran ser jag fram emot olika events, att fortsätta jobba med min blogg och kommunicera med er på olika sätt samt att göra en massa saker som jag just nu inte har en aning om. Det är lite det som är charmen med ett nytt år – man vet aldrig vad som kan hända. Men jag hoppas på ett fantastiskt 2014 för dig och för mig. – Och glöm inte utmaningen #sparkibaken365

Vi blickar framåt mot 2014.