Det var ett tag sedan jag lyfte fram en fråga från er bloggläsare, svarar oftast på dem direkt i mejlkorgen eller i kommentarsfältet. Ibland däremot känner jag att det är något som kan vara viktigt för fler och väljer att lyfta fram det i bloggen. Som denna kommentar jag nyss fick:
”Hej Terese! Det här kommer bli väldigt långt men jag hoppas du har tid att läsa igenom det ändå
Jag har precis fått det svart på vitt att jag har levt med ett stört beteende när det kommer till träning och hälsa. De senaste året har jag strävat efter att leva ett så hälsosamt liv som möjligt med en bra kost och träning. För många låter det som något positivt, och det var det, men bara till en början.
Jag har nu gått i ungefär ett års tid och trott att jag levt ett sunt och glatt liv när jag i själva fallet bara har brytit ned mig själv både psykiskt och fysiskt. Mina tankar och handlingar har gått emot allt vad hälsa står för. Jag har trott att bara för att jag har hoppat över de där efterrätterna och varit ute på de där joggingturerna så har mitt välmående blivit bättre, när det i själva verket har haft helt motsatt effekt.
Det började bra med att jag åt bättre än tidigare, tränade mer, fick in mer motion i vardagen och bara kände mig allmänt pigg. Vad jag inte märkte var att detta beteende sakta men säkert övergick till något tvångsmässigt, jag kände mig tvungen att gå ut på de där promenaderna, både morgon och kväll, nu fanns det inte längre någon glädje i att gå ut och få frisk luft, och bara ta några djupa andetag och känna vinden blåsa i håret, det var ett tvång. Samma sak med fikat, jag kunde inte äta den där goda chokladiga tårtbiten utan att känna ett behov av att så snabbt som möjligt kompensera med träning för att göra mig av med vad jag just hade stoppat i mig.
Jag har bokstavligt talat haft ångest över missade träningspass, speciellt om det var en tillställning med mycket ”onyttig” mat som kom i vägen för passet.
Till slut blev allt fler och fler livsmedel ”förbjudna”, samtidigt som träningstimmarna ökade.
Och i takt med att jag låg på ett långvarigt energiunderskott minskade jag såklart väldigt mycket i vikt, vilket gjorde många i min närhet oroliga, men även min mens försvann. Vilket egentligen borde ses som ett tydligt varningstecken, men eftersom jag var inne i min egna lilla bubbla struntade jag fullständigt i det och körde på stenhårt med kosten och träningen.
Jag har nu insett att det här inte är vad hälsa handlar om. Hälsa är när man kan njuta av den där kanelbullen, och faktiskt ta sig en helg eller en hel vecka för den delen då man bara återhämtar sig och tar det lugnt. Det är ett allmänt välmående helt enkelt.
Så jag har bestämt mig, jag ska ta tag i mitt liv, och jag ska vinna den här kampen.
Avslutningsvis skulle jag vilja tacka dig för en underbar blogg och för att du är en sådan inspiration för både mig och många andra genom din glädje, styrka och din hälsosamma syn på både mat och träning, tack!”
—
Svar: Tack för att du delar med dig. Dina ord är viktiga och tål att belysas gång på gång. FÖR hälsosamt blir ohälsosamt. En väldigt vanlig väg in i en ätstörning är en bantningsperiod eller en satsning att bli mer hälsosam, genom att man börjar utesluta livsmedel och ändra livsstil. Att den där balansen ska vara så svår ibland. Det är därför det är viktigt för mig att leva efter – och förmedla till andra – en livsstil där allt är tillåtet, inte sätta upp förbud för sig själv.
Jag känner igen mig mycket i det du skriver, hela min berättelse finns ju beskriven i VIKTIG – från matmissbrukare till träningsförebild. Att må dåligt över mat, träning och sin kropp är otroligt jobbigt då det är något som vi påminns om dagligen när det är dags att äta, när vi ser bilder i media och när vi möter oss själva i spegeln. Men det går att bli frisk från ätstörningar, och det går att bromsa innan det går för långt. Det handlar om att bestämma sig för att bli frisk, att ta hjälp av andra om man behöver stöttning och råd och att låta det ta tid. Ens inställning och synsätt ändras inte från en dag till en annan, det tar tid att ändra negativa tankar om en själv till positiva och lära sig se på sig själv på ett nytt sätt där kanske inte utseendet är det viktigaste utan allt det som kroppen faktiskt kan prestera och skänka dig glädje. Men ge inte upp!
Hälsa är precis som du skriver att kunna njuta av en kanelbulle, träffa vänner, lata sig på stranden och kunna göra det med gott samvete. Bara för att du tränar betyder det inte att du automatiskt måste leva på en kost av proteinpulver och utesluta godis. Nej – ät varierat, träna ibland och vila ibland. Och lyssna vad din kropp och din själ mår bra av!
Jag har vunnit över min sjukdom och har hittat vad som är hälsa för mig. Gör det du med! Foto: Robin / Jane Haglund.
