I måndags la jag upp en undersökning här i bloggen där jag frågade vad den främsta anledningen är att du tränar. Tror säkert att många av er hade velat få möjlighet att klicka i alla alternativ, men nu var ni tvungna att välja. Hela 63% av er tränar för att må bra och ha hälsan i behåll. 22% tränar för att det är kul, och 13% för att vara snygg.
Min främsta anledning till att jag tränar är för att må bra. Så jag tillhör majoriteten. Sedan kommer andra anledninger tätt efter; det är roligt att träna, jag får energi till resten av dagen, jag stressar av, jag ser snygg ut, jag träffar kompisar och kollegor, det är en del av mitt jobb och jag blir en bättre mamma till Charles när jag får en egen träningstimme.
Jag brukar vara duktig på att gå till min grymma kiropraktor, gå på massage och annat för att ta skämma bort min kropp och ge den extra kärlek efter tuff träning. Men i höst har jag haft fullt upp och prioriterat bort det. Idag däremot fick min rygg några härliga justeringar och några spända punkter behandlades av kiropraktor-Micke. Tack för det!
Någon gång mellan den 10 till 13 november rekommenderar jag att styra kosan till Stockholmsmässan för att hämta ny inspiration, testa nya träningsformer, smaka på spännande mat och lyssna på intressanta föreläsningar under Allt om hälsan-mässan. Perfekt att få nya infallsvinklar inom hälsa, träning och kost nu när höstmörkret sveper om oss. En energikick för att orka med vintern helt enkelt.
För att variera min träning testade jag imorse crosstraining på Sats Odenplan. Passet som bara var 45 min flög förbi snabbt eftersom det både var intensivt och kul. Bra variation från min vanliga gymträning som består av tyngre vikter och färre repetitioner.
Du kommer väl ihåg att inte bara träna likadant vecka efter vecka för att fortsätta få resultat?!
Foto: Sara Little Miss Fix it. Lånad från Trendenser.se.
Frida skriver en av Sveriges bästa inredningsbloggar, Trendenser.se, som jag läser dagligen. Läser ganska mycket mer än bara träning och hälsa i bloggväg. Frida la igår upp en bild som hon fått av Little Miss Fix It (annan inredningsblogg) där även jag är med. Urklippet kommer från tidningen SOLO där en favoritblogg inom tre kategorier presenteras. Spark i baken är favoriten inom träning och hälsa. Tackar och bockar för det. Sådana nyheter piggar upp en tisdagseftermiddag.
Min rosa Skeppshult-cykel. Bra transportmedel i stan.
Under lunchen hoppade jag på min rosa Skeppshult-cykel och trampade till SATS Hötorget för att istället hoppa på instruktörscykeln och vicka på min kollega Addes cykelpass. Innan passet när jag stod i dörren och tog emot deltagarnas biljetter och sa hej var det en som kommenterade ”åh är det vikarie”. Nu går det inte att avläsa tonfall i text, men hon lät allt annat än munter. Som instruktör är det väldigt tråkigt att få en negativ känsla innan passet. Särskilt när man är snäll och vickar på en annans pass. Om ingen ville vicka skulle ju passen bli inställda så fort någon ordinarie instruktör får förhinder. Döm inte ut en instruktör i förhand som du inte har cyklat för tidigare! Visst förstår jag hur det är att gå och träna för en viss instruktör som man är van att träffa vecka efter vecka och man förväntar sig att instruktören alltid ska vara där. Man blir bekväm och kan vara rädd för förändring. Men ge instruktören en chans innan du dömer.
Efter passet kom samma deltagare fram och kommenterade att det var ett bra pass. Så jag lyckades trots allt skaka av mig den negativa inledningen och leverera ett grymt pass. Precis som en erfaren instruktör ska klara av. Men inte alla har jobbat i branschen i 15 år, och även jag som har det blev låg när hon sa det, men sedan ville jag inte låta det påverka mig. Så du som är deltagare, tänk på vad du säger till din instruktör i fortsättningen. Du får absolut komma med konstruktiv kritik, men bli inte besviken för att det är vikarie på en klass, se det istället som en chans att få testa en för dig ny instruktör och kanske hitta en ny favorit?!
Vill avsluta med att säga att de flesta av medlemmarna jag möter på SATS är snälla och trevliga. Damen som kommenterade menade säkert inte heller något elakt, det kom bara ut fel. Vi instruktörer ska ta hand om medlemmarna, men medlemmarna bör även visa respekt för instruktören. Annars kanske inte instuktören vill vara kvar så länge och ställer inte upp och vickar igen. Nu är det som tur var inte fallet med mig, jag älskar instruktörsjobbet för mycket!
En vecka har gått i novemberutmaningen. Kilometrarna trillar in och det är roligt att läsa ”trash talk”-väggen där deltagarna peppar, frågar och hetsar varandra. Tillsammans blir vi starkare och orkar några kilometrar extra. Keep up the good work mina grymma läsare!
Igår kväll promenerade jag förbi NK och mina ögon drogs till de fem skyltfönstrena. Som fem färgsprakande karameller lyste fönstrena upp med vinterns skidmode. Snyggt och inspirerande.
Nu ser man inte så bra på bilden, färgerna var ännu starkare i verkligheten. Men om du är i stan, gå en sväng på Hamngatan och inspireras av modet inför vinterns sporter. Färg är hett i vinter och lyser upp fint i den vita snön.
Det är inget fel på mina tennisskor, jag trivs i det par jag har, men inne på Nikestore kunde jag inte låta bli att designa ett par nya. Åh … rycker lite i shoppingnerven. Men nej, jag behöver faktiskt inga nya träningsskor. Även om jag är bra lockad att slå till.
