Ibland är en helg utan måsten, bara bli styrd av lusten det bästa som finns. Jag njuter av en helg som ger tid åt reflektion och omtanke.
Påskmiddag hemma hos mina föräldrar.
Vi har en riktigt lugn helg här hemma vilket är precis vad vi behöver. De närmsta tre helgerna är jag inte i Sverige då jag först ska till London och sedan Kreta. Därför tycker jag det är extra skönt att ta påskhelgen som den kommer. Inte så många fasta planer, utan vi anpassar oss efter väder och vad vi vill göra.
På långfredagen passade jag på att redigera min bok, rensa i garderoben samt springa i snålblåst och snöfall(!) ut till mina föräldrar. Resten av familjen åkte bil och tog med mitt ombyte. Så efter 13 km skön löpning trots vädret blev det en härlig eftermiddag och kväll med min bror och svägerska samt föräldrar. Påskbuffén är kanske min godaste högtidsbuffé, älskar våriga smaker med ägg, lax, sparris och västerbottenpaj. Min mamma lagar alltid så god mat. Till kaffet blev det en väldigt fräsch mangomoussetårta.
Och vad händer idag? Vaknar upp till sol! Trots SMHIs varningar om snö under veckan … så någon tur utomhus blir det. Dessutom har jag bokat idrottsmassage på eftermiddagen. Behöver mjuka upp kroppen och ge den lite kärlek inför nästa helgs maraton. Självklart blir det även en hel del god mat och kanske en stund med mitt bokmanus. Jag älskar ju att vrida på mina formuleringar och slipa till min berättelse. Men först ska jag se vad familjen vill hitta på när de har vaknat till.
Glad i snöfallet som strax därefter bildade ett vitt täcke på gräsmattan.
Vilodagar och att lyssna på kroppen är viktigt. Särskilt när en stor utmaning närmar sig. Och nästa helg är det dags för London Marathon.
Löpning tidigt genom Stockholms gator. Strandvägen är en favorit att springa.
Denna vecka har jag tränat mindre än vanligt av olika anledningar. Kroppen har känts rätt trött, jag har sovit oroligt i flera nätter och jag har haft fullt upp med annat (det hör säkert ihop …). Då har min träning anpassats. Måndagsmorgonens inplanerade styrkepass strök jag när tåget från Kalmar var försenat och jag inte var hemma förrän halv två. Däremot körde jag min cykelklass på SATS Zenit i tisdags och igår tänkte jag träna men jag hade inget sug. Så jag strök det. Idag däremot var både kropp och sinne med. Löpningen gick smidigt och det var otroligt skönt att starta skärtorsdagen med åtta kilometers morgonjogg inklusive några fartökningar längst med vägen.
Hur långhelgens träning kommer att se ut visar sig. Tänker att jag vill springa ett varv runt Brunnsviken (14 km) och köra något styrkepass. Kanske även ett pass intervaller. Är ju ledig både fredag och måndag så jag hinner med ytterligare någon dags vila.
Nästa helg väntar London Marathon, så det är bra att ändå dra ner lite på träningen även om jag fortfarande vill hålla igång. Men för mig tror jag en bra sak just är att ta fler vilodagar. Då kommer kroppen vara peppad när jag står på startlinjen nästa söndag. Åh – längtar!!!
Träning i vatten är skonsamt för kroppen, perfekt under semester på varma orter och passar de flesta då det är enkelt att anpassa till ens egen nivå. Förra året spelade jag in instruktionsfilmer och inspirationsfilmer med Folkpool, och nu är materialet publicerat.
Det är skonsamt och roligt att springa i vatten.
Har du pool? Hänger du regelbundet i simhallen eller är du flitig badare när du är på semester? Oavsett vilket kan du använda mina tips från filmerna och inspireras hur du kan träna med de olika vattenredskap som Folkpool säljer.
(Bakom kulisserna-info: det var svinkallt när vi spelade in filmerna även om det ser varmt och härligt ut på bilderna. Det blåste och huden knottrade sig. Var glad att det fanns en varm jacuzzi på tomten där jag hoppade i mellan tagningarna och att det var ett så härligt team jag jobbade med. Älskar att agera framför kameran!)
Vi kan inte vänta in att politikerna ska ta smarta beslut om våra barns hälsa och framtid. Vi som föräldrar måste agera nu.
Det är roligt att träna tillsammans.
Våra barn är framtidens vuxna men deras hälsa, deras fysiska och psykiska välmående, verkar inte vara särskilt högt prioriterat. Enligt en ny rapport från Nordiska Ministerrådet är svenska elever mest stillasittande i Norden. Sju av tio barn kommer inte upp i den rekommenderade miniminivån på en timmes fysisk aktivitet om dagen som Världshälsoorganisationen har satt.
Detta trots att vi vet hur viktigt det är att röra på sig och allt mer forskning med skrämmande resultat lyfts fram. Vi vet idag att de flesta av kroppens organ påverkas av träning. Träning hjälper till att utveckla kroppsuppfattning och kontroll, förebygger och minskar risken för folksjukdomar som övervikt, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, cancer och depression. Dessutom vet vi att träning hjälper vår hjärna och dess funktioner vilket påverkar allt från skolprestation till psykiskt välbefinnande.
Sverige skryter om att vi är bra på så mycket. Att vi har många entreprenörer. Att vi har sjukvårdsbidrag, lång föräldraledighet och att vi lever i ett land med demokrati och fred även om vårt land drabbats hårt senaste veckan. Men när det kommer till barns fysiska och psykiska välmående tycker jag att vi får skämmas.
Vi behöver ta barns hälsa på allvar. Och vi behöver agera nu. Ju tidigare rörelse blir en självklar ingrediens i vardagen, desto lättare blir det att behålla den goda vanan hela livet.
Vi är allt fler som krigar för att barns hälsa ska prioriteras. Jag själv jobbar på olika fronter för att få fler barn aktiva. Mina barn rör på sig både mycket och ofta, men det är tack vare att jag och min man är aktiva och har bestämt oss för att sprida rörelseglädjen till barnen. För dem är det naturligt att vi tränar tillsammans, att vi sätter på en grym låt och dansar loss eller att vi går till parken och spelar fotboll. Och det ger resultat: Från att det har varit jag som har föreslagit att vi ska bygga en hinderbana är det nu barnen som drar fram stolar och kuddar för att skapa en rolig bana i vardagsrummet att ta sig igenom.
Främst är det i skolan och samhället som de stora förändringarna behöver ske. Det är i skolan som alla barn nås, oavsett hur aktiva föräldrarna är, oavsett vilken samhällsklass man har eller var i landet man bor.
Vi måste dock vara realistiska: Att ha en timmes idrott om dagen i skolan tror jag är en för drastisk åtgärd. På många ställen är heller inte genomförbart med den lokalbrist och konkurrens om idrottshallar som råder. Men det är ingen anledning till att rörelse inte kan ske. Det finns mycket annat att göra: rörelse i klassrummet under lektionstid, lektioner utomhus, gemensamma aktiva lekar på skolgården, skärmförbud under skoltid och en miljö som inspirerar till rörelse. Finns det något att klättra i, något att balansera på, en öppen yta att springa över, ett pingisbord i korridoren, då sker rörelse automatiskt. Barn är skapta för att röra på sig – precis som vi vuxna.
Inget av detta kommer att hända i dag, förmodligen inte i år. Så medan vi väntar på att politikerna ska ta beslut som påverkar Sveriges hälsa och framtid behöver vi föräldrar också agera på hemmaplan.
Här är fem enkla sätt att få mer rörelse i dina barns liv – redan idag:
Gå ut! Utomhus är det enklare att röra på sig än inne. Större ytor som lockar och vanan att sätta sig ner så fort man kommer hem bryts.
Skapa alternativ till skärmen. Skärmen lockar med äventyr, tävling och ständig bekräftelse. Inte konstigt att barnen fastnar. Ta er ur den negativa spiralen att klaga på att barnen sitter bakom skärmen och skapa alternativ. Ett tips är att bygga hinderbana hemma. Då kan barnet först köra ett varv, nästa utmaning är att köra banan ytterligare en gång och försöka slå sin egen tid. Då får man med tävlingsmomentet från skärmen, men man tävlar bara med sig själv.
Transportträna. Gå eller cykla till och från skola och andra aktiviteter så ofta ni kan. Det kan tyckas självklart, men när många vuxna stressar tar vi ofta genvägar och snabba lösningar. Jag ser ofta föräldrar som leder sin cykel till barnens skola samtidigt som barnet sitter på sadeln och glider med. Låt barnen transportera sig med sina egna ben.
Gör träningen lättillgänglig. Ha ett hem som inbjuder till rörelse. Någon mjuk matta, en yta där det är okej att busa och dansa loss – och ställ undan porslin och dyra vaser. Låt helst barnen vara i centrala delar av hemmet då de vill vara där resten av familjen är.
Träna tillsammans. Många vuxna klagar på att de inte har ”tid” till träning och vardagsmotion. Att träna tillsammans med barnen är perfekt – det skapar samspel, alla rör på sig och du är en bra förebild för dina barn.
Träning med mina barn i Thailand tidigare i vintras.
Igår utbildade jag ett härligt gäng ledare inom idrott och ätstörningar. Som representant för Frisk & Fri höll jag en heldagsutbildning i Kalmar.
Ett glatt gäng med diplom i händerna.
Det bästa med att utbilda är när jag lär mig lika mycket som de jag leder. Och igår hade jag en engagerad skara ledare som fick lära sig mer om ätstörningar, bemötande och hälsosamt ledarskap inom Frisk & Fris utbildning We Care.
Hemresan från den härliga dagen blev inte lika kul, men efter förra veckans kaos ska man inte klaga … en brand på spåret gjorde att vi blev flera timmar försenade med tåget och vi kom inte hem förrän efter ett i natt. Vilket gjorde att tunnelbanan slutat gå. Istället promenerade jag Drottninggatan hemåt, grät när jag såg alla blommor, levande ljus och en öde gata där hjulspåren fortfarande syntes skarpt.
Det blev inte mycket sömn men imorse vaknade jag med min familj och det blev en perfekt morgon med mys, frukost med dottern i knäet och sedan var barnen på sitt bästa humör när jag tog dem till förskolan. Dagen kunde inte ha börjat bättre.
Tack för era frågor under veckans frågestund. Här svarar jag på era frågor om ätstörningar, tennisträning och intervaller. Missade du frågestunden? Kommentera inlägget med din fråga så svarar jag om någon vecka.
Morgonpigg morgonpromenad i Kalmar där jag spenderar min söndag.
Intervallträning i grupp
Jag skulle så himla gärna vilja ha tips på roliga intervallpass-upplägg man kan göra i grupp om man är relativt nybörjare på löpning? Har du några tips? / Charlotte
Svar: Det bästa med intervaller är just att man utgår från sig själv och anpassar träningens nivå efter dagsform. När man kör intervaller i grupp går det att anpassa så att olika nivåer kan vara med på samma pass. Det finns mängder av olika intervallupplägg, men för att göra det enkelt kommer här tre förslag på korta intervaller, smidiga att göra i grupp:
På bana: spring ett varv (400 m), vila 30-60 sek. Upprepa 5-10 gånger.
På en plan yta: spring en minut i en riktning. Vila stående 30 sekunder och jogga på stället 30 sekunder innan du springer en minut tillbaka. På så sätt kan ni hålla er på en och samma plats, men man kommer olika långt. I vilan kan man samla ihop gruppen.
Backe: testa gärna backintervaller för styrka och flås. Hitta en backe (brant och kort eller lång och seg) och spring uppför den 5-10 gånger. Vila genom att jogga ner.
Innan alla intervaller, se till att ha joggat som uppvärmning och testa gärna någon löpskolningsövning. När intervallerna är klara, jogga några minuter som nedvarvning.
Ångest över mat och vikt
Jag var mullig, och senare även tjock under min uppväxt i 10-20-årsåldern. Blev en ständig kamp om att gå ner i vikt, till slut vid 20 års ålder lyckades jag komma ner med hjälp av viktväktarna, men tyvärr blev det en sådan fixering att gå ner, så jag utvecklade en ätstörning. Förbjöd fler och fler livsmedel och uteslöt fett mm. Tränade mycket samtidigt, men det gav ju ingen effekt eftersom jag åt så lite. Tillslut orkade jag inte hålla denna kosthållning så jag började hetsäta då och då. När jag tyckte jag ätit något onyttigt så kunde jag lika väl passa på och äta allt som annars inte tillät mig. Det är just detta jag vill fråga dig lite om. Jag fick hjälp med detta, ca 12-13 år sedan. Har sedan dess skaffat familj, stabilt jobb mm, stabil vikt. Men jag känner sen en tid tillbaka att jag kan få det där ”allt eller inget”-tänket, är lite för nyttig ibland och vågar inte riktigt tacka ja till godsaker för jag är rädd att det ska trigga igång något. Skillnaden på nu och då är ju att det inte händer lika ofta och att det är inte alls så många livsmedel som får mig ur balans. Jag vill så gärna kunna ta en kanelbulle och njuta av den. Du verkar ha lyckats bli helt fri från tankar? Tror du man kan jobba på detta och bli helt fri? Får du aldrig stunder då du äter lite för mycket?
Jag behöver ju inte gå ner i vikt längre så jag borde bara kunna njuta och slappna av, men maten har börjat skapa ångest igen. Var helt ok i ca 10 års tid mellan 25 och 37 års ålder, jag är snart 38. Men egentligen vill jag bara veta, om du har ångest över mat ibland och om du inte ibland triggas lite. Du verkar så duktig annars på att njuta av lite godsaker, våfflor, semla etc. Och inte en massa nyttiga varianter. / Ulrika
Svar: Jag känner verkligen igen mig själv i första delen av ditt mejl. Jag hamnade också i min fd ätstörning efter att ha gått på diet. Det låter i din fråga som att du är frisk i din ätstörning men att du inte är helt fri än, att tankarna och oron finns där, att du är rädd att ramla dit igen om jag tolkar dig rätt. Det jag tror är skillnaden från förr är att du nu har en spärr även om oron att få ett återfall finns. Du vill inte hamna där igen. Jag tror absolut att man kan jobba med sina tankar och hur man hanterar situationer. Men också att vara mänsklig, jag äter ”också för mycket ibland”, men det gör mig inget och det är inget jag får ångest av även om jag såklart kan känna att det var onödigt att jag åt den där extra bullen, men så tror jag alla känner. Det är en skillnad på det och på sjukdomen. Vissa gånger i månaden är jag mer hungrig och sugen än andra. Är du sugen på en bulle tycker jag att du ska äta den. Men se till att vara närvarande när du äter och njut av bullen. Och jobba på att lära dig lyssna på kroppens signaler, så att inte maten blir ett sätt att fylla ett annat behov (närhet/tröst/ångest/glädje …) utan att det äts för att du vill äta. Och som du skriver, du behöver inte gå ner i vikt längre, men en ätstörning handlar inte om hur kroppen ser ut, en ätstörning sitter på insidan och den behöver mental bearbetning. Lycka till!
Bra träning för tennisspelare
Jag skulle vilja få tips på träning som är bra för en nybörjar-tennisspelare! Inte tennisteknik alltså utan träning som är bra runt omkring för att t ex förebygga skador och bli en bättre spelare! Gärna uppvärmning och stretch också före och efter ett tennispass. Tack för en bra blogg! /Malin
Svar: Åh vilken rolig fråga! Jag som älskar tennis, samt träning som gör en ännu bättre på plan. Som uppvärmning innan tennis rekommenderar jag att hoppa hopprep. Släng gärna ner ett i tennisväskan så är du alltid redo att värma upp (kanske redan innan du kommer in på plan och timmen börjar). Dessutom gör jag några skridskohopp i sidled samt springer ett par varv runt plan om jag har tid. Efter tennisen är jag väldigt dålig på att varva ner, stretch tycker jag inte behövs, men rörlighetsövningar för hela kroppen är bra att få in under veckan. Behöver dock inte ske i samband med tennistimmen.
I gymmet gör jag många helkroppsövningar, gärna med fokus på bålrotation samt explosivitet. Hopp, utfall i olika riktningar samt även kontrollerade övningar i samma typ av mönster du jobbar i på tennisbanan. En favoritövning för mig är att stå i dragmaskinen med trissan i axelhöjd. Du håller i handtaget med båda händer med utsträckta armar rakt fram och roterar, här kopplar du in mycket bål samt arbetar i vridmomentet som känns igen i svingen. Har du en mjuk ”medicinboll” kan du även slänga den i väggen åt en sida i taget. Lycka till med tennisträningen, på och av plan!
Startposition innan du för armarna i en vid båge framför kroppen.
När kan barn börja på idrott?
Hej! Kul med frågestund! Jag har flera frågor! Börjar med frågor om barn och träning. Min dotter är snart fyra. När tycker du det är dags att mer kontinuerligt börja med någon form av träning/hopp och lek? Vi åker ibland till simhallen, ibland går vi på minijympan på Friskis och ofta är vi ute på lekplatser eller övar cykling och när jag kör styrka hemma så är hon med och leker träning! Har dock funderat på bollskola eller någon annan form av organiserad jympa eller träning men frågan är vilken ålder som är lämplig?
Svar: Det låter som att ni redan är aktiva – toppen! Organiserad idrott funkar kanon att börja med nu om dottern vill. Min son började på dans och fotboll när han var runt fyra och nu är min dotter i samma ålder och ska börja på ”miniboll” om några veckor. Viktigt är att fokus är på lek och att de får röra på sig med kompisar på sina träningspass. Utgå från barnets lust.
Träningsupplägg som ensamstående
Sen till löpning. Jag är ensamstående och enda tiden jag får till för min älskade löpning (tänk att jag skriver älskade! För tre år sedan sprang jag inte ens till bussen … hatade att springa!) är på lunchen. Som tur är jobbar jag granne med Hagaparken så det finns gott om möjligheter att få till träning. Men hur ser ett bra upplägg ut? Jag har en timmes lunch och på den tiden hinner jag springa max 5 km (inkl uppvärmning) för att jag ska hinna byta om till träningskläder, värma upp, springa, duscha, klä mig. Äta gör jag vid skrivbordet efter. Just nu springer jag två luncher per vecka och kör intervaller eller styrka två luncher. Dessutom kör jag styrka hemma minst en gång hemma på helgen. Och så leder jag spinning cirka en gång varannan vecka (kräver ju barnvakt). Är det ett bra upplägg eller bör jag ändra något?
Svar: Det låter som att du har hittat en bra formel som passar dig och att du lyckas få till en ordentlig mängd träning. Jag får det till att du tränar fyra luncher samt en kväll. Och så blir det ett spinningpass varannan vecka. Eftersom du även är aktiv ihop med din dotter får du bra med motion. När dottern blir lite större och säkrare på sin cykel kan ni kanske testa att köra en runda ihop på helgen, att du springer och hon cyklar. Då blir det en härlig aktivitet att göra tillsammans. Mina barn älskar barnpassningen på gymmet, men nu har inte alla gym sådan, även det kan vara ett alternativ någon gång ibland annars.
Instabilt bäcken och urinläckage
Jag fick dels foglossning under min graviditet (födde juni 2013) och dels sprack jag ordentligt vid förlossningen. Hur jag än kämpar med knipövningar och träning så upplever jag tre saker: 1. Inkontinens vid träning, eller snarare vid löpning. Inte mycket men tillräckligt så att jag alltid har en liten binda när jag springer. 2. Vobbliga höfter, främst vi löpning men även vissa styrkeövningar som kräver balans i höftpartiet. 3. Svag magmuskulatur och som en effekt av det (?) ont i ländryggen allt som oftast. Jag har förut kört mammamage-appen och kör fortfarande övningar därifrån men tycker inte jag blir helt bra. Kan jag själv komma till rätta med dessa problem eller behöver jag hjälp eller är det bara att leva med och acceptera att kroppen är annorlunda efter en graviditet/förlossning?
Svar: Kroppen förändras efter en graviditet, absolut. Men du ska inte acceptera att du behöver vara inkontinent och uppleva de problem du har trots att du har jobbat på att förbättra styrkan. Många är inkontinenta i början, jag hade också svårt att hålla tätt i början, särskilt vid höga knän och spurter. Men det ska gå över efter ett tag, särskilt när du tränar för att bli av med besvären. Det finns hjälp att få och jag tycker att du ska kontakta sjukvården så att de kan kolla upp dig och se om det är något som behöver göras.
Socker som drog och godissug
Min ”drog” är socker. Jag tycker i övrigt att jag äter bra mat, äter alltid mellanmål på fm och em, dricker nästan endast vatten osv. Mitt problem är kvällarna. När jag lagt dottern så kommer godissuget. Jag VET hur jag ska bryta det. Jag VET att jag måste bryta det. Men även om jag VET så ramlar jag tillbaka hela tiden. Hur gör man? Egentligen vet jag ju svaret (!) men varför fattar inte min hjärna rätt beslut när jag sitter där på kvällen? Att inte ha godis hemma är en bra tanke men har jag inget godis så tar jag något annat och så köper jag godis nästa dag. Som sagt jag VET att jag inte ska göra det. Men hur får jag mig själv till att lyda? ;) Oj vad långt det blev, sorry! Tack för en bra blogg! / Jenny
Svar: Och jag tror att du VET svaret … min tanke är att du får se till att ha något annat att knapra på framför teven, att det mer är en trygg rörelse du är ute efter, något att sysselsätta händerna med när du ska koppla av. Testa att göra ett kvällsmål och gör det till en mysig stund, något att se fram emot men som fyller kroppen med mer näring. Som smörgås och te eller en skål yoghurt med bär/kokos/nötter på toppen. Och kom ihåg att du är långt ifrån ensam. Många faller för sötsuget på kvällen när man har försökt att vara ”så duktig” hela dagen. Mitt tips är att dra ner och inte äta lika mycket godis som vanligt och göra en stegvis förändring. Det kan vara tufft att sluta helt. Gör det till en övergående process.
Stockholm i mitt hjärta! Idag hedrar jag vår stad med löprunda på tomma stadsgator i blågul träningsoutfit.
Stockholm i mitt hjärta.
Jag finner inte ord för det hemska som har drabbat min stad. Stockholm. Mitt hem. Mina barns hem. Underbara trygga Stockholm. Som under några timmar inte kändes så fantastiskt.
Jag satt på Marathongruppens kontor i Alvik och hade precis pratat med svärföräldrarna i telefon. Barnen var ute hos dem men Charles hade ont i magen och det bestämdes att de skulle åka in till stan. Fem minuter senare rapporteras det om lastbilen på Drottninggatan. På nytt kastar jag mig på telefonen och ber dem avvakta några timmar med att åka in. Vem visste vad som skulle ske, det började ryktas om än det ena än det andra inne i city. Till slut väljer jag att ta min tennisväska med morgonens träningskläder och vandra hem. Det var här mina känslor började ändras.
Den kärlek som genomsyrade luften när tusentals människor vandrade in eller ut från stan i riktning mot sina hem. Blickarna man mötte. Värmen. Känslan av att vi är enade. Att vi tillsammans är starka. Att vi ska ta oss ur även denna kris fyllde min kropp.
Barnen fick vara kvar ute i förorten hos farmor/farfar och jag satt klistrad vid teven och följde händelsen hela kvällen. Till slut kände jag att det fick vara nog. Vi måste leva våra liv som vanligt. Och jag gick och la mig. Läste bok och försökte tänka på annat.
Natten fylldes av panikdrömmar och det var med obehag i hela kroppen jag vaknade.
Men nu vill jag stå upp för Stockholm. Jag drar på mig blågula träningskläder och springer ett pass genom Östermalm, ut på Djurgården, längst Strandvägen och hem till Odenplan.
Idag är jag lätt labil. Vill ha närhet. Få kramas. Men jag känner mig samtidigt stark. Vi är starka. Tillsammans.
Sugen på att variera den vanliga middagen med fredagstacos? Här kommer recept på godaste tacopajen. Vegetarisk är den dessutom!
Vegetarisk tacopaj.
Jag fick hemskickat ingredienser och recept på en vegetarisk tacopaj från Quorn, och nu har jag provlagat. Alltså så gott! Jag har typ aldrig ätit tacopaj då jag inte äter kött, men nu lagade jag en egen vegetarisk variant och oj, det blev en ny favorit. Perfekt för mig som älskar taco – och som älskar paj. Två favoriter i ett.
Som vanligt anpassade jag receptet efter egen smak, pajskalet skulle egentligen enbart lagas med vetemjöl, smör och salt. Men eftersom jag gillar havregryn i pajskal tillsatte jag det, samt rågmjöl. Och så tog jag tre ägg eftersom mina ägg var väldigt små … Våga vara kreativ och laga din variant. Här är receptet:
Vegetarisk tacopaj
Pajdeg:
150 g smör
2 dl havregryn
1 dl rågmjöl
1 dl vetemjöl
½ tsk salt
3 msk vatten
Fyllning:
400-600 g quornfärs
30 g tacokrydda
2-3 ägg
2 dl mjölk
150 g körsbärstomater
1½ dl riven ost
Sätt ugnen på 250 grader. Blanda alla ingredienser till pajdegen och tryck ut i en pajform. Grädda i mitten av ugnen i cirka 12 minuter.
Fräs färsen med tacomixen tills det fått färg. Ta gärna i en skvätt vatten. Häll över i pajskalet.
Blanda ägg och mjölk. Häll över pajen och toppa med ost och körsbärstomater. Grädda i mitten av ugnen 20-25 minuter eller tills osten är gyllenbrun.
Servera med sallad och eventuellt en klick guacamole.
Bakom kulissserna – och slutresultatet – av ett roligt uppdrag där rörelseglädje stod i fokus.
Filminspelning i vacker gympasal på Samskolan i Saltsjöbaden.
Kommer ni ihåg att jag och Charles var iväg på en väldigt rolig filminspelning för några veckor sedan? Det var en otroligt härlig arbetsdag fylld av rörelseglädje framför kameran, och resultatet kan ni nu se på min Instagram.
Och jag vill verkligen lyfta det jag säger i filmen, ett manus jag själv skrev:
Genom att röra på dig tillsammans med dina barn skapar ni en hälsosam familj, där ni får skratta ihop och utvecklas både mentalt och fysiskt. Att träna tillsammans är enkelt, glädjefyllt och energihöjande. Anpassa träningen efter barnens olika åldrar och sänk kraven. Det viktigaste är inte VAD ni gör utan ATT ni gör något.
En hinderbana är perfekt för att väcka barnet även i den vuxna personen. Använd olika hinder för att jobba med grovmotorik, koordination och andra färdigheter. Hoppa, kryp, balansera, lyft eller spring i olika riktningar. Låt gärna barnen vara med och bestämma hur de olika hindren ska se ut.
Våra barn är framtidens vuxna, och deras hälsa startar redan nu. Genom att göra träningen lättillgänglig, utan pekpinnar men med en massa lust skapar vi rörelseglädje som följer med hela livet. Hoppa upp från soffan och rör på er nu!
Jag har precis uppdaterat min skogarderob med ett par nya skor inför London Marathon. Att springa i helt splitternya skor är egentligen inget som rekommenderas, trots det har jag haft nya skor på 2 maraton (!) och för mig funkar det. Men så går jag på modeller jag vet funkar för mig. Idag provsprang jag årets sko som ska få följa med mig på Londons gator.
Nya neutrala skor från Saucony.
Mina förberedelser inför London Marathon börjar nu inkludera materialval. Jag har tankar om vad jag vill springa i och vad jag vill ha med mig i mitt midjebälte under loppet, men nu ser jag till att testa allt för att vara säker på mina val när det är dags att ställa sig på startlinjen.
Idag var jag ute på morgonen och sprang en runda med ett par nya skor från Saucony, Triumph ISO 3. Jag sprang i en liknande sko på Helsingborg Marathon och skon passade mig, därför satsar jag på dem igen. En neutral sko med bra dämpning. Tycker det känns bra när det är drygt fyra mil på asfalt.
Första intrycket av skorna var bra. Jag tänkte inte ens på att jag hade nya skor på mig, och det är ett bra betyg enligt mig. Kläder och skor ska bara vara under träningen, tänker man på vad man har på sig är det oftast för att de stör i löpningen på något sätt.
