När jag sprang marathon i år var jag övertygad om att jag aldrig skulle göra det igen. Dagen efter började jag ändra åsikt. En vecka efter loppet kunde jag knappt vänta tills jag skulle få springa igen. Men sedan hände något. Min löparmotivation försvann totalt och jag känner att min löpning hela sommaren har fått lida efter min urladdning mentalt och fysiskt i början av sommaren.
Idag ramlade en inbjudan från Stockholm marathon 2010 ner i brevlådan och jag ska erkänna att suget vaknade. Hur grymt hade det inte varit att få krossa min tid från i år nästa år då loppet går på min födelsedag! Men, är det värt det? Kommer även nästa sommars löpning påverkas, eller kommer jag att klara det bättre då. Hmmm. Med bättre träning under vintern kommer nog även resultatet att bli bättre, men då gäller det att den ordentliga löparglöden som jag kände förra vintern kommer tillbaka. Jag tror att jag får suga på den här karamellen lite till innan jag anmäler mig.