Inlägg i kategorin Löpning

En dag kvar. Snart ska jag iväg och hämta min nummerlapp. Men redan i morse fick jag maraton i mina tankar när förra årets SM-vinnare i damklassen på Stockholm marathon – grymma Charlotte från Runday var med på min cykling och gav mig ”sista minuten”-pepp. Charlotte kan tyvärr inte försvara sin titel i år då hon har en stressfraktur i lårbenshalsen, men nästa år får hon ta revansch.

Charlotte efter min cykelklass.

Jag har ju helt andra ambitioner med mitt löpande än vad Charlotte har, men jag hoppas ändå på att känna mig som en vinnare imorgon. När jag sprang i mål 2009 var känslan lika lycklig som att jag hade vunnit hela loppet. Och jag var faktiskt en vinnare då jag hade vunnit över mig själv och vågat pressa mig själv mer än vad jag trodde var möjligt.

Tack för era peppande kommentarer. Jag känner mig förväntansfull och lite pirrig inför lördag. Har börjat fundera över vad jag ska ha på mig för kläder och vad jag ska ha med mig. Om jag ska springa med löparväska, midjebälte eller inget av det. Förra gången jag sprang maran hade jag midjebälte med dryck och som förvaring för telefon, nycklar och pengar. Alla små detaljer är viktiga. Har jag inte kunna förbereda mig innan kan jag i alla fall se till att ha rätt utrustning och kläder jag trivs med under loppet. Just nu lutar det åt att jag har ett armband för mobilen och eventuellt ett midjebälte.

Som jag har velat fram och tillbaka. Jag har absolut inte lyckats träna med långpass och rejäla förberedelser inför Stockholm maraton. Samtidigt är maran något som jag tänker på ofta när jag är ute och springer. Jag tänker på folkhavet längst banan. Hejaropen. De tusentals löparna. Håret som reser sig på armarna när målet närmar sig. Glädjetårarna i ögonen. Känslan av att vara stark och orka mer än vad jag tror. Den magiska stämningen som jag upplevde 2009 när jag sprang. Jag längtar efter att få uppleva den igen.

Och jag har ju ett startbevis. Varför bara slänga bort det? Jag kan lika gärna ställa mig på startlinjen och få ett bra träningspass. Jag siktar på att springa ett varv. Känns det bra kommer jag att fortsätta. När jag inte orkar/kan springa längre kan jag gå. Och när/om jag anser att det är dumdristigt att fortsätta går jag av banan helt enkelt. Det är inte svårare än så. Då har jag fått smaka på den fantastiska marastämningen och jag har gjort mitt bästa efter mina förutsättningar just nu.

Jag har tagit ett beslut. För det känns rätt i hjärta och hjärna just nu. Jag startar på lördag.

Jag planerade för en lättare löprunda nu på morgonen. Men löpningen blev en promenad istället. Och anledningen är jättefånig. Jag tappade nämligen nästan byxorna när jag sprang och jag fick hålla i linningen. Jag har tydligen blivit av med ett par kilon efter graviditeten och därför var byxorna som passade för ett par månader sedan aningens för stora nu. Tur att jag har andra byxor i garderoben som jag kunde ha innan min graviditet och som nu passar igen.

Förresten – jag har tagit ett spännande beslut angående en utmaning som närmar sig … berättar mer om det senare idag.

För tredje året i rad tävlar jag ut startplatser till Tjejmilen tillsammans med HTH. En populär tävling som jag är glad återkommer. Nu kan du ta chansen att vinna en startplats i Tjejmilen den 7 september 2013 samt ett hudvårdskit från HTH!

Sugen på att springa? Jag har 5 startplatser till Tjejmilen att tävla ut. Allt du behöver göra är att motivera med max 15 ord varför just du ska vinna samt svara på tävlingsfrågan nedan. Vinnarna får också ett fint kit från HTH, innehållande deras senaste nyheter.

Mejla ditt tävlingsbidrag till tavling@sparkibaken.se senast söndagen den 2 juni 2013 kl 23.59. Glöm inte att skicka med namn, adress, telefonnummer, födelsedatum, mailadress, vilken startgrupp du vill vara med i (info hittar du här) samt om du vill ha tidtagning eller ej.

Tävlingsfråga:

Vilket år lanserade HTH sin första hudlotion?
1. 1970
2. 1973
3. 1975

Lycka till!

Jag börjar gilla mina backintervaller. Alltså, de är fortfarande sjukt jobbiga, men det ska de ju vara, annars är det en för lätt backe. Jag känner mig starkare när jag springer dem och upplever en snabbare återhämtning. Tycker det är roligt att träna backe en gång per vecka. Dessutom blir det ett rätt lagom träningspass på morgonen då jag endast är ute i 35-40 minuter. Jag värmer upp 3 km, sedan springer jag fem intervaller i den brantaste backen i Vanadisparken samt ett par snällare backar. Därefter joggar jag ner en kilometer hem. Alldeles lagom för mig just nu.

Jag ser nästan för glad ut efter mina intervaller. Får ta ett par varv till i backen nästa gång. Jacka: Casall.

Åh så kul för Danmark. Favorittippade och en av mina favoriter i årets Eurovision. Tyckte det var ovanligt många bra bidrag i år. Och de konstigaste sållades ut tidigare i veckan.

Roligt att se att barfotatrenden inte bara gäller i löparspåret och träningslokalen – Loreen sjöng barfota förra året och Emmelie de Forest gjorde likadant i år. För att hylla dem (nåja) sprang jag själv i Nike Free 5.0 – Nikes svar på barfotasko – under morgonens magiska löparrunda. Trots cykelintervallerna igår var jag pigg och stark i kroppen. Mentalt och fysiskt kändes det som den lättaste rundan på länge. Kanske för att:
… jag hade riktigt peppande musik i öronen i form av min nya cykelklass som jag instruerar imorgon bitti
… jag testade Casalls kompressionstights
… jag sprang i underbar parkmiljö med dofter av vår runt omkring mig
… jag ätit och sovit bra
… jag var motiverad.

Troligen en kombination av allt. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är, det bara känns bra.

Trettio minuter löpning i ett soligt Stockholm fick igång min kropp denna morgon. Tog det lugnt och valde att springa och lyssna på en podcast trots att jag vet att jag springer långsammare än om jag lyssnar på musik.

Jag behöver inte springa supersnabbt, det räcker med att få njuta och träna på en lagom skön nivå ibland. Men nästa gång kommer jag säkert vilja utmana mig mer, jag brukar ju vara rätt ombytlig där. Allt beroende på dagsform.

Dagens löparoutfit: rotade fram en gammal favorit i form av prickig löparjacka från Nike som har ett par år på nacken, även tights (nya) och skor Nike (från förra året). 

Idag var kroppen stark och pigg! Morgonens löprunda startade med tre kilometer uppvärmning. Därefter blev det fem tuffa backar i Vanadislunden innan jag joggade hem en kilometer.

När jag skrev om min löprunda tidigare i veckan fick jag kommentaren att jag ena gången säger att jag vill räkna kilometer och andra gången säger jag tvärtom. Men jag ser inget konstigt i det. Det beror mycket på dagsform och humör. Ibland vill jag veta exakt hur långt jag springer och jag blir motiverad av att räkna kilometer och hastighet. Och andra gånger vill jag enbart springa på känsla. Tycker det är sunt att variera och det kommer jag att fortsätta med. Jag låter min kropp styra vad den känner för just den dagen.

Dagens löparoutfit: capritights Kari Traa, shorts Nike, långärmad tunn tröja Icebreaker, väst Casall, skor Nike Free Run 5.0.

Ibland blir inte träningen den sköna upplevelse man vill åt. Trots en bra inställning innan morgonens löprunda var varje löpsteg segt. Jag valde att springa utan att räkna vare sig kilometer eller minuter för att inte sätta press på mig själv. Gillar inte känslan när jag känner att jag har ”x kilometer kvar” och jag inte är särskilt motiverad. Därför valde jag istället att springa för att se vackra saker – det resulterade i en runda till de vackra träden i Kungsträdgården, det glittrande vattnet längst Strandvägen samt allén på Karlavägen.

Inte årets bästa träningspass. Men det får duga för idag. Nya tag imorgon. – och jag är medveten om varför träningen känns seg, flera rätt sömnlösa nätter påverkar såklart träningsresultaten.