Efter en helg med kost- och näringslära med Anki Sundin på Sports Club Education känns det extra bra att starta denna vecka med näringsrik mat i form av ägg och gröt toppad med banan, chia och pumpafrön samt färskpressad juice. Bra med energi och näringsämnen för att jag ska få bra kraft att kicka igång denna vecka med. Jag tänker börja med ett pass styrka på gymmet, sedan blir det jobb för hela slanten och ikväll avslutar jag med ett möte för oss som är volontärer på Frisk och Fri – Riksföreningen mot ätstörningar. En bra måndag helt enkelt. Önskar er alla en grym vecka!
Just nu sitter jag på Roslagsbanan på väg till dagens PT-utbildning på Sports Club Education. Lever fortfarande med alla intryck från gårdagen. Tack för all respons! Blir glad över alla kloka människor som också vill främja ett hälsosamt klimat utan överdrifter åt något håll. Landet lagom är inte så dumt. Även om man såklart får ta plats och kan strunta i Jante. Men när det kommer till hälsa är lagom och balans passande ord.
Idag har jag startat med en tidig joggingtur, veckans första träningspass då jag tidigare har känt mig trött i kroppen och ställt in träningen. Idag var jag dock pigg och träningssugen. Nu ser jag fram emot en dag där jag ska få grotta in mig mer i core-träning bland annat. Kan rätt mycket i det området, samtidigt som det finns hur mycket mer som helst att lära sig. Blir spännande!
Idag skärper jag till rösten lite i en debattartikel på Aftonbladet. Att problemet med vikthets och träningshets är stort är tydligt, bara när jag skrollar till min artikel ser jag en annan med rubriken ”Rasa i vikt med stjärnornas diet” och ”Åt oftare – och rasade i vikt”. ”Rasa” är verkligen ett vanligt löpsedel-ord när det kommer till dieter och tidningar vill få oss att känna ångest och att vi inte duger som vi är …
Jag tänkte att vi skulle prata om det här med balans. Något som många av oss eftersträvar och som en del har svårt att hitta. För andra kommer det helt naturligt. Det kanske inte ens är något de funderar på. Det bara är. Och om det bara är. Då behöver man kanske inte lägga så mycket fokus på det, då mår man förhoppningsvis bra och får in de delar i livet som man mår bra av.
Det går att se på balans på flera sätt. Dels i livet i stort, balans i vardagspusslet, balans mellan jobb, familj, vänner, träning och hushållssysslor. Men också balans mellan inkomster och utgifter, balans mellan intag och uttag i allt från energi till relationer med andra människor. Och om man kommer till något som jag skriver mycket om: balans mellan träning, vila och mat.
Jag tror inte att balans är något konstant. Livet är föränderligt och är det något vi vet så är det att tiden går och saker förändras. Balans är inte exakta procentsatser i fördelning jobb-fritid eller vad det nu kan vara och det är inte heller något vi behöver sikta mot. Däremot kan det vara klokt att fundera över – Vad är balans för mig? Vad mår jag bra av att ha i mitt liv? Hur vill jag leva? Balans är också att lyssna på kroppen, lyssna på dess signaler när den säger ”vänta, nu blir det för mycket av detta, nu vill jag ha något annat”. Balans är att inte vara rädd för att vågen guppar upp och ner, men att vara beredd att lyssna och justera för att vågskålarna ska hamna rätt igen, på en nivå där du mår bra. Balans handlar om att vara närvarande annars är det svårt att lyssna på signalerna och lära sig tolka dem. Att gasa på inom alla livets områden funkar inte. Då blir inget bra. Och kroppens signaler? Även om de skriker till dig, blåljus och höga sirener, kanske du inte lyssnar förrän kroppen ser till att du gör det. Kanske genom att stänga av helt.
Vill du få in mer av någonting i ditt liv, får du backa på något annat. Detta är processer som ständigt pågår, lika levande som du är. Du kan inte göra allt. Men du kan hitta det som ger dig energi. Som ger dig glädje. För genom att hitta sådant som du mår bra av får du mer kraft att orka med allt, även de delar som kanske inte är lika roliga men som även behövs då du vet att de gör någonting för livet i stort, som att kanske städa badrummet, betala räkningar eller tvätta bilen.
Balans är viktigt för mig. Så viktigt att jag har vikt ett kapitel i min bok ”Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning” (tips, du kan just nu vinna boken inne hos Jessica) till detta. Efter min ätstörning och sedan flera år som frisk är jag så glad över att ha hittat balansen. Att äta kladdkaka ibland, att äta matiga sallader andra gånger. Att som idag starta dagen i Renee Voltaires Pepstop för att fira releasen av Leila Söderbergs nya bok Vardagsträna, dricka grön drink och äta rawfood för att några timmar senare träffa en fin tjej på Taverna Brillo och äta en smarrig pizza. Det är inte svart eller vitt. Balans. Hälsa. Må bra. Det handlar om att få in de delar som är bra fysiskt och psykiskt, och jag älskar att jag kan äta, träna och leva precis som jag vill idag. Utan någon liten djävul på axeln som gör mina val. Ibland vill jag ha pizza eller pommes och ibland jublar jag över en fräsch grön smoothie. Så ”enkelt” om man bara slappnar av och följer med livet.
Min balans påverkas också av hur balansen är i min familj – något jag pratar mer om i Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning.
Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets? Och vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal? Dessa frågor och många fler avhandlades på min bokrelease för Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning förra veckan. Träning är ett stort kapitel i boken då det kan vara en knepig utmaning om man har haft problem med att träna på en sund nivå. Men det går. Det gäller bara att hitta det sätt som fungerar för en själv. För att sammanfatta lite av det som sades under kvällen samt lite av det som står i min bok kommer här bra tips när det kommer till träning och ätstörningar.
Foto: Fredrik Ekedahl.
Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets?
Vi mår bra av att röra på oss, och de flesta i samhället rör på sig för lite. Vid en (fd) ätstörning är ofta problemet det motsatta, vi rör på oss för mycket. Men så länge det inte finns någon risk för ens liv (om man har alldeles för låga värden och har fått rörelseförbud) så mår vi bra av att röra på oss, minst 30 minuter om dagen bör vi vara igång. Och vi mår bra både fysiskt och psykiskt. Det händer enormt mycket i kroppen när den får röra på sig – allt från att vi blir piggare, kan koncentrera oss bättre till att blodvärdena blir bättre och vi sover bättre. Listan kan göras lång!
För att träningen inte ska gå till överdrift rekommenderar jag att lyssna på kroppen och träna för att du VILL. Inte för att du får dåligt samvete om du inte tränar, utan för att du tycker det är roligt. Välj träning som motiverar dig och får dig glad. Alla mår inte bra i gymmet eller i en crossfitbox. Andra trivs som bäst där. Kanske är det en promenad i skogen, simning, dans, fotboll eller thaiboxning du ska testa? Gör inte det alla andra gör utan gör det som gör dig glad. En nyckel till sund träning är rörelseglädjen, att ha roligt under träningen. En annan nyckel är att sätta gränser, särskilt om du har en bakgrund med överträning. Är det roligt är det lätt att gasa på, men sätt en gräns som känns rätt för dig, exempelvis två eller tre gånger i veckan. En nyckel kan vara att träna tillsammans med kompisar, eller träna med en kunnig personlig tränare som kan guida dig efter dina förutsättningar, en som vet om din bakgrund och kan hjälpa dig lyssna på kroppen.
Testa dig fram. Det som funkar en vecka kanske är fel nästa. Men försök att lyssna på kroppens signaler, det den säger på riktigt, inte vad ätstörningen eventuellt säger. Och hitta bra personer i din träningsmiljö som kan peppa dig på rätt sätt – och bromsa om det behövs.
Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning?
På de allra flesta med en ätstörning ser man det inte utanpå, även om det oftast är smala tjejer som lyfts fram när det pratas om ätstörningar. De flesta med en ätstörning är normalviktiga. Däremot kan man kanske ana på någons beteende, vanor eller liknande att något inte står rätt till, och det kan vara svårt att närma sig någon man misstänker ha en ätstörning. Men gör gärna misstanken till omtanke (för att citera mina fina kollegor på Frisk & Fri). Våga fråga hur hen mår och om det är något särskilt du har reagerat på, som extra mycket träning, kommentera gärna att du har märkt att hen har tränat mycket och fråga om det finns någon anledning till det. Kanske får du inte det svar du har önskat, men visa att du finns där och att du frågar för att du bryr dig. Kommentera dock inte kroppen, det kan få fel resultat då du inte vet hur hen reagerar. Det kanske blir en trigger om man kommenterar någon som har gått ner i vikt exempelvis.
Och eftersom vi många gånger inte ser på någon utanpå att hen är sjuk är det viktigt hur vi kommunicerar över lag – och att vi jobbar för att motverka att problemen växer till sig, kanske kan vi rädda några från sjukdomen genom att förändra träningsklimatet? Vem vet. Det leder i alla fall in oss på nästa fråga.
Vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal?
Gym har ett stort ansvar i denna fråga. Trots detta tycker jag inte alltid att de tar ansvaret. Kanske av okunskap eller av att det enbart är pengar som styr? Är du ett gym/idrottsförening som vill ha hjälp och kunskap i dessa frågor – kontakta Frisk & Fri. Jag tycker det bör finnas information till medlemmar om ätstörningar i gym – kanske i form av någon poster, eller lappar vid receptionen. Personalen bör vara välutbildad och insatt i dessa frågor, tänka ett extra varv hur de pratar på klasser eller till sina PT-kunder och vilka signaler de sänder ut – inte prata om att bränna bort julmaten, slimma kroppen till beachen och liknande. Samma sak med marknadsföring ”kom i beachform”- och andra kampanjer med lättklädda modeller kan definitivt trigga och bidrar inte till rörelseglädjen enligt mig.
Jag tycker att många gym kommunicerar på ett sundare sätt än de har gjort tidigare, men det finns fortfarande mycket att göra. Läs mer i min bok.
——–
Som avslutning på detta blogginlägg vill jag bjuda på min rörelseglädje, det som triggar igång endorfinerna i mig! Varsågoda.
Min bästa rörelseglädje – vad är ditt recept på rolig träning?
Löpning i vacker miljö! Anledning: jag får andas frisk luft, får en paus från alla andra intryck och får en stund för mig själv.
Träning tillsammans med vänner eller med familjen! Anledning: för att delad träning är dubbelt så skoj!
Tennis – gärna på min bästa bana på landet! Anledning: för att det är så galet roligt. Mer lek än allvar även om jag taggar till när det är match.
Full av energi efter att ha tittat på Idrottsgalan på teve igår startade jag dagen på instruktörscykeln. Tror många var motiverade idag, för det var fullproppat på passet. Roligt med mycket folk, blir alltid en extra boost i salen när många människor tränar tillsammans.
Efter träningen blev det en snabb frukost på Espressohouse innan jag gick till Läkarhuset för att lämna blodprov till den största studien om anorexi och genetik som har gjorts. Sverige är ett av fem (tror jag) länder som är med i studien och forskarna ska ta reda på om det är något i våra gener som kan göra att man lider större risk att drabbas av anorexi. Väldigt spännande. Om jag genom att lämna ett enkelt blodprov kan hjälpa till gör jag gärna det. Studien heter ANGI om du vill läsa mer om det, kanske vill du också vara med.
Efter några timmar vid datorn tar jag en läspaus för att plugga in teorin inför PT-utbildningen på Sports Club Education, om ett par veckor är det dags för praktik och då är det bra om det mesta av kunskapen sitter. Tror att några av mina kurskamrater som inte har pluggat detta tidigare har det tufft, själv känner jag mig trygg i att redan ha en bas att stå på. Men även jag som har jobbat med träning i över 15 år lär mig nya saker – och lär mig saker på nytt som jag har glömt bort. Vi blir aldrig för gamla för att lära oss. Och nu ska ni få lära er (eller påminna er om) tre saker av det jag nyligen läst i böckerna:
Intervaller är en bra träningsform för att förbättra konditionen. Vilken intervallform du väljer är mindre viktigt. De som har sämst kondition har mest att vinna, och de som redan är bra tränade förbättrar sig minst vid träning. Så alla som inte tränar idag – sätt igång och träna, tänk vad mycket ni har att vinna på det!
Konditionsträning ger (bland mycket annat) en förbättring av kognitiva funktioner som exempelvis minnesförmåga, språklig uppfattningsförmåga och logiskt tänkande. Dessutom ger det en nybildning av hjärnceller!
Det krävs ungefär tre gånger så mycket träning för att nå till en ny nivå av sin förmåga än vad som sedan krävs för att underhålla den.
Borta bra, hemma bäst. Det finns något tillfredsställande i att komma hem efter en lång resa, packa upp, slänga in en tvätt, se barnens glädje över att upptäcka sina leksaker på nytt, öppna posten, landa. Något jag inte gillar är jetlag, men jag försöker se det positivt. Jag får i alla fall några timmars jobb avklarat mitt i natten. Idag väckte Charles mig vid två och ville gå upp. Morgonpigg som jag är i vanliga fall jobbar jag väldigt bra tidigt på dagen, så jag har redan hunnit beta av många av mina punkter idag. Hur bra som helst, då har jag även möjlighet att ta en tupplur senare, även om jag ska göra mitt bästa att komma in i den svenska tidsrytmen så fort som möjligt. Gick i iskylan den korta sträckan till Sats Odenplan och satte mig på en cykel för första gången på fem veckor. Instruerar själv imorgon, kändes bra att hitta in i cyklingen. Kroppen var väldigt glad. Nu har jag duschat, smörjt in mig i en massa lotion och ätit frukost. Barnen är på förskolan och jag tar tag i några timmar jobb.
För två dagar sedan togs bilderna i detta inlägg. Vår sista dag i Thailand bestod av 12 km löpning på morgonen (jag och Glenn), därefter frukost och packning hemma innan vi tog med familjen till grannarnas nyöppnade hotell som just nu är helt tomt(!). Där blev det en dag i solen med bad, nypedikyrerade fötter, god lunch och avslutningsvis en massage innan middag på balkongen i solnedgången. Perfekt sista dag! Igår blev det en lång dag på flyget. Direktflyg 12,5 timmar med barn tar på krafterna även om jag måste säga att flygningen gick rätt smidigt ändå. Lite chockartat dock att kliva ut i yrande snö och minus 7,5 grader. Som att kliva in i en frys. Men jag försökte se det genom barnens ögon, de var överlyckliga att se all snö! Nu kan det bli pulkaåkning och skridskor till helgen.
Jag tycker alltid det är lite vemodigt med årets sista dag. Hur kan ett år gå så fort? Samtidigt är jag nyfiken på vad nästa år bjuder på. Jag känner på mig att det kommer bli ett år med förändringar och nya upptäckter för min del. Det är jag i alla fall inställd på. Spännande och lite läskigt. Först ut är boksläpp för min fjärde(!) bok. Sedan rullar det på både privat och i jobbet. År 2015 handlade mycket om att förvalta, att ta hand om min familj, ta hand om min hälsa, mitt jobb, mina vänner. Visst hände det grejer, jag har sprungit två maraton och vi har köpt världens bästa sommarhus. Mina barn har utvecklats, lärt sig nya saker och blivit ännu roligare att umgås med. Jag fick en egen helg med enbart Charles i Köpenhamn och jag fick tjejhelger tillsammans med min mamma och med en kompis. Även jag har utvecklats och lärt mig mer om mig själv, om att vara mamma och om livets upp och nedgångar. Idag njuter jag av årets sista dag, och jag är glad över att få fira den tillsammans med några av de bästa jag vet, min familj, mina föräldrar och min äldsta vän som är som en syster och hennes familj som kom hit till oss i Thailand idag. Jag har fått träna löpning med min man, jag har fått leka i poolen med barnen och jag har fått prata om allt och inget med min vän som jag träffar allt för sällan då hon just nu bor i Shanghai. Jag är tacksam över denna dag och jag tar med mig energin och kärleken från detta år in i 2016. Gott nytt år!
Hemma är det lätt att bara springa på i ekorrhjulet, veckorna och dagarna flyter ihop och vi gör allt för att hinna med jobb, hämtningar och lämningar, träning, matlagning och plock … Förstå mig rätt. Jag älskar mitt liv och jag tycker om min vardag, har hittat en bra balans. Men när jag reser iväg så här utan tider att passa, utan en massa måsten och istället kan ta dagen som den kommer och låta tankarna få spela fritt i huvudet är en skön kontrast. Jag känner mig förväntansfull inför nästa år och jag låter idéer, projekt och texter formas i mitt huvud. Jag älskar det! Dessutom ger semester mycket tid till mys, kramar och lek. Barnen är avslappnade, de skrattar mycket och de studsar av glädje varje dag efter frukost när de vet att det blir poolbad i ett par timmar. Vi mår så bra. Jag mår så bra. Och jag samlar på alla minnen i min kropp för att ge mig energi hela vintern lång.
