Inlägg i kategorin Löpning

I lördags satt jag som jag tidigare nämnt i panelen på Loppis pinsammaste event. Själva eventet var inte så pinsamt, snarare trevligt, men vi pratade om sådant man kanske inte vanligtvis pratar öppet om. Sponsor till eventet var Diflucan som säljer receptfria läkemedel mot svamp i underlivet. Något vi fick lära oss var betydligt vanligare än vad man kan tro. Ann Söderlund var konferencier och intervjuade mig, Anitha Schulman och Lady Dahmer om vilka pinsamheter vi hade varit med om.

Jag tyckte det var svårt att komma på någon händelse – tror jag har ganska lätt för att glömma (tränga undan?) pinsamma saker jag har varit med om. Men efter några dagars fundering hemma kom jag på något jag endast berättat för Glenn då jag inte riktigt är stolt över händelsen. Jag tyckte det var extremt pinsamt trots att ingen såg mig (vad jag vet).

För några år sedan när jag tränade inför att springa Stockholm marathon var jag ute på långpass varje helg. Jag sprang ofta tidigt innan staden hade vaknat och var ute över en timme. Mot slutet av en sådan runda blev jag sjuuuukt kissnödig. Jag sprang på en stund i alla fall, det mesta runt omkring mig var stängt och jag såg ingenstans där jag kunde hoppa in och låna toaletten. Eftersom jag sprang mitt inne i stan fanns det inte heller direkt någon buske att gömma mig bakom.

När jag kom upp på Sveavägen – typ fem minuter hemifrån(!) – gick det inte längre. Jag sprang snabbt in på en folktom tvärgata och försökte så gott det gick gömma mig bakom ett litet hörn. Ner med brallorna och kissa på trottoaren.

Inte riktigt mitt stoltaste ögonblick, men alternativet hade varit att kissa i brallan. Äsch, jag bjuder på detta. Vi har alla varit med om pinsamma händelser i olika grad.

Se fler bilder från eventet här. Fotona är tagna av Petra Kyllerman.

Lördagen den 26 april är det premiär för Women’s Health Halvmarathon, den största svenska satsningen på ett lopp riktade mot kvinnor på en längre distans. Jag planerar att springa loppet – och det kan även du göra. Har du tur vinner du en startplats här i bloggen!

Du springer halva den klassiska maratondistansen, alltså 21 098 meter, på en vacker och snabb bana på Södra Djurgården i Stockholm. Banan går förbi sevärdheter som ABBA The Museum, Cirkus, Skansen, Blockhusudden och Kaknästornet. En härlig sträcka. Själv älskar jag att springa runt Djurgården på sommaren.

WHHM är nästa självklara utmaning för dig som sprungit Tjejmilen eller något annat lopp på 10 km, och ett bra test för dig som ska springa ASICS Stockholm Marathon fem veckor senare!

Vid målgång belönas löparna med loppets specialdesignade smycke istället för en medalj och det bjuds på klassisk Afternoon Tea. Vid nummerlappsutdelningen delas det dessutom ut en välfylld goodiebag med olika varor från flera av loppets sponsorer.

Vill du ha chans att vinna en startplats till loppet? Tävla genom att fylla i dina uppgifter här, svara på en fråga och skriv en motivering. Senast 9 februari behöver jag ditt svar, då utser jag en vinnare. Vinstvärde: 495 (lopp) + 499 (tröja)

Lycka till!

Senaste veckorna har min höft börjat må bättre. Tror det är en kombination av behandlingen jag fick på sjukhuset i en dryg vecka bestående av värme, ultraljud, massage och stretch samt att jag har tagit det lugnare och låtit höften få en paus. Visst känner jag av höften lite, den mår inte hundra än, men jag får inte ökad smärta av rörelse och jag tror att om jag fortsätter att stretcha ordentligt varje dag samt göra stärkande övningar för musklerna runt omkring kommer den bli bra inom kort.

Idag varvade jag jogg och gång på löpbandet i fyra kilometer. Underbart att få springa utan smärta! Efteråt stretchade jag länge. Nu håller jag tummarna att höften inte ska bli arg på mig, men än så länge mår den lika bra som innan löprundan. Sakta, sakta ska jag försöka öka belastningen. Nu väntar jag några dagar innan jag testar på löpbandet igen. Det tar tid för senor och ligament att läkas, så även om jag inte har ont kan skadan vara kvar och jag får vara försiktig. Vill att det ska läka helt så jag kan sikta mot Stockholm marathon 2014!

Herrmodellen.

När vi ändå är inne på skor, vill jag även visa bilder på en ursnygg löparsko från Nike som finns i butik från 3:e januari. På bilden ovan och nedan ser ni hur Nikes nyhet ser ut: Nike Flyknit Air Max – en lättare, flexibel och dämpande sko. Färgerna och designen tilltalar mig enormt. Men som alltid med löparskor rekommenderar jag att springa på band och testa ut skor i en bra sportbutik när du handlar nytt. Du vill ha en sko som passar just dig. Utseendet på skon får komma i andra hand, men det är kul att inspireras av snygga skor.

Dammodellen.

Om du är sugen på nya löparskor kan jag hinta om några nya som redan finns på marknaden eller kommer ut till våren. Den översta är jag väldigt nyfiken på att testa så fort höften min mår bättre (och det börjar bli bra – jippie!).

Airia One – ny svensk(!) löparsko fråm Airia Running som lanseras till våren. Enligt pressmeddelandet ska den lätta skon göra dig snabbare, med individuella skillnader. Airia One har en asymmetrisk sula och kraftigt uppåtpekande tåparti. Skon är gjord för att använda kroppens naturliga kraft för ett starkare och snabbare löpsteg.

Reebok ZQuick – Till våren kommer Reebok med en löparsko inspirerad av Formel1-däckens grepp och flexibilitet i högre hastigheter. Enligt Reebok ska det vara den optimala skon för alla som vill bli snabbare.

Adidas Supernova Glide BOOST – Genom att kombinera två olika skor och Adidas-tekniker (Supernova Glide samt BOOST) har denna sko skapats. Skon finns ute i butik nu och ska passa de flesta löpare med bra dämpning i sulan.

Shorts Casall, linne Craft, skor Nike.

Idag bestämde jag mig för att testa hur höften klarar av en lättare löprunda. Jag ställde mig på löpbandet i gymmet och varvade gång och jogg i tre kilometer. Tyvärr blev inte resultatet så som jag hade hoppats. Höften gjorde sig påmind, och även om det inte gjorde ont under löpningen kände jag av höften och efteråt var den stelare trots att jag såg till att stretcha ordentligt.

Jag som önskade att få springa en hel del här i Thailand. Verkar som att jag får vänta ytterligare …

Förutom höften som krånglade var det otroligt skönt att få springa. Har saknat att känna pulsen slå snabbare och hela kroppen som jobbar. Får inte riktigt samma kick av styrketräning eller simning även om det är skönt av andra anledningar. Löpning – när den är som bäst – är den sport som ger mig störst tillfredsställelse.

Det är ombytta roller här nere. Vanligtvis är det jag som är uppe tidigt och tränar och Glenn som sover eller passar barnen. Men nu när jag fortfarande avvaktar att springa på grund av höften är det Glenn som springer ut på en morgonjogg. Löpningen sker med fördel så fort solen gått upp, sedan blir det snabbt för varmt. Här ovan blickar han ut över strandkanten han nyss sprungit.

Jag som inte springer sover en stund längre innan det bllir några vändor i poolen och/eller styrketräning. Det är i och för sig bra att jag får möjlighet att prioritera styrkan mer än vad jag gör hemma, men jag längtar efter att få springa och känna pulsen slå rejält!

Supersugen på att springa bestämde jag mig för en lugn löprunda för att testa formen. Min sjukgymnast sa att jag kunde springa om det kändes bra och det inte gjorde ont. Tyvärr så kändes det inte bra. En stund in på rundan började höften ge sig tillkänna och det gjorde ont på en väldigt specifik punkt varje gång jag satte ner höger fot i marken. Sååå tråkigt! Löpning är något jag vill prioritera just nu, men det verkar som jag får ta det lugnt ett tag till. Nu blev det nästan sju kilometer blandat lunk och jogg. Tyvärr utan den sköna löparkänslan efteråt i kroppen eftersom jag var mest besviken och ledsen över hur höften hindrar mig just nu.

Vackra frostiga Hagaparken och en bit av min rosa hörlurssladd.

Hoppas på att springa obehindrat snart igen!

Tidigare i veckan var jag på besök hos en sjukgymnast. En dryg vecka dessförinnan började jag nämligen få ont i ena höftböjarmuskeln. Känslan var ungefär som träningsvärk som vägrade ge med sig och som gjorde att jag upplevde mig stel efter jag hade sprungit samt efter det att jag suttit ner en längre stund. Några månader efter det att Charles föddes hade jag samma problem, men då var det i andra höften. Den gången gick jag med smärtan i ett par månader innan jag sökte hjälp. Det gjorde ju inte ont-ont utan det var mer en irriterad känsla som jag var rädd skulle bli värre. Men när jag väl började på behandling försvann problemet efter ett par tillfällen med knådningar, stretching och ett par styrkeövningar. Nu hoppas jag på samma goda resultat. Jag fick beröm av sjukgymnast-Jessica att jag sökte hjälp med en gång som problemet uppstod. Min ena höftböjare var som en fiolsträng och nu har jag hemuppgift att stretcha den dagligen. Nästa vecka har jag nästa besök och då väntar akupunktur med ström samt att jag ska få med mig några styrkeövningar hem. Håller tummarna att problemet snart är löst så att jag kan träna på obehindrat.

Mitt tips till er – har ni ont någonstans, sök hjälp hos sjukgymnast, kiropraktor eller naprapat. Gå inte överdrivet länge med problemet, ju tidigare du får hjälp desto snabbare kan du bli hel igen.

Vaknade pigg strax efter sju. På med löparkläderna och ut på en runda. Efter ett par dagar i en intensiv mässhall var det befriande att plugga in musik i öronen, låta tankarna komma och gå och andas frisk luft i en stad som precis håller på att vakna.

Förutom att löpningen var en belöning i sig kom bästa belöningen efteråt i form av Skype-samtal med min familj. Charles gillar inte att prata i telefon, men när han ser mig på dataskärmen tycker han det är kul.

Älskar teknik som gör avståndet till mina barn mindre.