Om man inte tänker sig för när man tränar är det lätt att bara köra på i samma fotspår. Man går på samma pass vecka efter vecka, du tar i lika mycket – blir lagom trött men du pushar kanske inte dig det där extra eller blir så där trött som du kan bli när du tävlar. Och nej, då utvecklas du tyvärr inte så mycket heller. Våra kroppar är smarta och anpassar sig till den aktivitet vi ger den.
I mitt yrke som instruktör ser den mesta av träningen likadan ut vecka till vecka. Jag har mina pass som jag instruerar måndag, tisdag och fredag. När det sedan är dags för min egen träning gäller det därför att jag varierar mig. En gång i veckan går jag på tennis, men förutom det vill jag göra det bästa av mina en-två träningspass som finns över. Ibland blir det styrka, ibland bodypump och ibland löpning. Sedan kompletterar jag ofta de klasser jag instruerar genom att träna en muskelgrupp i gymmet innan passet. Annars har jag svårt att få till det.
Det är inte särskilt ofta jag sätter upp tydliga konkreta mål med min träning. Kanske för att jag just nu tränar för att må bra, jag siktar inte på att förändra min kropp på något sätt eller klara av något särskilt. Just nu är det bra som det är. Kanske är det småbarnslivet som gör att jag just nu inte är motiverad att förbättra min styrka eller springa en sträcka på en viss tid. Om något år kan det se annorlunda ut. Mitt fokus denna sommar är att må bra och träna på som jag gör.
Det som peppar mig att gå iväg till träningen är att jag vet hur skönt det är – även om det ibland tar emot innan. Det bor en liten latmask i oss alla. Det som peppar mig att ta i ordentligt när jag tränar är att jag vet att min träningstid är begränsad och därför vill jag göra bästa möjliga av den. Till mina morgontränande deltagare brukar jag peppa genom att påminna dem om att de valde att ställa väckarklockan tidigt för att komma och träna – då är det lika bra att få ut maximalt av träningen, även om man är lite seg och trött. När träningen är slut är det en underbar känsla att känna sig stark och att man faktiskt har klarat mer än vad man kanske trott.
I mitt yrke som instruktör peppar det mig att se hur deltagare utvecklas och hur de utmanar sig själva. Dessutom blir jag peppad av att bli den bästa instruktör jag kan bli då jag alltid haft stora ambitioner med mitt instruerande. Redan när jag var 16 år drömde jag om att stå på en konventscen, även om jag då aldrig trodde att det skulle ske. Och nu har jag fått presentera på flera olika konvent, varav Nike Blast tre gånger. Det är häftigt när drömmar slår in.
I löpningen peppar det mig att träna regelbundet då jag vet hur kämpigt det är varenda gång jag har haft ett uppehåll på några veckor. Springer jag någon gång i veckan blir löprundorna roligare och kroppen orkar mer. Sedan har jag faktiskt ett tidsmål som jag vill uppnå på milen, men jag har inte satt något slutdatum på det målet och jag lägger inte ner tillräckligt med löpartimmar för att målet ska uppnås. Men vem vet, det kanske kommer …
Slutligen vill jag bara säga att det är väldigt individuellt vad som peppar oss – och det gäller att hitta ens egen drivkraft. Någon annan kan inte säga varför du ska träna, du måste själv känna det. Annars kommer träningen rinna ut i sanden. Du tränar för din egen skull, inte någon annans.
Inspiration till detta inlägg kom från ”Sätt en rubrik i min blogg”. Hoppas att du fick svar på din fråga Frida.
