Hur härligt och gott är det inte med kräftskiva. Det behöver inte innebära en massa snapsar och bakfylla, nej, det går att göra en skön variant en vardagskväll. Igår hade vi vänner på besök och bjöd på svenska kräftor samt kantarell- och västerbottenpaj. Så gott! Och trevligt. Vardagslyx de luxe.
På måndag släpper Holistic sin nya serie Active. Produkter för den medvetna och hälsosamma konsumenten som vill ha ekologiskt, raw food, närproducerat och nyttigt. Det finns allt från hampaprotein och vetegräs till lingonpulver och rödbetsdryck. Till lunch idag fick jag njuta av en helt fantastisk meny skapad av raw food-kocken Ida Högberg. Och jag menar verkligen fantastisk. Jag gillar raw food, men det är sällan något jag gör hemma, mer än sallader och smoothies. Det här var något helt annat och jag blev väldigt positivt överraskad av maten som gjorde mig mätt och glad.
Till förrätt serverades solskenswraps med rödbetsaioli. Krispigt och smakrikt.
Därefter kom min favorit – rawbetsbiffar som serverades med raw grönsakstabbouleh. Biffarna var magiska! Påminde om blodpudding – men på ett väldigt positivt sätt. Jag är väldigt sugen på att själv provlaga dessa någon dag. Tror de kan vara goda att servera just med lite lingon (precis som blodpudding) och en klick keso.
Till maten var det avsmakning av Holistics nya superdrycker: blåbär, lingon och rödbeta. Det är 100 % bär i alla utom rödbeta som har 98 % rödbeta och 2 % äppelcidervinäger. Lingon var lite för syrligt för mig, blåbär var god och len och favoriten blev rödbeta. Gott som shots!
Men – det absolut bästa, och det enda som drog ner ljudnivån i lokalen drastiskt var efterrätten. Det var bara att sitta och njuta av den, då den var inte bara vacker, den var minst lika god. Först smakade jag på tårtan med basilika och lingon. Så god och frisk med tydlig basilikasmak! Men … så smakade jag på tårtan med choklad, rödbeta och lakrits – typ det godaste jag har ätit. Den var magisk. Perfekt balans mellan choklad, rödbeta och lakrits och bra avvägt med knapriga kakao nibs och len kräm. Helt klart något jag vill testa hemma. Recepten finns att hämta i hälsokostbutiker där de säljer Holistics nya Active-serie från och med måndag.
På måndag startar SATS höstschema och efter något års uppehåll är det dags för mig att instruera core igen. Superkul! Det är en bra halvtimmesklass där övningarna ligger på att stärka upp core-muskulaturen men där även en hel del andra muskler är med och jobbar. Klassen är förkoreograferad, alla instruktörer kör samma upplägg under tre månader. Nu håller jag på att öva in koreografin som har premiär på måndag. Vill ni komma och träna med mig kör jag core på SATS Hötorget måndagar 12:30. Innan dess kan man även gå på Cycling Start med mig kl 12:00.
Övriga klasser som jag instruerar på höstschemat:
Tis 06:45 Cycling 45 Zenit
Ons 10:00 StrongMama Tule
Fre 06:30 Cycling 45 Hötorget
Träningsoutfit: Lindex – prisvärda snygg träningskläder.
Vad händer med kroppen och knoppen när man går på konstiga dieter? Med den frågan i bakhuvudet har journalisten och författaren Rebecca Harrington testat olika kändisars dieter och skriver om sitt äventyr i den nyligen översatta boken ”Jag tar samma som hon – mina äventyr som kändisbantare”.
Innan jag läste boken var jag rädd att det skulle vara en bok som inspirerar till att testa dieter. Och ni som följer mig vet att jag är en stor motståndare till dieter. Det är inte riktigt något som jag tycker bör ingå i livet på grund av allt knasigt det kan ställa till med i form av ätstörningar, rubbad ämnesomsättning och låg självkänsla. Mina farhågor besannades dock inte. Boken är skriven med mycket humor, och nu vet jag att man läser som man mår – men jag hoppas verkligen inte att någon blir lockad att testa dieterna. Och det tror jag inte. Rebecca testar allt från vattenkrassesoppa-diet till att dricka cola light eller endast äta fem nävar mat. Hon testar en kändis diet i taget, testar hur de tränar och försöker härma deras livsstil under ett par dagar. Hon är ärlig i sina upplevelser och de flesta dieter ger hon upp rätt så snabbt.
”Jag tar samma som hon – mina äventyr som kändisbantare” är en rolig och underhållande bok som lämnar mig med känslan: stackars kändisar som sätter sådan press på sig själva. Många ser upp till dem, men de verkar leva ett tråkigt liv med mängder av förbud runt hur de ska äta och vad. Samtidigt vet jag att det inte bara är kändisarna som lever så, många bantar eller mixtrar med maten på olika sätt.
Kanske kan denna bok ge distans till alla dieter, få en att haja till och ifrågasätta vad man eventuellt plågar sin kropp med. Jag blir inte lockad av att testa en enda diet när jag läser boken, och det är en känsla jag hoppas att alla läsare bär med sig. Läs boken för en stunds avkoppling och för humorns skull – och ställ dig själv frågan, varför plågar många sina kroppar utan att få njuta av livet, äta varierat och må bra?
Snygga illustrationer av Moa Hoff.
Strax innan jag skulle gå och lägga mig igår kväll kom jag på – undrar om inte tennisträningen börjar imorgon?! Och visst var det så. Ett snabbt sms till min tenniskompis bekräftade det och nu har jag haft en underbar start på onsdagen. Jag var betydligt vassare på spelet än vad jag brukar vara efter sommaruppehållet tack vare att jag har spelat mycket ute på landet i sommar. Två gånger i veckan går jag på tennisträning i höst och så hoppas jag på utmaningar i tennisstegen så jag får öva på matchspel.
Har du hållit på med någon sport när du var liten som du nu har tappat? Jag uppmuntrar dig att våga testa igen. Och har du ingen gammal sport som lockar, testa en ny som du är nyfiken på. Man är aldrig för gammal. Ibland skapar man onödiga hinder, många klubbar har kurser för vuxna och för olika nivåer, ta kontakt med den klubb du vill träna i och hör dig för. Så värt det! Jag hade uppehåll från tennisen i flera år, men är så glad att jag hittade tillbaka till banan igen för några år sedan. Älskar sporten!
Trots att det är över två år sedan som min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild kom ut får jag nu och då fortfarande fantastiska och gripande mejl från läsare som upptäckt boken. Läsarna delar med sig av sina liv och upplevelser och berättar vad de bär med sig från min bok. Jag är väldigt (osvenskt?) stolt över alla mina böcker, men min första bok har en särskild plats i mitt hjärta då den är så personlig och det är den jag har fått mest feedback på från läsare. Läsare som känner igen sig och blir stärkta i sin friska sida.
När jag öppnade mejlkorgen tidigt i morse var det ett underbart mejl från en tjej som mötte mig och som fyllde hela min kropp av värme. Dessutom gav mejlet mig en skjuts – en spark i baken – inför ett stort skrivprojekt som jag håller på med inom just ätstörningar. Mer information får ni längre fram.
Har du inte läst min första bok än? Du behöver inte själv vara drabbad av en ätstörning eller ha en nära anhörig som är sjuk, boken visar även hur lätt det är att falla över gränsen från det friska till det sjuka. Något som kan vara bra att påminna sig om i vårt samhälle som idag är rätt ätstört. Köp boken här.
Jag älskar bObles som inspirerar till rörelseglädje! Inte bara för barn – även vuxna har nytta av möblerna. Vi har flera av produkterna hemma. Barnen klättrar, sitter, gungar, balanserar och hoppar från dem i stort sett varje dag. Till helgen åker jag till Köpenhamn tillsammans med Charles för att hänga med bObles en dag och uppleva produkterna ytterligare, ska bli väldigt kul. Men innan dess vill jag tipsa om bObles ”tummelhörna”. Tillsammans med bObles bjuder Illums Bolighus på Hamngatan mitt emot NK in 0-3 åringar med föräldrar till deras för dagen specialbyggda ”tummelhörna”, idag tisdag och imorgon onsdag den 25-26 augusti. bObles kommer att demonstrera de motoriskt stimulerande ”tummel” möblerna och barnen får en härlig lekstund. Jag har tidigare bjudit in till flera sådana här tillfällen och det är en mysig stund, nu finns några platser kvar på grund av återbud så är du hemma med ditt lilla barn och har en stund över anmäl dig: Det är begränsat med plats och du anmäler dig till tabletop@illumsbolighus.se
Tummeltiden är ca 1 timme och alle barn som deltager kommer att få en liten gåva från bObles. Det kommer att vara tre pass båda dagarna: Kl. 10:30 / 12:30 / 14:30
I mailet behöver du skriva namn, telefonnummer, önskad tid och hur många ni är som kommer. En bekräftelse kommer om du får plats.
Hjärtligt välkommen till både vuxen och barn!
Man är aldrig starkare än sin svagaste länk, och att våga träna utanför sina bekvämlighetszoner gör att man växer. Yoga for Athletes är en ny gruppträningsklass på SATS i höst. Konceptet är skapat av yogaprofilerna och träningsinspiratörerna Johanna Andersson och Monika Björn, och under testklassen tidigare idag som jag deltog i var det just Johanna som var instruktör. Och på tal om svagheter som jag inledde detta stycke med är rörlighet verkligen min svaghet. Jag älskar att träna kondition och styrka (gärna med konditionsinslag) men jag tycker inte att det är lika roligt med yoga och annan typ av rörlighetsträning. Samtidigt vet jag att kroppen min mår bra av det, stel som jag är. Till vardags köra jag lite yogainspirerade inslag i min vardagsmotion, någon böjning här, någon framåtfällning där. Men det är sällan jag prioriterar ett helt träningstillfälle till detta.
Under Yoga for Athletes kände jag mig stundtals som en elefant, eller kanske snarare som ett stelt kylskåp. Det som såg så enkelt ut på andra, kändes väldigt annorlunda i min kropp. En del övningar, som solhälsningar, kände jag igen från annan typ av yoga, men sedan var det en hel del, för mig, nya övningar. Som tur var upprepades allt två gånger. Och andra omgången gick det lättare, kroppen lär sig snabbt även om jag kände mig långt ifrån graciös. Det jag gillade med klassen, och det som jag tror kommer locka deltagare, är att alla övningar har ett speciellt syfte, och Johanna hänvisade ofta till olika typer av sporter och rörelser och varför just denna övning var bra. Så fort hon nämnde löpning, tennis eller golf – mina sporter – hajade jag till och försökte göra det ännu lite bättre, klart jag vill kunna svinga bättre i golf eller få en starkare backhand i tennis. Kul med en yogaklass som kan locka de som vanligtvis inte tränar yoga men vet med sig att det kan vara effektivt för att bli ännu bättre i en viss sport.
Klassen var utmanande och enkel att följa. Jag ska inte säga att jag tycker det var superkul, för det tyckte jag inte, klassupplägget och instruktören var toppen, men övningarna var svåra för mig. Min upplevelse av klassen hänger såklart ihop med att jag inte var så bra på träningen, och då blir det sällan roligt. Däremot är det roligt att se utveckling, och jag tror det finns stor utvecklingspotential för mig i denna klass. Jag har mycket att vinna på att träna mer av detta, det gäller bara att den tanken också landar i kroppen så att jag tar steget. Precis som det är för de som är nybörjare på något – kanske någon som ska börja träna regelbundet efter ett stillasittande liv. Man vet att man borde, men viljan måste också finnas där. Jag upprepar som jag började: Man är aldrig starkare än sin svagaste länk, och att våga träna utanför sina bekvämlighetszoner gör att man växer.
För tredje gången spelade jag och mamma tävlingen Ladies Masters på Bro Hof Slott GC. Tyvärr höll inte mitt fina spel från golflägret i sig, och mamma var inte heller på topp. Därför blev det ingen vinst, men vi hade väldigt trevligt på den soliga vackra banan. Och är inte det tjusningen med golf? Det är så lite som avgör och formen kan snabbt svänga upp eller ner. Det är roligt oavsett, men såklart extra kul när resultatet blir fint.
Soligt. Varmt. För varmt? Svettigt. Och väldigt roligt – särskilt allt runt omkring loppet. Ja, så vill jag sammanfatta Bellmanstafetten. Det var första gången som jag sprang ett stafettlopp och jag gjorde det tillsammans med Glenns arbetskamrater då de behövde lite påfyllning i sina två lag. Jag och familjen gjorde det till en heldag, vi åkte från landet tidigt på morgonen och efter ombyte hemma åkte vi till startområdet. Glenn sprang först i sitt lag och jag sprang sist i mitt, så vi kunde turas om att spela fotboll med barnen, sitta i skuggan och dricka vatten samt mingla med övriga deltagare. Väldigt trevligt.
Jag hade inte riktigt koll på hur snabb killen innan mig sprang och jag stod lite för länge i växlingsområdet och väntade. Benen pirrade och jag var påverkad av solen – och för lite vatten trots att jag fyllde på timmarna innan. När växlingen sedan skedde satte jag av med supertorr mun. Kroppen var seg och det var en kamp hela vägen. Samtidigt går 5 km rätt snabbt, och när jag hade underbar support av mina barn – vilken energi att göra highfive med Charles – samt resten av lagen var det riktigt roligt att glida in i mål, helt slut. Skönt då att fylla på med vatten och god picknick som delades ut till alla lag.
Bellmanstafetten gav mersmak, och jag vill gärna springa igen. Socialt och trevligt lopp där minglet och picknicken mer är i fokus än att pressa sekunder – det är i alla fall min uppfattning.
