Den här dagen har helt gått på känsla och lust. I sista stund blev ett event jag skulle iväg på inställt. Istället fick jag en härlig dag med familjen. Tänkte att jag skulle starta dagen med ett styrkepass men valde sovmorgon som min kropp sa att den behövde. En timme extra i sängen och mjukstart med familjen vid frukosten fick upp min energi. Solen och barnens spring i benen lockade oss till Hagaparken där det blev promenad följt av brödrester som vi matade änderna med.
Promenad hem, lunch och tupplur. Älskar att sova på dagen! Sedan smet jag och Charles till Sats. Han var överlycklig över att få leka på MiniSats och jag var överlycklig över mitt styrkepass som gick så bra. Kände mig superstark idag. När jag skulle in till gymmet sa Charles ”tänk om det är några gladiatorer i gymmet”. Och han hade rätt, inte i fysisk person – även om det hade varit möjligt, men det satt affischer uppe med en av Charles favoriter: Amazon. Får nog kolla in Utmanareredo.se ihop med Charles, Gladiatorerna älskar han nästan lika mycket som Melodifestivalen.
Träningsoutfit: nya Nike Free skor och linne Daily Sports. Även den snygga rosa golfjackan jag hade på promenaden är från Daily Sports. Roligt att vara ambassadör för ett så härligt märke!
Våra kroppar är skapade för rörelse. Många rör sig alldeles för lite, och flera av våra vanligaste folksjukdomar som depression, hjärt- kärlsjukdomar och cancer har tydliga kopplingar med stillasittande och inaktivitet. Men. Träning är inte alltid hälsosamt. Långt ifrån. Det kan bli för mycket träning eller träning driven av fel anledningar. Och vi kan må dåligt både fysiskt och psykiskt av att överdosera träning.
Jag har som ni vet varit drabbad av ätstörningar och träningshets. Idag är jag frisk och fri sedan flera år och min resa kan ni läsa om i VIKTIG. Men då jag jobbar på gym och är aktiv inom olika sammanhang där träningsintresset är stort så ser jag också ofta att träningen inte är hälsosam för andra. Att prestation, utseendefixering, låg självkänsla och en tro att man bara duger om man tränar hårt är en helt accepterad attityd, både hos individen i sig men också i olika grupper. Gym marknadsför sig med ”kom i form till sommaren”-erbjudanden, med foton eller affischer där mycket muskler och hud syns och instruktörer eller personliga tränare lever endast på kvarg och tonfisk och pratar högt inför medlemmar och varandra om hur duktiga de är som inte fredagsmyser. Nu kanske ni tycker jag överdriver, men detta är en verklighet jag ofta möter på olika sätt, på utbildningar, bland kollegor i branschen och på konvent.
Men självklart är det inte bara mörkt, och jag ska inte dra alla över en kam. Precis som det finns personer, attityder och normer med mer osunda levnadssätt finns det motsatta. Det finns många fina exempel på gym, idrottsföreningar, ledare och aktiva tränande som är strålande förebilder och som sprider rörelseglädje, energi och har en attityd att vi alla är välkomna och lika mycket värda, oavsett hur bra vi presterar eller hur hårda våra magrutor är.
Nu hoppas jag att det ska bli fler träningsanläggningar och idrottsföreningar som sprider sunda ideal, bra värderingar och ett hälsosamt idrottsklimat. Jag är stolt och glad över att vara en av Frisk & Fris utbildare i WeCare-certifieringen och vårt mål är att fler ska få träna hälsosamt. Viktigt för barn, ungdomar och vuxna. Alla förtjänar att kunna röra på sig och göra det med glädje oavsett hur hårt man själv väljer att satsa på sin idrott eller träning. Denna vecka startar Frisk & Fri kampanjen ”I care” där alla som vill kan vara med och stödja en aktiv omtanke inom idrotten, för mig är det en självklarhet att vara med för att sprida budskapet till fler.
En kan inte göra allt. Men alla kan göra något. Hur ser dina värderingar ut inom träning och hälsa? Hur pratar du om din kropp? Om din träning? Om dina resultat? Kan du på något sätt förändra hur du pratar om dig själv – både i huvudet och vad du säger till andra? Du påverkar någon annan. Se då till att påverka på ett hälsosamt sätt.
Frisk & Fri lanserar We care-certifieringen för idrottsaktörer som vill arbeta förebyggande mot ätstörningar och aktivt möta drabbade. Läs mer på aktivomtanke.se
På måndag startar SATS höstschema och efter något års uppehåll är det dags för mig att instruera core igen. Superkul! Det är en bra halvtimmesklass där övningarna ligger på att stärka upp core-muskulaturen men där även en hel del andra muskler är med och jobbar. Klassen är förkoreograferad, alla instruktörer kör samma upplägg under tre månader. Nu håller jag på att öva in koreografin som har premiär på måndag. Vill ni komma och träna med mig kör jag core på SATS Hötorget måndagar 12:30. Innan dess kan man även gå på Cycling Start med mig kl 12:00.
Övriga klasser som jag instruerar på höstschemat:
Tis 06:45 Cycling 45 Zenit
Ons 10:00 StrongMama Tule
Fre 06:30 Cycling 45 Hötorget
Man är aldrig starkare än sin svagaste länk, och att våga träna utanför sina bekvämlighetszoner gör att man växer. Yoga for Athletes är en ny gruppträningsklass på SATS i höst. Konceptet är skapat av yogaprofilerna och träningsinspiratörerna Johanna Andersson och Monika Björn, och under testklassen tidigare idag som jag deltog i var det just Johanna som var instruktör. Och på tal om svagheter som jag inledde detta stycke med är rörlighet verkligen min svaghet. Jag älskar att träna kondition och styrka (gärna med konditionsinslag) men jag tycker inte att det är lika roligt med yoga och annan typ av rörlighetsträning. Samtidigt vet jag att kroppen min mår bra av det, stel som jag är. Till vardags köra jag lite yogainspirerade inslag i min vardagsmotion, någon böjning här, någon framåtfällning där. Men det är sällan jag prioriterar ett helt träningstillfälle till detta.
Under Yoga for Athletes kände jag mig stundtals som en elefant, eller kanske snarare som ett stelt kylskåp. Det som såg så enkelt ut på andra, kändes väldigt annorlunda i min kropp. En del övningar, som solhälsningar, kände jag igen från annan typ av yoga, men sedan var det en hel del, för mig, nya övningar. Som tur var upprepades allt två gånger. Och andra omgången gick det lättare, kroppen lär sig snabbt även om jag kände mig långt ifrån graciös. Det jag gillade med klassen, och det som jag tror kommer locka deltagare, är att alla övningar har ett speciellt syfte, och Johanna hänvisade ofta till olika typer av sporter och rörelser och varför just denna övning var bra. Så fort hon nämnde löpning, tennis eller golf – mina sporter – hajade jag till och försökte göra det ännu lite bättre, klart jag vill kunna svinga bättre i golf eller få en starkare backhand i tennis. Kul med en yogaklass som kan locka de som vanligtvis inte tränar yoga men vet med sig att det kan vara effektivt för att bli ännu bättre i en viss sport.
Klassen var utmanande och enkel att följa. Jag ska inte säga att jag tycker det var superkul, för det tyckte jag inte, klassupplägget och instruktören var toppen, men övningarna var svåra för mig. Min upplevelse av klassen hänger såklart ihop med att jag inte var så bra på träningen, och då blir det sällan roligt. Däremot är det roligt att se utveckling, och jag tror det finns stor utvecklingspotential för mig i denna klass. Jag har mycket att vinna på att träna mer av detta, det gäller bara att den tanken också landar i kroppen så att jag tar steget. Precis som det är för de som är nybörjare på något – kanske någon som ska börja träna regelbundet efter ett stillasittande liv. Man vet att man borde, men viljan måste också finnas där. Jag upprepar som jag började: Man är aldrig starkare än sin svagaste länk, och att våga träna utanför sina bekvämlighetszoner gör att man växer.
Barre – funktionell hållnings- och styrketräning med grunder i balett är en av SATS två stora nyheter i höst (den andra är Yoga for Athletes som jag testar nästa vecka). I USA är Barre ett av de hetaste träningskoncepten och kommer i en mängd olika varianter. Hos SATS är Barre inspirerat av de övningar som balettdansare utför vid stången som sedan kombineras av funktionella styrkeövningar. Passet är förkoreograferat (alla instruktörer kör samma upplägg och musik) och det byts efter tre månader. Till en början körs träningsformen på åtta center och förhoppningen är att utöka efter årsskiftet. Här kan du läsa mer om Barre på SATS. Barre ligger helt rätt i tiden där mixen av olika träningsformer är het – här får vi in både rörlighet och styrka, vi får in lekfullhet och balettens graciösa stil. Vi vill ha roligt, och träna kroppen varierat trots att träningstiden är begränsad. Då är det bra med träning som täcker in fler områden.
Och hur var träningen? Jo, jag älskade träningsformen som jag testade tidigare i veckan tillsammans med andra bloggare och skribenter. Nu fick vi enbart testa en halvtimme, passet är annars 60 minuter, och jag hade gärna tränat längre. Svetten kom snabbt, och trots att övningarna är rätt små och inte ser så jobbiga ut blir musklerna trötta. Jag kom åt ställen där jag vanligtvis inte jobbar. Och i baletten ligger svårigheten i att få det att se lätt ut trots att det är tufft.
Kul att få vara ballerina för en stund, jobba med funktionella övningar och jobba i takt med musiken. Det här är en träningsform som jag gärna tränar i höst när jag får en lucka i min träningskalender.
Tummen upp för att vara tillbaka som instruktör. Efter en lång sommar av ledighet från instruerandet, längre än min övriga semester, var det idag roligt att få dra på mig instruktörsvästen och headsetet för att dundra av en cykelklass på SATS Hötorget. Jag var lite pirrig innan som sig bör, men väl på plats flöt allt på enligt plan. Kul att vara tillbaka! Ett par veckor till löper SATS sommarschema, sedan när höstschemat startar (v 36) kommer jag att instruera följande:
Nytt för i höst är att jag har fått äran att köra lunch på Hötorget. Har saknat att instruera core, det är kul att ta upp det igen. Nu ska jag öva in koreografin innan starten om ett par veckor.
Näst sista cykelklassen innan jag tar semester från instruerandet några veckor. Idag vickade jag på lunchcyklingen på SATS Odenplan. Det märks att fler tränar ute eller redan har gått på semester, för det var inte alls den lunchrusning jag är van att se när jag tränar på lunchen. Det var dock lite fler människor i salen än vad som syns på min bild. När jag berättade för deltagarna att jag vanligtvis instruerar på morgonen fick jag den spontana reaktionen efter passet ”jag skulle aldrig orka detta tidigt på morgonen …”. Lunchdeltagarna tog i till max! Men visst orkar man prestera även på morgonen, det är mina morgondeltagare ett bra bevis på. Det är lite en vanesak, vilken dygnsklocka kroppen har när man gillar att träna och såklart hur man har ätit och sovit. Jag äter alltid lite frukost innan jag går och instruerar på morgonen, jag känner mig mer laddad och energifull då.
En stor skillnad i SATS cykelutbud till hösten är att pulssystemet från Activio samt watt-mätare på cyklarna (kommer fler allt eftersom) kommer att användas i betydligt högre grad än idag. I de flesta klasser kommer båda systemen att vara igång, om de finns i salen, dels för att vi instruktörer ska kunna göra ännu bättre klasser med tydliga syften och dels för att medlemmarna ska kunna följa sin utveckling och prestation bättre.
Igår gick jag på en härlig workshop med titeln Heart Rate & Power tillsammans med ett gäng kollegor på SATS. Jag ser fram emot att använda tekniken mer på mina klasser framöver. Jag har tidigare gått SATS pulsutbildning och wattutbildning, däremot har jag enbart vickat på klasser med dessa system, jag har inte haft de på mina ”vanliga klasser”. Men nu kommer som sagt systemen erbjudas på de flesta klasser, hur mycket man pratar om själva systemen under tiden man cyklar kommer däremot vara väldigt olika mellan olika instruktörer. Jag som älskar att lägga upp mina klasser efter de låtar jag väljer och vill att vi även lyssnar mycket på känslan i kroppen kommer fortsätta med det, tekniken ger enbart ytterligare en krydda till träningen och ger deltagarna förhoppningsvis mer lärdom om sin kropp och sin träningsutveckling.
Att lyssna på kroppen och uppskatta sin egen ansträngning lätt – något ansträngande – ansträngande – mycket ansträngande och maximalt – är bra, men det finns fördelar att få saker svart på vitt också. Varför behövs då två olika tekniska system? Jo, helt enkelt för att de är bra på olika saker.
Pulsmätaren:
visar kroppens respons på träningen, hur jobbigt det upplevs i kroppen. Detta är beroende på dagsform, temperatur i salen, eventuellt kaffeintag och liknande.
ger en uppskattning av ansträngningsgrad om vi antar att hög hjärtfrekvens är ett kvitto på hög belastning, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sant.
reagerar långsamt, därför funkar den inte vid korta intervaller, däremot kan den visa korrekt under längre tids arbete.
är relativt billig, många kan använda tekniken och det går att övervaka sin träning i väldigt många sporter.
Wattmätaren:
visar hur hårt personen som sitter på cykeln tar i, hur mycket kraft som kommer ut. Effekten är motstånd gånger hastighet.
är oberoende av dagsform, den visar inte andra siffror för att du har en dålig dag, däremot kan det vara kämpigare att komma upp i samma tal du är van vid.
reagerar omedelbart, perfekt vid korta intervaller.
är väldigt dyr, och tekniken går enbart att använda vid cykling eller rodd.
Bootylicious! Namnet på SATS gruppträningsklass skvallrar om vad det är som står i fokus under 30 minuter – vår kära bakdel. Men även om det är fokus på rumpa i form av styrkeövningar varvas det med spänstövningar med olika hopp där hela kroppen är aktiv samt coreövningar.
Jag undviker löpning denna vecka då jag har känt av mitt knä lite mer efter mina två löppass efter maran. Väljer därför att ta det lugnt med löpningen några dagar (även om jag längtar sååå efter att springa!) och fokuserar på styrka och annan träning istället. Idag testade jag därför klassen Bootylicious som jag inte har kört tidigare. Är du sugen på att testa har du sommaren på dig, till höstschemat är klassen borttagen, då finns å andra sidan en massa andra spännande nyheter att testa.
Glenn kommer med sin marastory under dagen, själv passar jag på att svara på en kritisk läsarfråga och berätta om status två dagar efter Stockholm marathon.
På kvällen efter Stockholm marathon var jag rejält stel varje gång som jag reste mig från sittande. Särskilt vaderna tog några steg innan de kunde sträckas ut och jag funderade på hur skönt det skulle vara att gå i högklackade skor. Det gjorde jag dock inte. Istället masserade jag vaderna lite, drack vätska, åt en massa energi och försökte att ta det lugnt. Både jag och Glenn vaknade mitt i natten, kroppen var för rastlös för att sova och vi gick upp och åt en nattmacka samt drack ett glas mjölk. Ganska mysigt faktiskt. Sedan lyckades vi sova om och vakna först när barnen ville att vi skulle gå upp.
Söndagen började bra. Min kropp var rätt pigg och jag hade inte särskilt ont någonstans, på schemat stod en cykelworkshop på SATS som var obligatorisk för oss instruktörer som vill instruera i höst att gå. Anledningen är att SATS ändrar om några av cykelklasserna föra att göra det tydligare för medlemmar att veta vad de ska kunna förvänta sig av en cykelklass. Jag började gå mot SATS Hötorget men kände av ena knäet så fort jag började gå, därför blev det tunnelbana från Rådmansgatan (!), alltså en station, så kort har jag väl aldrig åkt tunnelbana förut, men idag kände jag att det var värt det just denna dag.
Att sätta sig på cykeln var riktigt skönt, det är skonsamt och det gjorde inte ont någonstans. Jag tog det verkligen superduperlugnt. Jag blev varm och fick igång cirkulationen i kroppen, men jag blev knappt flåsig och trots att jag var sugen på att trycka på lite mer gjorde jag inte det. Mitt fokus under workshopen var att ta in så mycket information jag kunde men att ta det lugnt i de praktiska momenten. Och det gick alldeles galant.
Väl hemma firade vi mors dag med fika och blommor som familjen hade köpt till mig. Jag njöt även av ett varmt bad på kvällen och somnade tillsammans med Charles strax efter åtta … var rätt trött efter en underbar helg med nya kunskaper om mig själv och härlig energi!
Nu, över till en läsarfråga jag gärna vill svara på öppet i bloggen:
Lisa:”Jag är lite nyfiken på hur du resonerar med ditt deltagande i Stockholm marathon när du är såpass oförberedd? Jag tror inte du har sprungit många, om ens något, långpass över två timmar. Du som ändå vill ge sken av att förmedla en sund bild av träning borde inse det ohälsosamma i att utsätta kroppen för en mara när du inte tränat ordentligt.”
Svar: Tack för att du så omtänksamt tänker på min kropp och vad jag förmedlar som förebild för andra. Jag håller däremot inte med dig. Jag upplever inte att jag är ”såpass oförbredd”. Visst, jag önskar att jag hade fått till några fler långpass, det blir dock inte alltid som man har tänkt och då får man göra det bästa av situationen. Jag är nöjd över att ha kört en hel del pass mellan 15 och 18 km under de senaste månaderna. Dessutom har jag löptränat 2-3 gånger i veckan, jag har kört intervaller, backe och gjort löpskolningsövningar. Jag har kompletterat med annan träning, kört spinning, tennis och styrketräning. Jag tränar oftast två timmar någorlunda i rad på fredagar (cykel + tennis) och är van att hålla igång. Jag tror det bästa är att variera sin träning, även om man såklart mest ska träna det man vill blir bra på, i detta fall löpning under lång tid.
Jag lyssnar alltid på kroppen. Hade jag skadat mig under loppet och känt att det var risk för att fortsätta hade jag brutit. Nu kändes kroppen bra, och det enda som gjorde ont var krampkänningar i benen, men inget som var ”ontont”. Visst har jag en stel och lite ond kropp nu efteråt, men jag tycker ändå att den har klarat sig bra, 4,2 mil är en lång sträcka.
Att springa Stockholm marathon är en häftig upplevelse. Det är en folkfest och det är inte minst en utmaning för att testa sina egna gränser, utmana både det mentala och det fysiska. Jag tycker inte att man ska springa loppet helt oförbredd, och har du precis börjat att springa finns det kortare lopp jag hellre skulle rekommendera som utmaning och mål i första hand. Men jag känner att jag definitivt var tillräckligt förberedd och stark för att kunna springa. Och jag är väldigt glad att jag sprang loppet, trots vädret var det en fantastisk upplevelse som jag kommer att bära med mig länge och hämta kraft från.
