Inlägg i kategorin PT & Instruktör

Jag instruerar på Nikekonventet 2009.

Jag filmade mig själv under dagens lunchcykelklass. Jag försöker att göra det nu och då för att hålla koll på vad jag egentligen pysslar med där framme. Det finns inget bättre än att utvärdera sig själv. Alltid kommer man på någonting som går att förbättra. Så om en stund ska jag sätta mig med papper och penna framför datorn och kolla på filmen.

Förresten – apropå film. Ni har väl inte missar att de har kickat igång säsongen av The Hills och The City på Mtv.com. Helt färska underbara avsnitt!

24timmars-spinningen.

Det är mycket fokus på bröstcancer hela oktober; både i en massa bloggar och i media i övrigt. Jag är glad att cancerfrågan lyfts upp och att en mängd nya pengar samlas in för fortsatt forskning och jag vill gärna slå ett slag för att skänka pengar. Måste erkänna att jag själv är dålig på att ge pengar till olika insamlingar, men precis som jag gjorde förra året tänker jag bidra med en del i år.

Och vad kan vara bättre än att bidra med pengar samtidigt som du tränar? För tredje året i rad så arrangeras 24 timmarsspinningen den 24-25 oktober. Tyvärr så kan jag inte själv vara med och trampa den helgen eftersom jag är uppbokad på ett annat arrangemang, men jag kan alltid sprida information om helgen och så kanske du har tid och lust att vara med?!

Befinner du dig i Göteborgsområdet råder jag dig att bege dig till Sportlife där de förra året samlade in runt 113 000 kronor. Och i år ska de slå det. För all information om dagen, kolla in insamlingens hemsida.

Många instruktörer med mig anstränger rösten väldigt mycket även om man använder headset eller mick. Värst är det nog dock när tekniken krånglar och man försöker göra sig hörd genom att överösta musiken. Kroppsspråket är självklart också viktigt att använda för att guida, men det är svårt att inte använda rösten för att peppa och instruera gruppen.

Jag fick en så bra kommentar av blivande logoped Emma när jag skrev om min röst häromdagen. Läs och lär:

”Hej! Jag läser till logoped och blir förstås oroad när du pratar om att du “tappar” rösten. Det gäller som sagt att vara rädd om den. Använd headset och undvik att tala högt, överrösta inte buller, harkla dig inte vanemässigt, drick istället eller svälj för att fukta slemhinnorna. undvik ihopsjunken och sned kroppsställning. Vila rösten om du känner dig rösttrött och viska inte, det sliter på dina stämband. Och såklart, om du känner att det är ett problem, uppsök läkare som kan vidareremittera dig till en logoped!”

Tack för grymma tips! Jag vet ju att flera av er som läser min blogg själva jobbar som instruktörer, och vi är nog i regel rätt dåliga på att ta hand om vår röst. Jag ska försöka följa dina råd Emma :-)

Broccolijärpar.

Ofta när jag kommer hem och är hungrig samtidigt som jag är bloggsugen går det inte så bra. Det är mer än en gång som jag har bränt eller överkokt maten bara för att jag sitter och skriver ett inlägg samtidigt. Idag lyckades jag rädda biffarna precis i tid, eller nästan i alla fall.

Anledningen till att jag var hungrig (trots en snabb proteindryck på gymmet) var att jag körde långpass för första gången på länge. Och med långpass menar jag att jag körde två cykelklasser efter varandra. Det är inte så ofta som jag gör det, men det är viktigt med variation och en variant på träning är just att ändra tiden.

Träningen var superskön och jag hade bra med kraft i benen i princip hela tiden. Nu ska jag avsluta dagen med att äta upp min middag, hänga tvätt och därefter lägga mig en stund på spikmattan framför Idol.

Paxade cyklar på första raden.

Det är rätt så intressant. På vissa klasser är det ingen som vill sitta på den främsta raden och cykla. På andra klasser så gäller det att paxa sin cykel en bra stund innan det är dags att köra igång om man ska få sin favoritcykel. Addes måndagsklass är en sådan klass.

Jag och Glenn satt sida vid sida och körde på ordentligt till Addes upplägg idag. Det var en form av fartlek där vi trampade efter musikens skiftningar. Jag älskar den formen av upplägg eftersom jag själv lägger ner mycket jobb på just musiken när jag skapar klasser och tar gärna hjälp av musikens toppar och dalar. Med andra ord var det en helt perfekt avslutning på måndagen. Nu väntar middag och så ska vi bråka lite om tv:n. Glenn vill se fotboll – jag vill se på Hollywoodfruarna. Tror att Glenn vinner. Tur att det går att se programmet på datorn.

Jag på min rosa Skeppshult.

Glenn skrattar alltid åt mig när jag har en hjälm på huvudet. Jag passar verkligen inte i det. Har väl för stort huvud. Men jag bryr mig om mina hjärceller alldeles för mycket för att cykla utan hjälm, därför struntar jag i hur jag ser ut.

Glenn var däremot inte alltför smart imorse och glömde både det ena och det andra, därför var jag en snäll fru och cyklade över med hans prylar till jobbet. Som kompensation fick han ta en cykelbild i solen på mig.

Kika här om ni vill se några snabba tjejer från Giro Toscana-loppets målgång:

Rosa detaljer och dagens lunch.

Det blev en cykelpuls-klass på Sats Tule för att få igång blodcirkulationen och bli av med lite överskottsenergi. Musiken var inte riktigt min smak, men instruktören var bra och jag kom in i ett skönt flow. I mitt huvud var jag inte i en cykelsal och trampade, utan jag var på väg mot Stadion och målgången i Stockholm marathon i somras. Jag lyckades till och med få ståpäls på armarna när jag hade de bilderna i huvudet. Otroligt läckert.

Efter klassen shoppade vi frack till Glenn eftersom vi ska på ett frackbröllop nästa lördag. Dessutom kom resten av min familj in till stan och vi käkade lunch på Babel Deli där de har de godaste mezetallrikarna. På helgen så slipper man dessutom lunchrusningen som annars råder under veckorna.

Gårdagens middag blev dagens lunch.

Det var riktigt skoj att träna pump. Jag instruerade ju i det för ett par år sedan, men slutade eftersom jag tröttnade. Det kändes som att jag stod och sa exakt samma sak på exakt samma ställen vecka efter vecka. Jag var så trött på pumpen att jag inte ens kunde gå och träna det själv – motivationen var helt som bortblåst. Men idag tändes faktiskt en liten låga igen. Inte så pass stor att jag vill börja instruera pump, men i alla fall så pass att jag mycket väl känner att jag skulle kunna tänka mig att träna ett pass lite nu och då. Kul!

Jag hade, som jag skrev i inlägget nedan, ambitionen att ta det rätt så lugnt. Det blev inte riktigt så. I utfallslåten så skakade mina ben från första sekund, och promenaden hem från gymmet var med dallrande ben. Kommer garanterat att bli en grym träningsvärk.

Nu efter dusch och lunch känns det i alla fall bättre – till och med riktigt bra. Det känns i hela kroppen att den har tränat hårt, men jag känner mig också härligt avslappnad och jag vet att det kommer att bli effektiva timmar framför datorn i eftermiddag.

Svenska tjejerna högst upp, spurt in i mål, karta och nöjda cyklister i mål.

Oj oj oj. Det här gjorde inte precis mig mindre träningssugen. Idag på eftermiddagen sprang jag (Glenn var och såg fotboll på en pub) rakt in i målgången på Giro Toscana som är en kvinnlig cyklisttävling. I foldern som jag fick kunde jag läsa att Susanne Ljungskog har vunnit tävlingen tre gånger. Något annat förstod jag inte eftersom allt var på italienska.

Jag såg några svenska tjejer som hade tävlat, men vilka de var har jag ingen aning om. De såg i alla fall väldigt glada ut och såg fram emot några timmars vila i bussen (hörde jag dem säga).

Jag filmade även på plats, men min lilla minidator vill inte ta emot videoklipp, så ni får se det efter att jag har kommit hem. Det var i alla fall kul och inspirerande att stå i målgång och ta emot de spurtande tjejerna. Ska tänka på dem nästa gång jag kör en finalspurt i cykelsalen hemma!