Efter en kväll fylld med skratt och igenkännande på föreställningen Ljust & Fräscht var jag pigg och glad under morgonens styrkepass. Jag fick stressa lite för att hinna hem innan Glenn skulle till jobbet men hann ändå träna igenom hela kroppen och värmde upp med lite rodd.
Dagens träningsoutfit: byxor Casall, topp Craft och skor Nike.
Skyr är en ny yoghurt på den svenska marknaden som lanseras i de flesta matvarubutiker vecka 45. Skyr kommer från Island och är naturligt proteinrik och mättande. Imorse anordnade de en pressfrukost där vi fick smaka yoghurten.
Min första reaktion när jag kände på konsistensen och smakade den var att det påminde väldigt mycket om kesella. Yoghurten är precis som kesella lite sträv i konsistensen och tjock och det tar längre tid än för vanlig yoghurt att äta och att brytas ner i kroppen.
Av de fyra smakerna som kommer lanseras till en början gillade jag vanilj och hallon/granatäpple bäst. Sedan hoppas jag att det kommer en naturlig yoghurt också framöver och det lät på tillverkarna som att det kommer att ske om produkten uppskattas av oss konsumenter.
Det går åt 3,5 liter skummjölk för att framställa en liter Skyr och eftersom grädden separeras bort blir det en fettfattig produkt. Istället blir proteinhalten hög och Skyr innehåller 16 g protein per portion och är tre gånger så proteinrik som liknande yoghurtar.
Jag gillade produkten och tycker den fungerar bra som mellanmål eller till frukost. Värt att testas när den kommer ut i butik. Men kesella med tinade bär fortsätter nog att vara min favorit om jag jämför de två produkterna i väntan på att den naturella Skyr lanseras.
Söt dekoration högst upp på yoghurten, här i hallon/granatäpple-smak.
Jag vet att det tidigare funnits sätt att göra sin blogg till en bok, men nu finns en svensk version av denna tjänst. Jag har själv inte testat detta, men det ska vara ganska enkelt och fungera för de flesta bloggar. Tycker det är en bra idé att göra bok av sin blogg. Jag skriver gärna ut alla mina blogginlägg till en bok att ha hemma i bokhyllan. Kan vara kul att bläddra tillbaka och se vad man har skrivit tidigare. Jag har ju trots allt bloggat sedan början av 2007. Det har blivit några inlägg genom åren.
Jag och Glenn har ganska olika smak när det kommer till mat. De maträtter jag vill laga är inte han sugen på att äta och tvärtom. Vi har en del rätter som vi kommer överens om och de äter vi rätt ofta. Men vi vill såklart testa nya recept också. Nu har vi börjat med en smart grej. Den ena väljer ut tre recept, sedan får den andra personen bestämma vilket av de tre som vi lagar till middag. På så sätt får båda vara med och bestämma. Vi började med detta igår, men då vi gillade upplägget kommer vi att fortsätta. Kanske ett bra tips om det är fler par där ute som har samma problem.
Igår blev det kolja med knaprigt täcke, gratinerade tomater och hemmagjort potatismos från Vår kokbok. Mycket gott!
Du som är med och tävlar i olika motionslopp och får en medalj efter målgång, vad gör du med medaljerna? Jag har en hel hög med medaljer i min skrivbordslåda hemma. Har så svårt att slänga dem. De påminner om olika prestationer jag har gjort och jag är stolt över de flesta av dem. Trots detta tittar jag väldigt sällan på medaljerna, kanske kommer jag uppskatta dem mer när jag blir äldre, eller också får de bara ligga där och samla damm. Att göra mig av med dem tar emot. Även om de inte har något materiellt värde är de av symbolisk betydelse för mig.
Den enda medaljen som jag brukar ha framme är den jag fick när jag sprang Stockholm marathon. Jag blir glad och stolt över mig själv och min prestation när jag ser den.
Så, åter till min fråga. Vad gör DU med dina medaljer?
Med en väska full av träningskläder och skor är det dags för mig att dra till en fotostudio på Söder. Jag ska ta nya bilder till tidningen FRIDA och mitt jobb där som hälsoprofil. Då jag tycker det är roligt med fotograferingar ser jag fram emot en skön förmiddag. Resultatet ser ni i tidningen om några veckor.
Jag och Glenn har upptäckt att Charles gillar att promenera. Särskilt om han får hålla oss i händerna. Det blir inte lika effektiva powerwalks som när jag går med barnvagnen, men det är riktigt mysigt att känna någon hålla en krampaktigt i handen. Dessutom tror jag det är bra att Charles får in vanan att leva ett aktivt liv. Även om han såklart endast går kortare sträckor just nu. Han är ju ganska liten fortfarande men lär sig så fort numera.
Innan jag fick Charles gick jag i princip alltid i trappor när jag skulle ta mig mellan olika våningsplan. Endast ibland tog jag hissen och då fanns det nästan alltid en bra anledning till det. Numera åker jag hiss dagligen då jag ofta har med mig Charles och barnvagnen. Nu är jag så van att trycka på knappen och vänta på hissen att jag ibland även gör det när inte Charles är med – bara för att jag är van vid det. Ofta kommer jag på vad jag håller på att göra och börjar gå innan hissen ens hunnit fram. Vi är verkligen vanemänniskor.
Jag reagerar när grannar till mig tar hissen för att åka en våning istället för att passa på att få lite vardagsmotion. Igår åkte jag hiss med en kille i 20-årsåldern som bor i mitt hus. Han ser helt frisk och stark ut och han hade ingenting att bära. Trots detta åkte han hiss EN våning. Varför?
Hissar och rulltrappor är bra hjälpmedel, men mår man bra – ta trapporna. Vardagsmotion är guld värt, och om du har ett stillasittande jobb, utnyttja de chanser du har till att röra på dig. Din kropp kommer att må mycket bättre av det.
Åker du hiss av gammal vana? – bryt vanan och gör sundare vardagsval!