Äntligen! Har längtat efter denna dag. Dags för Marathon Sunday. Jag är taggad och förväntansfull. Har en liten känning i baksida lår men har smörjt in mig där samt ska ta det lite lugnt, särskilt i starten.
Min starttröja är klar och påsen jag får ha med till startområdet där vi ska vara i fyra(!) timmar har allt från energi under loppet till en smarrig frukost med färska hallon, en spännande yoghurt från Whole Foods, bagel och cream cheese. Nu vill jag dock bara starta, inte sitta och vänta, men jag försöker att även se väntan som en upplevelse. Väldigt underhållande att titta på en massa människor i alla fall.
Jag pratar och skriver ofta om att välja träning som är rolig och lockande. Och att göra någonting är bättre än att inte göra något alls. Så fort vi får möjlighet att resa på oss och röra kroppen främjar vi vår hälsa – så länge det inte går till överdrift. Men ibland är det också lätt att bli bekväm och träningen kan bli enformig om man bara går på känsla. Det vill säga om du inte råkar ha en väldigt varierat palett av roliga träningsformer. Jag älskar främst konditionsträning. När mitt hjärta slår fortare, svetten bryter ut och jag känner mig flåsig – då njuter jag som mest i träningen. Det kan ske på spinningcykeln, på tennisbanan eller i löpspåret. Visst blir min träning varierad, i alla fall hyfsat. Jag vet att jag borde öka antalet minuter som jag rörlighetstränar eller kör styrka för att må ännu bättre och få ännu mer variation. Men medan konditionsträningen sker naturligt då jag gärna bokar in denna typ av träningspass i första hand krävs det en extra ansträngning för att jag ska prioritera annan träning.
De tre senaste veckorna har jag dock prioriterat styrketräningen i alla fall en gång i veckan. Och det är roligt! Så länge jag tränar på mina egna villkor och låter lusten styra i gymmet, har svårt för strikta träningsprogram, går gärna på känsla när jag väljer vad som blir nästa styrkeövning, har jag roligt och vill ha mer. Om några veckor drar jag till Thailand, och där brukar det bli mer styrka (och en del simning) då vi har ett fint gym i samma hus som vi bor och löppassen blir inte lika många eller lika långa som jag är van vid på grund av värmen och bristen på inspirerande löpvägar. Nu börjar jag faktiskt se fram emot att lyfta mer vikter och känna mig starkare. Kanske för att jag har satsat mycket på löpningen sista tiden, då vill min kropp ha variation.
Vad vill jag då säga med det här? Jo. Träna främst det du tycker är roligt. Men akta för att bli för enformig och våga kliva utanför din trygghetszon och testa sådan träning som kompletterar dina naturligt valda träningsformer för att fortsätta få resultat och få en kropp som orkar allt du vill göra.
En vecka och en dag kvar. New York Marathon är inom räckhåll. Idag peppar jag med att titta på gamla bilder, dessa är från förra sommaren när jag och Jane sprang New York Mini 10K, deras tjejmil. Jag älskar deras tjejmil, har sprungit det två gånger och upplägget passar mig fint. Starten går redan vid åtta på morgonen, innan staden kokar av värme då loppet är i början av juni, det är lagom med folk och vi springer genom vackra Central Park. Tyvärr blev inte förra loppet någon succé. Allt började bra, men en kombination av att gå ut för hårt inledningsvis samt intag av frukost lite för tätt inpå fick jag världens magknip. Ovanför i nedre högra hörnet ser ni mig springa och trycka på magen – detta var vid 8 km, ville inte riktigt bryta när det var så nära, men kunde knappt springa. Jag småjoggade och försökte göra mitt bästa för att andas och lugna magen. Jag tog mig i mål och sedan släppte smärtan, men så här har jag aldrig mått på ett lopp. Dock är det inte detta jag bär med mig från loppet, utan det är allt det andra: att få springa tillsammans med en fin vän, ha bra support längst vägen, få springa i Central Park och starta dagen på ett alldeles fantastiskt sätt. Hoppas få uppleva New Yorks tjejmil igen.
Och om en vecka (och en dag) är det dags igen. Men denna gång är det inte sommarväder, även om jag håller tummarna för en krispig vacker höstdag, och det är drygt tre mil längre som vi ska springa. Det blir inte bara ett morgonträningspass utan en upplevelse som sträcker sig under stora delar av dagen. Och som jag längtar!
Något som allt oftare poppar upp i mitt huvud är tankar om New York Marathon. I natt drömde jag till och med om loppet. Lite halvt angenäma drömmar, så jag vaknade kallsvettig. Samtidigt är jag inte nervös, tycker mest det ska bli kul. Och det är ingen mening att stressa över sådant jag inte kan påverka, som förkylning eller annat. Det enda jag kan göra är att tänka positivt och ladda på bästa sätt inför loppet nästa vecka. Men på natten kommer tydligen stressen ikapp omedvetet … Nä, bjuder på en bild från lördagens fantastiska löprunda, en känsla jag vill bära med mig till maraton.
Sista långpasset med två veckor kvar till New York Marathon levererade på alla sätt. Vädret var magiskt, tror aldrig jag har sett så många dim-bilder i mitt Instagram-flöde och min och Glenns löprunda ute på landet var inget undantag. Ett vitt täcke svepte om oss och jag är glad att vi ändå klädde oss färgglatt då det var älgjakt på gång och vi sprang förbi många jägare. Säkert inte alltför glada att vi kom och skrämde bort älgen …
Förutom en magisk omgivning var jag otroligt pigg. Jag studsade fram och önskar att det är så här jag kommer känna på maraton. När vi kom tillbaka till huset efter 13 km vek Glenn av, själv tog jag ytterligare en sväng på fem kilometer och landade alltså på 18 km.
Värsta bästa löppasset på alla sätt och vis. Och vilken kontrast det kommer bli, nu sprang jag med Glenn som enda sällskap mitt i naturen och om två veckor springer vi med 60 000 andra!
Jag föredrar oftast konditionsträning före styrka då jag tycker det är roligare. Men ibland får jag ett enormt sug efter att träna styrka. Idag studsade jag upp, rejält peppad, och efter gröt gick jag den korta sträckan till Sats Odenplan som numera öppnar kl sex alla dagar i veckan. Jag hade gymmet mer eller mindre för mig själv och träna igenom kroppen med fokus på ben och rumpa. Tack kroppen för en fantastisk morgon! Och tack familjen för supermysiga söndagsfrukosten som väntade när jag kom hem.
Om tre veckor är det dags för maraton i New York. Än så länge har jag och Glenn inte bestämt oss till hundra procent exakt hur våra löparoutfits ska se ut och vad vi vill ha med oss under tävlingen. Idag har vi i alla fall testsprungit nya skor och kläder från Adidas som troligen kommer följa med till New York. Måste bara hitta ett par bra tights, kanske blir det de från Reebok jag hade på mig idag. Vill gärna ha en blågul outfit. Älskar den gula jackan med reflexer samt en sköna Adidas Boost-skorna. Kul att matcha Glenn.
Dagens träning blev 13 km löpning i ett frosttäckt landskap runt sommarstället. Helt magiskt! Kroppen pigg och stark. Glenn var inte lika pigg, kände av sina benhinnorna lite och sprang endast fem kilometer efter det att jag hade kommit tillbaka hem och avlöst passningen av barnen. Håller tummarna att hans benhinnor snart ska må bättre och att det bara var dagsformen som strulade, inte att det är något allvarligt.
Krispig höstluft. Gula. Gröna. Röda (och några bruna) löv. Trummande fötter mot grusvägen och i övrigt tystnad. Morgonens löprunda i Hagaparken var alldeles alldeles underbar. Jag lämnade pulsklockan hemma och struntade i att lyssna till musik eller poddar. Idag ville jag bara uppleva naturen samtidigt som jag lät pulsen och andningen bli snabbare och kroppen varm av ansträngningen. Tekniska prylar och peppande musik i all ära – jag älskar det, men ibland är det exakta motsatsen som lockar mig. Nu har jag kraft och en hjärna som sprudlar av inspiration för några timmars jobb framför datorn.
Vi har en alldeles magisk höst här i landet, det har varit många dagar med sol och strålande möjligheter att vara ute. Även om du inte gillar att springa, ta en promenad, sätt dig på en bänk i solen eller gå till skogen eller till lekparken och umgås med dina barn. Rätt som det är blir det ruggigt väder, passa på att njuta av solen så länge vi har den här.
Efter sommaren är det högtryck på landets gym, om än inte lika intensivt som efter årsskiftet. Men hur håller man igång träningen? Alla har inte fått den som vana än. Här är fem tips:
Planera in din träning. Går du bara och tänker att du ska börja träna händer inget. Då glöms det lätt bort och blir ett ständigt dåligt samvete. Nej, planera istället in din träning i kalendern. En vecka i taget, en månad, eller en hel säsong. Välj hur långt i förväg det passar dig att planera. Själv har jag vissa fasta träningstider som ligger hela terminen och ett par timmar som jag laborerar med från vecka från vecka.
Påminn dig om varför du vill träna. Vi tränar alla av olika anledningar. För vissa är det vissa tider, prestationer eller centimeter som är viktigt. För andra är det att må bra, ha en fungerande kropp och få utlopp för överskottsenergin efter en dag på kontorsstolen. Oavsett vad ditt mål och syfte med träningen är – påminn dig om det. Och se till att det är något som inspirerar dig och får dig att träna även dagar när det är motigt. Du vet hur skönt du mår efteråt.
Var realistisk. Jag har hört så många nybörjare som säger att de ska börja träna fem gånger i veckan eller liknande. Att gå från 0 till 100% funkar oftast inte. Kroppen behöver vänja sig för att undvika skador, sjukdomar och framförallt vill du inte tröttna på det du gör, du vill ju fortsätta träna hela livet. Nej, sätt en realistisk plan, börja försiktigt och stegra sedan successivt om det passar dig. Planerar du in fem pass i veckan och så vet du att du ändå kommer stryka 2-3 av dem av tidsbrist blir du bara besviken. Sätt hellre ribban så att den är uppnåbar, och hinner du träna mer någon gång – gör det.
Vardagsmotionera. Varenda gång du rör kroppen bidrar du till din hälsa. Det är inte bara det du gör i träningskläder som räknas. Se till att börja röra dig mer när tillfälle ges och du kommer bli piggare och må bättre. Tänk någon form av rörelse varje halvtimme, det räcker att resa sig från stolen, gå några steg eller rulla axlarna. Många små doser ger resultat för hälsan.
Ha roligt. Vi måste välja träningsformer som vi tycker om, annars blir det inte långvarigt. Visst, vi kan lära oss tycka om något när vi har övat och blivit bättre, men någon form av lust tror jag är ytterst viktigt för att träningen ska bli en naturlig del av livet. Alla behöver inte springa och hänga i gymmet, kanske höll du på med en sport när du var yngre som du vill börja med igen, eller kanske testa en helt ny sport? Det finns så mycket roligt att testa! Kanske träffar du även nya kompisar och lär dig nya saker samtidigt.
En månad kvar till New York Marathon. När jag upptäckte det i kalendern fick jag lite panik. November och New York har känts så långt fram. Men det är det inte. Om en månad står jag på startlinjen tillsammans med Glenn och 50 000 andra. Jag är kanske inte supernöjd med min löpträning. Visst har jag sprungit. Men jag har inte sprungit tillräckligt långt och mycket för att få mina bästa förutsättningar för maraton-sträckan för att klara det mentalt och fysiskt. Särskilt leder och ligament kan ta stryk. Förhoppningsvis är min kropp rätt van att hålla igång mycket, även om det såklart är speciellt att springa i flera timmar i sträck.
Målet med New York Marathon är för mig och Glenn dock inte att springa snabbt eller tävla mot varandra (som i Stockholm Marathon). Nej, detta blir en upplevelse. Det får ta den tid det tar, även om vi såklart siktar på att springa/jogga oss igenom loppet. Vi vill ha roligt på vägen (även om det troligen inte är kul varje minut i 4,2 mil), vi vill ha roligt efter och vi vill ha en kropp som fungerar och mår bra dagen efter loppet.
Nyss var jag ute och sprang intervaller i Hagaparken för att fira att det är en månad kvar. Efter uppvärmning blev det 5×2 minuter följt av 5×1 minut, de sista fem skedde i en lagom tuff uppförsbacke. Sedan avslutade jag med nedjogg hem. Svettigt och skönt! Väl hemma väntade en grön smoothie med kiwi, basilika och gurka från Alpro utanför dörren. Precis vad min kropp behövde efter träningspasset.
Även Glenn var ute och sprang idag, men han gjorde det på morgonen, och här är hans ord så här en månad kvar till New York Marathon:
””Redan” var det första jag tänkte när Tess påminde mig om det endast är 30 dagar kvar till NY Marathon. Förberedelserna har inte varit de bästa, suget efter att springa kom liksom aldrig tillbaka efter Stockholm Marathon. Avsaknad av inspiration tillsammans med de vanliga ursäkterna ”hinner inte, dåligt väder, får bli imorgon med mera” har gjort att träningspassen har varit få.
Men idag var jag i alla fall ute en sväng i Hagaparken, det är något visst att vara ute i ”naturen” när hösten kommer. Tanken vara att springa 1 mil men jag kortade ner den till 7,5 km. Hade lite känning i benhinnorna och ville inte riskera något. Även om rundan inte gick perfekt så känner jag ingen direkt panik. Jag vet att jag har klarat det förut och det ger en viss trygghet. Sedan har ju jag och Tess bestämt oss för att springa ihop och bara njuta av loppet och inramningen. Även det sänker stress-nivån i kroppen. Nu gäller det att få in ett eller två längre pass så ska nog även det här gå bra.”
