En månad kvar till New York Marathon. När jag upptäckte det i kalendern fick jag lite panik. November och New York har känts så långt fram. Men det är det inte. Om en månad står jag på startlinjen tillsammans med Glenn och 50 000 andra. Jag är kanske inte supernöjd med min löpträning. Visst har jag sprungit. Men jag har inte sprungit tillräckligt långt och mycket för att få mina bästa förutsättningar för maraton-sträckan för att klara det mentalt och fysiskt. Särskilt leder och ligament kan ta stryk. Förhoppningsvis är min kropp rätt van att hålla igång mycket, även om det såklart är speciellt att springa i flera timmar i sträck.
Målet med New York Marathon är för mig och Glenn dock inte att springa snabbt eller tävla mot varandra (som i Stockholm Marathon). Nej, detta blir en upplevelse. Det får ta den tid det tar, även om vi såklart siktar på att springa/jogga oss igenom loppet. Vi vill ha roligt på vägen (även om det troligen inte är kul varje minut i 4,2 mil), vi vill ha roligt efter och vi vill ha en kropp som fungerar och mår bra dagen efter loppet.
Nyss var jag ute och sprang intervaller i Hagaparken för att fira att det är en månad kvar. Efter uppvärmning blev det 5×2 minuter följt av 5×1 minut, de sista fem skedde i en lagom tuff uppförsbacke. Sedan avslutade jag med nedjogg hem. Svettigt och skönt! Väl hemma väntade en grön smoothie med kiwi, basilika och gurka från Alpro utanför dörren. Precis vad min kropp behövde efter träningspasset.
Även Glenn var ute och sprang idag, men han gjorde det på morgonen, och här är hans ord så här en månad kvar till New York Marathon:
””Redan” var det första jag tänkte när Tess påminde mig om det endast är 30 dagar kvar till NY Marathon. Förberedelserna har inte varit de bästa, suget efter att springa kom liksom aldrig tillbaka efter Stockholm Marathon. Avsaknad av inspiration tillsammans med de vanliga ursäkterna ”hinner inte, dåligt väder, får bli imorgon med mera” har gjort att träningspassen har varit få.
Men idag var jag i alla fall ute en sväng i Hagaparken, det är något visst att vara ute i ”naturen” när hösten kommer. Tanken vara att springa 1 mil men jag kortade ner den till 7,5 km. Hade lite känning i benhinnorna och ville inte riskera något. Även om rundan inte gick perfekt så känner jag ingen direkt panik. Jag vet att jag har klarat det förut och det ger en viss trygghet. Sedan har ju jag och Tess bestämt oss för att springa ihop och bara njuta av loppet och inramningen. Även det sänker stress-nivån i kroppen. Nu gäller det att få in ett eller två längre pass så ska nog även det här gå bra.”