Inlägg av Terese Alvén

Tre timmar innan start så har jag fått byta springpartner ikväll då min första vän har ont i hälsenorna. Nu får hon stanna hemma och kurera sig och så bildar jag ett bra team med min fina vän Mirjam istället.

:-)

På upploppet på Stockholm marathon 2009.

Jag har i princip bara sprungit enmilstävlingar, men nu har det slumpat sig så att jag från att ha sprungit min längsta tävling (Stockholm marathon 30 maj 2009) idag ska springa min kortaste tävling. Parloppet är nämligen endast fem kilometer.

Detta innebär att jag från att ha sprungit långsamt och uthålligt ikväll bör jobba upp tempot och springa med en högre intensitet. Och då jag är mer seg än snabb ska det bli spännande att se hur det går. Att jag klarar det är ingenting jag oroar mig över – det är fem kilometer vi pratar om, men jag vet inte riktigt i vilken hastighet jag ska springa. Jag har ju inte riktigt hunnit träna just inför detta lopp. Förut var det ju maran som var i fokus och sedan var det återhämtning och en förkylning som satte stopp för löparträningen.

Så istället för att se ikväll som en tävling ser jag det som startskottet för sommarens löpträning för att till hösten bli snabbare på milen och nå de mål som jag har satt upp för mig där.

SB12 boost tuggummin.

Nästa vecka kommer det att börja säljas SB12 boost tuggummin på Apoteket. När jag fick hem dem för att testa så var inte själva förpackningen klar, så de kom i en söt liten påse. Nästan så att man skulle vilja att det även är så de kommer att sälja produkten.

Det är det första tuggumit som ska motverka dålig andedräkt i flera timmar. Det innehåller zink som hämmar och reducerar bildningen av så kallade VSC, de svavelgaser som orsakar dålig andedräkt.

Tuggummit är gott, smakar mint och ger en fräsch känsla i munnen efteråt. Jag gillar dem och kommer säkert att köpa dem framöver. Enda nackdelen som jag kan se är att de endast kommer att säljas på Apoteket. De blir ju mer lättillgängliga om de säljs i vanliga matbutiker.

Så här kommer förpackningen att se ut.

Du som har tittat på en tennismatch på tv har säkert lagt märke till att många spelare stönar ganska så högt när de slår till bollen (det hjälper till att släppa lös energi och hålla dem fokuserade). Och stönar man för högt kan det leda till poängavdrag då det stör motspelaren. Och strängare straff planeras enligt Dagens Nyheter.

Här kan ni höra Michelle Larcher de Brito stöna under Franska mästerskapen där hon även varnades för sitt stönande.

Själv så har jag inte riktigt kommit så långt att jag stönar på tennisbanan. Däremot kan jag skrika lite när jag springer för att hinna fram till en svår boll.

Solen är tillbaka!

Vilken känsla att få vakna till strålande sol och en riktigt mysig sommarmorgon efter flera dagar med regn och höstkänsla. När jag körde ”Sommartider” på min cykelklass på Sats Zenit imorse var det nästan att jag fick lite ståpäls på armarna.

Ikväll så ska jag springa Parloppet i Hagaparken, och det blir ju betydligt roligare i solsken än i regn, så solen tittade fram precis i tid.

Någon annan som ska springa ikväll?

Carro – Hej Terese! Klart jag hänger med… Är väldigt intresserad utav träning och hälsa och funderar lite på pt.utbildning. Undrar nu om man kan försörja sig på det? Har du förslag på ngn “bra väg” man kan gå – dvs vilken utbildare/utbildning tycker du är bäst ? (helst inte kosta skjortan!) Vad har du själv för utbildningar i bagaget?

Älskar att gå morgonpromenader och undrar om det är riktigt att raska promenader förbränner mer fett än att jogga? Har du ngt knep som du använder dig av för att få ut det mesta utav din träning?
Kramar

Svar: Carro – Klart att du ska bli PT om du är intresserad av det! Jag gick Safes pt-utbildning för några år sedan. Liknande utbildning finns på exempelvis The Academy. En annan utbildning som jag skulle rekommendera är PT-skolan då jag har hört mycket gott om den. Många PTs är egenföretagare och klarar av att jobba med det på heltid. Andra kompletterar sitt jobb med annat jobb på gym, som sjukgymnast eller naprapat. PT-yrket är inget yrke du väljer för att tjäna en massa pengar, utan för att du tycker det är roligt. Det är mycket jobb men klart värt det om man gillar att hjälpa människor och se dem utvecklas. Ofta behöver man gå en styrketräningsutbildning innan man går själva PT-delen som då blir som en slags fortsättning.

Angående promenad vs joggning så är det en klassisk myt. Visst – du bränner mer fett än kolhydrater vid lågintensiv träning (promenad), men du bränner mer kalorier totalt vid tyngre träning (som joggning), och då bränner du mer kolhydrater och fett totalt i slutändan.

Mitt knep för att få ut det mesta av träningen … hhhmmm, det måste vara att variera träningen. Då blir det aldrig tråkigt och kroppen hinner heller inte vänja sig vid träningen så du fortsätter att få resultat.

Jelda – hur går man upp i vikt på bästa sätt? =)

Svar: Jelda – ja, det kan vara lika svårt att gå upp i vikt för vissa som det är för andra att gå ner i vikt. Tänk vad bra det hade varit om vi alla automatiskt vägde det vi ville väga :-) Ät regelbundet och ät dig mätt. Använd rikligt med olja i maten, och ät gärna nötter (om du inte är allergisk såklart). Var noga med att dricka exempelvis en proteindrink direkt efter träning.

Se viktuppgången som något långsiktig. Det är inte bra för kroppen att gå upp i vikt genom att sitta och proppa i sig godis och chips utan det går att göra på bra sätt.

Anna S – Hej Terese och grattis till en ny fin blogg! Jag följde din VR-blogg förut, men det har blivit lite mer sporadiskt på sistone. Det är nämligen så att min träning havererat. På grund av en extremt arbetssam vår har träningen försvunnit ur mitt liv, och det är jag mycket ledsen för. Dessutom kommer jag inte att ha råd med träningskort framöver, så det blir till att träna hemma. Därav mina två frågor:
1) Hur ska jag orkar med uppförsbacken innan träningen blir ett underbart måste igen?
2) hur provar man ut löparskor? Förra året gick jag till Löplabbet och skor provades ut enligt kontens alla regler, de kostade en förmögenhet. Och sen gav de förbaskade skorna mig löparknä. I år har jag provsprungit en gång med mina gamla utslitna skor och knät har känts ok, men nya skor är ett måste. Hur ska jag göra för att få tag på ett bra par och inte upprepa detta misstag. Tack på förhand! Och lycka till nu på nya sajten.

Svar: Anna S – 1. Börja med att sänka dina krav. Har du för mycket krav i början kan det bli som ett stort hinder för dig. Testa en ny träningsform, träna med en kompis, börja försiktigt. Träna kanske en-två gånger i veckan och bara så länge att det känns bra. När väl endorfinerna kommer så blir det lättare och du kommer att hitta tillbaka och uppleva träningen som kul! 2. Jag går alltid till Runners Store, tycker de är duktiga på att titta på fötter och välja rätt sko för dig. Fick du rätt skor så behöver inte de vara anledningen till löparknä. Du kan behöva stretcha mer och kanske dra ner på löpningen lite om du har gått ut för hårt. Man får räkna med att skorna kostar runt 1000-lappen, men de är också viktigaste utrustningen under löprundan.

Fanny – Hej Terese! Jag undrar när du blev så intresserad av träning och hälsa och varför? Hur var du som barn och ungdom? Varför fick du anorexia? Hur började det hela och hur tog du dig ur det? Vad skulle du säga till någon som har börjat mixtra med maten? En annan sak: Ungefär hur många dagar i veckan äter du sött? Vad är lagom? Hur många dagar i veckan är det “lagom” att träna? Har du nåt tips på träning som funkar även på semestern? Massa frågor blev det! Tack för en bra blogg!

Svar: Fanny – haha, ja det blev en massa frågor. Angående anorexin så hänvisar jag till mitt anorexiinlägg. Till någon som börjar mixtra med maten skulle jag säga SLUTA. Det går att äta sunt och bra utan att gå till överdrift. Behöver du eller någon du känner hjälp skulle jag prata med någon jag litar på, med läkare, skolsköterska eller abkontakt. Som barn var jag väldigt blyg och hade dåligt självförtroende. Jag gillade inte alls att sporta. Det var först i 12-13-årsåldern som jag upptäckte showdans och aerobics som jag började gilla – och sedan älska – träningen!

Just nu så äter jag rätt mycket sött – går lite i perioder. Det blir sött flera dagar i veckan. Allt från godis till fikabröd och glass. Men jag håller mig helst till två dagar för att vara snäll mot tänderna och mot kroppen.

Vad som är lagom att träna är väldigt olika för olika personer. För en normal motionär skulle jag säga runt tre gånger i veckan. Tränar du mer – var extra noga med att få i dig mat och var noga med att även vila.

Träning på semester – kommer att skriva mer om detta närmsta veckorna i bloggen, men löpning, promenader, cykling, simning, styrketräning med den egna kroppen är kanon.

Ellen – Hej Terese! Ville fråga var du gick på tenniskurs? Är jättesugen att gå en i sommar…Tack i förväg!

Svar: Ellen – Jag gick min kurs i Kristinebergs tennishall.

Carro – Hur går man tillväga om man vill bli cykelinstruktör? Skulle hemskt gärna vilja bli det! Är SAFE den enda vägen?

Svar: Carro – va kul! Jag har gått Safe, men det finns även bland annat The Academy, In-Cycle, World Class har en egen utbildning etcetera. Om du vet vart du vill jobba – prata med personalen där och hör vilken utbildning de skulle rekommendera att du går. En del vill att man går en speciell.

Clara – Hej! den här våren började jag löpträna och jag tycker att det är jätteroligt. Jag började träna med att springa en kortare runda på ca 25 min i intensivt tempo, och nu är jag uppe i en runda som tar ca 40-45 min att springa i intensivt tempo. Förutom löpträningen (jag springer ca 3 gånger i veckan) så tränar jag mycket annat också och har gjort det länge: styrketräning, pilates och ibland power walks.

Till saken: efter att jag börjat springa rundan på 40-45 min så har jag börjat få ont i den högra ankeln efter att jag sprungit. Den är inte svullen eller så och det syns ingenting, men det gör ont om jag “rullar” foten åt sidan. Har du någon aning om vad detta beror på? Kan det vara en förslitningsskada? Tycker du att jag ska söka sjukvård för det? Finns det någonting som man bör tänka på gällande belastning då man springer lite längre rundor? Jag hoppas verkligen att du kan hjälpa mig, du verkar ju vara van vid löpträning!

Svar: Clara – Om jag var du skulle jag kolla upp det hos en naprapat, kiropraktor eller sjukgymnast. Jag tycker alltid det är bra att kolla upp skador så att de inte blir värre. Angående belastning på längre sträckor – använd bra skor! Och försök variera underlaget om du kan så att du inte bara springer på asfalt som blir väldigt hårt för kroppen. Det är även bra att du har trappat upp träningen så att du vänjer kroppen vid belastningen. Det motverkar skador.

En del kvar …

Skor från Nike.

Igår i Barkarby Outlet kunde jag inte motstå att köpa ett par guldiga skor. De kom från Nike och kostade endast 235 kronor. Det tyckte jag att de var värda. Riktigt sköna var de dessutom.

(Och jag ber om ursäkt för dålig bild, men ni får en bättre när jag börjar att använda dem.)

Några av er har märkt att man fortfarande får upp min Veckorevyn-blogg när man försöker följa mig via RSS. Vi håller på att försöka lösa det och jag meddelar när det är klart. Fram tills dess får ni använda er av www.sparkibaken.se.

Jag vill att ni ska gilla bloggen – så har ni några synpunkter på hur den kan bli bättre: kommentera! Rubriktypsnittet ändrade vi ju på rätt så snabbt efter det att vi fick feed back på att den var svårläst, så ni KAN påverka med era åsiker.

Nu ska jag iväg på ett möte angående ett jobb som jag kommer att göra några veckor i sommar. Ska bli mycket spännande.

Korsord i Veckorevyn.

En uppmärksam läsare informerade mig om att jag var med i ett korsord i senaste numret av Veckorevyn, så det är klart att jag gick och köpte tidningen. Nu ger jag ju er lösningen på ett ord, men jag tror inte att det gör så mycket.

Jag kan inte låta bli att tycka det är lite coolt att vara med i ett korsord.

Lägg märke till min tiara. Den fick vara på hela dagen! Här tar jag sats för att hoppa på min kusin ...

En del bilder har jag censurerat från bloggen, men här är i alla fall ett axplock så att ni kan se vad vi gjorde i lördags. Efter det att jag blev överraskad av mina vänner var första aktiviteten sumobrottning. Trodde inte att det skulle vara så kul som det var – men det var hysteriskt. Tror att vi skrattade konstant!

Efter brottningen blev det brunch och jag fick gissa hur Glenn hade svarat på frågor samt öppna paket och gissa från vem det var och sedan berätta hur vi två hade lärt känna varandra. Svårt – men roligt.

Sminkad - innan håret fick sina lockar.

Efter brunchen åkte vi till en fotostudio där jag blev fixad och sedan plåtad (inför alla mina vänner). Ni får inte se så mycket, men ni kanske kan ana på bilden nedan vad det var frågan om …

Under plåtningen. Jag fick lite Carola-vind. (Jane plåtar samtidigt som den inhyrda fotografen.)

När ego-stunden i studion var över hann vi med ett stopp på Chokladfabriken innan en kille som var på svensexa fick dansa för mig. :-). Sedan var det min tur (tillsammans med mina vänner – och jag behövde inte dansa för någon). Ni som följer min blogg vet att jag älskar FloorStrip, men nu fick jag testa Pole Dance – och det är det som har gett GRYM träningsvärk. Jag föredrar att hålla mig på golvet, men det var riktigt skoj att testa.

Jag fick dansa i en Perrelli-klänning ...

... och i en paljetthistoria.

När dansen var färdig åkte vi hem till min brudtärna Jeanette där en underbar buffé väntade, en riktig härlig tjejkväll som fortsatte in på småtimmarna (med en massa snack och ett tupperwareparty med sexleksaker). Den planerade utgången blev aldrig av, men vi hade det så kul tillsammans, så vad gjorde det.

Det här var klart årets bästa dag – hittills. Fast det är svårt att jämföra ett bröllop med en möhippa. Den 5 september smäller det!

(bilder tagna av söta Jane.)