Springer du några löpartävlingar i höst? Numera finns allt från folkfest-löpning till unika upplevelser och små eller stora tillställningar. Min löpning i höst är dock rätt traditionell, jag springer Midnattsloppet nästa lördag (och på eftermiddagen MiniMil tillsammans med Charles) och i september väntar Tjejmilen. Eventuellt anmäler jag mig till Hässelbyloppet, ett mindre lopp som jag gillar att springa då banan är flack och jag är uppväxt i närheten.

Nya utmaningar för mig i höst är att jag ska tävla i Bellmanstafetten samt att jag och Glenn sticker till New York i november och springer New York Marathon! Det sistnämnda blir kronan på verket på ett bra (peppar, peppar) löparår. Jag har aldrig älskat att springa så mycket som jag gör just nu. Inte ens efter Stockholm marathon fick jag en dipp, jag längtar mer eller mindre konstant ut i friska luften för att springa. För springa på löpband? Nej, det är fortfarande inte min melodi även om det troligen blir några sådana pass i vinter när det är ishalka ute.

Nu skiner dock solen och jag sitter med löparkläderna på framför datorn. Om någon timme när frukosten har lagt sig tillrätta i magen och jag har jobbat undan en del tänker jag dra ut på ett långpass. Var ett tag sedan jag kom över 10 km när jag sprang och jag vill få till mina långpass inför maran i höst. Allt för att få en så behaglig upplevelse då.

Jag ser fram emot en riktigt bra springhöst!

Foto: Konrad Karlsson, Stockholm marathon 2015

Perfekt mat till picknickkorgen eller smidig mat att värma på efter jobbet? Här är recept på en wrap med bulgur, rostade grönsaker i ugn, avokado och getost, ett recept inspirerat från Hemköp. Enkel att göra även om förberedelserna tar lite tid. Men det är det värt, wrapen blir supergod och om man som jag gör en stor sats har man rester ett par dagar.

Wrap fylld med grönsaker!

Tortillabröd
Salladsblad, valfri sort
Kokt bulgur
Zucchini
Aubergine
Röd paprika
Gul lök
1 chilifrukt
Avokado
Getost
Olivolja
Salt
Peppar

Gör så här: Koka bulgur och sätt ugnen på 200 grader och skiva zucchini, aubergine, paprika, chili och lök. Vänd grönsakerna i olja och krydda med salt och peppar. Rosta grönsakerna tills de blir mjuka och får lite färg i ugnen, cirka 15-20 minuter. Låt svalna.

Blanda grönsakerna med den kokta bulguren. Ta fram tortillabröd, lägg på salladsblad, häll på grönsaksblandning, gröp ur lite avokado och dela getost. Ringla över sweet chili-sås. Wrappa ihop brödet och njut.

Första arbetsdagen för mig efter semestern – och ett ökat flöde av blogginlägg utlovas, jippie! Jag startade morgonen med backintervaller i Vanadisparken i strålande solsken. Kul att solen kommer nu när jag börjar jobba. Får utnyttja morgnar, lunchen samt efter förskolan för att vara ute i friska luften. Barnen studsade till förskolan, Charles är ivrig att börja grupp 5, den äldsta gruppen, och Tilde startar i grupp 3. Som de växer!

Jag är riktigt peppad att komma igång med jobbet. Denna vecka är rätt lugn, har inte så mycket inplanerat vilket är skönt, då hinner jag få en bra start och beta av en hel del framför datorn innan det börjas boka upp möten, gå på, och arrangera, event och träffar. Mitt instruerande på SATS dröjer också ett par veckor, och tennisträningen har inte startat än, så det känns inte riktigt som att hösten är här, dessutom vet jag att många fortfarande är på semester eller precis har blivit lediga. Men det känns som en riktigt bra höst vi har framför oss, jag är nyfiken på allt som väntar.

För att hålla mig pigg och stark i mitt arbete i höst har jag tre punkter som jag går efter:

• Träna regelbundet och varierat. Träning ger mig energi även om det vissa gånger är segt att komma ut, backintervallerna i morse var tuffa, men som de väckte mig, och nu känns kroppen stark där den sitter framför datorn.
• Skriva listor och bocka av, då slipper jag hålla allt i huvudet vilket skapar stress och det är mentalt skönt att stryka en punkt när den är klar.
• Dricka vatten. Jag dricker alldeles för lite, och det är något jag verkligen borde förbättra, nu får det bli citron, melonskivor eller gurka i vattnet för att göra vattendrickandet mer tilltalande.

Foto: Elin Björklund. Uppe på Vanadiskullen tidigare i somras under en plåtning för Mitt i, intervjun kom i brevlådan tidigare i somras och går även att läsa här.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av boxning, men då de tidigare ägarna lämnade kvar en boxningssäck och fräscha handskar kunde jag inte låta bli att testa. Behöver jobba en del på tekniken, men det var roligt att slå till säcken. Bra träning och bra sätt att träna om man är på dåligt humör (men nu var jag på rätt bra humör). Barnen ville också testa (såklart – barn gör som vuxna gör) men säcken hängde rätt högt så jag fick lyfta barnen ett i taget.

Ett annat sätt att träna om man är på dåligt humör är att drämma till tennisbollar. Härom kvällen spelade jag så intensivt mot bollmaskinen som matade ut bollar tills jag nästan började gråta, vet inte riktigt varför, hade bara en jobbig dag. Någon som känner igen sig i det humöret? Det händer inte ofta, men ibland kan jag få en otrolig frustration i kroppen som inte riktigt går över av sig själv. Att då hjälpa den på vägen med tuff träning är toppen, en lugn jogg hjälper inte, däremot kan tuffa intervaller fungera. Men att slå bollar är effektivare för mig. Efteråt är kroppen lugn och jag mår hur bra som helst.

Hur tränar du när du är arg? För livet kan ju inte alltid vara guld och gröna skogar, ibland åker åskmolnen över oss.

Idag är ingen vanlig dag. Det är en alldeles fantastisk dag. Min förstfödde, Charles, fyller 5 år och jag kan inte förstå att jag redan har varit mamma i fem år. Det känns som att det var i förrgår jag åkte in till Danderyds BB på eftermiddagen efter en dag av värkar, grät glädjetårar när barnmorskan sa att jag redan var öppen 10 centimeter och sedan födde min son strax efter åtta på kvällen. Det vackraste lilla pyre jag sett! Jag vet att jag säger det varje år, och jag kommer troligen fortsätta att göra det även framöver, precis som andra föräldrar – vad tiden går fort. En kommentar som ofta brukar få en skämtsam uppföljning i form av ”men vi ser likadana ut nu som då”. Nä, skulle inte tro det. Men jag vet att jag är mer tillfreds med mig själv idag än vad jag var för fem år sedan. Jag trivs bättre med livet och med mig själv. Pratade med en kompis om detta för några dagar sedan om hur vi för några år sedan båda befann oss på rätt förvirrade platser i livet av olika anledningar, och hur bra allt blev till slut. Hur tillfreds vi båda är nu i våra respektive liv. Livet är inte statiskt. Det förändras konstant och vi likaså.

Jag älskar att vara mamma. Det är det absolut bästa som har hänt mig. Mina barn är ingenting som jag tar för givet och jag är otroligt tacksam över att jag fick bli deras mamma. Tänk att just Charles och just Tilde skulle bli mina. Även om mina barn dagligen utmanar mig och mitt tålamod bjuder varje dag också på skratt, ett nytt perspektiv och en massa mys och kärlek. Det är tufft att ha barn och mitt tålamod är inte alltid det bästa. Men allt det tuffa blir också lättare tack vare att man har barn. Mitt liv har fått en guldkant.

Idag firar vi Charles. Vår frågvisa, energifyllda, busiga, skrattande son. Vår Charles som är bästa storebrodern till Tilde, älskar regnet för att blommorna blir glada då och som glatt springer tävling i trädgården eller slår tennisbollar på plan så fort han får möjlighet.

Jag hoppas att du kommer njuta av din dag fylld av överraskningar Charles. Detta är din dag, själv hade jag min sentimentala stund igår kväll när jag tittade på solnedgången och tänkte tillbaka på dessa fem år. Jag älskar dig.

Efter sång och presenter på sängen lagade jag pannkakor efter önskemål från födelsedagsbarnet och familjen njöt av en lyxig frukost tillsammans. Bra start på denna kalasiga dag.

Historien upprepar sig. Efter flera timmar regn var det äntligen strålande sol och himlen var övervägande blå. Jag drog på mig löparkläderna och gav mig ut för att testa en ny väg i vårt område som jag inte hade sprungit förut. Vägen var vacker och bestod till största delen av hård packat grus, perfekt att springa på. Kroppen kändes lätt och det var underbart att springa. När jag hade kommit några kilometer började det dock att droppa lite lätt, och när jag tittade bakåt hade jag ett stort regnmoln som hade hunnit ifatt mig. Snart började det att vräka ner. Jag var endast ett par kilometer hemifrån, men helt plötsligt tar vägen som jag följt slut och fortsätter genom en fårhage. Man får promenera igenom den, men jag har lite respekt för djur, och ville inte riktigt ta mig igenom hagen själv. Hade inte varit där tidigare och visste inte riktigt vilka djur som fanns där eller hur stor hagen var. Min lösning blev att vända om. Det var dock sju kilometer hem. Ingen sträcka jag riktigt ville springa i ösregn med mobilen intryckt i min keps i handen för att skydda mot regnet och med glasögonen i handen för att jag nästan såg bättre utan dem då vattendropparna förvrängde vägen.

Det finns inga dåliga väder. Nej visst inte. Men det finns dåliga kläder. Och min outfit var inte riktigt anpassad för ösregn. Saknade min regnjacka och vattentäta springskor som finns hemma i Stockholm …

Jag ringde i alla fall min snälla man som tog barnen i bilen och kom och mötte upp mig efter ett par kilometer. Det rann om mig och det fanns inte en torr fläck på kläderna, väldigt glad över att bli upphämtad även om jag hellre ville att det var fint väder och jag hade kunnat fortsätta den fina löprundan förbi hästhagar och stora fält. Löpning + regn verkar visst vara min melodi denna sommar.

Den blå himlen försvinner bort och ersätts av regnmoln.

Wow vilken respons på det förra inlägget. Barn och mat är två ämnen som engagerar folk, och särskilt om man sätter ihop ämnena i ett och samma inlägg. Det värmer i hjärtat att se alla kloka svar, ni håller era prioriteringar rätt.

Förutom att skriva inlägg, åka på upptäcksfärd till ett slott samt en skog med familjen (och plocka kantareller – yeay!) och ta en lång tupplur på eftermiddagen blev det en snabb springtur innan middagen. Tanken var att jag skulle springa långpass. Glenn gjorde det tidigare under dagen, men precis när han kom hem började det att regna och jag var inte så värst sugen på att springa långt i regnet, känns som att jag redan har gjort det denna sommar. Istället blev det en 5-kilometerstur när det var uppehåll. Tyvärr höll bara uppehållet i sig halva rundan, sedan öste regnet ner. Jag hade inte bästa kläderna för att springa i regn, glömde min klädpåse hemma i stan, fick springa i cykelshorts från Craft och tröja från Kari Traa, jag blev verkligen blöt, fick springa och kisa och trots det såg jag knappt igenom mina glasögon. Samtidigt var det en rätt befriande känsla att springa i regn. Känns liksom extra bra på något sätt.

Och efter en varm dusch stekte vi fjällröding, kokade ris, blandande ihop en sallad och åt tillsammans med romsås. Hur gott som helst i sällskap med levande ljus och regnet som smattrade utanför.

Numera är det ganska sällan som jag får kommentarer som provocerar mig, jag tycker det är helt okej att vi har olika åsikter och det är fritt fram att vädra dem så länge man tar hänsyn till andra och visar respekt. Igår gick jag däremot igång när jag läste en kommentar på min Instagram. Kommentaren i sig var varken särskilt elak eller respektlös, men tillräckligt vass för att jag skulle reagera. Och jag blir ledsen att det finns så många som har en sådan svart-vit bild av mat och matens innehåll, jag har ju själv levt flera år i en ätstörning tidigare.

På Instagram visade jag en bild av Charles som pekar på hemglassbilen, ja ni ser bilden här ovan. Att köpa glass från bilen och höra den välkända ljudsignalen är något jag så väl kommer ihåg från min egen barndom. Den lena Sundborn-glassen eller någon isglasspinne i någon av regnbågens alla färger. Detta var första gången som mina barn fick köpa glass från bilen och de har längtat i ett par veckor sedan bilen sist åkte förbi sommarstället och vi inte köpte. Som ni ser på videoklippet längst ner i inlägget var peppen stor! Charles tyckte detta var sååå spännande. Inne i stan kommer bilen med, men inte så nära oss och vi har aldrig handlat av den där. Charles tyckte det var jättespännande när han hörde ljudslingan över fältet och han studsade av glädje när han såg den blåa bilen närma sig. Och när vi bar hem glasslådorna till sommarstugan berättade Charles stolt att han skulle berätta om bilen för sina kamrater när han kommer tillbaka till förskolan. Efter middagen njöt vi sedan av varsin glass innan det blev en stunds tennisspel innan sängdags.

Kommentaren jag fick på Instagram ljöd: ”Sockerkonsumtionen börjas tidigt när den inte borde börja någonsin …”. Herregud säger jag, det är glass vi pratar om. Visst, det är vitt socker och något som en del anser vara ett gift i dagens samhälle. Självklart håller jag med om att socker bör begränsas i många situationer, det är inte något vi behöver i våra kroppar och många skulle troligen må bra av att dra ner på sin sockerkonsumtion. MEN. En glass är en glass. Det är en sötsak, något man äter ibland, inte varje dag. Det är inget dolt socker, vi vet att glass inte är det nyttigaste. Jag har mycket svårare för när socker ”göms” i söta yoghurtar, ketchup, flingor och bröd – produkter som till utseendet ser ut som mat, och som äts i princip varje dag.

Men får mina barn äta glass. Självklart.

Varje dag? Nej, men ganska ofta nu under semestern …

Blir mina barn tokiga om de INTE får sötsaker? Nej, hade det varit ett problem varje gång hade vi fått begränsa det mer. Visst kan de tjata, men de glömmer snart bort önskan när de får något annat att tänka på.

Det är spännande med alla experiment med att ta in nyttigare produkter i bakning och sötsaker, ersätta socker med annat sött. Jag gör det själv ibland, det är roligt att variera sig. Men jag kommer aldrig att sluta baka kanelbullar med riktigt smör, mjöl och socker och jag kommer fortsätta ge mina barn glass ibland, stekta pannkakor ibland och godis ibland. Jag äter ju det själv, samtidigt som både jag och mina barn även äter en massa frukt, grönsaker, nötter och mat lagad från grunden. Det behöver inte vara svart eller vitt, upplev livets alla ingredienser, var inte så hård mot dig själv (eller dina barn) och variera dig. Och vad du än äter – se till att njuta av maten och uppleva den med alla sinnen.

Pad thai är en av mina favoriträtter när jag är i Thailand – eller när jag går till en thaikiosk här hemma. Men varför inte testa att göra en egen variant?

Jag kanske inte får det exakt som thailändarna, men smakerna och konsistensen blir ändå väldigt bra. Idag när vi kom ut till sommarstället svängde jag ihop en pad thai med quorn, gott alternativ istället för kyckling, smaken blir typ exakt den samma. Snabbt att tillaga och hela familjen blev nöjda. Nästa gång ska jag våga gå på ännu mer med chilin.

Pad thai med quorn

300 g quornbitar
1 spetspaprika (eller vanlig paprika)
3 st vitlöksklyftor
1 chili
3 salladslökar
3 ägg
2-3 msk fisksås
1 tsk sambal oelek
1 msk sweet chili
nudlar – vi tog äggnudlar som vi hade hemma
en kruka färsk koriander
böngroddar
jordnötter

Gör så här: koka upp vatten till nudlarna och tillaga dem enligt förpackningen. Hacka vitlök, paprika, salladslök och chili. Värm olja i en stekpanna och ha i hacket, dra runt det lite och häll sedan i de frysta quornbitarna. Kläck i äggen och dra runt. Ha i fisksås, sambal oelek och chilisås och se till att allt är mjukt och varmt. Häll över de kokade nudlarna och riv sönder koriandern och vänd runt. Servera med böngroddar, jordnötter och extra sweet chili.

Det här blev genast en favorit hos oss, och jag kommer garanterat laga det igen.

Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Quorn.

Sista veckan på semestern och nu på förmiddagen åker vi ut till sommarstället för att spendera veckan där. Jag börjar längta tillbaka till rutiner och att ta tag i allt jobb. Lite mer struktur gör också att jag får mer inspiration till bloggandet. Min blogg har gått lite på lågvarv nu under semestern eftersom jag känner att jag har behövt vara ledig. Endast ett inlägg om dagen har det blivit, och det är lite enligt mina mått. Men med start på måndag räknar jag med att öka på igen med allt från träningstips till intervjuer, pepp och inspiration. Något särskilt ni önskar att jag skriver om? Tipsa gärna i kommentarsfältet. Tidigare har ni fått skriva önskerubriker och så har jag skrivit inlägg om det, är det något ni undrar eller vill veta mer om, fram med det.

Nu inspireras jag av några utvalda bilder från livet på sommarstället, jag ska ta tillvara på de här sista dagarna. Sedan blir det bara kortare helgresor ut till sommarstället. Hur har sommaren kunnat ta slut så fort, det känns knappt som att den har börjat?!