Springer du några löpartävlingar i höst? Numera finns allt från folkfest-löpning till unika upplevelser och små eller stora tillställningar. Min löpning i höst är dock rätt traditionell, jag springer Midnattsloppet nästa lördag (och på eftermiddagen MiniMil tillsammans med Charles) och i september väntar Tjejmilen. Eventuellt anmäler jag mig till Hässelbyloppet, ett mindre lopp som jag gillar att springa då banan är flack och jag är uppväxt i närheten.

Nya utmaningar för mig i höst är att jag ska tävla i Bellmanstafetten samt att jag och Glenn sticker till New York i november och springer New York Marathon! Det sistnämnda blir kronan på verket på ett bra (peppar, peppar) löparår. Jag har aldrig älskat att springa så mycket som jag gör just nu. Inte ens efter Stockholm marathon fick jag en dipp, jag längtar mer eller mindre konstant ut i friska luften för att springa. För springa på löpband? Nej, det är fortfarande inte min melodi även om det troligen blir några sådana pass i vinter när det är ishalka ute.

Nu skiner dock solen och jag sitter med löparkläderna på framför datorn. Om någon timme när frukosten har lagt sig tillrätta i magen och jag har jobbat undan en del tänker jag dra ut på ett långpass. Var ett tag sedan jag kom över 10 km när jag sprang och jag vill få till mina långpass inför maran i höst. Allt för att få en så behaglig upplevelse då.

Jag ser fram emot en riktigt bra springhöst!

Foto: Konrad Karlsson, Stockholm marathon 2015

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av boxning, men då de tidigare ägarna lämnade kvar en boxningssäck och fräscha handskar kunde jag inte låta bli att testa. Behöver jobba en del på tekniken, men det var roligt att slå till säcken. Bra träning och bra sätt att träna om man är på dåligt humör (men nu var jag på rätt bra humör). Barnen ville också testa (såklart – barn gör som vuxna gör) men säcken hängde rätt högt så jag fick lyfta barnen ett i taget.

Ett annat sätt att träna om man är på dåligt humör är att drämma till tennisbollar. Härom kvällen spelade jag så intensivt mot bollmaskinen som matade ut bollar tills jag nästan började gråta, vet inte riktigt varför, hade bara en jobbig dag. Någon som känner igen sig i det humöret? Det händer inte ofta, men ibland kan jag få en otrolig frustration i kroppen som inte riktigt går över av sig själv. Att då hjälpa den på vägen med tuff träning är toppen, en lugn jogg hjälper inte, däremot kan tuffa intervaller fungera. Men att slå bollar är effektivare för mig. Efteråt är kroppen lugn och jag mår hur bra som helst.

Hur tränar du när du är arg? För livet kan ju inte alltid vara guld och gröna skogar, ibland åker åskmolnen över oss.

Historien upprepar sig. Efter flera timmar regn var det äntligen strålande sol och himlen var övervägande blå. Jag drog på mig löparkläderna och gav mig ut för att testa en ny väg i vårt område som jag inte hade sprungit förut. Vägen var vacker och bestod till största delen av hård packat grus, perfekt att springa på. Kroppen kändes lätt och det var underbart att springa. När jag hade kommit några kilometer började det dock att droppa lite lätt, och när jag tittade bakåt hade jag ett stort regnmoln som hade hunnit ifatt mig. Snart började det att vräka ner. Jag var endast ett par kilometer hemifrån, men helt plötsligt tar vägen som jag följt slut och fortsätter genom en fårhage. Man får promenera igenom den, men jag har lite respekt för djur, och ville inte riktigt ta mig igenom hagen själv. Hade inte varit där tidigare och visste inte riktigt vilka djur som fanns där eller hur stor hagen var. Min lösning blev att vända om. Det var dock sju kilometer hem. Ingen sträcka jag riktigt ville springa i ösregn med mobilen intryckt i min keps i handen för att skydda mot regnet och med glasögonen i handen för att jag nästan såg bättre utan dem då vattendropparna förvrängde vägen.

Det finns inga dåliga väder. Nej visst inte. Men det finns dåliga kläder. Och min outfit var inte riktigt anpassad för ösregn. Saknade min regnjacka och vattentäta springskor som finns hemma i Stockholm …

Jag ringde i alla fall min snälla man som tog barnen i bilen och kom och mötte upp mig efter ett par kilometer. Det rann om mig och det fanns inte en torr fläck på kläderna, väldigt glad över att bli upphämtad även om jag hellre ville att det var fint väder och jag hade kunnat fortsätta den fina löprundan förbi hästhagar och stora fält. Löpning + regn verkar visst vara min melodi denna sommar.

Den blå himlen försvinner bort och ersätts av regnmoln.

Wow vilken respons på det förra inlägget. Barn och mat är två ämnen som engagerar folk, och särskilt om man sätter ihop ämnena i ett och samma inlägg. Det värmer i hjärtat att se alla kloka svar, ni håller era prioriteringar rätt.

Förutom att skriva inlägg, åka på upptäcksfärd till ett slott samt en skog med familjen (och plocka kantareller – yeay!) och ta en lång tupplur på eftermiddagen blev det en snabb springtur innan middagen. Tanken var att jag skulle springa långpass. Glenn gjorde det tidigare under dagen, men precis när han kom hem började det att regna och jag var inte så värst sugen på att springa långt i regnet, känns som att jag redan har gjort det denna sommar. Istället blev det en 5-kilometerstur när det var uppehåll. Tyvärr höll bara uppehållet i sig halva rundan, sedan öste regnet ner. Jag hade inte bästa kläderna för att springa i regn, glömde min klädpåse hemma i stan, fick springa i cykelshorts från Craft och tröja från Kari Traa, jag blev verkligen blöt, fick springa och kisa och trots det såg jag knappt igenom mina glasögon. Samtidigt var det en rätt befriande känsla att springa i regn. Känns liksom extra bra på något sätt.

Och efter en varm dusch stekte vi fjällröding, kokade ris, blandande ihop en sallad och åt tillsammans med romsås. Hur gott som helst i sällskap med levande ljus och regnet som smattrade utanför.

Vackraste löprundan finns i Helsingborg. I alla fall en av de vackraste. Just nu bor vi hos mina släktingar och jag startade dagen med några kilometer på Landsborgspromenaden samt längst strandvägen. Älskar att titta på alla fina hus, blicka ut över havet och möta både motionärer och badare. Några vackra foton blev det inte, miljön bör upplevas, men ni får en bild från styrkestationen där jag gjorde några armhävningar och lyft.

Johanna Larsson – grym du är, stort grattis! Nu har jag varken ambitionen eller förutsättningarna för att bli bra, men jag siktar på att bli så bra som jag kan bli, jag vill slå hårdare, serva bättre och bli några snäpp vassare än vad jag är på tennisbanan just nu.

Träningsmöjligheter har jag i alla fall gott om. Om ni undrar var jag befinner mig i sommar, förutom arbete i trädgården, lek med barnen, matlagning och en del löpning står jag och familjen någon timme på tennisbanan varje eftermiddag. Jag kan fortfarande inte förstå att vi har en egen bana. Tilde springer runt och leker med någon boll i utkanten av banan medan jag, Glenn och Charles spelar tennis. Roligast just nu är att vi har fått igång bollmaskinen som ingick i husköpet och vilken grym maskin det är! Är helt kär i den då den kan ge mig tuff och utmanande träning och jag kan nöta in mina slag samt jobba med tajmingen. Vi i familjen  turas om att drillas av maskinen och det är roligt att se Charles utvecklas för varje gång. Han längtar lika mycket som jag gör efter att få slå till bollarna.

Denna blåa outfit från StellaSport var det först tänkt att jag skulle ha på mig när jag sprang Stockholm marathon, men då vädret inte riktigt passade sig för kläderna och kläderna inte hade hunnit fram till mig fick jag njuta av träning i dem senare i stället. Igår blev det en mils löpning tillsammans med Glenn och efter löprundan blev det ett litet glädjeskutt. Lyxigt att få träna tillsammans med maken och få ett dygns egentid bara vi två när barnen sov över hos mormor och morfar. Nu är dock hela familjen på plats igen och jag har gosat rejält med barnen. Tänk att man kan sakna dem så snabbt även om det är rätt skönt med en stunds lugn och ro också. Jag fick en helkväll i sängen tillsammans med en ny deckare, kan inte ens minnas senast jag låg flera timmar och läste. Något som jag älskar men i familjelivet blir det mest några sidors läsning innan mina ögon håller på att stängas vid läggdags.

Johanna Larsson och Rebecca Peterson är klara för kvartsfinal i Båstad. Grattis! Önskar att jag var på plats och hejade fram dem, har bara varit i Båstad på tennisveckorna en gång och det var riktigt kul. Fick erbjudande om biljetter till herrveckan men tycker det är lite roligare att se tjejerna då det inspirerar mig mer till min egen träning.

Johanna Larsson har jag förresten spelat mot en gång och intervjuat, se här. Och på tal om spel, jag och Glenn körde en tuff match hemma på gården igår kväll med de krafter vi hade kvar efter förmiddagens golfrunda. En riktig sportdag igår. Och hur gick det på matchen – jo jag vann! Inte helt självklart, förra matchen vann Glenn överlägset. Men igår var det min kväll, tror jag blev extra peppad av den snygga tennisklänningen från Björn Borg (på rea just nu – passa på!) och nyinköpta kepsen från Nike.

När jag ändå är ett par dygn i stan passar jag på att byta träning med kroppsvikt och utomhusträning mot ett tufft pass en våning under jord med vikter, skivstänger och maskiner på SATS Odenplan. Det bjuds inte på grönt gräs så långt ögat når, vackra landskap eller svalkande vindar, däremot finns det massor av träningsredskap och bra med luftkonditionering. Faktiskt ganska skönt med ett pass med tunga vikter och en genomkörare av kroppen. Klart att jag kan träna hårt på landet med, men det blir ändå lite annorlunda. Där fokuserar jag mer på kondition i kombination med styrka efteråt. Nu värmde jag upp 20 minuter på löpbandet och sedan tränade jag igenom kroppen och valde övningar som jag tyckte kändes bra just där och då. Ser däremot fram emot att fortsätta träningen utomhus inom kort igen, inomhus kommer jag i alla fall att träna större delen av vintern.

Nu har jag hoppat ur träningskläderna, tagit en dusch och dragit på mig bikini redo för en dag vid vattnet. Kanske årets första dopp?! Helt sjukt att det inte har blivit någon simtur för mig än …

Det blev 13 kilometer löpning efter frukosten tidigare idag. Därefter hann jag även plocka jordgubbar i landet samt springa några kortare intervaller tillsammans med Glenn (efter hans 5-kilometers runda) och barnen. Jag blir lycklig av att se barnen vilja springa med oss. Tilde och Charles vill gärna haka på när jag eller Glenn sticker iväg, nu är inte detta fysiskt möjligt riktigt än, istället springer vi tillsammans med barnen hemma på gården. Charles har hittat en runda på grusgången som han gärna springer tävling på innan det är dags att sova på kvällen.

Bilderna till detta inlägg tog Glenn på mig för någon dag sedan, han står hemma på  vår tomt och tar bild när jag springer på vägen som är dold mellan fälten. Ni som följer mig på Instagram såg ett foto från dagens runda på @sparkibaken. Nu har vi däremot lämnat det underbara landet för ett par dagar, skriver detta från köksbordet hemma i stan. Behöver fixa ett par grejer, besöka några vänner och förhoppningsvis hinna med en golfrunda innan vi åker tillbaka.