Jag tänkte att vi skulle prata om det här med balans. Något som många av oss eftersträvar och som en del har svårt att hitta. För andra kommer det helt naturligt. Det kanske inte ens är något de funderar på. Det bara är. Och om det bara är. Då behöver man kanske inte lägga så mycket fokus på det, då mår man förhoppningsvis bra och får in de delar i livet som man mår bra av.

Det går att se på balans på flera sätt. Dels i livet i stort, balans i vardagspusslet, balans mellan jobb, familj, vänner, träning och hushållssysslor. Men också balans mellan inkomster och utgifter, balans mellan intag och uttag i allt från energi till relationer med andra människor. Och om man kommer till något som jag skriver mycket om: balans mellan träning, vila och mat.

Jag tror inte att balans är något konstant. Livet är föränderligt och är det något vi vet så är det att tiden går och saker förändras. Balans är inte exakta procentsatser i fördelning jobb-fritid eller vad det  nu kan vara och det är inte heller något vi behöver sikta mot. Däremot kan det vara klokt att fundera över – Vad är balans för mig? Vad mår jag bra av att ha i mitt liv? Hur vill jag leva? Balans är också att lyssna på kroppen, lyssna på dess signaler när den säger ”vänta, nu blir det för mycket av detta, nu vill jag ha något annat”. Balans är att inte vara rädd för att vågen guppar upp och ner, men att vara beredd att lyssna och justera för att vågskålarna ska hamna rätt igen, på en nivå där du mår bra. Balans handlar om att vara närvarande annars är det svårt att lyssna på signalerna och lära sig tolka dem. Att gasa på inom alla livets områden funkar inte. Då blir inget bra. Och kroppens signaler? Även om de skriker till dig, blåljus och höga sirener, kanske du inte lyssnar förrän kroppen ser till att du gör det. Kanske genom att stänga av helt.

Vill du få in mer av någonting i ditt liv, får du backa på något annat. Detta är processer som ständigt pågår, lika levande som du är. Du kan inte göra allt. Men du kan hitta det som ger dig energi. Som ger dig glädje. För genom att hitta sådant som du mår bra av får du mer kraft att orka med allt, även de delar som kanske inte är lika roliga men som även behövs då du vet att de gör någonting för livet i stort, som att kanske städa badrummet, betala räkningar eller tvätta bilen.

Balans är viktigt för mig. Så viktigt att jag har vikt ett kapitel i min bok ”Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning” (tips, du kan just nu vinna boken inne hos Jessica) till detta. Efter min ätstörning och sedan flera år som frisk är jag så glad över att ha hittat balansen. Att äta kladdkaka ibland, att äta matiga sallader andra gånger. Att som idag starta dagen i Renee Voltaires Pepstop för att fira releasen av Leila Söderbergs nya bok Vardagsträna, dricka grön drink och äta rawfood för att några timmar senare träffa en fin tjej på Taverna Brillo och äta en smarrig pizza. Det är inte svart eller vitt. Balans. Hälsa. Må bra. Det handlar om att få in de delar som är bra fysiskt och psykiskt, och jag älskar att jag kan äta, träna och leva precis som jag vill idag. Utan någon liten djävul på axeln som gör mina val. Ibland vill jag ha pizza eller pommes och ibland jublar jag över en fräsch grön smoothie. Så ”enkelt” om man bara slappnar av och följer med livet.

Min balans påverkas också av hur balansen är i min familj – något jag pratar mer om i Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning.

Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets? Och vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal? Dessa frågor och många fler avhandlades på min bokrelease för Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning förra veckan. Träning är ett stort kapitel i boken då det kan vara en knepig utmaning om man har haft problem med att träna på en sund nivå. Men det går. Det gäller bara att hitta det sätt som fungerar för en själv. För att sammanfatta lite av det som sades under kvällen samt lite av det som står i min bok kommer här bra tips när det kommer till träning och ätstörningar.

Foto: Fredrik Ekedahl.

Hur kan jag träna efter en ätstörning? Hur hittar jag glädjen i träningen och undviker hälsohets?

Vi mår bra av att röra på oss, och de flesta i samhället rör på sig för lite. Vid en (fd) ätstörning är ofta problemet det motsatta, vi rör på oss för mycket. Men så länge det inte finns någon risk för ens liv (om man har alldeles för låga värden och har fått rörelseförbud) så mår vi bra av att röra på oss, minst 30 minuter om dagen bör vi vara igång. Och vi mår bra både fysiskt och psykiskt. Det händer enormt mycket i kroppen när den får röra på sig – allt från att vi blir piggare, kan koncentrera oss bättre till att blodvärdena blir bättre och vi sover bättre. Listan kan göras lång!

För att träningen inte ska gå till överdrift rekommenderar jag att lyssna på kroppen och träna för att du VILL. Inte för att du får dåligt samvete om du inte tränar, utan för att du tycker det är roligt. Välj träning som motiverar dig och får dig glad. Alla mår inte bra i gymmet eller i en crossfitbox. Andra trivs som bäst där. Kanske är det en promenad i skogen, simning, dans, fotboll eller thaiboxning du ska testa? Gör inte det alla andra gör utan gör det som gör dig glad. En nyckel till sund träning är rörelseglädjen, att ha roligt under träningen. En annan nyckel är att sätta gränser, särskilt om du har en bakgrund med överträning. Är det roligt är det lätt att gasa på, men sätt en gräns som känns rätt för dig, exempelvis två eller tre gånger i veckan. En nyckel kan vara att träna tillsammans med kompisar, eller träna med en kunnig personlig tränare som kan guida dig efter dina förutsättningar, en som vet om din bakgrund och kan hjälpa dig lyssna på kroppen.

Testa dig fram. Det som funkar en vecka kanske är fel nästa. Men försök att lyssna på kroppens signaler, det den säger på riktigt, inte vad ätstörningen eventuellt säger. Och hitta bra personer i din träningsmiljö som kan peppa dig på rätt sätt – och bromsa om det behövs.

Hur gör jag om någon i gymmet verkar må dåligt i en ätstörning?

På de allra flesta med en ätstörning ser man det inte utanpå, även om det oftast är smala tjejer som lyfts fram när det pratas om ätstörningar. De flesta med en ätstörning är normalviktiga. Däremot kan man kanske ana på någons beteende, vanor eller liknande att något inte står rätt till, och det kan vara svårt att närma sig någon man misstänker ha en ätstörning. Men gör gärna misstanken till omtanke (för att citera mina fina kollegor på Frisk & Fri). Våga fråga hur hen mår och om det är något särskilt du har reagerat på, som extra mycket träning, kommentera gärna att du har märkt att hen har tränat mycket och fråga om det finns någon anledning till det. Kanske får du inte det svar du har önskat, men visa att du finns där och att du frågar för att du bryr dig. Kommentera dock inte kroppen, det kan få fel resultat då du inte vet hur hen reagerar. Det kanske blir en trigger om man kommenterar någon som har gått ner i vikt exempelvis.

Och eftersom vi många gånger inte ser på någon utanpå att hen är sjuk är det viktigt hur vi kommunicerar över lag – och att vi jobbar för att motverka att problemen växer till sig, kanske kan vi rädda några från sjukdomen genom att förändra träningsklimatet? Vem vet. Det leder i alla fall in oss på nästa fråga.

Vad har gymmen för ansvar när det kommer till sunda ideal?

Gym har ett stort ansvar i denna fråga. Trots detta tycker jag inte alltid att de tar ansvaret. Kanske av okunskap eller av att det enbart är pengar som styr? Är du ett gym/idrottsförening som vill ha hjälp och kunskap i dessa frågor – kontakta Frisk & Fri. Jag tycker det bör finnas information till medlemmar om ätstörningar i gym – kanske i form av någon poster, eller lappar vid receptionen. Personalen bör vara välutbildad och insatt i dessa frågor, tänka ett extra varv hur de pratar på klasser eller till sina PT-kunder och vilka signaler de sänder ut – inte prata om att bränna bort julmaten, slimma kroppen till beachen och liknande. Samma sak med marknadsföring ”kom i beachform”- och andra kampanjer med lättklädda modeller kan definitivt trigga och bidrar inte till rörelseglädjen enligt mig.

Jag tycker att många gym kommunicerar på ett sundare sätt än de har gjort tidigare, men det finns fortfarande mycket att göra. Läs mer i min bok.

——–

Som avslutning på detta blogginlägg vill jag bjuda på min rörelseglädje, det som triggar igång endorfinerna i mig! Varsågoda.

Min bästa rörelseglädje – vad är ditt recept på rolig träning?

Löpning i vacker miljö! Anledning: jag får andas frisk luft, får en paus från alla andra intryck och får en stund för mig själv.

Träning tillsammans med vänner eller med familjen! Anledning: för att delad träning är dubbelt så skoj!

Tennis – gärna på min bästa bana på landet! Anledning: för att det är så galet roligt. Mer lek än allvar även om jag taggar till när det är match.

Full av energi efter att ha tittat på Idrottsgalan på teve igår startade jag dagen på instruktörscykeln. Tror många var motiverade idag, för det var fullproppat på passet. Roligt med mycket folk, blir alltid en extra boost i salen när många människor tränar tillsammans.

Efter träningen blev det en snabb frukost på Espressohouse innan jag gick till Läkarhuset för att lämna blodprov till den största studien om anorexi och genetik som har gjorts. Sverige är ett av fem (tror jag) länder som är med i studien och forskarna ska ta reda på om det är något i våra gener som kan göra att man lider större risk att drabbas av anorexi. Väldigt spännande. Om jag genom att lämna ett enkelt blodprov kan hjälpa till gör jag gärna det. Studien heter ANGI om du vill läsa mer om det, kanske vill du också vara med.

Bokreleasen för Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning blev en kväll fylld med skratt, några tårar, en massa kramar och intressanta diskussioner. Här är ett gäng foton som fotograf Fredrik Ekedahl har tagit.

Vill även passa på att tacka:
– SOC som sponsrade med min jacka och med löparmössor till alla goodiebags.
– Biofood som sponsrade med goda Bounce-bollar och kokosvatten till alla goodiebags.
– Innocent drinks som sponsrade med smarriga smoothies till alla.
– Gott by Malin som bakat kanelbollar samt valnötsbrownies.
– ALLA mina grymma paneldeltagare: Stefanie Nold från Frisk & Fri, Gabriella Picano från Puls & Träning och Anna Lissjanis från Trend o träning.
– fotograf Fredrik Ekedahl som var på plats och dokumenterade kvällen.
– min man Glenn som hjälpte till med det mesta innan, under och efter eventet.

Tusen tack för alla hurra-rop och gratulationer. Jag är alldeles varm i bröstet av all kärlek. Releasen av min nya bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning gick galant tack vare alla fina människor som kom dit. Vilken kväll. När jag kom hem gick luften ur mig totalt, så som det gärna blir efter en urladdning när det har varit mycket förberedelser och spänningar innan. Idag är jag bara glad. Och stolt.

Foton från eventet kommer när jag har fått dem från min fotograf Fredrik som var på plats och dokumenterade allt. Så länge bjuder jag på ett axplock av alla fina hälsningar från sociala medier. Blir glad över alla som hjälper till att sprida ordet. Ser att jag inne på Adlibris just nu ligger etta på topplistan över ”personliga problem”. Tänk va häftigt det skulle vara om jag även fick fajtas med de diet- och kom i form-böckerna som ligger på topp-tio-listan över mest sålda böcker. Det vore något det. Vill du hjälpa mig att komma dit finns boken till försäljning HÄR.

Klockan 14:40 idag tisdag kan ni lyssna till en intervju med mig i P4 Extra angående min nya bok. Min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning släpps till försäljning denna vecka och går att köpa HÄR eller HÄR eller HÄR. För alla nyfikna som har frågor om nya boken har jag gjort en liten intervju med mig själv:

Grattis till nya boken, hur känns det?
Det känns fantastiskt! Har svårt att greppa att det är min fjärde (!) bok. Jätteviktig är en bok som jag är väldigt stolt över, det är en bok som jag själv saknade när jag var sjuk i min ätstörning och jag hoppas att många kommer få hjälp av den.

Vem är boken skriven för?
Boken är skriven för de som är mitt i en ätstörning, på väg att bli frisk eller som har blivit friska. Med ätstörning menar jag inte enbart de som har en diagnostiserbar ätstörning utan jag menar alla som upplever att de har ett ätstört beteende eller mår dåligt över mat, vikt och träning på något sätt. Och tyvärr är det rätt många i vårt samhälle idag.

Boken är ingen ersättning för behandling mot ätstörningar. Men jag vill att den ska fungera som en stöttepelare, som en bra kompis, när det kommer en jobbig dag eller man har en tuff period i livet. Genom att läsa boken får man förhoppningsvis inspiration och tips hur man kan ändra sitt tankesätt och beteende och må bättre.

Vad är det unika i just denna bok?
Boken innehåller personliga upplevelser, dels mina egna, men även nio andra som jag har intervjuat. Även om vi alla pratar om våra före detta sjukdomar ligger fokus på det friska. Hur vi blev friska, varför vi blev friska och vad vi har för tips till andra att våga bli frisk från en ätstörning. De personliga upplevelserna blandas med konkreta tips och frågor att ställa till sig själv i olika givna situationer, företeelser och händelser som kan vara tuffa som julen, sociala medier, våga bli mamma och hur man tränar efter en ätstörning, för att nämna några kapitel.

Vad vill du att läsarna ska känna efter de har läst ett kapitel?
Jag vill att de ska känna sig peppade till ett friskt liv. Känna att de inte är ensamma i sina tankar och beteenden och att det är okej att ha en tuff dag, men att det också finns en massa att göra för att må bättre just där och då.

Vad händer framöver, kommer det någon mer bok?
Under våren blir det mycket jobb med Jätteviktig, jag vill sprida budskapet till fler och få många att må bättre. Så det blir lite föreläsningar, events och synlighet i media. Sedan hoppas jag på fler böcker. Att skriva är bland det roligaste jag vet och jag har några tankar på olika böcker i mitt huvud. Vi får se vad som blir nästa bokprojekt, något som har med hälsa att göra blir det troligen då jag brinner för att få fler att uppleva rörelseglädje och att må bra i just den person hen är.

Köp boken Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning

Mandometer firade igår att de har lyckats friskskriva över 1000 friska patienter från ätstörningar. Och jag är en av dem. Mandometer är ett av flera olika behandlingsalternativ som finns inom sjukvården för ätstörningar. Behandlingens grund handlar om att lära sig äta och ge kroppen näring och energi för att fungera, mycket med hjälp av en unik våg som mäter maten och guider en igenom måltiden. Behandlarna jobbar med fyra hörnstenar: normalisering av ätbeteendet, värme och vila, dämpning av fysisk aktivitet och social återuppbyggnad.

Igår anordnade Mandometer en eftermiddag fylld av intressanta föreläsningar samt mingel. Jag bjöd med mig min mamma som var mitt största stöd när jag var sjuk och vi passade även på att lyxa med supergod lunch på Taverna Brillo innan eventet. På eventet träffade jag sedan mina två behandlare, Monica och Åsa. Åsa har jag inte träffat på cirka 8-10 år, Monica däremot var på bokreleasen för Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. Blev glad att höra att de ibland rekommenderar min bok till patienter. Hoppas att de även kommer gilla min nästa bok som släpps i januari: Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning. För även om Mandometer med stolthet kan säga att de har hjälpt 1000 tjejer och killar att bli friska (och även gjort livet bättre för alla nära och kära) så är ätstörningar ett stort problem i vårt samhälle. Över 100 000 svenskar räknas ha en ätstörning – och om man sedan även lägger till de med ett stört ätbeteende som inte klassas in i en diagnos … talet blir stort. Vi lever tyvärr i ett ätstört samhälle. Tur att det finns behandling och hjälp att få. Jag hoppas kunna dra mitt strå till stacken, och jag är övertygad om att alla kan göra något för att förändra attityden i samhället och förhoppningsvis stoppa sjukdomen innan den tar fart.

Behöver du prata med någon? Kontakta gärna Frisk & Fri. Och är du inte medlem där – bli det!

Forskare ska försöka knäcka anorexians genetiska kod. Den största studien som gjorts inom området håller just nu på, och Sverige är ett av länderna där forskningen sker. En väldigt intressant studie, och jag är nyfiken på vad resultatet kommer bli. Förhoppningen är att det ska leda till ännu effektivare behandling i framtiden. Har du varit sjuk? Du kan bidra genom att fylla i en enkät och bli en del av studien och kanske senare få lämna blodprov. Jag klickade i alla svarsalternativ i går.

Jag tror definitivt att vissa föds med större risk att drabbas, men sedan beror mycket på vad man lever i för miljö, vilka värderingar som florerar och hur livet utvecklar sig. Att enbart säga att det är genetiken som spelar in tror jag inte är möjligt, men anorexi – precis som andra ätstörningar – har ofta många olika faktorer som spelar in när man blir sjuk.

Anhörig? Här tipsar experter hur du kan hjälpa en drabbad i din närhet.

Ätstörningar är något som ständigt är närvarande i vårt samhälle. Många lever mitt i den, som drabbad eller anhörig, andra har börjat få hjälp till ett friskare liv och andra har tagit resan till ett friskt och fritt liv. På bara fem år har antalet personer som fått en ätstörningsdiagnos på någon av Stockholms tre specialistmottagningar ökat med 37 procent(!). Sedan finns det ett stort mörkertal som inte har eller har haft en diagnosticerad ätstörning, men som ändå har osunda och jobbiga tankar om träning, mat och kroppen. Inte så konstigt – tyvärr – då vi lever i ett ätstört samhälle. Det är accepterat att gå på en diet idag, att utesluta kolhydrater, att inte äta en det ena eller det andra av rätt så märkliga skäl. Är det en slump att ätstörningar verkar bli mer vanliga när vi lever mitt i en hälsotrend med mycket fokus på att äta och träna rätt? Läs gärna den långa och intressanta artikeln ”Samhället har blivit ätstört” som Svenska dagbladet publicerade igår.

Och på tal om ätstörningar, jag vet att många av er har varit nyfikna på vad min nästa bok blir? Jag kan med glädje berätta att min nästa bok kommer ut i början av nästa år och är en fristående uppföljning till Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. En bok som jag hoppas kommer inspirera många och ge stöd när jobbiga tankar om mat, träning och kropp kommer upp. Precis som när jag släppte Viktig är jag lite nervös över vad boken kommer att få för reaktioner. Viktig var otroligt självutlämnande och ärlig, men med tanke på att jag fortfarande får gripande mejl från läsare av boken varje vecka vet jag att den har betytt mycket för många, och det är för alla er som jag valt att skriva uppföljaren. Första boken tog slut för snabbt sa en del, några läste den flera gånger … denna nya bok hoppas jag får en längre livslängd och kan vara en kompis som ger kraft under tuffa dagar. För jobbiga dagar kan alla ha, oavsett var någonstans i sjukdomen, på väg mot friskhet (eller framme i mål) du befinner dig.

Så här såg det ut i somras när jag satt och skrev på uppföljaren till Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild.

Det var inte bara jag och Charles som var med i tv4 under förmiddagen. I sminklogen träffade jag min kollega Maja från Frisk & Fri – riksföreningen mot ätstörningar som debaterade kroppar mot Katrin Zytiomerska hos Malou efter tio. Bra gjort Maja! Tummen upp för att bredda idealet vad som anses vara en normal kropp, vi är alla olika och vi har alla rätt att må bra i vår kropp.