Jag har som ni vet tidigare varit sjuk i en ätstörning. Nu är jag frisk sedan många år och viger mycket av min tid att inspirera andra till hälsa och att VÅGA bli friska. Genom mina olika sociala kanaler, flera av mina böcker samt genom mitt arbete i Frisk & Fri – riksföreningen mot ätstörningar.
Genom åren har jag gjort många intervjuer om min resa från sjuk till frisk. Och jag berättar gärna, för ju fler det når desto fler tror jag kan så ett litet frö till att bli frisk. Ätstörningar är extremt vanligt – 100 000 svenskar räknas ha en diagnostiserbar ätstörning, sedan är mörkertalet över människor som mår dåligt över mat, träning och sin kropp enormt.
Min första bok finns nu även som ljudbok. Tips till den som vill få inblick i min före detta sjukdom och hur jag tog mig igenom den.
Tips om en viktig ljudbok.
Kommer ni ihåg att jag spelade in ljudbok i höstas? Det är Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild, min självbiografi och mest personliga bok som jag har pratat in. Nu finns resultatet att lyssna på. Ljudboken finns till försäljning på bland annat Adlibris och ingår även i olika ljudbokstjänster som Nextory och Storytel, där du även kan provlyssna.
Bjuder dessutom alla lyssnare på ett nyskrivet extrakapitel i slutet av boken – så bonusmaterial till alla som lyssnar klart de åtta timmar det tar för mig att läsa upp boken.
Blir du påverkad negativt eller positivt av det du läser och se i sociala medier? Hur påverkar det synen på dig själv? Hur påverkar det din träning? I säsongens sista … Läs mer
Blir du påverkad negativt eller positivt av det du läser och se i sociala medier? Hur påverkar det synen på dig själv? Hur påverkar det din träning?
I säsongens sista podavsnitt av Aktiv Omtanke är jag gäst när vi pratar om träning, hälsa och sociala medier. Hur påverkar nätet synen på oss själva och vår träning? Perfekt lyssning under en löprunda, en promenad eller en avslappnande stund i soffan tillsammans med en kopp te och några tända ljus. In och lyssna vet ja!
Jag är en av gästerna i sista avsnittet av podden Aktiv omtanke.
När räknas man som frisk och fri? Efter förra veckans inlägg om 5 steg mot att bli frisk efter en ätstörning trillade det in några frågor från er. En av … Läs mer
Träning är bäst när det väcker glädje och lust!
När räknas man som frisk och fri? Efter förra veckans inlägg om 5 steg mot att bli frisk efter en ätstörning trillade det in några frågor från er. En av dem väljer jag att lyfta upp här då det är en vanlig fundering som jag gärna vill reda ut och ge mitt svar på.
När räknas man som ”frisk och fri”? Går det någonsin att bli det helt eller finns alltid spökena kvar på nåt sätt? Skulle inte kalla mig ätstörd längre och det är många år sedan jag fick behandling och terapi, men jag har helt klart fortfarande ett komplicerat förhållande till mat och träning och är aldrig helt nöjd med mig själv. Vad skulle du säga är nästa steg för att komma ur även detta? Eller är det kört? / Joss
Svar: Vad som är frisk och fri för en person tror jag är väldigt individuellt. Men jag skulle formulera det så här, det är när ångesttankarna och sjukdomsbeteendet inte längre har ett grepp om ditt liv. Visst kan en jobbig tanke dyk upp ibland, men du kan skaka av dig den och låter den inte påverka ditt liv och din vardag. Alla människor har dåliga dagar och dagar då man är mer skör än andra. Det är inget konstigt med det. Det betyder inte att du har fått ett återfall eller har kvar din sjukdom.
Men om du ofta får jobbiga tankar och du har svårt att få ett avslappnat förhållande till mat och träning då låter det som att det finns lite av sjukdomen kvar. Jag tror det är rätt vanligt att bli ”ganska frisk” men ändå behålla lite av sjukdomen. Man är tillräckligt frisk för att fungera och kan leva och det kanske blir så att man slutar försöka jobba bort det sista. Det kanske är något man kan ”leva med”.
Jag skulle aldrig säga att det är kört, för att lyckas behövs vilja. Så tro på att det går! Exakt vad som behövs för dig är svårt att säga men några saker jag skulle vilja tipsa om är:
byta träningsställe (ibland kan gamla beteenden och tankar vara tätt förknippat med en viss miljö, du kanske mår bättre av att träna på ett annat ställe?).
våga förändra din träning (dra ner på antal pass, förändra ditt träningsupplägg, bryt mönster).
bli medlem i Frisk & Fri och skaffa dig en mentor (kanske behöver du någon som stöttar dig och peppar, någon du kan prata med som har liknande erfarenheter för att bli av med det sista).
hitta andra intressen och annat att fundera på, dyk in i ett annat ämne som du finner intressant, nu vet jag inte hur ditt liv ser ut men det kan iblnd bli fel om träning och hälsa är ens hela liv, det behövs andra intressen också.
tänk på hur grym du är som redan tagit dig så pass långt! var stolt över det du har åstadkommit och lägg inte någon skuld eller ångest i att du inte tagit dig hela vägen än. Försök hitta ett avslappnat förhållningssätt till frågan så kanske de sista knutarna löses upp automatiskt.
träna av glädje, ät varierat och gott och jobba på att vara närvarande i stunden för att verkligen lyssna av vad din kropp vill.
och sist men inte minst, var snäll mot dig själv och ta en dag i taget.
Det går att bli frisk och fri från en ätstörning, det är jag och många andra exempel på. Men det är inte alltid lätt, och det tar tid. I veckans … Läs mer
Liveinspelning av Ångestpodden under Allt för hälsan.
Det går att bli frisk och fri från en ätstörning, det är jag och många andra exempel på. Men det är inte alltid lätt, och det tar tid. I veckans avsnitt av Ångestpodden intervjuas jag och Thor Rutgersson från Frisk & Fri om ätstörningar och vägen till att bli frisk. Inspelningen är från förra veckans Allt för hälsan där vi livepoddade på scen.
Här är mina 5 bästa steg ur en ätstörning:
Vilja! Du behöver vilja bli frisk. Kanske inte att du är supertaggad varje dag, det går ofta lite upp och ner, särskilt till en början, men du behöver vilja förändra ditt beteende och ditt mående. Ta reda på VARFÖR du vill bli frisk.
Tro! Om du inte tror att du kan bli frisk är det svårt att bli det. Tro att det är möjligt och inspireras av oss som har tagit oss igenom liknande tuffa resor. Även om ingens berättelse är den samma som någon annans så finns det många likheter i känslor och upplevelser. Du är inte ensam.
Sök hjälp! Visst finns det de som blir friska utan hjälp, lite beroende på hur långt ner i sjukdomen man kommit. Men det finns inget ärofyllt i att klara sig själv. Behandling i olika former kan förkorta sjukdomsperioden och göra det lättare att bli frisk. Våga söka hjälp och stöttning. Vet du inte vart du ska vända dig är ett bra första steg att kontakta Frisk & Fri – riksföreningen mot ätstörningar.
Ta en dag i taget! Ibland går det framåt, ibland tar man något steg tillbaka. Misströsta inte. Ta en dag i taget och gör det bästa i situationen just nu. Det är okej att ha en dålig dag, men ha fortfarande siktet inställt på ditt mål. Och efter ett tag, titta i backspegeln och se hur långt du faktiskt har kommit, även om du kanske har en bit kvar på resan mot friskhet.
Du duger som du är! Glöm aldrig det. Oavsett om du är sjuk eller frisk, har en dålig dag eller en bra. Du duger som du är och du förtjänar att behandla dig själv med respekt. Försök vara snäll mot dig själv och gör så gott du kan för att ta beslut som du mår bra av – på riktigt.
Liveinspelning av Ångestpodden under Allt för hälsan.
Heja Blondinbella! Jag älskar hur hon på Instagram sätter ner foten och inte tillåter alla sina läsares ständiga kommentarer om hennes kropp. Bellas kropp ändrar form genom åren, precis som … Läs mer
Blondinbella lyfte upp en bild från 2012 när hon sätter ner foten.
Heja Blondinbella! Jag älskar hur hon på Instagram sätter ner foten och inte tillåter alla sina läsares ständiga kommentarer om hennes kropp. Bellas kropp ändrar form genom åren, precis som de flesta kroppar. Det finns massor av anledningar till en kropps förändring – bland annat stress, lycka, barn, framgång, träning, mat, kärlek eller depression. Det finns inget som säger att en smal eller bred kropp är lycklig eller har det tufft även om kroppen ibland speglar hur vi mår på något sätt.
Att det ständigt ska kommenteras hur en kropp ser ut skapar så många osunda tankar i vårt samhälle vilket jag var inne på i det uppmärksammade inlägget Sluta smalhetsa! förra veckan. Många gånger kommenterar vi av all välvilja och jag har full förståelse för att det ibland slinker ut en kommentar om någons kropp eller utseende, jag säger också saker, men det jag vill är att vi blir medvetna om VAD vi säger och att det kan påverka den som vi säger det till. Inte alltid på det sätt som det är meningen … Även en snäll kommentar kan i ett huvud tolkas fel, särskilt om personen lider av en ätstörning eller dålig självkänsla. ”Så fin du är, du ser ut som Terese igen” tolkades i mitt huvud när jag var sjuk som att jag var tjock och behövde dra ner på maten. ”Va smal du är” tolkades under samma period som att jag var duktig som inte tillät mig själv att bli mätt. Som sagt det är lätt att det blir fel även om intentionen är rätt.
Så heja Bella! Även om det är trist att det ska behöva gå så långt som att Bella får redigera bort alla kropps-kommentarer så är det en markering. Detta är inte okej. Kommentera inte kroppen!
80 procent av 15-åriga tjejer är missnöjda med sin kropp. 100 000 svenskar lider av en diagnostiserbar ätstörning. Och vi vet att bilder på kroppar i fokus påverkar. Och det … Läs mer
Före-efter-bilder och ”#mondaymotivation” på Instagram.
80 procent av 15-åriga tjejer är missnöjda med sin kropp. 100 000 svenskar lider av en diagnostiserbar ätstörning. Och vi vet att bilder på kroppar i fokus påverkar. Och det är inte bara bilderna som illustrerar en känsla, det blir ännu värre ihop med hashtags som #mondaymotivation. Jag har länge blivit frustrerad över alla som visar halvnakna kroppar med magrutor – och som dessutom överöses med komplimanger för utseendet. Jag blir oroad av allt prat om deff och beachform.
Även bland oss mammor och äldre (alltså äldre som i 30+) är hetsen stor. Bägaren som fick mig att rinna över var Victoria Silvstedts bild som hon publicerade förra måndagen (mitten ovan). Nej – den bilden är inte ”Monday motivation” för mig. Hur bidrar dessa bilder till en förbättrad självbild? Och före-efter-bilder som florerar på nätet och som mer eller mindre dagligen dyker upp i mitt flöde på olika sätt – Vad visar kroppsförvandlingen egentligen? Den säger ingenting om hur personen mår, bara att den inte dög förut men att den nu har kommit in i ramen av vad som anses snyggt?
Värst är bilder på gravidmagar som jämförs med en smal midja efter förlossningen ”titta så smal jag har blivit, jag har varit så duktig” och liknande lyfts fram. Som att inte nyblivna mammor redan har mycket press? Det handlar om att bli stark, få en fungerande kropp, inte om att bli smal!
Alla kroppar får lov att synas, jag är inte ute efter att vi ska gömma vår kropp. Oavsett storlek eller form får vi framhäva oss hur vi vill. Men jag önskar att fler skulle ta ansvar för hur andra mår när de ser det du publicerar.
En vanlig invändning är att det ligger hos betraktaren om man blir påverkad av det som möter en i sociala medier. Det är en grav förenkling tycker jag, och ett sätt att lägga ansvaret på någon annan. För det hjälper inte alltid att vara klok och förnuftig. När jag har en dålig dag blir jag påverkad. Omedvetet går budskapen in i en ändå – oavsett om det är positiva eller negativa budskap. Och om jag som är medveten om detta blir påverkad, hur blir effekten då på någon som fortfarande tror att man blir lyckligare av att gå ner i vikt? Jag mådde som sämst när jag var som smalast och jag var som sjukast i min ätstörning. Nu är jag frisk och fri sedan länge, men jag blir fortfarande påverkad av min omgivning.
Jag är glad över att uppleva en större förståelse för helhetshälsa och välmående än för några år sedan. Hälsohetsen är inte lika stor längre inom vissa kretsar. Men det jag ser i andra kretsar gör mig mörkrädd. Och skogstokig över de budskap som skickas ut till andra om att du inte duger som du är, visar före- och efterbilder som lätt skapar ångest och bilder där avsändaren tycks tro att en supersmal kropp är motivation?
De bästa bilderna jag vet på Instagram: Kroppar i rörelse. Kroppar som är glada. Som lever. Som upptäcker. Rörelseglädje. Energi. Det är sådant som får mitt hjärta att ticka och lusten till att själv vilja träna väcks. Det är sådant jag hoppas att vi alla ska få se mer av när vi klickar in på sociala flöden. Jag vill se en massa inspiration till rörelse för att vi mår bra av det och har roligt – men att vi fortfarande duger och är bra precis som vi är, även när vi väljer att inte träna.
Min #mondaymotivation är att må bra. Punkt. Vad är din?
Tidigare hade vi bara koll på hur vi själva tränade, vår familj och eventuellt fick vi någon inblick i hur vänner och kollegor tränade. I övrigt var vi omedvetna om … Läs mer
Ibland duger en promenad mer än väl.
Tidigare hade vi bara koll på hur vi själva tränade, vår familj och eventuellt fick vi någon inblick i hur vänner och kollegor tränade. I övrigt var vi omedvetna om andras maraton-prestationer, fredagsfys och senaste styrkepass. Idag kan en snabb skroll på Instagram eller Facebook ge en koll på hur hela bekantskapen, och även hur okända människor, tränar. Vad gör det med oss?
Inspiration? Javisst peppar det oss. Jag är själv en del av den här världen och sprider mycket information och inspiration om träning just för att jag tror att det bidrar till en hälsosammare värld. Och gång på gång möts vi av rapporter om att vi blir allt mer stillasittande, att övervikt och fetma ökar och att vi blir allt mer stressade. Så visst behöver vi röra på oss mer. Men när jag säger OSS så menar jag inte mig själv, och jag menar troligen inte många av er som läser detta heller, jag menar oss som svenska folket generellt.
Det sociala medier gör, enligt mig, är att det får oss som redan är aktiva att bli ännu mer aktiva. Att göra ännu fler utmaningar, flytta vår egen gräns ännu mer. Maraton, ultramaraton, triathlon och så vidare.
Hälsohets? Ja, jag tycker att det lätt kan bli det. Tyvärr. Men det ligger inte på den som postar inlägget eller statusuppdateringen att ta ansvar för hur bilden och texten uppfattas. Jag hoppas alla postar saker med gott uppsåt, med hjärta och hjärna närvarande. Du kan dock aldrig veta hur mottagaren mår när hen läser.
Varför skriver jag detta? Jo, för jag är ytterst medveten om detta. Har till och med ett helt sociala medier-kapitel om hur man kan hantera sin närvaro där i min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning. Trots detta blir jag påverkad. Igår lördag hade jag vilodag, jag pausade från resten av veckans träning. På morgonen skrollade jag igenom Instagram och kände en oro smyga sig på i kroppen. Jag borde träna. Jag vill träna. Kanske styrka? Kan jag ta en kort löprunda? Tankebanorna kom igång utan att jag hann hejda dem. Det är så lätt att strunta i vilan när man ser att ”alla” andra tränar. Det är ju så roligt!
Nu valde jag ändå att lyssna på min första tanke, att ta det lugnt. Så nej, det blev ingen träning igår. Däremot fick detta mig att tänka – och att skriva detta – för jag har själv varit på en plats i mitt liv tidigare där jag troligen inte hade stannat kvar vid min första intention utan svepts med. Jag hade ”turen” att må dåligt innan sociala medier blev en del av vårt liv, idag har de som mår dåligt helt andra utmaningar. Men, jag väljer ändå att fortsätta försöka inspirera. För jag är övertygad om att det bidrar till mycket gott. Däremot uppmanar jag alla att tänka till innan du spontant skrollar igenom olika sociala medier. Fundera över hur du mår just den dagen och om du är beredd på alla intryck. Och lyssna på din kropp framför allt! Försök att strunta i alla andra – även om det är sjukt svårt ibland.
Det är inte ofta jag ryter till i bloggen, men ibland upprörs jag. Många gånger är det bara mina närmsta som får ta del av detta, men ibland känner jag … Läs mer
Läkarpodden – senaste avsnittet om Ätstörningar ryter jag till om.
Det är inte ofta jag ryter till i bloggen, men ibland upprörs jag. Många gånger är det bara mina närmsta som får ta del av detta, men ibland känner jag att jag vill ge kunskap till fler. Idag ryter jag till över Läkarpodden och ämnet ätstörningar.
Jag har själv blivit intervjuad av Tilde i Nyhetsmorgon och min uppfattning är att hon alltid är ordentligt påläst och grym på det hon gör. Därför blev jag förvånad när jag hörde poddavsnittet. Visst förstår jag att man inte kan tömma ett så stort ämne som ätstörningar på en timme, men det fanns flera viktiga felaktigheter i programmet och viktiga saker som jag saknade.
Ortorexi?
Ämnet för avsnittet var ÄTSTÖRNINGAR. Och med namnet Läkarpodden och den kompetens Dr Mikael bör besitta tyckte jag att det var märkligt att de som ätstörningar listade anorexi, bulimi och ortorexi. Inga konstigheter med de två första, men ortorexi är ingen ätstörning om man tittar på de diagnoser som går att ställa och finns beskrivna i de manualer som används av sjukvården och psykiatrin, nämligen världshälsoorganisationens International Classification of Diseases, ICD, och Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM. Läs mer om ortorexi här. I Sverige är det många som använder uttrycket ortorexi för överdriven träning och strikt kost, och ångestkänslor om träningen uteblir. De som lider av detta mår extremt dåligt, men det är alltså ingen diagnos enligt DSM-4 som vården gått efter, inte heller nysläppt DSM-5, som ätstörningsvården i Sverige började följa under 2016, tar upp ortorexi som en sjukdom. Istället kan man använda sig av uttrycket träningshets eller liknande, men det blir fel när en läkare som bör ha kompetensen använder begreppet fel. Det var det ena.
Fler ätstörningar än anorexi och bulimi
Det andra är att de borde räkna upp alla de ätstörningar som finns. Även om de inte går in djupare på alla borde de i alla fall nämnas, för att visa att ätstörningsbegreppet är bredare än anorexi, bulimi (och ortorexi). Här kan du läsa mer om DSM-5. Och för att nämna de olika klassificerade ätstörningarna som finns är det: anorexi, bulimi, hetsätningsstörning, undvikande/restriktiv ätstörning, andra specifierade ätstörningar eller födorelaterade syndrom (AnS), ospecificerad ätstörning eller födorelaterade syndrom.
100 000 eller 750 000?
Och sist men inte minst. De nämner att 750 000 svenskar har en ätstörning. I de källor jag har uppskattar man att runt 100 000 svenskar har en ätstörning. Jag är väldigt nyfiken på vad den höga siffran kommer ifrån? Jag är övertygad om att det är fler än de 100 000 med en diagnostiserbar ätstörning som mår dåligt över mat, träning och kroppen, men var just 750 000 kommer ifrån vet jag inte. Har försökt googla men hittade inte siffran. Om någon vet, kommentera gärna.
Det går att bli frisk!
Med det sagt – oavsett om du har fått en diagnos eller inte kan du må sjukt dåligt och då behöver du söka hjälp. Och eftersom jag skriver mycket om träning och många känner till begreppet ”ortorexi” – de känslor och de beteenden man som sjuk i det upplever är inte mindre allvarliga bara för att de inte har en diagnos. Det finns hjälp att få. Visst tar det tid att bli frisk, men det är värt att kämpa – även när man tar två steg fram och ett bak.
Kom ihåg att du är bra som du är. Även om du bara fnyser åt mina ord. Du. Är. Bra. Som. Du. Är.
Jag gästade P4 Stockholm nu på eftermiddagen och pratade om min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning samt gav tips på hur man hittar en sund balans … Läs mer
Några saker som kan vara bra att påminna sig om när det kommer till ätstörningar:
Vem som helst kan drabbas, oavsett ålder, kön eller samhällsklass
Det syns oftast inte på utsidan att någon har en ätstörning (trots att media mest lyfter fram anorektiker, det är endast en liten grupp av alla drabbade)
Misstänker du att någon mår dåligt, våga säga att du är orolig, men kommentera inte kroppen
Och sist men inte minst – det går att bli frisk! Vilja, behandling och stöttande närstående är viktiga delar i att bli frisk.
