Tidigare hade vi bara koll på hur vi själva tränade, vår familj och eventuellt fick vi någon inblick i hur vänner och kollegor tränade. I övrigt var vi omedvetna om … Läs mer

Ibland duger en promenad mer än väl.

Tidigare hade vi bara koll på hur vi själva tränade, vår familj och eventuellt fick vi någon inblick i hur vänner och kollegor tränade. I övrigt var vi omedvetna om andras maraton-prestationer, fredagsfys och senaste styrkepass. Idag kan en snabb skroll på Instagram eller Facebook ge en koll på hur hela bekantskapen, och även hur okända människor, tränar. Vad gör det med oss?

Inspiration? Javisst peppar det oss. Jag är själv en del av den här världen och sprider mycket information och inspiration om träning just för att jag tror att det bidrar till en hälsosammare värld. Och gång på gång möts vi av rapporter om att vi blir allt mer stillasittande, att övervikt och fetma ökar och att vi blir allt mer stressade. Så visst behöver vi röra på oss mer. Men när jag säger OSS så menar jag inte mig själv, och jag menar troligen inte många av er som läser detta heller, jag menar oss som svenska folket generellt.

Det sociala medier gör, enligt mig, är att det får oss som redan är aktiva att bli ännu mer aktiva. Att göra ännu fler utmaningar, flytta vår egen gräns ännu mer. Maraton, ultramaraton, triathlon och så vidare.

Hälsohets? Ja, jag tycker att det lätt kan bli det. Tyvärr. Men det ligger inte på den som postar inlägget eller statusuppdateringen att ta ansvar för hur bilden och texten uppfattas. Jag hoppas alla postar saker med gott uppsåt, med hjärta och hjärna närvarande. Du kan dock aldrig veta hur mottagaren mår när hen läser.

Varför skriver jag detta? Jo, för jag är ytterst medveten om detta. Har till och med ett helt sociala medier-kapitel om hur man kan hantera sin närvaro där i min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning. Trots detta blir jag påverkad. Igår lördag hade jag vilodag, jag pausade från resten av veckans träning. På morgonen skrollade jag igenom Instagram och kände en oro smyga sig på i kroppen. Jag borde träna. Jag vill träna. Kanske styrka? Kan jag ta en kort löprunda? Tankebanorna kom igång utan att jag hann hejda dem. Det är så lätt att strunta i vilan när man ser att ”alla” andra tränar. Det är ju så roligt!

Nu valde jag ändå att lyssna på min första tanke, att ta det lugnt. Så nej, det blev ingen träning igår. Däremot fick detta mig att tänka – och att skriva detta – för jag har själv varit på en plats i mitt liv tidigare där jag troligen inte hade stannat kvar vid min första intention utan svepts med. Jag hade ”turen” att må dåligt innan sociala medier blev en del av vårt liv, idag har de som mår dåligt helt andra utmaningar. Men, jag väljer ändå att fortsätta försöka inspirera. För jag är övertygad om att det bidrar till mycket gott. Däremot uppmanar jag alla att tänka till innan du spontant skrollar igenom olika sociala medier. Fundera över hur du mår just den dagen och om du är beredd på alla intryck. Och lyssna på din kropp framför allt! Försök att strunta i alla andra – även om det är sjukt svårt ibland.