Jag har börjat studera kartan, packa väskan och noja över de sista detaljerna. Imorgon bitti drar jag till London.
Här springer jag på söndag – värsta sightseeingturen runt London.
I mina tankar just nu snurrar väldigt mycket maraton … dagtid sitter jag och jobbar med bland annat ASICS Stockholm Marathons digitala närvaro, och på kvällstid, då smyger sig pirret inför söndagens lopp i London på. Imorgon bitti går flyget, jag har börjat packa min väska. Har lagt ner alla loppkläder, midjebälte, överdragskläder och energi under loppet. Är nojig att jag har missat något viktigt. Men så är det väl alltid … i värsta fall går det att handla saker på plats, jag ska trots allt till en storstad. Men det hör till att känna sig så förberedd det bara går inför ett stort lopp som blir en utmaning både mentalt och fysiskt.
Jag lever med vetskapen om att jag har klarat sträckan fyra gånger tidigare, och för varje lopp jag har sprungit har jag känt mig ännu starkare och bättre tränad vilket gör att jag får självförtroende. Och det behövs. Det är mer sådant jag inte kan påverka som oroar mig, som förkylning, magsjuka eller regn … kanske är det därför jag är nojig över alla mina förberedelser. Att kontrollera det jag kan kontrollera helt enkelt. Det kommer man i alla fall en bra bit på vägen med …
Alltså – shit – jag springer på söndag. Wiiiiiiii. Är alldeles till mig.
Sommaren närmar sig. Är du i form? Så började ett mejl jag fick förra veckan (dessutom med ett collage fyllt av före-efter-bilder …). Först tänkte jag bara skicka det bums i skräpkorgen, men så retade jag istället upp mig över budskapet och tänkte på alla som fick samma mejl men kanske inte har samma filter.
Klart vi är i sommarform!
Jag vill tro att vi är smartare än att vi fortfarande går på löften om snabba lösningar och att vi skulle bli lyckligare bara vi gick ner lite mer i vikt, bara vi blev lite tajtare, fick lite synligare muskler … ja ni fattar. Det pratas allt mer i flöden jag själv medverkar och läser i att beachform betyder att ta på sig badkläder och gå till stranden. Det handlar inte om att förändra sig för att passa in i en tänkt mall. Vi duger alla precis som vi är och vi förtjänar alla att få glädjas över en dag med sol, bad, minimala kläder (om man vill) och ha roligt med vänner och familj.
Men så slungas jag tillbaka till ideal jag själv levde efter när jag var yngre. När jag var osäker tonåring och när jag var på väg in i min ätstörning eller fortfarande levde mitt i den. Snälla, sluta prata om sommarform/beachform och sprida budskap om att vi inte duger som vi är. Och ni som läser detta, gå inte på denna typ av reklam och marknadsföring. Träna och ät för att du mår bra av det, och för att du har roligt längst vägen, har mål som känns peppande och som är långsiktiga. Och kom ihåg, att din lycka och tillfredsställelse inte hänger på vad du ser i spegeln, det beror på hur du mår på insidan. Och hur du mår på insidan har inget att göra med hur du ser ut, eller uppfattar ditt yttre. Ett synligt sexpack eller getingmidja är inte lösningen på problemet. Snarare skapar det mer problem …
Under ett maraton vill jag vara närvarande, särskilt när det är ett citylopp med mycket energi från åskådare. Samtidigt … ett maraton är långt och det tar tid, att få pepp från musik kan hjälpa mig stundtals. Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska springa med musik eller inte och har äntligen hittat bästa lösningen!
AfterShokz Trekz Titanium sitter framför öronen.
Jag springer nästan alltid med något att lyssna på, vid långpass och morgonjoggar är det ofta en podd. Och när jag springer med mer tempo väljer jag en peppig spellista i Spotify. Under tävlingar har jag blandat. Vid millopp springer jag oftast utan musik, särskilt när det är välarrangerade lopp där mycket händer längst banan, som Tjejmilen. Vid lugnare lopp (alltså energimässigt), som Hässelbyloppet, behöver jag musik.
Nyligen började jag springa med ett par nya hörlurar som jag fick hem för att testa, AfterShokz Wireless Trekz Titanium. En ny typ av lur som man inte stoppar in i öronen, eller sätter på, utan du fäster dem precis framför örat. Detta gör att du både hör musiken och hör alla ljud runtomkring. Känns optimalt under en springtur i city, i skogen där du vill höra om någon närmar sig eller under ett maraton när du vill höra publiken lika mycket som musiken. Därför planerar jag att köra med dessa lurar på söndagens lopp. Batteriet räcker i sex timmar, så jag har saftig marginal om jag ser till att ladda upp dem innan loppet.
Nu ska jag bara komponera den peppigaste spellistan också som ger mig extra kraft. Väljer gärna längre låtar och remixer, och ni som går på mina cykelklasser vet att jag älskar ballader som de har ökat tempot och energin i. Underbart! Tänker springa till allt från Hallelujah till On my own.
Nu är det nedräkning! Och härligt pirr i magen! På söndag springer jag London Marathon. Denna vecka är det fokus på uppladdning och att få kroppen pigg och redo när jag står på startlinjen.
Lugn löpning en vecka innan London Marathon.
Förväntan. Oro. Glädje. Nervositet.
Ja, det är rätt blandade känslor inför mitt maraton, mitt femte, på söndag. Jag är nervös för att jag vet vad som väntar. Att det kommer bli en utmaning fysiskt, men framför allt mentalt. Att inte ge upp när det är som tuffast och när loppet känns som en evighet. Jag är också nervös för sådant jag inte kan styra över. Om jag skulle bli sjuk eller skada mig innan loppet. Det är dumt att oroa sig över sådant som ligger utanför ens kontroll, men jag kan i alla fall göra mitt bästa för att må bra. Min plan är att:
äta extra mycket bär
undvika folksamlingar så gott det går
sprita händerna
ta hand om mig själv
dricka en massa ingefära
äta rödbetor för uthålligheten
och få i mig bra energi.
Dessutom kommer jag inte göra något ovant. Inga nya övningar i gymmet som kan ge mig träningsvärk, utan nu gäller det att göra sådant jag vet fungerar.
För även om jag är orolig över en del punkter inför söndagen är det mest glädje som sipprar genom min kropp. Jag minns folkfesten under New York Marathon, och bara tanken på att få uppleva något liknande på söndag gör mig alldeles pirrig.
Det är en spännande och härlig vecka som väntar – och självklart kommer ni få följa med på min resa här i bloggen!
Ibland är en helg utan måsten, bara bli styrd av lusten det bästa som finns. Jag njuter av en helg som ger tid åt reflektion och omtanke.
Påskmiddag hemma hos mina föräldrar.
Vi har en riktigt lugn helg här hemma vilket är precis vad vi behöver. De närmsta tre helgerna är jag inte i Sverige då jag först ska till London och sedan Kreta. Därför tycker jag det är extra skönt att ta påskhelgen som den kommer. Inte så många fasta planer, utan vi anpassar oss efter väder och vad vi vill göra.
På långfredagen passade jag på att redigera min bok, rensa i garderoben samt springa i snålblåst och snöfall(!) ut till mina föräldrar. Resten av familjen åkte bil och tog med mitt ombyte. Så efter 13 km skön löpning trots vädret blev det en härlig eftermiddag och kväll med min bror och svägerska samt föräldrar. Påskbuffén är kanske min godaste högtidsbuffé, älskar våriga smaker med ägg, lax, sparris och västerbottenpaj. Min mamma lagar alltid så god mat. Till kaffet blev det en väldigt fräsch mangomoussetårta.
Och vad händer idag? Vaknar upp till sol! Trots SMHIs varningar om snö under veckan … så någon tur utomhus blir det. Dessutom har jag bokat idrottsmassage på eftermiddagen. Behöver mjuka upp kroppen och ge den lite kärlek inför nästa helgs maraton. Självklart blir det även en hel del god mat och kanske en stund med mitt bokmanus. Jag älskar ju att vrida på mina formuleringar och slipa till min berättelse. Men först ska jag se vad familjen vill hitta på när de har vaknat till.
Glad i snöfallet som strax därefter bildade ett vitt täcke på gräsmattan.
Vilodagar och att lyssna på kroppen är viktigt. Särskilt när en stor utmaning närmar sig. Och nästa helg är det dags för London Marathon.
Löpning tidigt genom Stockholms gator. Strandvägen är en favorit att springa.
Denna vecka har jag tränat mindre än vanligt av olika anledningar. Kroppen har känts rätt trött, jag har sovit oroligt i flera nätter och jag har haft fullt upp med annat (det hör säkert ihop …). Då har min träning anpassats. Måndagsmorgonens inplanerade styrkepass strök jag när tåget från Kalmar var försenat och jag inte var hemma förrän halv två. Däremot körde jag min cykelklass på SATS Zenit i tisdags och igår tänkte jag träna men jag hade inget sug. Så jag strök det. Idag däremot var både kropp och sinne med. Löpningen gick smidigt och det var otroligt skönt att starta skärtorsdagen med åtta kilometers morgonjogg inklusive några fartökningar längst med vägen.
Hur långhelgens träning kommer att se ut visar sig. Tänker att jag vill springa ett varv runt Brunnsviken (14 km) och köra något styrkepass. Kanske även ett pass intervaller. Är ju ledig både fredag och måndag så jag hinner med ytterligare någon dags vila.
Nästa helg väntar London Marathon, så det är bra att ändå dra ner lite på träningen även om jag fortfarande vill hålla igång. Men för mig tror jag en bra sak just är att ta fler vilodagar. Då kommer kroppen vara peppad när jag står på startlinjen nästa söndag. Åh – längtar!!!
Träning i vatten är skonsamt för kroppen, perfekt under semester på varma orter och passar de flesta då det är enkelt att anpassa till ens egen nivå. Förra året spelade jag in instruktionsfilmer och inspirationsfilmer med Folkpool, och nu är materialet publicerat.
Det är skonsamt och roligt att springa i vatten.
Har du pool? Hänger du regelbundet i simhallen eller är du flitig badare när du är på semester? Oavsett vilket kan du använda mina tips från filmerna och inspireras hur du kan träna med de olika vattenredskap som Folkpool säljer.
(Bakom kulisserna-info: det var svinkallt när vi spelade in filmerna även om det ser varmt och härligt ut på bilderna. Det blåste och huden knottrade sig. Var glad att det fanns en varm jacuzzi på tomten där jag hoppade i mellan tagningarna och att det var ett så härligt team jag jobbade med. Älskar att agera framför kameran!)
Vi kan inte vänta in att politikerna ska ta smarta beslut om våra barns hälsa och framtid. Vi som föräldrar måste agera nu.
Det är roligt att träna tillsammans.
Våra barn är framtidens vuxna men deras hälsa, deras fysiska och psykiska välmående, verkar inte vara särskilt högt prioriterat. Enligt en ny rapport från Nordiska Ministerrådet är svenska elever mest stillasittande i Norden. Sju av tio barn kommer inte upp i den rekommenderade miniminivån på en timmes fysisk aktivitet om dagen som Världshälsoorganisationen har satt.
Detta trots att vi vet hur viktigt det är att röra på sig och allt mer forskning med skrämmande resultat lyfts fram. Vi vet idag att de flesta av kroppens organ påverkas av träning. Träning hjälper till att utveckla kroppsuppfattning och kontroll, förebygger och minskar risken för folksjukdomar som övervikt, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, cancer och depression. Dessutom vet vi att träning hjälper vår hjärna och dess funktioner vilket påverkar allt från skolprestation till psykiskt välbefinnande.
Sverige skryter om att vi är bra på så mycket. Att vi har många entreprenörer. Att vi har sjukvårdsbidrag, lång föräldraledighet och att vi lever i ett land med demokrati och fred även om vårt land drabbats hårt senaste veckan. Men när det kommer till barns fysiska och psykiska välmående tycker jag att vi får skämmas.
Vi behöver ta barns hälsa på allvar. Och vi behöver agera nu. Ju tidigare rörelse blir en självklar ingrediens i vardagen, desto lättare blir det att behålla den goda vanan hela livet.
Vi är allt fler som krigar för att barns hälsa ska prioriteras. Jag själv jobbar på olika fronter för att få fler barn aktiva. Mina barn rör på sig både mycket och ofta, men det är tack vare att jag och min man är aktiva och har bestämt oss för att sprida rörelseglädjen till barnen. För dem är det naturligt att vi tränar tillsammans, att vi sätter på en grym låt och dansar loss eller att vi går till parken och spelar fotboll. Och det ger resultat: Från att det har varit jag som har föreslagit att vi ska bygga en hinderbana är det nu barnen som drar fram stolar och kuddar för att skapa en rolig bana i vardagsrummet att ta sig igenom.
Främst är det i skolan och samhället som de stora förändringarna behöver ske. Det är i skolan som alla barn nås, oavsett hur aktiva föräldrarna är, oavsett vilken samhällsklass man har eller var i landet man bor.
Vi måste dock vara realistiska: Att ha en timmes idrott om dagen i skolan tror jag är en för drastisk åtgärd. På många ställen är heller inte genomförbart med den lokalbrist och konkurrens om idrottshallar som råder. Men det är ingen anledning till att rörelse inte kan ske. Det finns mycket annat att göra: rörelse i klassrummet under lektionstid, lektioner utomhus, gemensamma aktiva lekar på skolgården, skärmförbud under skoltid och en miljö som inspirerar till rörelse. Finns det något att klättra i, något att balansera på, en öppen yta att springa över, ett pingisbord i korridoren, då sker rörelse automatiskt. Barn är skapta för att röra på sig – precis som vi vuxna.
Inget av detta kommer att hända i dag, förmodligen inte i år. Så medan vi väntar på att politikerna ska ta beslut som påverkar Sveriges hälsa och framtid behöver vi föräldrar också agera på hemmaplan.
Här är fem enkla sätt att få mer rörelse i dina barns liv – redan idag:
Gå ut! Utomhus är det enklare att röra på sig än inne. Större ytor som lockar och vanan att sätta sig ner så fort man kommer hem bryts.
Skapa alternativ till skärmen. Skärmen lockar med äventyr, tävling och ständig bekräftelse. Inte konstigt att barnen fastnar. Ta er ur den negativa spiralen att klaga på att barnen sitter bakom skärmen och skapa alternativ. Ett tips är att bygga hinderbana hemma. Då kan barnet först köra ett varv, nästa utmaning är att köra banan ytterligare en gång och försöka slå sin egen tid. Då får man med tävlingsmomentet från skärmen, men man tävlar bara med sig själv.
Transportträna. Gå eller cykla till och från skola och andra aktiviteter så ofta ni kan. Det kan tyckas självklart, men när många vuxna stressar tar vi ofta genvägar och snabba lösningar. Jag ser ofta föräldrar som leder sin cykel till barnens skola samtidigt som barnet sitter på sadeln och glider med. Låt barnen transportera sig med sina egna ben.
Gör träningen lättillgänglig. Ha ett hem som inbjuder till rörelse. Någon mjuk matta, en yta där det är okej att busa och dansa loss – och ställ undan porslin och dyra vaser. Låt helst barnen vara i centrala delar av hemmet då de vill vara där resten av familjen är.
Träna tillsammans. Många vuxna klagar på att de inte har ”tid” till träning och vardagsmotion. Att träna tillsammans med barnen är perfekt – det skapar samspel, alla rör på sig och du är en bra förebild för dina barn.
Träning med mina barn i Thailand tidigare i vintras.
Igår utbildade jag ett härligt gäng ledare inom idrott och ätstörningar. Som representant för Frisk & Fri höll jag en heldagsutbildning i Kalmar.
Ett glatt gäng med diplom i händerna.
Det bästa med att utbilda är när jag lär mig lika mycket som de jag leder. Och igår hade jag en engagerad skara ledare som fick lära sig mer om ätstörningar, bemötande och hälsosamt ledarskap inom Frisk & Fris utbildning We Care.
Hemresan från den härliga dagen blev inte lika kul, men efter förra veckans kaos ska man inte klaga … en brand på spåret gjorde att vi blev flera timmar försenade med tåget och vi kom inte hem förrän efter ett i natt. Vilket gjorde att tunnelbanan slutat gå. Istället promenerade jag Drottninggatan hemåt, grät när jag såg alla blommor, levande ljus och en öde gata där hjulspåren fortfarande syntes skarpt.
Det blev inte mycket sömn men imorse vaknade jag med min familj och det blev en perfekt morgon med mys, frukost med dottern i knäet och sedan var barnen på sitt bästa humör när jag tog dem till förskolan. Dagen kunde inte ha börjat bättre.
Tack för era frågor under veckans frågestund. Här svarar jag på era frågor om ätstörningar, tennisträning och intervaller. Missade du frågestunden? Kommentera inlägget med din fråga så svarar jag om någon vecka.
Morgonpigg morgonpromenad i Kalmar där jag spenderar min söndag.
Intervallträning i grupp
Jag skulle så himla gärna vilja ha tips på roliga intervallpass-upplägg man kan göra i grupp om man är relativt nybörjare på löpning? Har du några tips? / Charlotte
Svar: Det bästa med intervaller är just att man utgår från sig själv och anpassar träningens nivå efter dagsform. När man kör intervaller i grupp går det att anpassa så att olika nivåer kan vara med på samma pass. Det finns mängder av olika intervallupplägg, men för att göra det enkelt kommer här tre förslag på korta intervaller, smidiga att göra i grupp:
På bana: spring ett varv (400 m), vila 30-60 sek. Upprepa 5-10 gånger.
På en plan yta: spring en minut i en riktning. Vila stående 30 sekunder och jogga på stället 30 sekunder innan du springer en minut tillbaka. På så sätt kan ni hålla er på en och samma plats, men man kommer olika långt. I vilan kan man samla ihop gruppen.
Backe: testa gärna backintervaller för styrka och flås. Hitta en backe (brant och kort eller lång och seg) och spring uppför den 5-10 gånger. Vila genom att jogga ner.
Innan alla intervaller, se till att ha joggat som uppvärmning och testa gärna någon löpskolningsövning. När intervallerna är klara, jogga några minuter som nedvarvning.
Ångest över mat och vikt
Jag var mullig, och senare även tjock under min uppväxt i 10-20-årsåldern. Blev en ständig kamp om att gå ner i vikt, till slut vid 20 års ålder lyckades jag komma ner med hjälp av viktväktarna, men tyvärr blev det en sådan fixering att gå ner, så jag utvecklade en ätstörning. Förbjöd fler och fler livsmedel och uteslöt fett mm. Tränade mycket samtidigt, men det gav ju ingen effekt eftersom jag åt så lite. Tillslut orkade jag inte hålla denna kosthållning så jag började hetsäta då och då. När jag tyckte jag ätit något onyttigt så kunde jag lika väl passa på och äta allt som annars inte tillät mig. Det är just detta jag vill fråga dig lite om. Jag fick hjälp med detta, ca 12-13 år sedan. Har sedan dess skaffat familj, stabilt jobb mm, stabil vikt. Men jag känner sen en tid tillbaka att jag kan få det där ”allt eller inget”-tänket, är lite för nyttig ibland och vågar inte riktigt tacka ja till godsaker för jag är rädd att det ska trigga igång något. Skillnaden på nu och då är ju att det inte händer lika ofta och att det är inte alls så många livsmedel som får mig ur balans. Jag vill så gärna kunna ta en kanelbulle och njuta av den. Du verkar ha lyckats bli helt fri från tankar? Tror du man kan jobba på detta och bli helt fri? Får du aldrig stunder då du äter lite för mycket?
Jag behöver ju inte gå ner i vikt längre så jag borde bara kunna njuta och slappna av, men maten har börjat skapa ångest igen. Var helt ok i ca 10 års tid mellan 25 och 37 års ålder, jag är snart 38. Men egentligen vill jag bara veta, om du har ångest över mat ibland och om du inte ibland triggas lite. Du verkar så duktig annars på att njuta av lite godsaker, våfflor, semla etc. Och inte en massa nyttiga varianter. / Ulrika
Svar: Jag känner verkligen igen mig själv i första delen av ditt mejl. Jag hamnade också i min fd ätstörning efter att ha gått på diet. Det låter i din fråga som att du är frisk i din ätstörning men att du inte är helt fri än, att tankarna och oron finns där, att du är rädd att ramla dit igen om jag tolkar dig rätt. Det jag tror är skillnaden från förr är att du nu har en spärr även om oron att få ett återfall finns. Du vill inte hamna där igen. Jag tror absolut att man kan jobba med sina tankar och hur man hanterar situationer. Men också att vara mänsklig, jag äter ”också för mycket ibland”, men det gör mig inget och det är inget jag får ångest av även om jag såklart kan känna att det var onödigt att jag åt den där extra bullen, men så tror jag alla känner. Det är en skillnad på det och på sjukdomen. Vissa gånger i månaden är jag mer hungrig och sugen än andra. Är du sugen på en bulle tycker jag att du ska äta den. Men se till att vara närvarande när du äter och njut av bullen. Och jobba på att lära dig lyssna på kroppens signaler, så att inte maten blir ett sätt att fylla ett annat behov (närhet/tröst/ångest/glädje …) utan att det äts för att du vill äta. Och som du skriver, du behöver inte gå ner i vikt längre, men en ätstörning handlar inte om hur kroppen ser ut, en ätstörning sitter på insidan och den behöver mental bearbetning. Lycka till!
Bra träning för tennisspelare
Jag skulle vilja få tips på träning som är bra för en nybörjar-tennisspelare! Inte tennisteknik alltså utan träning som är bra runt omkring för att t ex förebygga skador och bli en bättre spelare! Gärna uppvärmning och stretch också före och efter ett tennispass. Tack för en bra blogg! /Malin
Svar: Åh vilken rolig fråga! Jag som älskar tennis, samt träning som gör en ännu bättre på plan. Som uppvärmning innan tennis rekommenderar jag att hoppa hopprep. Släng gärna ner ett i tennisväskan så är du alltid redo att värma upp (kanske redan innan du kommer in på plan och timmen börjar). Dessutom gör jag några skridskohopp i sidled samt springer ett par varv runt plan om jag har tid. Efter tennisen är jag väldigt dålig på att varva ner, stretch tycker jag inte behövs, men rörlighetsövningar för hela kroppen är bra att få in under veckan. Behöver dock inte ske i samband med tennistimmen.
I gymmet gör jag många helkroppsövningar, gärna med fokus på bålrotation samt explosivitet. Hopp, utfall i olika riktningar samt även kontrollerade övningar i samma typ av mönster du jobbar i på tennisbanan. En favoritövning för mig är att stå i dragmaskinen med trissan i axelhöjd. Du håller i handtaget med båda händer med utsträckta armar rakt fram och roterar, här kopplar du in mycket bål samt arbetar i vridmomentet som känns igen i svingen. Har du en mjuk ”medicinboll” kan du även slänga den i väggen åt en sida i taget. Lycka till med tennisträningen, på och av plan!
Startposition innan du för armarna i en vid båge framför kroppen.
När kan barn börja på idrott?
Hej! Kul med frågestund! Jag har flera frågor! Börjar med frågor om barn och träning. Min dotter är snart fyra. När tycker du det är dags att mer kontinuerligt börja med någon form av träning/hopp och lek? Vi åker ibland till simhallen, ibland går vi på minijympan på Friskis och ofta är vi ute på lekplatser eller övar cykling och när jag kör styrka hemma så är hon med och leker träning! Har dock funderat på bollskola eller någon annan form av organiserad jympa eller träning men frågan är vilken ålder som är lämplig?
Svar: Det låter som att ni redan är aktiva – toppen! Organiserad idrott funkar kanon att börja med nu om dottern vill. Min son började på dans och fotboll när han var runt fyra och nu är min dotter i samma ålder och ska börja på ”miniboll” om några veckor. Viktigt är att fokus är på lek och att de får röra på sig med kompisar på sina träningspass. Utgå från barnets lust.
Träningsupplägg som ensamstående
Sen till löpning. Jag är ensamstående och enda tiden jag får till för min älskade löpning (tänk att jag skriver älskade! För tre år sedan sprang jag inte ens till bussen … hatade att springa!) är på lunchen. Som tur är jobbar jag granne med Hagaparken så det finns gott om möjligheter att få till träning. Men hur ser ett bra upplägg ut? Jag har en timmes lunch och på den tiden hinner jag springa max 5 km (inkl uppvärmning) för att jag ska hinna byta om till träningskläder, värma upp, springa, duscha, klä mig. Äta gör jag vid skrivbordet efter. Just nu springer jag två luncher per vecka och kör intervaller eller styrka två luncher. Dessutom kör jag styrka hemma minst en gång hemma på helgen. Och så leder jag spinning cirka en gång varannan vecka (kräver ju barnvakt). Är det ett bra upplägg eller bör jag ändra något?
Svar: Det låter som att du har hittat en bra formel som passar dig och att du lyckas få till en ordentlig mängd träning. Jag får det till att du tränar fyra luncher samt en kväll. Och så blir det ett spinningpass varannan vecka. Eftersom du även är aktiv ihop med din dotter får du bra med motion. När dottern blir lite större och säkrare på sin cykel kan ni kanske testa att köra en runda ihop på helgen, att du springer och hon cyklar. Då blir det en härlig aktivitet att göra tillsammans. Mina barn älskar barnpassningen på gymmet, men nu har inte alla gym sådan, även det kan vara ett alternativ någon gång ibland annars.
Instabilt bäcken och urinläckage
Jag fick dels foglossning under min graviditet (födde juni 2013) och dels sprack jag ordentligt vid förlossningen. Hur jag än kämpar med knipövningar och träning så upplever jag tre saker: 1. Inkontinens vid träning, eller snarare vid löpning. Inte mycket men tillräckligt så att jag alltid har en liten binda när jag springer. 2. Vobbliga höfter, främst vi löpning men även vissa styrkeövningar som kräver balans i höftpartiet. 3. Svag magmuskulatur och som en effekt av det (?) ont i ländryggen allt som oftast. Jag har förut kört mammamage-appen och kör fortfarande övningar därifrån men tycker inte jag blir helt bra. Kan jag själv komma till rätta med dessa problem eller behöver jag hjälp eller är det bara att leva med och acceptera att kroppen är annorlunda efter en graviditet/förlossning?
Svar: Kroppen förändras efter en graviditet, absolut. Men du ska inte acceptera att du behöver vara inkontinent och uppleva de problem du har trots att du har jobbat på att förbättra styrkan. Många är inkontinenta i början, jag hade också svårt att hålla tätt i början, särskilt vid höga knän och spurter. Men det ska gå över efter ett tag, särskilt när du tränar för att bli av med besvären. Det finns hjälp att få och jag tycker att du ska kontakta sjukvården så att de kan kolla upp dig och se om det är något som behöver göras.
Socker som drog och godissug
Min ”drog” är socker. Jag tycker i övrigt att jag äter bra mat, äter alltid mellanmål på fm och em, dricker nästan endast vatten osv. Mitt problem är kvällarna. När jag lagt dottern så kommer godissuget. Jag VET hur jag ska bryta det. Jag VET att jag måste bryta det. Men även om jag VET så ramlar jag tillbaka hela tiden. Hur gör man? Egentligen vet jag ju svaret (!) men varför fattar inte min hjärna rätt beslut när jag sitter där på kvällen? Att inte ha godis hemma är en bra tanke men har jag inget godis så tar jag något annat och så köper jag godis nästa dag. Som sagt jag VET att jag inte ska göra det. Men hur får jag mig själv till att lyda? ;) Oj vad långt det blev, sorry! Tack för en bra blogg! / Jenny
Svar: Och jag tror att du VET svaret … min tanke är att du får se till att ha något annat att knapra på framför teven, att det mer är en trygg rörelse du är ute efter, något att sysselsätta händerna med när du ska koppla av. Testa att göra ett kvällsmål och gör det till en mysig stund, något att se fram emot men som fyller kroppen med mer näring. Som smörgås och te eller en skål yoghurt med bär/kokos/nötter på toppen. Och kom ihåg att du är långt ifrån ensam. Många faller för sötsuget på kvällen när man har försökt att vara ”så duktig” hela dagen. Mitt tips är att dra ner och inte äta lika mycket godis som vanligt och göra en stegvis förändring. Det kan vara tufft att sluta helt. Gör det till en övergående process.
