Inlägg från november 2015

Svenskarna och internet är en årlig undersökning som Internetstiftelsen i Sverige ligger bakom. De kartlägger svenskarnas internetvanor och mönster. Idag var jag på en presentation av rapporten som visar att internetanvändandet fortsätter att öka i alla åldrar, år 2015 är det 93 procent av befolkningen som har tillgång till internet och 91 procent som använder det.

Foto på Charles av Jane Haglund för min bok Träna tillsammans med familjen.

Som mamma tycker jag det är extra intressant hur barnfamiljer använder internet. Bland annat visar rapporten att barnfamiljer i genomsnitt har 1,9 surfplattor hemma. Och att det är barn i alla åldrar som använder plattorna – och även andra plattformar – är väldigt tydligt. 67 procent av 2-åringarna använder internet och 32 procent gör det dagligen. Men de minsta barnen är inte bara passiva tittare på innehåll på nätet, nej en tredjedel av de som är 2 år skapar någon form av eget innehåll på internet.

Jag tycker det är toppen att internet används och att barnen tidigt lär sig använda mediet, det är en stor del av deras verklighet både nu och i framtiden oavsett hur utvecklingen kommer att se ut. Samtidigt kan det lätt bli för mycket av det ”goda”. Barn blir allt mer stillasittande och det blir vanligare med gamnacke, sms-tumme och ont i ryggen redan i tidig ålder. Som förälder har man ett ansvar att begränsa skärmtiden om det behövs – men vi har också ett ansvar att föregå med gott exempel. Om barnen hela tiden ser oss med en mobil i handen kommer de vilja göra likadant. Förutom att skärmarna gör oss stillasittande kan de också minska kommunikationen mellan vuxna och barn IRL. Är vi inne i vår skärm har vi fokus där och lägger inte riktigt märke till det som sker runtom. Kanske missar vi någon signal från vårt barn eller bara hummar till svar när de säger något. Till slut kanske de slutar kommunicera med oss alls …. Louise Hallin pratade om detta med amning och skärmar samt hur vi använder skärmar under bebistiden på ett mycket bra sätt under gårdagens Vardagspuls – TITTA HÄR.

Mina barn tillhör de barn som använder internet dagligen, oftast i form av Youtube-klipp och Charles gillar även att spela spel. Vanor som även återspeglas i rapporten där det just är video, korta filmer och spel som är stort bland små barn. Det dagliga spelandet fortsätter fram till 10-årsåldern då det minskar på grund av att flickor mer använder sociala nätverk istället och slutar spelar, men killarna fortsätter spela.

Mina barn får titta en liten stund på surfplattan innan förskolan och en stund på eftermiddagen. Strax innan läggdags stänger vi av alla skärmar och gör gärna en lek (just nu är björnen sover, kurragömma eller fågel-fisk-mittemellan populärt) eller sätter oss och ritar för att hjärnan ska börja trappa ner innan sängdags och bokläsande. Jag tror det är viktigt att alla familjer hittar de rutiner som funkar för dem, och ser man till att vara fysiskt aktiva, att vara utomhus samt att göra andra lugna aktiviteter – som att läsa böcker – ihop ser jag verkligen inte skärmarna som något problem. Dessutom tror jag det är viktigt att som förälder vara med barnen när de tittar och ha lite koll, var femte barn (21%) i åldern 2-11 år har enligt föräldrarna någon gång oroats eller upprörts av något de har sett på internet. Då är det bra att vara med och kunna förklara eller trösta. Att vara närvarande – även mot all skit som kan ske på nätet med pedofiler och annat …

Som med allt annat i livet, det handlar om att hitta en balans i skärmtittandet och hitta en nivå som passar en själv. Här finns ingen gyllene formel utan vi är alla olika och mår bra av olika saker.

Men att skärmtiden ökar tror jag är en uppgående trend som kommer få ännu fler procent vid nästa års presentation.

Diagram från rapporten Svenskarna och internet 2015.

HÄR KAN DU LÄSA HELA RAPPORTEN – SVENSKARNA OCH INTERNET 2015.

Min förmiddag har verkligen gått i träningens tecken. Först cyklade jag till tennisträningen för att sedan cykla till Urban Deli och ett yogaevent med Abilica innan jag avslutade på SATS Tule där jag instruerade ett gäng mammor på StrongMama. Det blev totalt en skön mix där jag själv fick en massa energi samt att jag fick peppa andra till att prestera och få effektiv rolig träning.

Abilica är ett norskt bolag som jag tidigare har träffat under olika event. De tillverkar produkter för hemmaträning och har cirka 130 produkter i sitt sortiment, så det finns att välja bland! Dessutom har de en gratis app med program för att träna med deras olika redskap. Jag har sedan tidigare en yogamatta tillverkad i bambu från dem. Idag fick vi testa Abilicas senaste yogamatta – Nature YogaMat – en matta som är 100 % biologiskt nedbrytbar och kan slängas i komposten när den är utsliten. Något som rimmar väldigt väl med yoga, att ta hand om naturen och allt runt omkring, inte bara kroppen och själen. Mattan hade i alla fall bra grepp och var snygg i rosa med ett vitt mönster som ser olika ut på alla mattor, så alla mattor blir unika.

Förutom att yoga med mattan som redskap fick vi testa yogablock och yogarem för att komma djupare i en position eller få lite hjälp på vägen. Jag var stel som ett kylskåp trots tennisen innan, men efter en halvtimmes yoga var jag betydligt mjukare. Och jag som så sent som igår skrev att jag ville få in mer yoga i livet. Bra att det redan har börjat ske!

Som ett färgglatt godisbord – älskar de glada färgerna på Abilicas produkter. Färg piggar alltid upp träningen!

Ibland är det bra att påminna sig om roliga händelser, för visst är det lätt att glömma härliga ögonblick i livet? Stora händelser sätter sig på minnet, men ibland kan det vara en helt vanlig onsdag som värmer kroppen och själen. Jag har en mapp på datorn där jag sparar bilder från mitt liv som inspirerar mig. Bland annat har jag en hel del träningsbilder som peppar mig och påminner mig om vad jag har åstadkommit. Här är några favoritögonblick från i år – roliga stunder på golfbanan, i löpspåret och lyftandes vikter. Dagen idag har annars startat med en stor favorit – tennis!

Jag älskar träningskläder med coola tryck även om jag är trött på budskap som handlar om att ”strong is the new skinny” eller ”go hard or go home”. Det är inte riktigt budskap som jag vill stå för. I New York hittade jag snygga träningslinnet inne på Old Navy där det finns billiga kläder om än inte alltid till bästa kvalitet. Charles bor dock i sina t-shirts som jag köper till honom här, så många av plaggen tål verkligen både tvätt och lek, men alla träningskläder är inte lika tåliga. Förra året köpte jag ett träningslinne här som inte riktigt är lika snyggt längre. Å andra sidan, tröjor med tryck tröttnar man ofta på efter ett tag, och då kanske det är bra att de är hyfsat billiga även om jag inte vill uppmuntra till ett slit-och-släng-samhälle.

Nåväl, här är tre tröjor som jag gillade och som jag nu ångrar att jag inte köpte … tror dessutom att någon av dem var på rea, så är du i USA, passa på!

Indiska lanserar i januari sin första kollektion med yogakläder: YOGA by Indiska. Kollektionen kommer successivt att växa men innefattar från starten yogaplagg, yogamattor och vattenflaskor. Plaggen är prisvärda (149-399 kr) och går i färgskalan turkost/blått/grönt med både mönstrade och enfärgade plagg.

Under en pressfrukost på Sven Harrys konstmuseum fick jag idag se de vackra kläderna tillverkade i modal och ekologisk bomull. Favorit blev det tighta linnet med inbyggd sportbehå samt det lösare linnet utanpå. Älskar lager-på-lager!

Jag har länge drömt om att få in yogan i mitt liv, men har inte riktigt tagit mig över tröskeln dit än. Jag ger dock inte upp, tids nog kommer jag vara redo att börja. Det är lite som att springa maraton. När jag gjorde det första gången 2009 ville jag bara göra det för att testa en gång. Sedan aldrig mer. Men så småningom växte suget igen, och nu när jag fortfarande är hög efter New York Marathon vill jag bara ha mer. Jag tror att det finns en tid för yogan i mitt liv, men än är jag inte där – och yoga för mig är i dagsläget att jag gör en del rörlighetsövningar här hemma när jag behöver och att jag ser till att andas när jag är ute i naturen. Om några veckor drar jag till Thailand för fem veckor. Då tänker jag försöka unna mig en yogasession dagligen, tänker att 20 minuter om dagen kan få mig över tröskeln, behöver få in regelbundenheten för att fastna. Att göra det på egen hand tror jag funkar för mig som en start. Visst, jag har ingen som pillar på min teknik, men kommer jag in i yogan kan jag alltid börja gå på klasser när jag väl är hemma. Till en början behöver det inte vara prestation och perfekta positioner (inte sen heller …), nej, jag behöver bara få in vanan och uppskatta hur skönt det är. Precis som löpning. Det är underbart skönt. Men kanske inte de första tre gångerna.

På söndag invigs Sveriges första folkhälsopark i Botkyrka kommun. Enligt ett pressmeddelande kombineras spontanidrott med spontankultur på ett helt nytt sätt. Parken har utformats efter tre olika referensgruppers åsikter, bland annat föreningsaktiva tjejer i åldern 12-20 år, och det låter som en riktigt cool och inspirerande park. Alby folkhälsopark innehåller ytor för fotboll, tennis, basket, skate, BMX, parkour, skridskoåkning, cricket, baseball och löpning samt utegym. Även dans, filmvisning, musikuppträdande och konst. Tack vare tekniska lösningar genom projektorer, högtalare och DJ-bås som byggs in i betong och kopplas till besökarnas mobiltelefoner via Bluetooth blir upplevelsen ännu häftigare!

Jag är nyfiken att spana in nya parken och jag hoppas att fler parker får möjlighet att förbättra möjligheten till spontanidrott för både små och stora!

Ett utegym i Göteborg som jag besökte under Bokmässan tidigare i höst.

Jag älskar Central Park! Och jag är långt ifrån ensam, det är verkligen en samlingsplats för många New York-bor som tar promenader med hunden, springer, cyklar, åker rullskridskor, har picknick, spelar baseboll eller vad det nu kan vara. Dessutom fylls parken av turister som kanske åker häst och vagn, promenerar med en karta och försöker hitta rätt väg, hyr en roddbåt eller åker ett varv på skridskobanan.

På hösten är parken som vackrast och nu när vädret utanför mitt kontorsfönster är grått och blött väljer jag att titta tillbaka på hur härligt jag och Glenn hade det i parken förra helgen. Fördelen med att bo på hotell som bara låg ett stenkast från parken var att vi var en hel del i parken, antingen för promenad, joggingrunda eller picknick. Jag älskar att titta på folk och under lördagens tävling ”Dash to the finish line” såg vi många springa i Halloween-kostymer, som den läskiga figuren och musen ovan. Killen som sprang med ett helt eiffeltorn (!) på sig sprang dock två dagar senare, bara en vanlig runda med kompisarna? Tror dock han enbart sprang för att ta bilder, han hade på sig en nummerlapp från New York Marathon dagen innan.

Här i Stockholm älskar jag Djurgården mest, tyvärr är jag inte där så ofta då jag bor närmare Hagaparken som också är en helt fantastisk park. Toppen att det finns bra grönområden att aktivera sig i när man bor mitt i stan. Visst springer jag ofta på asfalt och mellan hus, men många gånger vill jag springa mellan träd och få den friska luften i mina lungor.

5 h och 10 min, så snabbt har jag aldrig sprungit New York Marathon förut. OK, jag har aldrig sprungit det förut men jag ville börja det här inlägget positivt. För tänker jag tillbaka på loppet så känner jag fortfarande en besvikelse. Visst, jag tog mig runt och med tanke på förutsättningarna kanske det är bra nog.

I fredags, två dagar innan loppet började jag känna mig snorig, lite trött i kroppen och saknade någon riktig aptit. Jag hoppades bara att det var de långa promenaderna vi hade tagit på torsdagen som satt i kvar i kroppen men jag fruktade det värsta. När jag sedan vaknade på söndagen kändes det ändå okej även om jag fortfarande var snorig. På startlinjen var jag ruskigt taggad och såg fram emot att få springa ett lopp i lugnt tempo med min fru.

Vi började lugnt och första milen kändes okej även om jag inte riktigt hittade flytet i löpningen, i alla fall inte som på Stockholm maraton. Mellan 10 och 15 km drog Tess ifrån mig flera gånger fast det kändes som att vi sprang lika snabbt. Till slut sa jag till henne att hon skulle köra sitt eget race, så klart jättetråkigt då jag sett fram emot att springa tillsammans. Hon försvann snart utom synhåll och jag gnetade på så gått det gick. Mellan 15-20 km så var jag tvungen att gå längre och längre sträckor.

När jag sedan kom in på Manhattan efter drygt 25 km och svängde in på 1:a Avenyn då var jag riktigt nära att kliva av. Det fanns ju för f*n inget slut på den. När man trodde att man var vid slutet av vägen visade det sig att det bara var ett backkrön och att det fortsatte i oändlighet …

Nåja, nu tog den ju slut och snart kunde jag svänga in i Central Park, där slog jag följe med en svensk tjej som var minst lika trött som jag var. Vi lyckades pusha varandra till att faktiskt springa stora delar av de sista kilometrarna.

Väl i mål var det en otroligt skön känsla att det var över men samtidigt en lika stor besvikelse över att det hade gått så segt. Visst, jag hade inget tidsmål men jag ville springa runt med en bra känsla i kroppen och bara njuta av loppet – men men så blir det ibland.

När jag väl tagit mig hem till hotellet kände jag mig rätt bra men kroppen ville något annat. Efter att jag klivit in i duschen sa kroppen ifrån och det med råge. Jag fick en sådan feberfrossa att jag knappt tog mig tillbaka till sängen. Vi somnade  rätt tidigt och när jag vaknade dagen efter var i alla fall febern bort. Alltid intressant när kroppen reagerar på olika sätt även om det inte är speciellt roligt när det händer. På Facebook skrev jag en kort statusuppdatering om att jag gjort mitt som maratonlöpare och jag istället skulle agera stödfunktion för min underbara och mycket bättre fru i fortsättningen. Nu har jag dock funderat lite och det lutar åt att jag springer nått lopp nästa år för man vill ju sluta på topp … även om det kanske inte blir ett helt maraton.

Ett maraton sliter på kroppen och jag är väldigt tacksam att min träning och alla andra förberedelser innan loppet gjorde att min kropp pallade med utmaningen bra. Jag mådde illa timmarna efter loppet och kroppen var mör, men när jag vaknade upp dagen efter var det enbart lite stelhet här och där kvar. Jag och Glenn kunde promenera omkring i måttligt tempo obehindrat under dagen även om vi på eftermiddagen behövde fler sittpauser samt njöt av ett par timmar i en biosalong.

Min återhämtning efter TCM New York City Marathon var förutom energi i form av mat sömn. Jag och Glenn somnade klockan fem (!) och sov sedan fram till morgonkvisten. Sedan följde några dagar utan annan träning än lugna promenader, promenader är svårt att undvika i New York då det är mysigt att strosa runt och titta på allt. Dessutom tror jag det är bra för blodcirkulationen att hålla igång, men på en snäll nivå. Bäst hade varit att cykla eller simma, men nu var det promenera som stod till buds. Igår kom vi hem från New York och jag tog det lugnt hela dagen, längsta sträckan jag gick var från flyget till bagagebandet.  Idag däremot gav jag mig ut på en lugnare joggingtur i Hagaparken. Kroppen kändes pigg och även om jag såg till att ta några gåpauser hade jag lätt kunnat springa längre om jag hade velat. Nu tyckte jag dock att jag skulle smyga igång försiktigt.

Förutom mat, vila och lugnare rörelser har jag unnat mig en helkroppsmassage. Den ultimata lyxen om du frågar mig! Igår blev det 60 minuter med ”skön-ond” behandling av hela kroppen på Stockholm Spa & Hälsostudio.

Tack kroppen för att du orkar med allt jag vill göra! Nu börjar vi sakta blicka framåt mot nya mål och roliga utmaningar.

Innan min morgonträning startar jag gärna med en skål fil eller yoghurt toppat med müsli, nötter, frön och/eller frukt. Jag märker att jag dras allt mer mot vegetariska produkter även om jag fortfarande gärna äter kyckling, ägg och fisk. Soygurt är växtrikets svar på yoghurt och finns det bra alternativ, varför inte ersätta med en växtbaserad produkt? Nyligen har jag testat Planti Soygurt, gjord på soja. Planti har totalt 20 olika produkter som alla är 100% växtbaserade. Soygurt är laktosfri, innehåller bra omättade fettsyror, är kalciumberikad och har en mindre inverkan på miljön än motsvarande mejeriprodukter. Låter ju bra, eller hur! Men hur smakar det då? Jo, när jag hällde upp Soygurt naturell var den gulare än vanlig yoghurt som jag är van vid, men smaken var otroligt krämig och väldigt god. Det blev genast en favorit.

På bilden nedan toppar jag soygurt från Planti med skivad banan, chiafrön, sesanfrön och rostade kokoschips. Lyxig start (och snabbfixad) på dagen tillsammans med en kopp kaffe!

Detta inlägg skrivs i samarbete med Planti