Inlägg från england

I helgen blir det en massa härlig rörelseglädje i form av Ramboll Stockholm Halvmarathon på lördagen samt Gen-Pep-dagen (fd Idrottens dag) i Hagaparken på söndagen. Men redan nu börjar dessutom peppen inför nästa helg. Då drar jag till England för att andra året i rad springa Ragnar Relay White Cliffs med kollegor från Marathongruppen och våra vänner.

Igår hade vi peppmöte med laget och idag testade jag och Tilde min outfit som jag springer första sträckan med. Förra året hade vi temat superhjältar på vårt lag och jag var Catwoman. I år har vi vikingatema och samtidigt som vi springer promotar vi vårt egna Ragnar Relay Lake Mälaren som kommer till Sverige i sommar. Så pepp!!!

Känner mig mer som en tjur än en viking med dessa horn på huvudet … men det ska bli skoj att springa.

Vill du se mer från vår fantastiska resa förra året – kolla här där jag har sammanfattat helgen. Ragnar Relay är ett stafettlopp med 10 personer per lag och varje person springer 3 sträckor. En gång på dagen, en på natten och en på dagen. I cirka 36 timmar håller laget på och det är alltid någon som springer. Resten följer efter i två vans. Ni får självklart följa med på äventyret digitalt nästa helg. Men först ska det bli löpning på Stockholms gator. Ser fram emot folkfesten på Ramboll Stockholm Halvmarathon imorgon!

Förra årets lag med superhjältestema.

Läs mer:

Sträcka 1 när jag var Catwoman

Sträcka 2 när jag sprang livrädd mitt i natten

Sträcka 3 när jag sprang i mål

Hoppas att det blir klänningsväder i White Cliffs nästa helg.

På väg in i mål med mina kollegor och lagkamrater i klunga.

Lätt illamående men ändå relativt pigg med tanke på den lilla mängd sömn och mat jag fått var jag peppad inför sista dagen och löpsträcka 3 på Ragnar Relay White Cliffs. Två löprundor var avklarade, mina två längsta, och nu hade jag endast en runda på 8,4 km kvar. Det kunde ju inte vara så jobbigt? Men det var precis vad det var … galet jobbigt!

Det blev stressigt mellan alla växlingar för att vi skulle hinna till varje station i tid och vi hade varken tid att stanna för att köpa kaffe eller få i oss ordentlig frukost. Att trycka i sig chips eller smågodis lockade mig inte. Det fick till slut bli en banan och en proteinbar, men efter att knappt ha fått i oss riktig mat trots många timmar av anspänning i kroppen ville jag bara ha något riktigt. Som en smörgås eller en bägare yoghurt.

Men jag är ändå glad att jag hann få i mig någon näring, för när jag startade senare på förmiddagen hade jag i alla fall lite energi i kroppen. Även om den tog slut snabbare än önskat. Redan efter ett par kilometer började jag kolla på klockan och önskade att jag hade sprungit längre än jag hade. Men värst var inte bristen på näring och energi, det var värmen. Redan innan jag sprang kände jag hur det brände i ansiktet och jag var varm och när jag sprang blev jag överhettad redan efter ett par kilometer. Jag sprang med öppen mun som en flåsande hund, svetten rann konstant ner i ögonen och jag fick till och från tunnelseende.

Glad mitt under löpningen innan värsta tröttheten slog till.

Jag sprang på en vacker bred promenad- och cykelväg nedanför de vita klipporna och jag önskade att jag hade kunnat njuta mer av omgivningarna. Men just här drömde jag bara om en kall dusch eller att få slänga mig i havet som följde min väg. Åtta kilometer kändes som ett maraton.

Jag vägrade att gå och även om jag upplevde att jag sprang i slowmotion fortsatte jag i alla fall framåt och till slut såg jag målet. Jag hörde hur speakern ropade ut i högtalarna att lag 107 var på väg in i mål och jag såg mitt härliga lag stå och skrika väntandes på mig strax innan målbågen. När jag kom fram till dem sprang vi tillsammans över mållinjen. Så häftigt! En underbar avslutning på en underbar helg jag sent ska glömma.

Ragnar Relay var ett otroligt häftigt äventyr, så tacksam över att ha fått uppleva detta!

Puss på medaljen!

Foto från Ragnar White Cliffs. Hur härlig miljö att springa i?!

Jag är sjukt pepp! Idag flyger jag till London tillsammans med några kollegor. Och vi åker inte till England för att shoppa utan för att springa. En del löpare har åkt till Berlin för att springa marathon i helgen, vi väljer dock en lite annorlunda tävling denna gång – Ragnar Relay White Cliffs. Och vi ska inte heller springa lite. Starten för vårt lopp går på lördag morgon och sedan springer vi fram till målgång på söndagen.

Men nej, det är inget ultralopp jag ska ge mig ut på utan en häftig stafett. Jag kommer inte kunna beskriva hur det är/var förrän loppet är över då jag inte har varit med om något liknande tidigare, men om ni kikar på filmen här nedan får ni en försmak av loppet vi ska genomföra. Och ni förstår kanske att jag är otroligt taggad. Inte bara för själva utmaningen där jag totalt springer drygt 3 mil utan minst lika mycket för den häftiga miljö längs kusten och Dovers vita klippor där banan går.

Reebok Ragnar White Cliffs from Ragnar on Vimeo.

Ni får följa mig på Instagram Stories under helgen – och så lovar jag en maffig rapport från min upplevelse av loppet såklart. Det jag oroar mig mest över är nattlöpningen … blir intressant att se hur min kropp kan prestera mitt i natten.