Tusen tack för alla fina hälsningar här i bloggen, på Facebook, mobilen och på Instagram. Wow – så mycket kärlek ni sprider! Nu känns det fantastiskt att kunna slappna av med magen på ett helt annat sätt och jag är glad över att gå in i vecka 12, även om min ”gravid vecka 12” är helt annorlunda mot förra gången …
Här springer jag med Tilde i magen – är i vecka 12 (rätt passande startnummer jag fick …).
Gravid vecka 12 då
År 2012 var jag gravid med Tilde i magen när jag i vecka 12 sprang Tjejmilen i New York (NYRR Womens 10 K). Jag kunde springa på rätt obehindrat även om jag drog ner på tempot och inte hade någon lust att pressa mig för hårt. Jag kom med lätthet i mål under en timme och det kändes toppen. Magen syntes knappt, även om jag säkert där och då tyckte den var rätt stor …
Ett par år tidigare, 2010, var jag gravid med Charles – min förstfödde – och då har jag för mig att jag rätt obehindrat fortfarande instruerade coreklasser och kunde ligga på mage utan problem ytterligare några veckor.
Men nu …
Gravid i vecka 12 med Tilde.
Gravid vecka 12 nu
Tredje barnet och min kropp kände igen gravidtecknen direkt. Herregud, innan jag ens hade kissat positivt på stickan flåsade jag som en gnu på träningspass jag annars gör med lätthet, och på min morgonjogg till jobbet var jag tvungen att stanna och kissa TVÅ gånger(!). Då förstod jag att jag måste vara gravid även om första stickan visade negativt, men jag var lite tidig med att testa … några dagar senare lyste båda strecken blått.
Nu i vecka 12 är magen större än vad jag hade väntat mig och jag känner mig betydligt mer påverkad av denna graviditet än mina tidigare. Tredje barnet – och såklart att jag är äldre påverkar. Men efter en ganska tuff (men samtidigt rätt vanlig) första period av graviditeten, ser jag fram emot att förhoppningsvis glida in i den sköna fasen av graviditeten nu. Jag har börjat komma igång med träningen mer strukturerat, går och tränar för att jag mår bra av det – inte bara för att jag har en cykelklass jag ”behöver” instruera eller en inbokad tennislektion – och jag börjar få kraften tillbaka. I alla fall mentalt, jag är fortfarande väldigt trött när jag tränar, men så har jag ju också dragit i bromsen rätt rejält under någon månad plus att graviditeten påverkar. Är i alla fall glad över att vara igång igen och få röra på mig så att jag och bebisen mår bra. Mitt gravidträningsmål är enkelt – hålla igång kontinuerligt så att jag får bästa förutsättningarna för en bra graviditet och förlossning och så att bebisen har det gott i magen.
Vecka 12 nu, och på kvällen är den ännu större.