Nedräkningen är i full gång. Endast 50 dagar kvar till New York Marathon. Förbereder mig idag mentalt genom att titta på foton från förra årets lopp. Tror inte riktigt jag har fattat att det är över 50 000 som ska springa. Det kommer att vara rätt mycket folk längst med vägen, särskilt i starten. Samtidigt. Det ska bli så häftigt att vara med i denna träningsfest. Jag känner ett sug i magen och jag ser fram emot att uppleva maraton-söndagen tillsammans med Glenn. Vår plan är att hålla ihop och springa tillsammans hela vägen. Inte känna någon tidspress utan se det som ett enda stort äventyr. Göra high-fives med åskådare, springa, jogga, lunka och gå.
Glenn fick resan som 40-årspresent förra året. Träningsutmaningar är bra presenter – man behöver inte åka till New York för att springa, finns billigare alternativ också som är spännande – men det är ett bra sätt att göra något roligt ihop samtidigt som hälsan främjas. Jag och Glenn har pratat om loppet under hela detta år, vi har börjat planera spring-outfits, exakt vad som ska få följa med i midjeväskan samt hur mycket överdragskläder som behövs innan start? Vi har hört att det är galet kallt på morgonen och man sitter rätt länge ute på Staten Island och fryser innan det är dags att springa iväg. Starten pågår i flera timmar och jag gissar att vi får en tid rätt långt bak tyvärr, jag vill inte sitta och bli av med en massa onödig energi i kylan innan jag ens har startat, behöver krafterna till loppet. Det är faktiskt innan start som jag är mest orolig över, men det blir säkert bra när vi väl är på plats – och när vår startgrupp springer över första bron, då är det bara att låta äventyret börja.
En ny favorit på mitt skrivbord är Burt’s bees läppbalsam med vitamin E och pepparmint. När jag jobbar vill jag gärna ha produkter i närheten som piggar upp: jag har ansiktsvatten att spraya när tröttheten slår till, jag har handkräm när händerna är torra och jag har läppbalsam. Just denna naturliga från Burt’s bees kyler ner läpparna, det är i alla fall så det känns när pepparminten ger en stark effekt. Väldigt annorlunda och härligt. Dessutom doftar den fräscht. Lite blandning av tuggummi och tandkräm. Stort plus också för priset, 39 kr tycker jag är prisvärt och bra. Får bli fredagens tips från mig.
Jag är volontär för Frisk & Fri – riksföreningen mot ätstörningar och i samarbete med dem vill jag tipsa om följande kurs:
Varje år dyker det upp nya dieter som blir populära och följs slaviskt. Det ges ut hundratals böcker utifrån dessa dieter varje år. Vi får larm om att barnfetman ökar, samtidigt som Nordens största ätstörningsklinik har 37% fler patienter i år jämfört med förra året.
Vi möts dagligen av ”goda råd” om vad som är bra och hälsosamt att äta, men även vad som anses vara farligt. Det skapar stress, ångest och rädsla hos många människor. ATT ÄTA är en förebyggande och mindfulnessbaserad kurs där deltagarna får ett mer avslappnat förhållningssätt till sin kost och matsituation. Detta sker genom övningar för att återupptäcka förmågan att förstå kroppens olika signaler för aptit, sug, fysisk hunger och mättnad.
Behovet av ett medvetet förhållningssätt till mat och ätande är stort. ATT ÄTA ger dig verktyg som gör så att du på egen hand kan arbeta för en varaktig och hållbar förändring. ATT ÄTA – mindfulness för kropp och knopp fokuserar mer på hur och varför vi äter istället för vad vi äter.
Kursen vänder sig till vuxna från 20 år och uppåt. Det är inte något för dem som har en diagnostiserad ätstörning, utan detta är för de som generellt behöver en mer avslappnad relation till mat och kropp. Den kan även ses som ett bra verktyg för att hjälpa barnfamiljer att hitta sätt att få mer avspända och lugnare matsituationer.
Citat från pilotkursen: ”Denna kurs borde vara en del av dagens skolutbildning. Jag önskar att jag fått lära mig om självmedkänsla, mindfulness och ett medvetet förhållningssätt till mat för många år sedan. Jag bär med mig många användbara verktyg om hur jag kan förstå samt bryta negativa tankar och mönster kring min kropp, självkänsla och ätande”. -Emelie, Stockholm 28 år
Projektet ATT ÄTA är ett samarbete mellan Sensus studieförbund och Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar och finansieras med stöd från Allmänna Arvsfonden. Kurser startar runt om i hela landet i september. LÄS MER och ANMÄL DIG här.
Jag skriver mycket om att träna med familjen och att vara aktiv tillsammans med barnen. Våra barn är framtidens vuxna, och jag vill att de växer upp hälsosamma. Men det finns även andra generationer. En inspirerande dokumentär på SVT för några år sedan handlade om en träningsgrupp med 90+, så skarpa i huvudet och så alerta. Inspirerande. Ska man ha turen att bli gammal är det bra att kunna njuta av livet och orka med. Inte riktigt lika gammal, men väl 70+ är Barbro Brobäck som just nu frontar Åhlens kampanj för sin nya träningsavdelning som öppnar idag. Sugen på nya träningskläder – idag torsdag har de en massa erbjudanden på Åhlens City Stockholm.
Världens snabbaste 70-åring!
Hur häftigt?! Jag vill också utstråla denna energi och kraft när jag är i hennes ålder. Det är en av anledningarna till att jag tränar idag. Men det är heller aldrig för sent att börja. Det går alltid att förändra sitt liv – om man vill. Kolla in filmen nedan och jag lovar att du kommer vilja dra på dig löpardojorna:
Nu har vi två tennisspelare i familjen. Igår följde jag med Charles på hans första tennisträning. Så spännande! Charles hade studsat av glädje i flera dagar för att han skulle börja. Vi har ju tränat en del ute på landet vilket han hade nytta av, de andra barnen hade redan spelat ett tag och Charles var yngst av de i gruppen. Han gjorde det bra, fick testa forhand, backhand och volleyslag, samt en del springövningar för att lära sig vad alla linjer på banan heter.
När jag frågade efter vad som var roligast svarade Charles att han inte visste, allt var roligt. Bra betyg alltså. Även om Charles kommenterade att de inte spelade match. Försökte förklara att man måste träna lite först … Charles är i en bra ålder för att lära sig teknik, och det är bra att en tränare lär honom, alltid svårare om det är mamma som ska ändra grepp och sving.
Det är sällan jag hakar på ”fråge-”trådar här i bloggen. Har typ skett en eller två gånger på mina åtta år som bloggare. Men jag blev inspirerad att haka på min tenniskompis Ebbas tråd (foto ovan från innan sommaren), som hon i sin tur hade läst på andra bloggar. Och det är rätt roligt med dessa fråga-svar, man får lära känna bloggaren lite närmre och på ett annat sätt.
1. Var är din mobiltelefon? Den ligger precis bredvid mig, väntar samtal från min aktiemäklare. Men mobilen är nästan alltid med mig, särskilt dagtid. När barnen är hämtade lägger jag ifrån mig mobilen för att undvika slösurf på Instagram. Men om det ringer svarar jag.
2. Var är din andra hälft? Han är på sitt jobb.
3. Ditt hår? Uppsatt, och borde tvättas. Men det får bli imorgon, idag nöjde jag mig med torrschampo.
4. Dina kläder just nu? Sköna jeans från Reebok, köpta när de hade event med Les Mills på Djurgården förra sommaren. Upptill t-shirt i aprikos och beige.
5. Ditt humör? Bra. Var lite nere igår av oklar anledning, nu känner jag mig dock peppad och stark.
6. Din dagsplan? Äta lunch, ska värma på kalkonköttbullar och pasta. Sedan hämtar jag Charles som ska testa tennisträning, något han är mycket uppspelt över. Därefter åker vi till förskolan och hämtar Tilde. När Glenn kommer hem får jag jobba ett par timmar, har inte riktigt hunnit med allt idag. Förmiddagen gick åt till tennisträning för mig samt instruerande av StrongMama.
7. Det bästa du vet? Stor fråga, men självklart mina barn. Utan tvekan. Jag älskar att få krama och pussa på dem, att se när de springer mig till mötes och kastar sig i min famn när jag hämtar på förskolan eller när jag ser hur stolta de blir när de klarar av något nytt.
8. Din dröm i natt? Kommer inte riktigt ihåg drömmen, vet dock att den var obehaglig och handlade om död, vaknade alldeles svettig i sängen. Usch. Oftast drömmer jag däremot trevliga drömmar, eller så kommer jag inte alls ihåg vad jag har drömt.
9. Ditt livsmål? Njuta av livet på alla möjliga sätt. Vara tillfreds och känna mycket kärlek samt ha tid, energi och pengar att kunna göra det jag vill tillsammans med människor som jag bryr mig om och har roligt med.
10. Rummet du är i? Jag sitter vid min farmors gamla skrivbord som jag har ärvt och nu står i mitt hemmakontor. Det är kaos i rummet, men jag trivs väldigt bra här. Det är lugnt och jag jobbar bra här även om jag ibland kan sakna kollegor. Som tur är springer jag ofta på möten eller träffar folk i andra sammanhang dagtid, det är sällan jag sitter en hel dag på kontorsstolen och jobbar. Idag har jag endast ett par timmar här innan jag springer vidare på nästa grej, idag ska Charles testa tennisträning med tränare och jag får sitta på läktaren och svara på mejl via mobilen.
11. Din hobby? Träna älskar jag. Gärna utomhus. Gärna på en tennisplan. Eller på en golfbana. Jag älskar att hålla igång kroppen. Och så älskar jag att resa, shoppa, laga mat (när jag har tid och har lugn i kroppen), långa middagar med sköna människor, läsa böcker och påta i trädgården.
12. Din skräck? Jag avskyr att flyga. Tror det är mitt kontrollbehov som spökar. Skräcken och paniken om något inträffar när man är så högt ovan marken. Dessutom är jag alltid livrädd när barnen åker bil och jag inte är med i bilen. Jag är väldigt beskyddande som mamma, så egentligen allt ”farligt” som kan hända barnen känner jag skräck inför. Samtidigt som jag vet att jag inte kan skydda mot allt, och händer det något är det oftast ändå inte det man har varit rädd om från början. Herregud, man kan svimma på sitt eget sovrumsgolv och bryta tre ben i foten, det gjorde jag som tonåring.
13. Vem vill du vara om sex år? Jag vill vara den jag är idag. Men lite klokare. Lite mer erfaren. Och så vill jag såklart ha genomfört en massa spännande utmaningar och kommit längre med min karriär och mina drömmar.
14. Var var du igår kväll? Jag var hemma med familjen. Spelade fotboll med barnen ute på gården efter hämtning på förskolan, sedan gick vi hem, åt middag när Glenn kom hem från jobbet och sedan blev det lugn hemmakväll. Så skönt!
15. Vad är du inte? Jag är inte kvällspigg. Somnar oftast inom en minut när jag släckt lampan.
16. Var växte du upp? I Spånga, en förort till Stockholm, 12 min med pendeltåg till Centralen. Bodde i ett rött tegelhus med mamma, pappa och lillebror Mikael.
17. Det senaste du gjorde? Svarade precis i telefon när en mäklare som sålt lägenhet i vår förening ringde. Tackade nej till kostnadsfri värdering och suckade av trötthet, gillar inte att bli uppringd av telefonförsäljare och liknande. Tackar alltid nej. Även när de ”inte vill sälja något”. Innan samtalet var jag och instruerade StrongMama på SATS Tule.
18. Din tv? Jag och Glenn älskar att se på en serie på Netflix på teven när barnen har somnat. Nu när det är mörkt tänder jag ofta ljus, brygger te och gör en macka – eller poppar popcorn – och så får vi njuta av lugn och ro innan jag går och lägger mig, alltid supertrött på kvällen och somnar betydligt tidigare än Glenn.
19. Dina husdjur? På landet har vi skogsmöss … charmiga men inte så roliga att ha i huset. Finns även en hel del spindlar, flugor och myror. Men riktiga husdjur, nej det har vi inte. Är inte sugen på att skaffa någon just nu heller. Kanske hund om några år, men nu reser vi för mycket.
20. Din dator? Jag har en Surface Pro 3, en dator som ser ut som en större surfplatta. Jag älskar den. Älskar Microsoft och en smidig burk som jag enkelt kan ta med mig. Enda nackdelen är mitt mörklila tangentbord, till min gamla Surface (innan jag bytte upp mig) hade jag ett knallrosa tangentbort som jag älskade, tyvärr finns inget sådant till Pro 3.
21. Din bil? Vi har en Volkswagen, fråga mig inte vilken modell … hade Audi innan som jag gillade bättre, men Glenn valde att sälja den för att få automat, backkamera och smidigare bil. Och då han använder bilen mest fick han bestämma.
22. Något du inte har på dig? Röda kläder. Är en rosa tjej och då är det svårt att matcha med rött därför handlar jag aldrig rött.
23. Din sommar? Jag har med mig soliga minnen trots att mycket av sommaren regnade bort. Vi var mycket ute på vårt nyköpta sommarstället och även om det kom någon skur var det ofta soligt eller i alla fall uppehåll stora delar av dagen. Sommaren gick väldigt snabbt förbi, men jag fick tillräckligt med kraft för att ta tag i hösten.
24. Favoritfärg? Rosa såklart. Utan tvekan. Trots det är min garderob till 99% svart. Men träningsgarderoben är färgglad och jag blir allt bättre på att få in färg även till vardags. Oftast har jag på mig något som lyser upp.
25. När grät du senast? I lördags när jag såg ”Så ock på Jorden” på bio. Jag är glad att biografen var halvtom, för jag snörvlade och hade mig. Sedan jag blev mamma för fem år sedan kan jag knappt se någon känsligt utan att känna tårarna komma.
Jag läser i lokaltidningen om ToppLoppet som går av stapeln senare denna månad. De skriver att de fokuserar på att träna tillsammans istället för att springa själv och både barn och vuxna kan vara med. En riktig familjeträningsfest. Låter härligt. Det är verkligen en nyckel till framtida hälsa, att låta barnen vara med och som förälder kunna stötta och peppa längst vägen. Många barn tycker om att se att de klarar av utmaningar, de växer, får bättre självförtroende och vågar ännu mer nästa gång.
Under helgen var vi ute på sommarstället och jag märker hur min puls sänks bara vi närmar oss huset. Jag kan verkligen sakna naturen när jag är i stan men känner mig inte beredd att ge upp asfalten och bekvämligheten med att kunna gå överallt och ha nära till förskola och jobb. Det är en lyx att få både ock.
Att rensa ogräs, kratta gräsmattan och skörda morötter gör mig lugn och harmonisk. Och att äta sina egenplockade morötter – så otroligt gott. Nästa helg hoppas jag vi kan plocka äpplen från våra träd, de var fortfarande lite sura, men börjar bli bra.
Oavsett om du har ett sommarställe, eller bor permanent i gröna omgivningar – eller om du mestadels befinner dig i asfaltsdjungeln – hoppas jag att du också har tillfällen i din vardag där du kan koppla av och ladda om, hitta din lisa för själen.
Björn Borg fortsätter att sticka ut i träningsvärlden. Nyligen hade de stor modevisning inför SS16 med tema Mars. Och nu lanserar de träningsappen Sprinter, en kostnadsfri iPhone-app för att göra det enkelt att hitta nya träningskompisar och prestera bättre genom att nå sina mål tillsammans. Appen har hämtat inspiration från dating-appen Tinder, men med finjusterade grundfunktioner.
Jag har själv inte testat appen, den släpps idag HÄR, men jag tycker det är en rolig idé som jag gärna tipsar om till er som letar efter träningskompisar – eller en ny partner med träningsintresse …
Tjejmilen 2015. Förutsättningarna var perfekta. Lagom varmt. Lätt blåst. Skön stämning innan och under loppet. Men kroppen min ville inte riktigt i lördags. De första kilometrarna gick rätt okej, det var som vanligt väldigt trångt i starten trots att jag startade i första startgruppen. Men redan efter några kilometer upplevde jag att det kändes segt. Ni vet – när det är som att springa i sirap. Jag hade inga extra växlar att ge. Jag tog det lugnt, hittade ett tempo som kändes okej, och koncentrerade mig på att andas och hålla en bra löpteknik.
Ute vid Biskopsudden, efter sex kilometer fick jag en push av att vinka till mina föräldrar som stod och hejade. De sa i efterhand att de tyckte jag såg pigg ut, totalt motsatsen till vad jag kände. Vid vattenkontrollen strax efter åt jag lite snabb energi som det bjöds på samt promenerade och drack ett halvt glas vatten. Jag brukar aldrig stanna och dricka under millopp, men det var nödvändigt. Jag fick ny kraft och njöt i den långa nedförsbacken.
Publiken runt Djurgårdsbron och över till Strandvägen gjorde också sitt till. Jag kämpade mig steg för steg uppför den sista backen och efter rondellen vid Valhallavägen visste jag att min familj skulle stå. Och vilken lycka att få se barnen heja. Tror ni ser på bilderna hur glad jag blev. Nu var det bara några hundra meter kvar till mål.
Jag brukar alltid kunna spurta på lopp, till och med på maran har jag kunnat springa ifrån folk strax innan mål. Men. Jag. Hade. Ingenting. Att. Ge. Noll energi. Det var viljan som fick mig i mål, och jag blev överraskad av tiden som landade på 51:25. Eftersom det kändes så sjukt segt i kroppen i stort sett hela rundan trodde jag att klockan skulle landa på betydligt mer. Videon som jag spelade in precis efter målgång har ni sett på min Instagram. Då var inte min känsla den bästa, men som jag misstänkte har den känslan nu ändrat sig. Två dagar efter loppet känner jag löpsuget på nytt! Även om jag mest längtar ut för att ta en löprunda i naturen på egen hand. Att ställa mig på startlinjen i ett lopp får vänta till New York maraton 1 november!
Efter målgång gick jag till Intersports tält och tog en segerbild. Även om inte segerkänslan satt naturligt i mig kan man med hjälp av kroppsspråket få in känslan i kroppen.
Sedan hämtade jag ut en lyxig picknickkorg från Picadeli (likadana som vinnarna i min tävling vann). Någon picknick blev det dock inte – förutom hemma i soffan. Precis när bilderna nedan togs öppnade sig himlen och det vräkte ner, tyckte synd om löparna som fortfarande var ute eller inte ens hade startat. För min familj var det bara att gå till bussen och åka hem.
