Jag är alldeles överrumplad över responsen på mitt senaste inlägg. Jag är rörd och tacksam över ert vackra stöd som jag har fått via Instagram, mejl och Facebook. Det hjälper mitt i min sorg. Så tack.

En annan sak som hjälper (förutom familj och vänner som är allra viktigast) är min träning. Att få vara fysiskt aktiv och komma igång steg för steg hjälper mig enormt. Jag promenerar, cyklar i hemmagymmet, har joggat några steg samt kört styrkeövningar. Det låter mer extremt än vad det är, jag tar det relativt lugnt och försöker lyssna på kroppen. Samtidigt mår jag så bra av att röra på mig nu att jag inte riktigt kan låta bli. Korta träningspass på en moderat nivå, det känns helt okej just nu. Sedan kommer jag blicka framåt och försöka få till något roligt lopp att sikta mot. Jag jobbar ju med otroligt många roliga lopp, men tänker att jag även vill hitta ett lopp som jag kan springa för min egen skull. Något som peppar mig och får mig att blicka framåt nu när mina andra framtidsplaner för sommaren sprack förra veckan.

Även roliga projekt och uppdrag får mig att blicka framåt. Jag har en hel del på gång som skapar förväntan och energi i min kropp. Det är sådant jag gärna lägger min tankekraft på nu efter några turbulenta veckor i privatlivet.

Men det jag vill säga till er – tvekar du att gå och träna trots att du har bestämt dig för att träna … Bara gör’t! Du kommer må bättre av det och du kommer få upp energin och lusten bara du ger det fem minuter. Vi behöver lite extra endorfiner så här mitt i vintern.

Morgoncykling med tabataintervaller.

Styrka i hemmagymmet.