Friggs nya vitamindryck.
Friggs lanserar snart en ny vitamindryck, och idag kommer jag få smaka den under en presslunch på Grand Hotel. Dessutom ska grymma Jennie Widegren hålla en inspirerande föreläsning, så jag ser fram emot eventet. Ni får detaljerna senare. Nu åker solglasögonen på – och dunjackan, för trots solens härliga strålar är det grymt kallt.
Tidigt imorse.
Svenska hollywoodfruarna, eller snarare Maria, är för härlig. Jag gick fortfarande och log åt hennes härliga kommentarer imorse när jag promenerade till gymmet. Fast hon borde få hjälp med sin viktminskning som hon håller på med. Att äta EN räka till middag för att gå ner drygt ett kilo på två dygn är inte en särskilt smart metod. Nä Maria, se till att träna och ät regelbundet. Dessutom tycker jag att du är riktigt snygg i kroppen, så jag tycker inte du ska gå ner mer. Sänd istället ut bra budskap till dina döttrar som ser ut att vara i tonåren. Du vill nog inte att de ska ta över dina bantningsmetoder eller din syn på din egen kropp.
Dagens middag.
Halloumisalladen på restaurang Chutney i lördags var så god att jag blev inspirerad av att göra en enklare variant hemma idag till middag. Jag stekte champinjoner, cocktailtomater och halloumi samt kokade bulgur som jag blandade med färsk koriander, finhackad gurka, olja, balsamvinäger och örtsalt samt serverade till en klick keso. Smakade inte som lördagens middag, men det var gott och fräscht ändå och passade bra som vardagsmiddag.
Bloggläsaren Dulee frågade mig i inlägget om vad som är en bra instruktör om jag anser mig själv vara en bra instruktör – och i så fall varför och på vilket sätt. Mitt svar lyder:
Ja, jag tycker att jag är en bra instruktör. Med det sagt så menar jag inte att jag är en perfekt instruktör (finns det?), men jag bryr mig så mycket om min instruktörsroll att jag hela tiden vill fortsätta utvecklas och jag älskar mitt jobb. Då jag känner på det sättet tror jag också att jag ser till att leverera mitt bästa till mina deltagare. Tyvärr så vet jag att det finns instruktörer som bara går och bränner av sin klass. De kan såklart också vara bra, men jag tror att deltagarna ser igenom det after ett tag. Det måste finnas ett äkta engagemang.
Sedan har jag dåliga dagar som alla andra då jag känner att jag inte är på topp som instruktör även om jag gör mitt bästa för att hålla masken – och sådana dagar blir jag alltid lika förvånad när någon kommer fram och ger beröm för en grym klass. Det är bara att lära sig att min verklighet inte alltid är verkligheten. Bara för att jag uppfattar något på ett visst sätt betyder det inte att andra uppfattar det likadant.
Jag bryr mig om mina deltagare och vill att alla ska vara nöjda och känna sig energifyllda trots att de är jättetrötta efter en bra klass. Jag tar till mig mina deltagares åsikter och försöker skapa klassupplägg där alla hittar någon låt och någon del som de älskar. Sedan vet jag att det inte går att tillfredsställa alla, och det är också därför det är så bra att det finns olika typer av instruktörer. Hitta de instruktörer du gillar och som peppar dig att prestera mera och se till att träna för dem. Då kommer du att fortsätta år in och år ut med din träning.
Jag instruerar på Nike Convention 2010.
Jag har bloggat i drygt tre år och har skrivit tusentals inlägg. En del av dem tycker jag förtjänar att lyftas fram igen, så ibland kommer jag att presentera något från arkivet. Då jag har bytt bloggverktyg ett par gånger så finns inte allt material samlat i denna blogg (från Veckorevyn fick jag exempelvis inte flytta över mitt arkiv även om det är tekniskt möjligt), så jag kommer välja inlägg från före min Spotlife-tid. Vi börjar med ett inlägg som jag publicerade den 23 februari förra året där jag hade frågat er hur en bra instruktör ska vara:
De flesta av er vill att en instruktör ska vara peppande, glad, informativ och det ska synas att instruktören gillar det den gör. Att klara av att köra ski*en ur deltagarna ses av flera som en bonus.
Men hur en instruktör ser ut verkar också viktigt för en del. Sofia skriver ”jag tycker att de flesta instruktörer är feta som om gymmen är rädda för att få negativ publicitet om de tar smala människor”. Mela skriver att instruktören ”måste vara vältränad själv, framför allt stark, inte för spinkig”. Och Elena tycker att: ”inte heller kräver jag att instruktören ska vara pinnsmal för att gå på deras klasser, det handlar inte om det. Man kan vara väldigt vältränad utan att vara underviktig.”
Sedan är det det här med att räkna och berätta hur långt det är kvar. Camelia skriver: ”personligen tycker jag inte om när man räknar ned hur mycket det är kvar, eller räkna på något över huvudtaget.” Nanna tycker det motsatta. Så här skriver hon om sin favoritinstruktör: ”han berättar hela tiden hur mycket det är kvar av en del, räknar högt och har en skala från 1-10 som han alltid refererar till i början av en ny del.”
Hur sammanfattar vi det här? Jag tror inte att det finns något klart svar om vad en bra instruktör är. Att personen är engagerad är såklart viktigt, men alla andra parametrar om vad man vill ha skiljer sig från person till person. Och det är väl härligt. Det finns ju massvis med instruktörer där ute så det gäller bara att hitta de som passar ens egen träningsstil.
En bra instruktör för mig är någon som får mig motiverad att ta i mer än vad jag trodde innan passet att jag skulle göra. Personen ska visa sin personlighet genom instruerande, ha varierad musik och upplägg samt informera i tid om vad som väntar. Instruktören ska lyssna på deltagarna och klara av att anpassa träningen till deras nivå. Det går att peppa och leda både nybörjare och elit i en och samma klass. Hur instruktören ser ut spelar absolut ingen roll – men hon/han ska såklart ha energi att orka med sitt eget pass.
Hur tycker du att en bra instruktör ska vara?
Rösta på din favorit.
Det går fortfarande att rösta på din favorit i Cosmopolitans tävling ”Årets träningsblogg 2009”. Tycker du att jag eller någon av mina tre medtävlanden förtjänar titeln, lägg din röst här.
Jag passar även på att tacka för de röster jag får. Jag jobbar dagligen flera timmar med min blogg och gör mitt bästa för att ni ska bli inspirerade och få en spark i baken mot era mål :-).
Aj, aj, aj. Försök inte att lura dig förbi mig.
Nu verkar beach 2010 så smått börja dyka upp i folks huvuden. Morgonens cykelklass var proppfull och alla fick tyvärr inte vara med. Det var till och med folk utan biljetter som försökte lura sig förbi mig när jag stod i salsdörren genom att ge mig en ogiltig biljett, men jag tittar faktiskt på biljetterna – särskilt när jag vet att det är kölista, så det är ingen mening att försöka lura sig förbi mig.
Hade såklart gärna sett att alla fick plats, känns alltid extra elakt att neka kunder halv sju på morgonen, men det gäller att boka sig eller vara i god tid så att man har chans att få en biljett genom att köa.
Nåväl. Klassen gick i alla fall toppen. Det här är sista veckan som jag kör den koreografi jag har nu (med tre berg). Nästa vecka blir det ett fräscht nytt upplägg – så jag har redan börjat fnula lite på vilka låtar jag vill ha med. Att det blir något från Melodifestivalens alla bidrag är nästan självskrivet.
Besök på Mocco.
Efter en dag med mysigt snack och god brunch på Mocco med älsklingen och en fin vän så har jag spenderat eftermiddagen hemma hos mina föräldrar där ett par släktingar var på besök. Blev en hel del gravidsnack då både jag och en kusin är gravid. Skönt att ha någon att prata med. Jag försöker att göra mitt bästa för att inte prata alltför mycket graviditet med mina vänner. Vet att det kan bli lite tjatigt. Alla tycker inte att det är lika intressant som jag tycker just nu.
Idag har jag förövrigt inte rört på mig många meter, men jag längtar efter mitt cykelpass imorgon bitti. Är rätt så träningssugen.
Middag och sedan melodifestivalen!
En sådan härlig lördagskväll. Jag, Johanna, Jane och Annika åt en supergod halloumisallad med bulgur på Chutney på Söder innan vi tog oss till Globen. Vi hade toppenbra platser vid sidan av scenen så att vi även såg ner backstage där programledarna fixade maken och borstade håret mellan klippen och lite in i greenroom där alla satt.
Det blir verkligen ett helt annat tryck att se melodifestivalen live än framför tv:n. Jag tror att det var tredje eller fjärde gången som jag såg finalen i Globen. Var även där när Eurovision Song Contest var i Stockholm för några år sedan. Älskar ju schlager!
När vi väl satt på plats kom vi fram till att vi egentligen tyckte att halva startfältet kunde vinna. Darins låt var faktiskt bättre live än på tv, medan Anna Bergendahl är bättre på tv – men jag blev jätteglad när Anna vann. Det är så härligt att se genuin glädje! Nu får vi hålla tummarna i Oslo.
Vad tyckte du om finalen?
Peter Jöback, Anna Bergendahl och jag och Jane.
Bild: Svt.
Efter en heldag på stan laddar jag nu inför kvällens Melodifestival. Om en stund ska jag möta mina vänner för middag och sedan bär det av till Globen! Jag brukar vara helt värdelös på att tippa vinnaren, så jag ska inte ens försöka. Tyvärr så brukar det inte bli min favorit. Men i år bryr jag mig inte så mycket om vem som vinner då jag inte ser någon klar vinnarkandidat i Eurovision Song Contest.